Hemma nu igen

Igår kom vi hem och imorgon börjar Mumannen jobba. Men vi funderar redan på vart vi ska åka när han är ledig nästa gång (om några veckor). Fjällvandra kanske? Vi får se. 
 
Från våra sista dagar i stugan i Värmland:
 
Vi har haft både regn..
 
..och sol.
 
Vi har varit ute och åkt..
 
Sett galna människor.
 
Och en del djur.
 
Mumannen har fiskat.
 
Värmländska skyltmakare är tydligen språkidioter. Vilken tur att det finns språkpoliser.
 
Det är farligt att vistas i Värmland (vi är så glada som överlevde utan varken flytväst eller hjälm).
 
Jag har plockat fem liter hallon..
 
Och bärälskaren Elsa har nog plockat lika mycket hon.
 
Och hon har trivts så bra i stugan.
 
Det har varit skönt..
 
..och härligt.
 
Så vacker natur:
 
 
 
 
 
Men så blev det dags att åka hem. Elsa hoppade för säkerhets skull in i bilen redan när vi städade och packade.
För borta är bra men hemma ändå bäst, tycker hon (eller så älskar hon helt enkelt bara att åka bil).
 
Tack till alla som orkade läsa till slutet.. nu blir det korta inlägg ett tag framöver (om ens några..).

Lugna dagen

Igår tog vi det ganska lugnt. Det går ju inte att vara kulturell varenda dag heller.. Dessutom öppnade sig himlen några gånger. Det gör inget. Hellre stugan i regnväder än sol och sommar i en lägenhet..
 
Vi var i alla fall ute och åkte lite, kollade efter bra fiskeställen, fikade, åkte förbi Mörbacka..
(Låter som värmländska för Mårbacka.. Så pratar värmlänningar ju. Även Mumannen nu när vi är här. Jag hoppas det har gått över tills vi åker hem igen..;)).
 
Vi köpte praliner på chokladfabriken i Sysslebäck.
 
 
Ibland kikade solen fram.
 
 
När vi kom "hem" på eftermiddagen fick Elsa glädjefnatt.
 
 
För hon brukar få en gurka, morot eller något annat gott då..
 
 
"Hemma" var det lite bättre väder. Vi kunde vara ute.
 
 
 Satt på trappen och njöt..
 
 
Plockade hallon. Finns i överflöd som stugägarna gärna vill att vi plockar.
 
 
En rovfågel flög högt där uppe på himlen.
 
 
Vi grillade, slappade och hade det bra.
 
 
Tills vi stupade i säng på kvällen.

Rottneros Park

Flera av er gissade helt rätt, vi var till Selma Lagerlöfs Mårbacka igår. Grattis till den som var först med rätt svar, Ama de casa. Läs gärna om Amas lilla tripp på hennes blogg. Hon befinner sig nämligen också på en liten resa. Inte så häftig som vårt värmlandsäventyr precis, men ändå..
 
Okeeej då, jag ljög, hennes resa är kanske liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite häftigare än vår. Hon reser runt i USA och är just nu i Alaska.
 
Nåja. Efter Mårbacka åkte vi i alla fall vidare till Rottneros Park i Sunne. En vacker skulpturpark med naturparker, små inspirationsträdgårdar, äventyrsland m.m. Väldigt trevligt och värt ett besök.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vart åkte vi?

Hit:
 
Bara för att det här inlägget kommer bli dötråkigt så piffar jag upp det med en tävling (se rubriken).
 
 
Vackra planteringar fanns det gott om.
 
 
Finfina blommor.
 
 
Mera blommor..
 
 
Och grönsaker.
 
 
En äppelträdgård.
 
 
Äppelbok.
 
 
En damm.
 
 
Allt var väldigt vackert.
 
 
Där fanns gott om pelargoner och man kunde även köpa en speciell pelargon.
 
 
Och äta torr stöpaforskaka som smakade ungefär som Mumannens nävgröt igår.
(Bakad på skrädmjöl precis som nävgröten)
 
Det mest spännande av allt på hela stället var ett par påfåglar. 
 
 
Tyckte både djurälskaren jag och fågelhunden Elsa.
 
