Nästan alla hade gissat rätt på bilderna i förra inlägget. Vad duktiga ni är! :D

Först var i alla fall Thakock som snabbt som en vessla svarade maskros.
Jag är avundsjuk på Thakock! Hennes hund har fått hjärtknipande söta små valpar!
Gå dit och kolla om ni vågar. ;)

Undrar vad folk tror om såna som kryper runt i diket medan de väntar på bussen?
Det var i alla fall vad jag gjorde idag för att få en massa bilder på ogräs...

Är det normalt eller? 

Här är maskrosens liv:

Den som gissar rätt vinner! ;D

Mudottern och hennes pojkvän kom på oväntat besök sent igår kväll. Jättetrevligt var det och jag fick presenter också! Det hade jag verkligen inte räknat med!

              
                     Te som doftar himmelskt, polkachoklad och en underbar ros! 
                                Hon känner mig väldigt bra, min fina dotter!

Nu ska jag smaka på det där teet, sedan hoppa in i duschen, och så iväg till jobbet. Ha en bra dag ni också. Och Godmorgon! :D

Morsdagstårtan måste väl vara slut för länge sedan? ;)

Själv har jag varit på en nästan två timmar lång stavpromenad och tränat som en tokig på min boll. Nu får jag nog lugna mer mig så inte Mumannen blir rädd när han kommer hem och ser sitt muskelberg till fru i soffan.

Jag hade kameran med mig ut som vanligt.

 
                           
                                 Kungsängen, där Kungsängsliljorna växer.

                                                    
                                Och här är den, Upplands landskapsblomma.

              
                                        De här växer i mängder hos oss.
                                      
              
                                                 En skadad stackare.

                          
                                                       Ett kärlekspar.

   
                                                        Förgätmigej.

                           
                                 Jag ramlade inte i ån den här gången heller. 
                                                        Vilken tur.

Vi har en massa godis kvar efter helgen.

Det måste betyda att vi har varit
duktiga som inte ätit så mycket..
 


Eller så betyder det att vi köpte såna mängder,
att det är omöjligt för vilken sockerberoende
 stackare som helst att få i sig..

Datorn är seg så jag blir galen. Det tar en timme att göra klart ett inlägg! Vad ska jag göra, alla ni som kan sånt?

Min dag idag. Och alla andra mammors. Mumannen har en tradition som han gör varje mors dag. Han fiskar. 

Jag har i alla fall tvingat honom att åka och köpa tårta först, så ska jag sitta på balkongen och äta den sen, och läsa om systemkameror. Mumannen fortsätter tjata om att jag ska ha en, men jag har ännu inte lyckats lista ut baktanken med det...

Och ja, fel låt vann. Det fanns bara en riktigt bra, enligt mig. Den här:
 


                                Godmorgon! Ha en bra dag allihopa! :)

              

Sollentuna Centrum var ju fint. Vi handlade nästan ingenting, men det hade kunnat sluta illa, för Mumannen tyckte att jag skulle impulsköpa en systemkamera. Han som skäms bara jag fotar med mobilen! Men visst, den var fin, och väldigt bra, och jag vill gärna ha en, men inte precis nu (måste först ta reda på vad han har för baktankar med det).


                                   Vi passerade ett oväder på vägen hem.
               
                           Mumannen var i extas. Han är en riktig vädergubbe..
                                  
                                                 
                                                Efteråt blev han lite trött.
            (och det är han nog nu också som gått med på att jag visar den här bilden)
                          
                            Den där tävlingen måste förresten vara en bluff.
                                          Jag hittade inga bokstäver...

Vad ofta det är så att man som vuxen får ett stort intresse av något som man var rädd för som liten.

Som Mumannen, han var jätterädd för flygplan när han var liten och sprang livrädd in till mamma och ropade "faffi faffi" (betyder flygplan hör ni väl..) när det kom ett plan flygande, och nu jobbar han på Arlanda, bland det bästa han vet är flygplan, och han kan tala om vad det är för plan som flyger där uppe på himlen och vart det är på väg.

Och en av Musönerna som var ute och plockade blåbär med mig när han var tre-fyra år och det kom en militär gående och Musonen blev livrädd och undrade oroligt hela den dagen om det kommer att bli krig nu, och sen när han blev äldre längtade han efter att göra lumpen som sedan blev den dittills bästa tiden i hans liv.

Den andra Musonen var av någon oförklarlig anledning livrädd för lejon, särskilt under sängen, men nu är de hans absoluta favoritdjur och en dröm är att resa till Kenya eller Sydafrika på safari för att se dem i det vilda. 

