Lycka enligt Elsa

Några centimeter snö, en enda minusgrad, inga snöklumpar i pälsen, ingen köldkramp i tassarna, ingen jacka. Mer perfekt väder än så blir det inte tycker Elsa. Hon visade sin lycka med fullständig glädjefnatt, snabba rusningar, lekinviter och rekordhöga hopp vid favoritleken "fånga snöbollar i luften".
 
 

Veckans väderrapport

Dimman låg så tät att vi bara kunde ana åsen där på andra sidan åkern.
 
 
Marken var vit av frost.
 
 
Elsa var lycklig och som vanligt var allt väldigt spännande.
 
 
En morgon var dimman borta. Elsa var fortfarande lycklig.
 
 
Plötsligt hände en vädersensation. Vi fick se SOLEN!
 
 
Jag blev euforisk.
 
 
Elsa fortsatte som om ingenting hänt med en av sina favoritsysselsättningar...
 
 
Dyka i högt frostigt gräs.

Lilla röda huset

Morgonpromenad.
 
 
Och kvällspromenad.
 
 
Och däremellan skrev vi köpekontrakt för det alldeles lagom stora lilla röda huset på landet.

Vi gick och gick

I två och en halv timme gick vi i "vårvärmen" som kom helt plötsligt igår. Träffade allra bästa kompisen och promenerade längs åkrar, hästhagar och kullar.
 
Sitter på en sten med "Kung Björns hög" i bakgrunden. Ser ut att vara godis på gång.
 
 
Kan hända att det är godis på gång här också...
 
 
När vi kom hem blev det dusch, sedan lägga sig under filten och huttra några timmar.

Fröken Mu på vårbete

Där går kossorna och betar.
 
 
Och här har vi Elsa, som också vill vara ko när det saftigt gröna vårgräset växer i dikena.
 
 
Ibland fastnar grässtrån i mungipan.
 
 
Och mellan tänderna.
 
 
Men det är det är värt för att få smaska i sig av denna utsökta delikatess, tycker Elsa Mu.

Promenad i vårsolen

Ni går kanske inga promenader på dagarna? Men vilken tur att ni får hänga med på en av våra istället då. ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja det var den promenaden det. Och just nu ska vi ut på en nästan likadan, fast inte riktigt lika solig.

Allt är relativt

Vet inte vad som hänt, men jag är inte lika morgontrött längre. Jag vaknar tidigt, pigg som en lärka, sprudlande glad och full av energi.
 
Bara skoja..
 
Men jag vaknar tidigt. För att vara jag. Jämför man med Mumannen vaknar jag fortfarande sent.
 
 
En annan relativt tidig morgon. Elsa spanar ut över Övre Föret i Fyrisån.

Vinterdagar

Jag har förstått att de flesta är rejält sura för att det vräkt ner snö den här veckan.
Så vad jag och Elsa tycker om saken vågar vi inte berätta. ;)
Men bilderna nedan talar nog för sig själva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Inatt har dock nästan all snö försvunnit.. och dagens morgonpromenad illustreras bäst med den här bilden:
 

Flisan träffar rådjuret

Flisan var väldigt intresserad av gamla Herr Rådjur. Hon nosade och nosade.
 
 
Då rörde han på sig! Jätteläskigt!
 
 
Men han var nog inte så himla farlig ändå..
 
 
Och nu ska jag berätta för BP (som har bloggen Konst eller konstigt) som undrar hur jag kan veta att Herr Rådjur är en han och inte en hon. 
 
För att det står i den här boken.
 
 
Inga horn= hona                                     Horn= hane 

Dötråkig släkt

Dags att gå på långpromenad med kompisarna.
 
 
Vi ska nog gå förbi och hälsa på rådjuret idag och se vad Flisan tycker om honom.
 
 
Senast Elsa och jag var där träffade vi på några av rådjurets släktingar. Tråkigt nog hade de så bråttom iväg att vi inte ens hann presentera oss..

Mera morgonpromenad

Vi tränar dogparkour nästan varje dag, lite lagom sådär, på vår nivå.
Så bra för balans och kroppskontroll.
 
 
 
Självkontroll är viktigt. Att vänta på ok att hoppa upp och att stanna kvar tills man får varsågod att hoppa ner.
 
Varsågod!
 
Godisträd är också kul.
 
Sen gick vi hemåt. Det kommer mera...

Mera vår

Så länge jag är på promenad med Elsa har jag oftast inte lika ont som jag har när jag är hemma, det är lite konstigt.. men det är väl bra att röra på sig helt enkelt.
 
Att släpa med kameran ut går inte ihop med onda skuldror och handleder, så det gör jag inte jätteofta. Men ibland bara måste jag, det är så tråkigt att fota med mobilen hela tiden.
 
