Livet kom emellan

Jag var ju på gång med bloggandet, men kom av mig. Igen.
Och så gick min lilla pappa plötsligt bort, och sedan dess.. har knappast ens haft tid. Det är ju helt sjukt hur mycket som ska orkas med att ordna och fixa efter en nära anhörigs död.
 
 

Glad midsommar på er

Musonens lunga tyckte idag var en bra dag för en liten kollaps. Han fick i alla fall åka hem utan dränage den här gången. Håll tummarna för att han inte blir sämre i helgen. 
 
Det var den dåliga nyheten. 
Nu kommer den bra.
 
Uppehållstillståndet är klart! Det betyder att Musonen snart har sin lilla familj här. Lättnaden känns (för mig) som att äntligen få luft efter att ha hållit andan alldeles för länge.
 
Men, men, idag är det midsommarafton, så Elsa och jag hoppas att ni alla har en riktigt fin dag och kväll! 
 
 
 

Det är mycket nu

För ett par veckor sedan trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Så nu vet jag hur jag reagerar i en sån situation. Jag ringer inte ambulans, nej jag ringer Mumannen och berättar för att han ska slippa få det chockartade beskedet av polis och präst på jobbet. Haha. (Det är säkert inte ens så det går till, men det var så jag tänkte just då)
 
Nåja, jag fick väl troligen en panikattack (bröstsmärtor, smärtor och domningar i käkar och armar, stor klump i halsen, svårigheter att andas, svimningskänslor och var nära att kräkas flera gånger) och trodde alltså att min sista stund på jorden var kommen. Mumannen ringde ambulans och när den kom tyckte jag att allt lugnat sig lite men jag hade högt blodtryck och 150 i puls, så de tog mig med till akuten. Inget uppenbart fel hittades såklart. Typiskt mig att må asdåligt utan att något fel hittas.
 
Nån vecka senare var det Musonens tur långt där borta i Botswana. Vi fick en kväll veta att han var på väg till sjukhus med andningssvårigheter och bröstsmärtor. Spontan lungkollaps. Sjukhuset krävde 20 000 för att ens börja behandla. Stackars honom. Och ni kanske kan föreställa er hur jag som mor med uppenbart svaga nerver reagerade. Inte sov jag den natten i alla fall. 
 
Det löste sig som tur är. Dagen efter fick vi fantastisk hjälp av SOS International. Och vården har varit väldigt bra. Lungan har nu läkt ihop efter en veckas inläggning med dränage. 
 
Jag har dock fortfarande nerverna krypande på utsidan av min kropp. 
Nu får livet gärna bli lite mindre händelserikt, tack. 
 
För att lätta upp stämningen på detta sjukinlägg kommer här några bilder på våra helt otroligt underbara barnbarn. 
 
 
Lilla Mu som fyller sex år imorgon och har önskat sig en renovering av sitt rum i present.
 
 
MiniMu som kan prata mer och mer. Igår åt hon kojv och jass.
 
 
Lilla Muson som enligt sin mor endast fått hennes näsa och resten efter sin far.

Lycklig farmor

Förra sommaren skrev jag det här inlägget.
Och för några dagar sedan, ungefär nästan precis nio månader senare, hände något alldeles fantastiskt.
Det där med nio månader är en liten ledtråd kan man säga.
Nu är ni nyfikna va?
 
Här kommer det:
 
Jag har blivit farmor till den finaste lilla pojken i hela vida världen! :)
 
 
 
Har ni nånsin sett en så go liten kille förut? Nej, jag tänkte väl det.
 
Han föddes i Botswana. Vi är så glada att pappa Musonen precis hann dit för att vara med på förlossningen och den första tiden med sin lilla familj. 
 

Dip dye del 2

Har kört med dip dye i några omgångar nu (del 1 ser ni här).
 
 
Har testat Beckers tapetgrund, tapetfärg, panelgrund och lackfärg. Vit och antikvit.
 
 
Men nu ska det tydligen bort för alltid.. suck.
 