Och så jag, som var livrädd för att synas när jag var liten och nu har en blogg, som vem som helst kan läsa, där jag visar upp mina teckningar, och som dessutom heter hornibloggen! Inte det mest diskreta av namn kanske.. 

Är det så här för er också, eller är det bara vår familj?
 
                                       
                  (Insidan av en fraktjumbo.. Mycket intressant enligt Mumannen.)

PS: Ifall ni undrar, Mudottern var inte rädd för något i hela världen när hon var liten.  

Jag har väldigt, väldigt ont i huvudet, och sjutton vet om jag inte har lite feber också. Fast om jag tar tempen så har jag väl bara 37,2 ändå, så det är ingen idé. Bättre att bara ligga här i soffan och tycka synd om mig själv.

Just nu väntar jag på att Mumannen ska komma hem, och hoppas allt vad jag kan att han är tankeläsare. För om han är det kommer han snart hem med en Marabou Polka åt mig.

Lite choklad botar ju de flesta sjukdomstillstånd och är rent av nyttigt har jag läst någonstans. Man ska kanske inte tro på allt man läser säger väl ni då? Nej, det ska man inte, men just DET ska man ju tro på.

              
Jag fotade förra gången jag åt polkachokladen. Mycket upprörande! Det borde vara förbjudet med kalorimärkning på choklad! Funderar på att starta en facebookgrupp som protest.

Måste bara skaffa (säger man så?) facebook först.

Det har varit en skön ledig onsdag.
Jag gick lite på stan, provade ett par klänningar,
fast köpte inget.
Kanske jag ångrar mig lite..(som vanligt).


    

När jag kom hem hade jag fått en överraskning i brevlådan!
Ett paket till mig! Det händer minsann inte varje dag!
Inte ens varannan.
Och inte var tredje.
Eller var fjä...ja, ni fattar...

 
Vad kan det vara? Och vem är det ifrån? 
Ett mycket vältejpat och svåröppnat paket var det. 


Hahahaha! Nääeee, gulle-Diana!!!
Vad SNÄLLT av henne att tänka på mig!

Jag som rensade teförrådet häromdagen och nästan har slut.. ;)
(Har bara fyllt på med EN ask den här veckan!)

Jag njöt av en kopp te medan jag läste Dianas blogg.

Det var JÄTTEGOTT! (och kul att läsa bloggen)
Tack snälla Diana!:)

Mumannens kaffe riskerar nu att bli undanskuffat i skafferiet,
men han behöver väl inte köpa så stora förpackningar..?

 
Eller hur..?

Från köksfönstret:


Inte direkt knallblå himmel än, men det ser ut att bli en fin dag.

Nu blir det frukost, träning och dusch.



Sen ska jag på möte. Ja, på lediga dagen.
Det är ett roligt möte tycker jag.
Vet inte om jag törs berätta.
Kanske sen.. ;)

Godmorgon på er!

I morse regnade det och var svinkallt att vänta på bussen.
Hade kunnat ha vantar på mig ju...:(


Men nu skiner solen igen.:)
 
Så jag tänker sätta mig på balkongen ett tag och bloggar lite senare istället.


Fast vänta nu...vad är det jag gör nu då? Jag bloggar ju nu....?

Ja ja, men då var det gjort, det var ju bra! ;D 

Ja, det är tisdag, jag vet,
men som fredag för mig som är ledig imorgon!

Bara att ta bussen till jobbet först.
Och bussen och tåget hem sen igen förstås.
Och däremellan får jag ju jobba lite också.

Medan jag gör det kan ni få gissa på en sak,
som jag fotade genom rutan på bussen igår:
 
Ser ni det där "strecket" en bit upp på fönstret?
Vad är det?

Jag visar en bild till:

Nu är strecket lite krokigt.
Lätt som en plätt nu va?

Klart som korvspad är det ju! 
Eller klarare ändå, kan man säga.

Godmorgon!
Ha en underbar dag idag hörni! :D

Väntade på bussen.


En fågel hade tappat sitt bo på vägen.


En tjej skrek åt den här lilla.


Den var skadad. (Jag är oskyldig!)

Åkte buss, bytte buss, kom till jobbet. Jobbade tre timmar.


Tog bussen och tåget hem igen.


Gick en stavpromenad vid ån.


Skypade med Lilla Mu.


Parkerade på balkongen.