Sedan åkte vi vidare mot nya äventyr. Fortsättning följer om ni har otur. ;)

Livrädd i Finnskogarna

Här sitter Elsa och försäkrar sig om att få följa med på gårdagens utflykt.
 
 
Mumannen skulle till det här stället. Karmen Kynna i Finnskogarna. Ja, jag och Elsa också, vi hade liksom inget val.
 
 
Där fanns gamla hus.
 
 
Årets midsommarstång.
 
 
Och fjolårets.
 
 
Näverpapperskorg hade de.
 
 
Här kunde man hänga om man ville.
 
 
Storgranen (45 meter) och stortallen 37,6 meter).
 
 
Lilltallen.
 
 
Mumannens lunch bestod av värmländska Motti (nävgröt med flott) med fläsk och lingonsylt.
Jag smakade lite (lingonen var goda i alla fall).
 
 
Elsa åt lingon och blåbär.
 
 
Sedan åkte vi uppför sveriges brantaste asfalterade väg.
 
 
Vet inte vad som är fel på mig som går med på en sån sak. Men vackert var det ju.
 
 
Uppe på Tossebergsklätten. Här kan alla som är fullständigt galna slänga sig ut för stupet med en skärm.
 
 
Sen var det dags att ta sig ner igen. Hej då Mumannen!
 
 
Jag tog min hund, min kamera och mina nya springskor och gick de 2,2 kilometerna ner (aldrig i livet att jag åker bil nerför sveriges brantaste asfalterade serpentinväg).
 
 
Vägen försvann ner..
 
 
..och ner.. Promenaden tog exakt 23 minuter.
 
 
Sedan bar det iväg uppför igen, denna gången på Hovfjället
(fast här åker vi nerför) (Mumannen fick vända när jag fick panik och skrek att jag inte ville mer).
 
Jag ska aldrig mer åka till norra Värmland.
 
 
Men jag överlevde och var lika glad som Elsa att komma tillbaka till stugan.
 
 
Sedan grillade vi, åt och drack gott och var helt slut efter dagens fruktansvärt ansträngande äventyr.

Framme

Jag har alltså följt med till Mumannens kära Värmland.. Han lyssnar just nu på Kalle Jularbos "Livet i Finnskogarna" på Ipaden för att få inspiration. För idag ska vi tydligen åka till "Finnskogarna" och titta på några gamla hus...
Hahaha. Det blir nog kul ändå. ;)
 
På väg till den hyrda stugan stannade vi på en hantverksgata.
 
 
Mumannen hittade ett armband som han alltid velat ha.
 
 
Och jag (som egentligen aldrig gillat såna här tennsmycken nåt vidare) blev plötsligt kär i det här halsbandet.
 
 
Sen var vi framme.
 
 
Vi blev överväldigande nöjda med stugan.
 
 
Nytt och fräscht, luktar inte sommarstuga här inte.
 
 
Mer än godkänt för en spontansemester.
 
 
Utsikten mot Klarälven gör inte saken sämre.
 
 
Flottar flöt förbi på älven. Sen kom världens åskoväder (inte lika kul längre) (för de på flotten).
 
 
Kvällskissen. ;)
 
Ja det var första dagen det. Fortsättning följer..

Vi åker västerut

Vi orkar inte sitta i en lägenhet när det är sommar och semester, så helt spontant hyrde vi en stuga till. Vi bodde vid Ångermanälven senast, och nu ska vi bo vid en annan älv en vecka. 
 
Det här har Mumannen köpt till mig för att ta med. Haha.. Det blir nog kul ändå.
Men ha det bra så länge hörni, vi hörs sen någon dag. Om bredbandet fungerar.

Mannaminne, del 2

Mannaminne förtjänade ett besök till innan vi åkte hem från Höga kusten. Lilla Mu var världens stoltaste när hon gick före och visade mamma och pappa runt där hon redan varit en gång tillsammans med farmor och farfar.
 
 
 
 
 
 
 

En badgalning och en badkruka

 
Fick sms av Flisan häromdagen:
 
 
Så nu har vi haft nattbesök av badgalningen. 
Men något badande har vi tyvärr inte ägnat oss åt.
Flisan är kanske besviken, men Elsa är nog lika glad ändå..
 
Hon har haft chansen att bada flera gånger nu. Här på en rastplats på väg hem från norrland i söndags.
 