 
 
 
 
De verkar har renoverat klart. Synd. Utöver dip dye har det varit som en dröm med alla smakprover på golvet.
Spackel, maskeringstejp och små bitar av kabel och annat mumsigt...

Fira genom att inte fira

Med risk för att bli en glädjedödare vill jag ändå säga att jag blir aningen matt av allt firande så här års.
Och allt man "ska" komma ihåg att säga till alla hela tiden som alla andra tycks komma ihåg och jag är så himla dålig på.. God jul, gott nytt år och god fortsättning till höger och till vänster.
Det hopar sig en aning för oss (vi har några födelsedagar nu också) så min egen födelsedag har jag bestämt mig för att ställa in för resten av mitt liv.
Eller åtminstone tills vidare, vi får väl se hur det känns när jag närmar mig 90 eller så.. 
 
 
Så här firade Elsa nyår. Hon fann alla smällande nyårsraketer ytterst ointressanta och ovärda någon som helst uppmärksamhet och var nöjd med sin vanliga supergoda mat och lite kli på magen.

Lycka enligt Elsa

Några centimeter snö, en enda minusgrad, inga snöklumpar i pälsen, ingen köldkramp i tassarna, ingen jacka. Mer perfekt väder än så blir det inte tycker Elsa. Hon visade sin lycka med fullständig glädjefnatt, snabba rusningar, lekinviter och rekordhöga hopp vid favoritleken "fånga snöbollar i luften".
 
 

Det blir jul ändå, har jag hört

 
Hej på er alla mina tusentals läsare, vad har ni för er såhär dagarna innan dopparedan?
 
 
Städar? Kokar knäck? Bakar pepparkakor?
 
 
 
Det gör inte vi.
 
 

Dip dye

Nu tror väl ni att jag varit till frissan och färgat håret idag. Men det har jag inte!
 
 
Det är hemmafärgat. Beckers tapetgrund.
 
 
I know... så sjuuuuuukt snyggt!

Vill sova gott

Inte bara Elsa vill ha en skön säng, vi vill också! Så i morse när vi vaknat släpade jag ut vår asgamla och fruktansvärt dåliga säng till "slängrummet" (som gästrummet numera förvandlats till).
 
 
 Några timmar senare kom två starka karlar och bar in vår nya sköna säng.
 
 
 Jag packade upp alltihop och skruvade fast benen.
 
 
 Hallå.. vad gööör du?
 
Sen fick jag hejda mig lite. Blir så irriterad på att min kropp inte klarar sånt här. Jag vill göra ALLT själv! Men då blir straffet "ont överallt", så jag väntade ändå på Mumannen med det sista.
 
 
 Sen gjorde vi klart, bäddade med nya gosiga täcken, kuddar och sängkläder.
 
 
 Nu ska det bli intressant att se hur Elsa gör.. Hoppar hon som vanligt upp till oss i vår nya (mycket högre) säng, eller sover hon i sin egen inatt? ;)

Fröken kräsen

Lilla fröken Elsa har sina idéer. En av dessa är att det ska vara väldigt, väldigt mjukt och gosigt där man sover.. Annars sover man helt enkelt inte där, punkt.
 
Nu har täckena som hon har i sina bäddar blivit gamla och äckliga och jag har ingen lust att göra nya (jag sydde de gamla av ett vanligt stort "människotäcke").
 
Ja, ja, hon är kanske lite bortskämd... bla bla bla... ;)
 
Nåja, nu efter en massa letande har jag äntligen hittat den perfekta dynan.
Den är billig, tjock, mjuk och lagom stor, det verkar inte fastna varken päls eller smuts på den och den kan maskintvättas (här köpte jag den).
 
Och det viktigaste av allt...
 
 
DEN BLEV GODKÄND!!!
 

Djurplågeri..

Matte påstår att jag blivit lurvig och långhårig.
 
 
Och...? säger jag då. Men inte svarar hon på det.
 
 
Lurvig... Hmpf...
 
 
Nu har hon plågat mig i ett par timmar och tycker att jag ska stå upp för att visa hur fiiiiiiin jag blev.
 