Åt spagetti och köttfärssås.

Intressant va? ;D

Egoinas mamma är för UNDERBAR! Hon har gett mig en film i present.:D

Det måste ha varit under mycket stark morfinpåverkan direkt efter min steloperation vi spelade in den, för jag har då inget som helst minne av det.

Titta och njut!

Oj vad jobbigt det var att plantera!

Regnet vräkte ner och det var kallt,
men jag gick ut på balkongen ändå.
(vad duktig jag är)

Då började det åska!

Det var bara att springa in och gömma sig.
(åska är livsfarligt)

Efter en stund verkade det sluta och jag gick ut igen.

Men snabbt som attan fick jag rusa in.

Ett nytt försök efter en stund.
Jag hann börja lite smått,

Men fick rusa in IGEN!

Nu åskade det ordentligt och jag drog ut tv:n, datorn och telefonen.
(vi har haft åtskilliga skador orsakade av åska,
även sedan vi flyttade till lägenhet)

Efter några skräckslagna minuter avtog det.

Ska man våga ut nu?

Fort som attan planterade jag.
 
Min vana trogen hade jag köpt en påse jord för lite.

Och jordgubbarna fick inte plats.

Efteråt såg det ut så här.

Fast nu är det städat och fint.

Det blir nog bra när allt får växa till sig.
 
Smultron                                        Gurka

Vi brukar ha gurka eller tomat på balkongen.

Alltid en sån där liten planta från början.

Så här såg vår senaste gurkplanta ut när den vuxit till sig:

Det trodde ni inte va?
Jag fick till och med klippa ner den när den vuxit upp till taket.

Eller....nu ljög jag ju lite. Det där var ett par år sedan.

Förra året såg den ut så här:

Nu tror ni väl jag kommer misslyckas igen,
men det kommer jag inte!

Ni tycker säkert jag är överdrivet rädd för åska också.
Men det skiter jag i..;D

Vi ska på skateäventyr, och Musonen
är jätteglad. Det syns väl?


Vi parkerar vid Svandammen,
och jag måste som vanligt kolla att Alexander mår bra.


Han sover. Drömmer kanske om att få en fru, den stackaren.


Det är full aktivitet på skatearna, allt från småbarn till 30-åringar.
Musonens kompisar kommer fram och hejar och tar i hand.


Musonen visar upp sig lite.

Vi hör ett par som gnäller över att ungdomarna minsann 
borde åka någon annanstans på sina skateboardar.

Vissa människor tror nämligen att skateboardåkare är
detsamma som huliganer, eller nåt..

De borde lära känna dem innan de yttrar sig!!!

Usch, nu är jag arg.
Vi går och kollar om Alexander har vaknat istället.


Nä, han har bara flyttat på sig lite, och somnat om.

Nu skiter vi i det här, åker och köper balkongblommor, och sedan hem.

Har varit så trött hela dagen. Det måste vara tepåserensningen igår som tar ut sin rätt.

Jag somnade på bussen hem från jobbet och när jag vaknade var det 20 meter kvar till min hållplats. Jag hann.

Efter att ha tvingat mig själv att träna med träningsbollen borde jag ha bloggat, men hamnade på balkongen istället.

              
Där satt jag och njöt i solen tillsammans med älsklingsblomman, Begonian. Den blev glad för mitt sällskap och lät mig fota den utan större protester.

              
Vi fick inte besök av några insekter, så där ser ni att mitt avskräckande exempel i dörrkarmen hjälper.

Mumannen kom hem och vi tog en liten promenad för att se om änderna fått ungar. Behövde bloggmaterial.

Vi hittade inga... Bara en andpappa som såg nervös ut. Det kanske var förlossning på gång?

              
Jag gjorde mitt bästa för att skrämma Mumannen. Det gick bra, han var jätterädd att jag skulle ramla i vattnet när jag gick nära kanten. Det gjorde jag inte, trots att jag snubblade precis när jag tagit den här bilden.

Nu har vi ätit middag och sitter utslagna i soffan och väntar på att skypa med Lilla Mu, som haft hög feber idag och mest bara legat och gosat med pappa hela dagen.

              
Så här såg det ut häromdagen när vi skypade. Lilla Mu kollar på sitt favoritprogram, Keno-dragningen. Har ni sett det? Skitbra!

Ha en fin kväll allihopa!

17 plusgrader klockan sju på morgonen.

25 grader i skuggan igår,
och balkongdörren stod öppen tills vi lade oss.


Det är fredag.