 Men intresset är minst sagt svalt. Här råkade hon hoppa i lite väl långt av misstag när vi kastade pinne..

Mera Höga Kusten

Vill man campa på höga kusten borde man göra det i.. den här viken.
 
 Norrfällsviken hette den visst (fick googla lite;)). Jättemysigt ställe, med två fina havsbad och stor härlig campingplats.
 
 Vill man se såna här lustiga krumelurer..
 
 ..och ett stort sånt här... vattenkaos... kanske bada till och med..
 
 ..kan man lämpligtvis fråga Mumannen vad det här vackra stället heter (han är inte hemma just nu). ;)
 
 Det fanns gott om vackra sommarblomster på stället jag inte minns namnet på.
 
 Vill man se sveriges näst högsta vattenfall..
 
 ..så åker man till det. ;) Västanåfallet heter det visst (tack igen google..).
 
 Minnesmärket från kravallerna i Ådalen går att se.. lämpligtvis i Ådalen (den är ganska stor, ni får leta).
 
 Vid Sandöbron finns ett ställe jag minns allt om. Ett fikaställe! Som dessutom är ett K-märkt byggnadsminne.
 
 Wästerlunds konditori..
 
..som har funnits där sedan 40-talet.
 
 
Många kändisar har varit där genom åren. 
Och nu även vi.
 
Det var dagens semestertips från en ganska glömsk semesterfirare.

Hemma igen

Efter en solig vecka på Höga kusten, varav några dagar bara Mumannen och jag, några dagar med Lilla Mu och några dagar med hela Lilla Mufamiljen är vi hemma i lägenheten igen.
 
Längtar redan tillbaka. Vill kunna ha dörren öppen mot en trädgård, sitta ute, känna mig fri istället för instängd. Tror Elsa vill det också, vi har sällan sett henne så harmonisk som under den här veckan. 
 
Nåja... nu är vi hemma i alla fall och åttahundra maskiner tvätt (ok då.. åtta maskiner) senare orkar jag göra ett blogginlägg. Jag ska inte visa alla mina niohundrasjuttiofem bilder (ingen överdrift denna gång, det är exakt 975 bilder i mappen), men ganska många får ni i alla fall stå ut med.
 
Elsa sitter i skuggan och njuter.
 
Får en puss av Lilla Mu.
 
Och lite hemlagad mat.
 
Elsa ville bara bada tassarna.
 
Hon är visst ingen badhund, utan mer en ligga-i-gräset-och-njuta-hund.
 
Bryggan vid stugan.
 
Elsa spanar efter fåglar.
 
Den nästan tama kråkan Frasse hälsade på (på behörigt avstånd från den livsfarliga fågelhunden).
 
Mycket fotbollsspelande har det varit.
 
Fjärilsälvan skrämmer iväg alla monster som är på väg upp från älven.
 
Grannarna ignorerade eldningsförbudet..
 
Mini Mu skrattade och pratade.
 
Här sitter hon i farmors famn.
 
Solnedgången var så vacker varje kväll.
 
Men så var det roliga slut och vi tog vägen hemåt över bron.
 
Hej då lilla stugan vid älven på Höga kusten.
 
Hoppas vi ses snart igen.

Mannaminne

Häromdagen tog vi med Lilla Mu till ett underbart ställe, Mannaminne, ett fullskaligt konstverk som konstnären Anders Åberg byggt upp tillsammans med sin fru Barbro. Mitt bland alla gamla byggnader från världens hörn, gamla fordon, mängder av prylar och små och stora konstverk kan man bo i små stugor eller på det lilla hotellet som har 15 konstnärligt utsmyckade rum
 
Här kommer ett gäng bilder på en bråkdel av allt roligt och fint man kan se på Mannaminne.
 

Lilla Mu leker rövare

Här var vi i förrgår. Lilla Mu hade jätteroligt.
 
 
Hon hoppade.
 
 
...hoppade..
 
 
..igen och igen..
 
 
Och igen.
 
 
Klättrade.
 
 
Och hoppade.
 
 
Hoppade...
 
 
...hoppade...
 
 
...och hoppade. Så håret fladdrade.
 
 
Gick en hinderbana..
 
 
Som var jättesvår!
 