 
Det kan hon fetglömma...

Veckans väderrapport

Dimman låg så tät att vi bara kunde ana åsen där på andra sidan åkern.
 
 
Marken var vit av frost.
 
 
Elsa var lycklig och som vanligt var allt väldigt spännande.
 
 
En morgon var dimman borta. Elsa var fortfarande lycklig.
 
 
Plötsligt hände en vädersensation. Vi fick se SOLEN!
 
 
Jag blev euforisk.
 
 
Elsa fortsatte som om ingenting hänt med en av sina favoritsysselsättningar...
 
 
Dyka i högt frostigt gräs.

Kongen

 
Hundar gillar att få jobba med/för sin mat, så jag har börjat servera vissa måltider i en kong ibland.
 
Först var den så himla svår att äta ur.
 
 
Den smet in i hörnen..
 
 
Och rullade iväg..
 
 
..in bakom gardinen.
 
 
Men efter ett par dagar började Elsa förstå tricket..
 
 
..och lyckades få kongen att ligga stilla..
 
 
...genom att hålla i den med tassarna.
 
 
Och nu går det jättebra.
 
 
Nom nom..
 
 
Men nu räcker det faktiskt...
 
 
Sluta glo...

Oväntat besök

Lilla Mu-familjen ville komma hit i helgen, och det fick de gärna såklart. Vem kan/vill säga nej till världens bästa och sötaste Lilla Mu och Mini Mu?
 
Mini Mu läser bok och slickar på fingret varje gång hon ska bläddra.
 
 
Lilla Mu och Elsa på promenad. Kikaren är med för att kika på alla människor om det är Mudottern och Flisan som kommer. Pinnen är till Flisan, för hon gillar pinnar.

Sånt man gör när man snart ska flytta

De senaste dagarna har tillbringats med att rensa bort halva garderoben, slänga halva förrådet i containern och tvätta tre kassar barnkläder i ättiksprit.
 
För övrigt fortsätter vi som vanligt.
 
Slänger oss efter löv.
 
 
Kastar oss upp i träd, och så. 

Lilla röda huset

Morgonpromenad.
 
 
Och kvällspromenad.
 
 
Och däremellan skrev vi köpekontrakt för det alldeles lagom stora lilla röda huset på landet.

Vi gick och gick

I två och en halv timme gick vi i "vårvärmen" som kom helt plötsligt igår. Träffade allra bästa kompisen och promenerade längs åkrar, hästhagar och kullar.
 
Sitter på en sten med "Kung Björns hög" i bakgrunden. Ser ut att vara godis på gång.
 
 
Kan hända att det är godis på gång här också...
 
 
När vi kom hem blev det dusch, sedan lägga sig under filten och huttra några timmar.

Bästa tipset mot regn

 
Förra veckan vräkte regnet ner varje dag och Elsa låg blöt under en filt i soffan och huttrade mest hela tiden.
 
 
 
 Därför skickade vi efter en rejäl regnjacka till henne.
 
 
 
Men sedan vi äntligen fick hem den har det knappt regnat alls.
 
 
 
Så bästa tipset om ni gillar sol är; skicka efter en regnjacka till hunden..

Att våga chansa

Vi sålde vår lägenhet för ett tag sedan.
Det var väl inte riktigt meningen, än, vi hade den bara ute som "kommande försäljning" medan vi letade hus. Men vår fantastiska mäklare gjorde ett bra jobb och skickade hit folk att titta ibland och så plötsligt fick vi ett bud som det var omöjligt att tacka nej till. Så.. framåt tidiga vårkanten ska vi vara härifrån.
Vi får väl se om vi måste köpa husvagn, slå upp ett tält i skogen, eller om vi lyckas hitta vårt lilla drömhus tills dess hehe. 
 
Elsa tar det med ro..
 
 
Men längtar efter en trädgård där man kan sitta och filosofera...
 
 
rulla runt i gräset...
 
 
 sträcka ut sig...
 
 
 ..och bara njuta.

Tidigare inlägg
RSS 2.0