Magen har lugnat sig.

Dessutom,
fittgratängen orsakade en läsartopp.

Sånt är ju alltid kul.

Ha en underbar fredag ni också.
Godmorgon!

Jag tog fram allt te ändå,
för att se om jag kunde avvara något.

Då hittade jag en sak i skafferiet.
Mumannen hade gömt kaffe där!

Inte undra på att det var så trångt!

Jag kunde inte avvara något te,
men stuvade om lite i askarna.

Stor skillnad om ni frågar mig.
före:
 
efter:

Som ni ser gjorde jag plats åt kaffet också.
 Visst är jag väl en bra fru åt Mumannen?

Jag hittade en sak till som gjorde mig överlycklig!
Två bortglömda marsipanbröd!

Så nu ska jag belöna mig själv för mitt hårda arbete,
med dem och en kopp vaniljte i en äkta Kinakopp.

Jag måste tydligen rensa skafferiet från te.
Mumannen tycker att jag har för mycket.


Det tycker inte jag, 
men jag får väl slänga lite ändå då.

Jag vet egentligen inte varför.
Kaffeburken står ändå på bänken.
Allt annat får plats.

Äh, jag tror jag skiter i att rensa...;)

Det är så vackert vid Fyrisån.



Men sänker man blicken lite så..


...är det inte lika vackert.

Enligt Diana och Egoinas mamma ska man inte erkänna att man har bloggtorka,
så jag tar genast tillbaka det jag sa i morse.

Jag har absolut inte bloggtorka! ;) 

Det här inlägget var menat att vara så här kort.


Det här fotot var också menat att se så här konstigt ut.

Jag har nämligen hittat en funktion för redigering av bilder i min mobil,
som jag har lekt med på väg hem från jobbet. :D

Jag har inget att klaga på idag heller.

Om man inte räknar bloggtorkan då...

Godmorgon alla!

Jag blev tvungen att åka hem mellan doktorn och kursen för att byta om.

Det är ju jättevarmt ute!


Och det är vårgrönt överallt! Utom på himlen, för där är det blått.

Bara så att ni vet.:)

Ett barn som precis lärt sig cykla närmar sig ett dike.
- Kör inte ner i diket! ropar du.
Barnet kör ner i diket.
- Jag varnade dig ju, säger du.
Men vad du egentligen gjorde var att uppmana barnet att köra rakt ner i diket. Du hade lika gärna kunnat säga det direkt, kör ner i diket.

Hjärnan hos barn är nämligen väldigt dålig på att registrera ordet INTE. 

- Titta rakt fram! - Cykla lugnt, är bättre alternativ. Överhuvudtaget är det bra att försöka undvika ordet INTE när man har med barn att göra. Svårt att efterleva till fullo, men en bra sak att tänka på i många situationer.  

Och tro inte att den vuxna hjärnan är annorlunda. Den är också dålig på att registrera ordet INTE.
 
När du ska hålla en redovisning, kanske ett föräldramöte, försöker du peppa dig själv. - Jag ska inte vara nervös. - Jag ska inte rodna. - Jag ska inte staka mig.
Gissa vad som händer...
Bättre är att tänka - Det kommer att gå så bra, jag ska ta det lugnt och prata med stadig röst. Du blir lugnare och chansen att lyckas blir bra mycket större.

Tänk vad du SKA, istället för vad du INTE ska. Inget nytt kanske, men ack så svårt att leva efter.

Idag ska jag till doktorn och sedan på kurs. Jag kommer att vara ute i god tid och ta det lugnt, så jag hittar på det stora sjukhuset, och om jag ändå går fel är det bara att fråga någon om vägen. Läkaren kommer lyssna på mig, och jag har en lapp med alla frågor med mig, och kommer därför att ha fått svar på allt jag undrar när jag kommer därifrån.

Efter läkarbesöket ska jag ta tåget till grannkommunen och gå på kurs. Kursen där man lär sig såna här matnyttiga saker som det här inlägget handlar om. 
Sista gången idag. Synd. Jag hade gärna gått på kurs varenda måndag för resten av mitt liv, så kul är det.   

Vad gulligt av er att ta mitt skämt om kommentarsrekord på allvar!:D
Rekordet är nog inte riktigt slaget (jag vet inte riktigt vad rekordet är),
men nästan, tror jag, så tack allihopa.:)

Det har varit så kul att täffa Lilla Mu och hennes föräldrar.
 
För första gången fick vi även träffa Lilla Mu:s mormor och morfar,
och det var också jätteroligt!