 
Träffade en kille som drack kissvatten.
 
 
Det var gott.
 
 
Sen orkade hon hoppa lite till.
 
 
Hon åkte linbana.
 
 
Och lekte rövare.
 
 
Elsa var också med.
 
 
Det sista hon gjorde var att ta rövaren i handen och lät sig fotograferas så snällt.

Vi åkte norrut

Efter 30 mil fick vi med oss hela Sundsvallsgänget. Lilla Mu åkte i vår bil och i bilen efter kom resten av familjen.
 
"Den kommer rasa!!!" skrek plötsligt Lilla Mu när vi var mitt på bron.
Inte för att hon själv var rädd, utan bara för att försöka skrämma slag på farmor (hennes pappas idé såklart. Han var väldigt nöjd med henne efteråt. ;)).
 
Efter 40 mil var vi framme vid en röd liten stuga med den här utsikten mot Ångermanälven.
 
 
Det var härligt. Vissa började rullade i gräset.
 
 
Andra hängde på.
 
Sedan grillade vi och åt.
Satt och pratade.
 
 
Skrattade.
 
 
Och gjorde en del roliga miner ibland.
 
Efter några timmar åkte lilla Mu-familjen hem, utom självaste Lilla Mu som stannade kvar.
Och här står hon och borstar tänderna för fullt, med solnedgången och älven utanför fönstret.

Stört resonerat

Satt och kollade bilder från semestern och kom att tänka på detta med att flyga (försöker tänka på annat än Elsa som är med husse på jobbet). Jag är livrädd att flyga, men flyger ändå.
 
Man kan tycka att nu när jag ändå flyger skulle jag vilja försöka bli av med min rädsla och slippa de hemska mardrömmarna om att vi störtar och slippa sitta skräckslagen under resan. Men det vill jag inte. Eller vill och vill.. vågar är väl snarare rätta ordet.
 
För att inte vara rädd för något så onaturligt som att sitta i en avlång plåtburk 10.000 meter upp i luften är (enligt mitt sätt att se det) inget annat än ignorant, och som straff för att jag inte längre är rädd kommer planet definitivt att störta.
 
Min rädsla skyddar oss alltså från att störta.
 
Lite konstigt resonerat kanske ni tycker. Men hittills har det hjälpt. ;) 
 
 

Flyga nykter är ingen höjdare

Jag är väldigt, väldigt flygrädd. Innan och under flygningar tvångsfantiserar jag ofta om hur det kommer kännas när vi störtar och om hur familjen kommer reagera när de får veta att vi är döda.
 
Jag fick en ångestattack precis när vi bokat Mallorcaresan före jul, men sedan tyckte jag att jag hade lyckats hålla mig lugn och kände mig inte så farligt nervös inför resan. 
 
Vi skulle åka hemifrån vid halv fyra på morgonen. Vid två var jag fortfarande vaken och fick plötsligt väldigt ont i magen och började kräkas. Paniken jag kände då.. (Diana spelade wordfeud och chattade med mig, tack för det, det hjälpte mig att inte få fullständigt spel).
 
Jag trodde ju det var en släng av någon dum magsjuka som tvunget måste drabba mig när det var som mest olämpligt. Men. När det var dags för hemresa hände samma sak (dock lite lindrigare). Haha. Hur mycket det än tar emot så måste jag nog tyda det som att nerver var inblandade.
 
Som tur är lugnade det sig båda gångerna och vi kom iväg som vi skulle. Största problemet var att jag inte var i form för att ta mitt obligatoriska lugnande i baren på ditresan. Inte kul alls.
 
Det är inte alltid lätt att bestämma hur ens kropp ska reagera. Hur mycket positivt tänkande man än utövar och framför allt hur mycket andra än talar om för en hur ofarligt det är att flyga (oerhört irriterande när folk gör så, jag är ingen dum och ovetande liten barnunge, så, en gång för alla; det hjälper inte!!!).
 
Men ganska modigt ändå kan jag tycka. Att vara så flygrädd att man spyr och ändå ge sig iväg. Bara för att jag älskar allt det andra som det innebär att resa så oändligt mycket.
 
 
Lugnar mina nerver med äcklig rosé inför hemresan.