Så idag tog jag alltså med både Elsa och kameran ut. Vi gick till lilla blåsippan igen och i det torra gräset hittade vi dessutom några fina krokusar som nödvändigtvis måste fotas. Och det som fotas måste nödvändigtvis visas i bloggen.
 
Ni måste dock inte nödvändigtvis titta på fotona, det gör ni som ni vill med. 
 
 
 
Det var inte det enda vi gjorde på vår promenad. Fortsättning följer...

Vår

Elsa och jag har hittat de första vårblommorna för i år. Inte ens vi saknar snön så värst mycket längre. ;)
 
 
Snödroppar
 
Blåsippor

Elsas nya kompis

Tre tråkiga rådjur skuttade iväg i världens fart så fort de såg oss.
 
 
Här är det några änder som flytt fältet. Ingen vill leka med stackars Elsa.
 
 
Men så hittade vi äntligen en kompis som stannade lugnt kvar när vi närmade oss istället för att fly sin kos som de andra fegisarna.
 
Vi ställde upp den nya vännen mot ett träd så han skulle se lite bättre. Han visade sin tacksamhet genom att låta sig nosas på ett bra tag.
 
 Elsa vill gärna ta hem det roliga rådjuret men det får hon inte för husse. Vi går i alla fall och hälsar på honom varje dag och ger honom en puss på nosen.

Spårlöst försvunnen

Det är inte jag som är försvunnen, det är bara snön. Tur va...?
För ett par dagar sedan såg det ut så här:
 
 
 
 
Och i morse såg det ut så här:
 
 
 
 
Ja det var nog allt jag hade att berätta idag, att snön är borta. Ni jublar antar jag.
Bästa bloggaren i världshistorien, det är jag det.

Snöhunden

Vi blev glada när vi vaknade till ett vitt landskap idag.
 
Så vackert var det på morgonpromenaden.
 
 
Springa i snön är jättekul.
 
 
Lite dogparkour mot en snöig stam.
 
 
Men vad nu då...
 
 
Stackars miiiig..
 
 
Vi måste gå hem!
 
 
Hemma! Mat!
 
 
Men först var vi tvungna att göra en sak..
 
 
En snögubbe.

Vi tränar vår dogparkour

Inte mycket snö kvar nu, men några stackars skitiga högar att hoppa upp på finns i alla fall. 
 
 
Ska jag SITTA på den lilla smala...?
 
 
Ok då..
 
 
 Vadå "under"? Ska jag inte hoppa över som jag brukar?
 
 
 Jag kryper väl under då.
 
 
 Kul, men hur länge ska jag stå så här? Ser några änder där borta...
 
 
Matte sa något om att gå på de här, men hon var så dålig på att förklara så jag hoppade ner istället.
Hon fick skärpa sig lite och förklara bättre så nu kan jag gå jättefint där.
 
Så lätt att man blir uttråkad.
 
 
Roligare att hoppa upp på en snorhal bänk på eget bevåg. Hala bänkar kan vara farliga att hoppa upp på.
Det var mattes fel som inte passade mig ordentligt, så jag fick en massa beröm och godis ändå.
 
Att balansera på några svåra men helt torra stenar är bättre.

Vill flytta

Bild från vår långpromenad i morse.
 
 
Vi bor i lägenhet nära stan, ändå med skogen och naturen utanför husknuten. Men snart blir det ändring på det.
 
 
Skogen och fälten utanför vårt hus försvinner. För här ska byggas 8000 bostäder de närmsta åren..

Vad vi gör

Jag tänker varje dag att jag ska blogga, men så blir det inte så ändå. Men nu ska jag skärpa mig. Eller inte. Vi får väl se.
 
Vad vi gör istället för att blogga? Det undrar jag också, men typ det här:
 
Vi går ut i snön.
 
 
Försöker hålla oss undan alla killar. Det är svårt när man doftar löptik
(lösa hanhundar har smitit från sin ägare till oss några gånger).
 
Vi busar runt på snötäcket.
 
 
Äter godis som snälla haren lagt ut till alla hundar.
 
 
Vi tränar självbehärskning (det ligger godis på golvet utanför bild).
 
 
Snälla, säg varsågod någon gång nu då..
 
 
Och så myser vi. Här har Flisan lagt sig på favoritkudden Elsa.

Finväder

Känner mig rent allmänt dassig och humorbefriad just nu, har därför inte mycket kul att säga här på bloggen.
 
Det är då verkligen inte vädrets fel bara så ni vet (folk skyller det mesta på vädret har jag märkt).
 
För jag är en sån där irriterande typ som till motsats från de flesta andra i det här landet inte tröttnar på snö efter en vecka utan är lycklig över att det äntligen blivit den vinter det ska vara så här års.
 
 
Som tur är umgås jag mest med någon som förstår mig:
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0