Vi har firat ettåringen med tre olika väldigt goda tårtor.
 



Och Lilla Mu har visat oss allt hon kan.


Bygga


Gå på långpromenad.


Laga mat.


Blunda


Och blunda lite till.

På kvällen var vi ute och åt allihopa.
 
Lilla Mu satt med ett sugrör i munnen,
och var glad hela tiden.

Vi åkte upp på Södra Berget.

Där låg snön kvar i backen.

Mumannen och jag sov på hotell.

Det här var vår utsikt.

I morse hälsade vi på Lilla Mu och de andra en stund igen,
sedan åkte vi hemåt.

Vi stannade i Gävle Bro och fikade.
Där blev vi sura på alla stressade, högljudda människor,
och åt hallonmoussetårta som inte alls var lika god som
Lilla Mu:s tårtor.

Och nu är vi hemma igen. Tråkigt...

Hela Uppsala var visst ute för att shoppa idag.

På väg till Apoteket hamnade jag i en modevisning,
 där mannekängerna dansade. 
Inte visste jag att det är så svårt att mannekänga.. 

Ganska coolt faktiskt.


De var duktiga.


Som vanligt glömde jag kameran hemma,
 och har zoomat mobilbilderna i datorn.

Nästa gång jag gick förbi stod en kille och sjöng.
Han gillade inte frisörer,

och sjöng att han sköt barberaren och frisören.

Då skyndade jag mig därifrån.
Tänk om han inte gillar kökspersonalen heller.

Det var jobbigt på stan.
Trångt och irriterande mycket folk.

Jag kom hem med åtta par strumpor.
Apoteket glömde jag...

Har precis haft besök av en fruktansvärt stor geting, 
som uppträdde väldigt hotfullt.
 
Men jag visade den humlan i dörrkarmen 
som sitter kvar som ett varnande exempel,
för alla kryp som försöker tvinga sig på mig.

 
Då stack den..
Försvann alltså, inte stack mig..

Lite senare kom det en humla också.
Jag fotade den såklart,
eftersom ni ständigt kräver bevisning.

 
Den blev lite vimmelkantig (av liklukten antar jag),
ramlade och låg och sprattlade lite 
innan den tog sats och flög ut igen.

Det är ju en himla tur att jag har sparat den där humlan i dörrkarmen!

För precis ett år sedan idag, när jag var på jobbet, 
fick jag ett mms av vår son med den här bilden:

En fin liten flicka var född!

Vårt första lilla barnbarn.

Jag hade blivit farmor till Lilla Mu.

Det var en av de lyckligaste stunderna i mitt liv.

 

Häromdagen fick jag ett mms med den här bilden:

Lilla Mu i gammelfarmors julklappströja.

  GRATTIS PÅ ETTÅRSDAGEN världens finaste och goaste Lilla Mu!

Vi ses imorgon!:D

Skåne har visst skickat upp sitt åskväder till oss idag,
för det var fruktansvärt kvavt och inte ett dugg trevligt att promenera.

Vi blev utittade längs vägen.

Synd att jag bara hade mobilen att fota med..


Alexander var trött och låg och sov i Svandammen.


(Jag MÅSTE komma ihåg kameran i fortsättningen!)

Mumannen hade en orgie på stan,
och jag följde snällt med som den goda hustru jag är...
(gnällde bara liiite)

 
Inte kul, nej...

Efter det traumat var det min tur att bestämma.
Jag bestämde att vi skulle äta.

Mumannen protesterade inte.

Sedan tog vi bussen hem,
och nu öser regnet ner,
och jag ska tvätta.

Röd dag är inte dumt!

Det var skönt att sova ut,
trots att jag bara jobbat fem dagar hittills.


Har precis ställt in en djupfryst nötstek,
som ska bli tjälknöl, i 75 grader i ugnen.

Den tar sex-tolv timmar på sig,
så vi hinner hitta på nåt under tiden.

Om vi vill.

Varför ska man träna för att orka med ett hårt jobb? Tränar man inte tillräckligt medan man gör det hårda jobbet? Jag tycker mest det känns som jag behöver vila för att orka med mitt jobb.

I alla fall blev jag ledig på Fredag, så nu är det långhelg för mig. Underbart! 

Jag ska nog träna en del i helgen, bara för att man ska. Och jag kommer säkert att vilja träna också. Fast idag tänker jag bara vila, i solen, på balkongen, med den här underbara utsikten.


