Man har ingen rätt att döma

Så sant! Jag tycker även det vilar ett visst ansvar på ledningen/chefen att kanske säga eller ge uttryck för till sina anställda att personen i fråga har en giltig orsak. Det FINNS skolkare och jag tror att det är därför många (av oss, jag är inte bättre än någon annan) inte alltid tror att den som är borta mycket, verkligen är sjuk. Ingen behöver ju få veta vad det handlar om ändå. Och precis som du säger, att irritera sig på den som är sjuk för att man själv kanske får en större arbetsbörda är fel, det är chefen man i så fall skall rätta sin kritik mot.

PS! När jag skriver "ge uttryck för", så menar jag att en chef kan säga till sina anställda "I dag är Em sjuk IGEN!" och det blir negativa undertoner, medan om chefen säger "Em är TYVÄRR sjuk i dag." och i kombination med rätt kroppsspråk så vill de anställda ta det på ett helt annat sätt. Jag tror att vi uppfattar vem som skolkar eller inte lite utifrån hur chefen hanterar att man är borta också, i varje fall när man inte vet varför. Eller?

Så klart ska man aldrig döma någon. Man ska ju gå en mil i någons mockasiner innan man uttalar sig. Men håller med Em här om att chefen/cheferna har ett stor ansvar, hur de uttalar sig och beter sig. Mycket (långt ifrån all men mycket) av bilden och tonen börjar där.

Är det lilla kistan? klappar på kinden

Sv. Förlåt... ;-)

Bra sagt! Fast om jag ska vara ärlig så har jag reagerat både en och två gånger på folk som varit hemma lite för ofta. Men då har de skyllt på alltifrån mensvärk, bakfylla, huvudvärk och allt vet det fan. Speciellt bakfylleursäkte gör en jävligt pissed. Men självklart är man empatisk (?) nog att förstå när det gäller värre saker, helt klart.

Min poäng var väldigt mycket det som Em skrev och lade fram oerhört mycket bättre (skyller på att jag var trött. Igår). ;P

Sv. Uschusch, har du provat alternativa metoder? Homeopati?

Sv. (Igår) Ja, det kan lika gärna vara det, det jag tyckte var intressant är att bilden inte har dykt upp i svenska medier? Sedan att hans svar på frågan är så löjligt typiskt homofobt att jag undrar lite.

Sv: Det blir rätt svårt då, när inte chefen är på plats tillräckligt mycket och ofta. Men det är kanske något som kan tas upp på ett personalmöte eller något? Jag tror vi alla (många) har den känslan när vi är hemma från jobb att de kanske inte tror man är sjuk. Jag jobbar ständigt på att inte ha dåligt samvete för att jag är hemma, det är helt idiotisk, för jag ÄR ju sjuk om jag är det. Jag har däremot tur för det går inte utöver någon annan när jag har borta, enbart telefonen som ringer i så fall. Däremot är det tur i oturen, för jag får desto mer att göra när jag kommer på jobb igen. Men egentligen är det rätt skönt också, jag slipper sura blickar för att jag var borta.

ja, cheferna måste säga det rätt.

Men och andra sidan tycker jag att man borde fråga.

Menar man kanske mår fruktansvärt dåligt men vågar inte säga något själv utan väntar på att någon ska fråga så mkt som möjligt. Man kanske vill berätta och prata av sig.

Och finns det ingen giltig anledning är det heller inget som arbetsgruppen ska lösa bakom den frånvarandes rygg. Har man provat att vänligt fråga hur det mås och om man kan göra något för att undelätta (om det är möjligt att göra på ett medmänskligt vis) är det en fråga för arbetsledningen att hålla koll på och hantera.

Du har så rätt i det du säger!

man ska inte behöva vända ut och in på sig själv inför alla. Det finns så klart ingen orsak att behöva ursäkta sig för att man är sjuk!

Jag tycker dessutom att om det är så att man är hemma utan att vara sjuk så trivs man inte och det i sig är säkert lika illa som att verkligen vara sjuk.

Jag tror också att det ligger väldigt mycket på arbetsgivarens sätt att hantera sådana situationer!

Finns väl inget värre än att sätta andra i klistret genom frånvaro, men är man sjuk så är man.

Skolkare tror jag dessutom är något väldigt ovanligt.

sv: japp, på onsdag är den tionde dagen så då ska den jävlen äta ;D

Sv: Närå Horni, inte könsord. Inget spännande så alls, men ändå lite privat. Du kan ju få veta per mail, om du påminner mig. :D

Håller med!