Hemma bra men Mallorca bäst

Hahaha (läs; buhuhuuu..), hur i hela fridens namn kunde jag missa att ett foto i collaget jag kämpat med i mer än en timme hamnat upp och ner???? Ja, ja, ni (läs; jag) får stå ut med det, för det finns inte en chans att jag orkar göra om allt. :)
 
 
 
 
Vi har haft det så otroligt, otroligt, långt över förväntan underbart både i det fantastiska huset med egna poolen tillsammans med våra vänner (som känns som de blivit våra vänner mer på riktigt än förut), på alla utflykter och på hotellet och stranden de sista fyra dagarna.
 
Om vi hade haft en aning om hur härligt och vackert Mallorca och Palma är så hade vi åkt hit för länge sedan. Det var så trist att åka därifrån och vi funderar redan på hur vi ska lösa det för att få komma tillbaka så snart som möjligt. 
 
Vi har alltid varit sådana både jag och Mumannen. Stormtrivs vart vi än reser. Längtar aldrig hem. Vill bara ha mer och mer och mer.

Sista inlägget..

..innan resan.


Snart sitter jag där uppe i luften (fast i ett rödvitt plan istället för det där blåvita som jag fotade från bilen när vi åkte förbi Arlanda en dag) och skakar av rädsla. Fyyyy vad läskigt! Det borde vara skräckavdrag på biljetten när man är så flygrädd som jag.

Man borde åtminstone få gratis drinkar innan, det tycker jag verkligen.. Vi ska i alla fall ses i baren vid halv fem-tiden imorgon bitti för att hälla i oss lite lugnande medel innan avgång.

Datorn ska med men vi får se om jag bloggar eller inte. Troligen inte för jag behöver ett uppehåll.

Ha det så underbart allihopa, tills vi hörs igen! :)

Första dagen..

..på vår lilla roadtrip som vi gjorde under några få men underbara dagar i Juli, kommer här.

Kvällen innan hade vi ännu inte bestämt åt vilket håll vi skulle åka. Det utlovades urdåligt väder i hela landet, så förhoppningarna var inte direkt stora, men vi kände ändå att vi bara måste komma hemifrån ett tag.

På morgonen kollade vi vädret, och det fanns en strimma hopp om lite sol i Bohuslän, så vi satte oss i bilen, "Ska vi åka västerut nu då?" "Ja, vi gör väl det då", sa vi och for iväg i regnet.

Vi åkte förbi vår barndomsstad, Karlskoga, där Mumannen är född och jag uppvuxen från fem-sex års ålder. Vi är båda överens om att det bästa vi gjort är att flytta därifrån, så det var som vanligt ingen stor upplevelse att åka igenom staden. (Nu låter jag kanske lite bitter? Ja, kanske det.. Det ger mig ingen bra känsla alls att vara där. Och nu pratar jag om själva staden, inte om fina Mumanssläkten som bor där.)

Vi åkte ändå runt och fotade lite. Vad gör man inte för bloggen..

Simhallen där jag tränade.

Ett av husen jag växte upp i.

Gymnasiet jag gick i.

Vi åkte genom Karlstad där vi tänkte på Robert. Hade varit kul att träffa Robert.. men vi såg inte till honom. Vi var in på Elgiganten, där jag fick ett fnissanfall av värsta sorten (har berättat om varför här). Vi fick skynda oss iväg..

Åkte förbi Pekås. Fattar inte hypen över det där stället... och vi såg varken till några långa köer eller tv-inspelningar..

Och så kom vi till Dalsland.. Där finns ett intressant museum. Vi var inte in i det. Det räckte liksom att se det utifrån..

Oj så vackert Dalsland är! Och solen kikade fram allt mer.

Och plötsligt var vi framme. Konstigt att det är molnigt på bilden. Jag minns inga moln... vi hade sol resten av vår lilla resa.

Nu börjar jag höra en del snarkningar från uttråkade läsare, så det blir bäst att sluta här. Men ingen folkstorm från er andra som eventuellt redan älskar mitt resereportage! Oroa er inte, det kommer mera.

Förresten, ni kan få några teasers från fortsättningen innan jag slutar... "Dramatiska höjder", ""En underbar natt", "Mumannen sprutar hundbajs på sin fru"... spännande, eller vad?

RSS 2.0