               

              
                                         Ja, vi ska ta bort julbelysningen! 

                                                       En annan dag...

Jag gillar inte avokado, men tänker ändå äta det till frukost. Har gett mig den på att lära mig tycka om det.  
Man ska äta något minst tio gånger innan man kan säga att det inte går. Tio gånger är ganska mycket, ofta ger man upp mycket tidigare om det är något man verkligen inte tycker om.

Jag vet att det funkar, har gjort så med oliver. För några år sedan gillade jag det inte alls, men åt lite ändå när jag fick tillfälle, och nu älskar jag dem. Avokadon är jag på god väg med. Har gått från att tvinga i mig till att tycka att det är ok, men inte gott.  

Men varför hålla på så, kan man undra? Tjaa...det är roligare att tycka om mat än att inte tycka om den. Och när det gäller avokado så känns det som bomull för min mage. Och det är så nyttigt.
Man behöver ju inte äta det varje dag, och plåga sig själv i onödan, men någon gång då och då. Oliver tog ett par år för mig att börja älska.

 
                                    

                    Jag ska droppa citron på, och salta lite. Det blir godare så.

                                               Godmorgon på er! :)

Har gått på stan. Köpte en väska och en sjal.
(man kan inte ha för många väskor och sjalar, för er som inte visste..)


Suttit på balkongen.


Druckit te och ätit lite rester från helgen.

Ja, det var allt. Ni ser vad upptagen jag är..

Jag är ganska nöjd idag. Har fått flera ursäkter,
ett möte där saker retts ut, och en sten har fallit från hjärtat.

Eller föll gjorde den nog inte, utan den for upp i huvudet istället.
Där studsar den runt och orsakar dunkningar och konstiga susningar, 
så nu ska jag ägna mig åt att försöka få bort den därifrån också. 

Trots övertygande bevisning i gårdagens inlägg tror ni mig fortfarande inte. Eller, vissa av er tror mig på allt jag säger (hehe), men flera verkar ha problem med att lita på folk. Ni kanske skulle ta och jobba på det..? KBT kan rekommenderas till alla möjliga psykiska defekter.

I alla fall sköter jag om min stackars Begonia nu...sådetså! Det är inte svårt heller. Och om det blir svårt har jag fått ett bra råd i en kommentar.


(klicka på kommentaren)

Kan det egentligen bli bättre?

Godmorgon alla! :)

Känner mig lite bloggtrött idag, och vanligt trött också,
men lovar att svara på era kommentarer snart.

Gissa vart vi har varit idag. Och igår också för den delen.




Japp. Ikea.


Jag fick en jättebra kudde.  

Och så var vi till City Gross igen.
Vi köpte ingen choklad idag, utan jättebilligt kött och superbillig kyckling. 

  Och en sån där krangrej, ni vet..

 
Den funkar!


Sen har jag suttit och ritat. Och Mumannen har åkt och fiskat.
Han behövde väl komma ifrån lite, efter två Ikeabesök på en helg.
 
Fast jag lagar köttgryta ändå. Litar inte riktigt på hans fiskekunskaper.

Dessutom är jag inte sugen på chorizo idag...

(Och ja, han kommer få höra om chorizon ett bra tag till..)

Det ryktas om att vi tänker skaffa en katt. Jag kan härmed meddela att så ICKE är fallet. Vi ska verkligen INTE skaffa katt.
  
Tyvärr...

För jag skulle på ett sätt önska att det var sant. Vi får se. Kanske någon gång. En liten katt... Men inte idag.

Så då vet ni det. Ingen jättesöt liten kattunge som jag kan ta hand om... :(


      

Eller, tror ni Mumannen märker om jag skaffar en? Bara en liten...?

Japp, det var häftigt som sjutton.

Det var svårt att få parkering, men vi hade bestämt oss. Vi SKULLE in!

Och vi fick vår parkering till slut.

Vi skulle på City Gross-invigningen!!!

Eller inte riktigt, de öppnade i onsdags, men ändå..

Utanför skyltade de med billig ananas. Ananas... Det ville inte vi ha.

Men det blev bättre när vi kom in.


Japp. Tio kronor för 200 gram.

Och de hade fler saker jättebilligt. 



Så nu vet ni vad vi gör ikväll.

Äter. 