I och med att du säkert brinner efter att få veta vad han sa, så har jag skickat ett mail. ;)

Förklarar man en extra gång är de en gång för mycket tycker jag! :O



Sv: Vi är väldigt selektiva jag och du, n we should be proud of it ! :D

Man skulle också kunna förvänta att de som verkligen undrar frågar personen direkt om orsakerna till frånvaron - jag skulle mer än gärna ge ett ärligt svar om någon vågade fråga!

Håller helt med Em men även med Pelle. Ingen är ju sjuk "frivillig". Men dom som utnyttjar systemet (det där med att vabba är en riktig folksjukdom) förstör ju för de "riktigt" sjuka såklart. Som Em säger så ligger mycket ansvar hos chefen där.

Sv. Nej jag menar en homeopraktiker. De har heelt andra doningar än hälsokosten, kan även få mycket hjälp med hormonisgrejor som är effektiva som attan...

Sv. Ok, då ska jag sluta tjata... :-) Kram och god natt!

Natti, natti, fina Gun!

Jag håller med dig och jag känner oftast att det inte är upp till mig att ifrågasätta någon annan om dom är hemma. Om jag inte för ett faktum vet att det är fusk, men då skulle jag ocå prata med chefen om det.

Sov gott

Håller helt med dig, jag tror faktiskt inte att de flesta är hemma bara för att de känner för det. Man har ju en karensdag o för många är det kännbart ur ekonomisk synvinkel. På mitt jobb tycker jag att cheferna hanterar det bra men en del kollegor har stora problem om varför vissa ofta är hemma med sjuka barn eller är sjuka själva..vilket gör mig förbannad!

Det kanske inte alltid är så lätt fråga.

Gun, jag skulle alltid vilja dricka en bärs i sälle med dig ;)

Helt rätt! Man måste ha rätt till integritet.



Med ett bra ledarskap så borde det inte behöva uppstå några problem.

Själv var jag väldigt öppenhjärtlig om min frånvaro. Du vet ju själv hur arbetsplatser med kvinnligmajoritet är... och min värsta tanke var att folk skulle tro att jag var arbetsskygg eller "måndagssjuk". Så alla där fick veta om mina missfall, ångest etc...

Robert: Bra ledarskap är viktigt, men man kan inte skylla allt på chefen heller. Är man vuxen måste man själv ta ansvar för hur man agerar mot sina arbetskamrater.

På mitt jobb funkar det bra, och alla är förstående, men jag har jobbat på andra ställen med mycket skitsnack.

Ja ibland kanske det finns en anledning till att man är ofta sjuk, men ibland är det också uppenbart att det bara är ren lathet, och sånt irriterar sig folk på. Jag har en kompis som är hemma varje måndag med "migrän", säger att hon ska testa Eeze eller vad medicinen heter, men aldrig gör det. Sen har hon ofta halsfluss eller urinvägsinflammation och äter ständigt penicillin och är för det mesta förkyld eller dålig på annat sätt. Jag tycker att hon ska kolla med en annan doktor, eftersom nåt troligen är allvarligt fel med hennes immunsystem när hon är sjuk så mycket, men det tycker hon inte behövs. ^^ Sen finns det en kille som ALLTID är måndagsjuk, men det kanske är en giltig sjukdom? Jag hade den sjukan när jag gick i skolan iallafall ;)



Sv: Haha, ja jag fick kuddfodralen av min kille när jag fyllde år, hade haft mitt öga till dem ett tag! ;) Var ju inte så mycket kurs som en tvånggrej om jag nånsin ska få övningsköra, så det gick bra =)

Du har helt rätt.

Håller med. Men vissa saker är INTE okey! En kollega till mig var sjukskriven för ryggbesvär. Jag har själv varit det så jag har stor förståelse för detta och att det inte syns hur ont man faktiskt har.

Arbetet hon hade var att "sitta framför en dator". Sen, mitt under sjukskrivningen, går hon en kurs som innebär att hon då skulle "sitta framför en dator". (Tiden för kursen fick hon igen av arbetsgivaren så hon tog ledigt ett par veckor och tog en intensivkurs och tog körkort.)

Om hon klarade att sitta framför en dator på en kurs kunde hon lika väl ha suttit framför en dator och jobbat. Märk väl att hon var sjukskriven under kursen också.

Detta tycker jag INTE är ok!