Vaknade vid två- halv tre med magont som håller i sig än. Mumannen vaknade vid fyra, vilket inte är ovanligt, så nu har vi suttit här ett tag vid tv:n, som två nattugglor (fast jag känner mig mer som en rugguggla). På tal om ugglor och tv, Mumannen har en förkärlek till djurprogram, medan jag tycker det är dödstråkigt! Jag älskar ju djur, men program om dem är ofta, enligt mitt tycke, antingen;
 
- tråkigt sega (tex Mitt i naturen)
- överdrivet dramatiska (tex Djurens slagfält)
- eller så går programmet ut på att programledaren vill imponera, istället för att fokusera på djuren (tex Krokodiljägaren).

Jag har ingen aning om hur man ska göra djurprogram intressanta för mig, men det borde inte vara omöjligt eftersom jag, som sagt, älskar djur.

På tal om att älska djur, jag har aldrig haft en hund trots att det på sätt och vis har varit en dröm ända sedan jag var liten. Det har liksom alltid känts som ett för stort ansvar att ta på sig. Vi har haft två ödlor, en katt, och tre marsvin och när jag var liten hade jag en sköldpadda som hette Jocke, en hamster som hette Hampe (otippat) och en kanin som hette...ja, vad hette den...Stampe såklart!

Fast min karriär som djurägare startade egentligen med ett akvarium. Jag hade önskat mig ett, men fattade ändå inte varför dörren till en av toaletterna var låst i flera dagar. Vilken lycka det var när det gick upp för mig vad mina föräldrar gömt där inne! Att några fiskar kan göra ett barn så glad!   

Just nu har vi inget djur (om inte dammråttor och flugor i fönstret räknas) och jag saknar det mycket. Tänker ofta på vad mysigt det skulle vara med en katt (hundtankarna har jag nog gett upp), och förra helgen var jag nära att impulsköpa ett marsvin i djuraffären i Kista centrum.

Ni skulle ha sett den lilla marsvinsungen, så söt och så fina färger, så mjuk och go och alldeles, alldeles underbar. Och jag funderade allvarligt på om man kan ha marsvin fast man är vuxen..? Marsvin är fina, keliga djur och mycket mer lättskötta att ha inomhus än kaniner, som småbarnsföräldrar ofta envisas med att skaffa till sina barn.

Vi hade först två marsvin, Cissi och Mimmi, när barnen var i lågstadieåldern. Buren stod i köket och var alltid öppen, även när vi inte var hemma. De gick ingenstans, utan höll sig i sitt revir runt köksbordet och under kökssoffan. Cissi kunde ta en löptur runt hela köket någon gång ibland, men mer än så var det inte.

Vårt nästa marsvin, Virre, gick aldrig någonsin ut ur sin bur frivilligt fast den alltid stod öppen. Han var kelig och inte rädd för oss, men lite rädd för världen utanför sin bur. Ville man motionera honom fick man lyfta ut honom på golvet, så sprang han det fortaste han kunde hem till buren igen.

Marsvin har små läten för sig, och alla våra har kvittrat glatt när vi kommit hem och har älskat kel och klappar.

Jag saknar det. Ett litet liv att ta hand om.

              
                                           Här var Virre gammal och grå.:)

Och medan jag skrivit det här långa inlägget har det hunnit bli morgon! Godmorgon allihopa!:D     

                           
                                              Ja, så här känner jag mig.
 
                            
                                        Och snart ser jag kanske ut så här.

Man kan inte göra fyra timmars stressigt och tungt kroppsarbete på tre timmar.
I allra högsta grad inte när man precis börjat jobba efter en fem månader lång sjukskrivning efter en steloperation. Om alla (särskilt jag) bara förstår det, och jag dessutom sover mer än tre timmar i fortsättningen, så ska det nog gå bra det här, kanske till och med utan att jag blir gråhårig på köpet.  

Ryggen känns i alla fall ok, och det var kul att träffa alla på jobbet. Barnen var så söta, och undrade varför jag varit borta i MER än SEX VECKOR, och om jag fortfarande heter Gun. Och så fick jag se några fina stenar de hade målat. Jag saknar att jobba med barn ibland.

Nu ska jag duscha och sedan ska jag inte göra ett skit resten av den här dagen. ;)

Eller bakelse i alla fall.

Eller bakelser rättare sagt.


För det fanns bara tvåpack.

Så synd att inte Mumannen vill ha.

Jättesynd...;)

Alla som behöver något nytt att sätta upp på väggen, nu har ni världens chans!

Gå in på helsköna (och mycket generösa) Dianas blogg, Decdia,
och hämta läckra idolbilder på ingen mindre än Batman.
Och även på prinsessan själv, Diana alltså. 

Så här blev det i vårt sovrum:


Min sida av sängen. Coola Batman på väggen.


Mumannen fick en lite mindre bild på Diana.
Han har ju ändå mig att titta på...

Jag valde knullrufsbilden åt Mumannen! 
Hoppas han blir glad. :D

Imorgon är det torsdag. Jag vet att det är en hel onsdag kvar, men jag tänker mest på imorgon i alla fall.
Ska nämligen börja jobba imorgon! Bara tre timmar om dagen, så det blir lugnt. Eller lugnt förresten, det blir det nog inte. Mitt jobb är mycket sällan lugnt. Bara att hålla tummarna för att det ska gå bra ändå.

Idag tänkte jag förbereda mig på imorgon. Fast hur gör man det egentligen? Jag tänkte träna och tvätta. Och så kommer jag nog inte orka städa efter jobbet på torsdag eller fredag, så jag tänkte kanske göra det idag istället.

Fast egentligen borde jag väl bara ta det lugnt och njuta av min sista "lediga" dag? Kanske fira till och med. Med god mat. Och prinsesstårta! 
 
Godmorgon!

...men min frisör gjorde!
Hon måste vara livrädd för att göra fel på mig.
 
Det kan ha med att göra att sist hon frågade mig
 om hon skulle göra något nytt så vrålade jag till,
NEJ!! så hon hoppade högt, hehe.. 

Idag ville jag i alla fall ha ljusa OCH mörka slingor.
Jag fick ganska ljusa och lite mindre ljusa..

Men skit samma, jag velade nog för mycket, 
och nu är jag nöjd ändå.
Jag fick bort råttfärgen och det torra slitna håret
 och känner mig tio kilo lättare i huvudet.

FÖRE:


EFTER:
 
 
Ser ni skillnad? Lite? 

Ser ni inte skillnad NU så är det något fel på er:

För JAG är i alla fall fullt normal...;)

Det var som sagt heller inga grodägg jag hade fotat i förra inlägget. Och inte var det lecakulor, kikärtor, stenar, pepparkorn, kullager, gula ärtor, tuggummin eller kapris som jag hittade i Fyrisån. Men det var bra gissat av er alla! :) 

Beate var på rätt spår när hon nämnde rester efter Valborg, men den som slutligen var först med rätta svaret var Ama de casa när hon gissade på frigolit!

Det är frigolitrester efter båtarna på forsränningen, som äger rum varje Valborg, som kantar Fyrisån. Jag förstod det inte själv förrän jag plockat upp några ur vattnet och undersökt dem.

Jag hittade ännu mera skräp och rester längs å-promenaden. 
 
                
              Det är faktiskt en å under skräpet. Hoppas det blir ordentligt rensat snart.

                                    Och här är förstapriset till Ama de casa.

                        
                                               Min gamla guldmedalj!  

                          Du får kopiera bilden och sätta upp den på hedersplats 
                                         på väggen hemma i Spanien. ;)
                                                    
                                                         Grattis! :D

...som jag hittat i Fyrisån?



En närmre titt:




Uppdaterat: Det är inte grodägg, och inga andra andra ägg heller. 

Utan mitt nagellack
känner jag mig rädd, naken, exposed.


Men det är snabbt fixat.


Nu är det bara lite solbränna som fattas.

Synd att jag inte får gå ut i solen än.




Jag kan ju i och för sig deklarera imorgon istället...

Varför göra det i god tid när man inte måste..?

Godmorgon!

Kolla vad jag hittade i Kista Galleria!


Där ser ni att det är modernt med rosa hatt!!!

Jag fotade mig massor med den på.
Då skämdes Mumannen och försvann en stund.

Som tur är läste Mumannen mitt förra inlägg innan vi åkte,
så det befarade gnällandet och velandet uteblev.

Han provade en jacka på Esprit.
Den stramade inte när man kör bil.


Så då köpte han den.

Ta kort nu och lägg ut i bloggen, sa han när vi kom hem,
så det var bara att lyda.


Fin va?

Mudottern med pojkvän följde också med,
så vi har kollat i många damklädaffärer,
och i en hel del elektronikbutiker.


Jag köpte ett färgglatt halsband.

Vi åt på Food Courten.
De andra valde Taco Bar,
men jag handlade på Grekens kolgrill,
för jag älskar nästan all grekisk mat.


Det var supergott.

Och nu är vi hemma igen,
och Mumannen har somnat i soffan av ren utmattning.