Ett år senare

Vilket skandalöst beteende!
 
Att ha en blogg och ta en paus på drygt ett år.
 
ETT ÅR... 
 
Men nu får det banne mig vara nog med pausandet. Nu har jag loggat in för första gången på detta år.
Allt ser annorlunda ut, lösenordet var glömt och ni har kanske glömt mig och min kära Mufamilj också.
Men jag ska nog påminna er. Ni kommer antagligen tröttna flera gånger om.
 
Först får ni se bilder på mina absoluta favoritpersoner i hela vida världen och runt universum och tillbaka.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Glad midsommar på er

Musonens lunga tyckte idag var en bra dag för en liten kollaps. Han fick i alla fall åka hem utan dränage den här gången. Håll tummarna för att han inte blir sämre i helgen. 
 
Det var den dåliga nyheten. 
Nu kommer den bra.
 
Uppehållstillståndet är klart! Det betyder att Musonen snart har sin lilla familj här. Lättnaden känns (för mig) som att äntligen få luft efter att ha hållit andan alldeles för länge.
 
Men, men, idag är det midsommarafton, så Elsa och jag hoppas att ni alla har en riktigt fin dag och kväll! 
 
 
 

Lilla jakthunden

 
Ju längre jag väntar med att blogga desto större prestationsångest får jag. Jag måste ju ha något att komma med när det gått så lång tid. Kan ju inte slänga ut ett fånigt, ogenomtänkt inlägg endast en gång i månaden..
 
Eller kan och kan, det kan jag väl visst det om jag tänker efter. Jag får väl försöka övertyga min envisa perfektionisthjärna om att det är helt ok att vara ogenomtänkt och fånig precis så ofta eller sällan man vill i sin egen lilla blogg.
 
Jag kan ju alltid berätta om något så ovanligt som... Elsa.
Minns ni henne? Vår hund, ni vet.
 
 
 
 
 
 
 
 
Elsa löper och har lite ont i ett öra. Annars är det bra med henne. Hon trivs med att ha en egen gräsmatta att vakta här på landet. Det är lugnt och skönt och hon sitter mest i gräset och spanar ut över ägorna medan jag rensar och gräver i rabatterna.
 
Samtidigt har det aldrig varit mer spännande. Varje promenad är ett äventyr. I början gick det knappt att gå med henne. Hon blev liksom överväldigat galen och heltokig av alla spännande djurdofter. För att inte tala om när vi sprang rakt på en hare eller så.
 
Nu har hon vant sig lite, men fortfarande studsar hon förväntansfullt iväg med nosen i vädret på våra promenader. 
 
Och får man inte jaga harar så finns det ju annat mumsigt där ute.
Harlortar, älgspillning, diverse växter...
 
 
 
 

Det är mycket nu

För ett par veckor sedan trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Så nu vet jag hur jag reagerar i en sån situation. Jag ringer inte ambulans, nej jag ringer Mumannen och berättar för att han ska slippa få det chockartade beskedet av polis och präst på jobbet. Haha. (Det är säkert inte ens så det går till, men det var så jag tänkte just då)
 
Nåja, jag fick väl troligen en panikattack (bröstsmärtor, smärtor och domningar i käkar och armar, stor klump i halsen, svårigheter att andas, svimningskänslor och var nära att kräkas flera gånger) och trodde alltså att min sista stund på jorden var kommen. Mumannen ringde ambulans och när den kom tyckte jag att allt lugnat sig lite men jag hade högt blodtryck och 150 i puls, så de tog mig med till akuten. Inget uppenbart fel hittades såklart. Typiskt mig att må asdåligt utan att något fel hittas.
 
Nån vecka senare var det Musonens tur långt där borta i Botswana. Vi fick en kväll veta att han var på väg till sjukhus med andningssvårigheter och bröstsmärtor. Spontan lungkollaps. Sjukhuset krävde 20 000 för att ens börja behandla. Stackars honom. Och ni kanske kan föreställa er hur jag som mor med uppenbart svaga nerver reagerade. Inte sov jag den natten i alla fall. 
 
Det löste sig som tur är. Dagen efter fick vi fantastisk hjälp av SOS International. Och vården har varit väldigt bra. Lungan har nu läkt ihop efter en veckas inläggning med dränage. 
 
Jag har dock fortfarande nerverna krypande på utsidan av min kropp. 
Nu får livet gärna bli lite mindre händelserikt, tack. 
 
För att lätta upp stämningen på detta sjukinlägg kommer här några bilder på våra helt otroligt underbara barnbarn. 
 
 
Lilla Mu som fyller sex år imorgon och har önskat sig en renovering av sitt rum i present.
 
 
MiniMu som kan prata mer och mer. Igår åt hon kojv och jass.
 
 
Lilla Muson som enligt sin mor endast fått hennes näsa och resten efter sin far.

Lycklig farmor

Förra sommaren skrev jag det här inlägget.
Och för några dagar sedan, ungefär nästan precis nio månader senare, hände något alldeles fantastiskt.
Det där med nio månader är en liten ledtråd kan man säga.
Nu är ni nyfikna va?
 
Här kommer det:
 
Jag har blivit farmor till den finaste lilla pojken i hela vida världen! :)
 
 
 
Har ni nånsin sett en så go liten kille förut? Nej, jag tänkte väl det.
 
Han föddes i Botswana. Vi är så glada att pappa Musonen precis hann dit för att vara med på förlossningen och den första tiden med sin lilla familj. 
 

Hemma hos

Att förklara varför jag bloggar så sällan känns bara dumt (eller så har jag ingen bra ursäkt).
Jag har i alla fall inga planer på att lägga ner bloggen (har fortfarande planer på att skärpa mig).
 
Har hört ryktas om att ni vill se hur vi har det här på landet (ja, det kan ha rört sig om en eller två kommentarer).
 
Vi har inte renoverat klart allt (och kommer nog aldrig bli helt klara heller) meeeeeen... här kommer ändå kök, hall och vardagsrum.
 
 
Fönstren ska bli helvita överallt (utom på själva glaset, vi gillar utsikten).
 
Den efterlängtade kökssoffan hittade jag på Jysk av alla ställen. Dynan sydde jag igår. Utan att svära en enda gång. Symaskinen och jag börjar bli kompisar (nåja.. jag vill inte längre slänga ut den lika ofta varje gång jag syr).
 
Klockan på hyllan var brun innan, så jag målade den (den är av gediget trä, kanske teak eller ek eller nåt. Teaknörden Mudottern hamnade i chock när hon fick se att jag målat över ett eventuellt teakföremål ;)).
 
Förlåt Mudotter.. ;)
 
 
En annan del av köket.. Vitvarorna är bytta, utom kyl/frys. Vi ska bara hitta den perfekta först (den ska vara liten men rymma jättemycket, billig, energisnål och jäkligt snygg, vi får se hur det går..)
 
 
Panelen såg inte klok ut innan. Jag har skrapat bort gammal färg mellan plankorna och målat och målat och skrapat och fogat och målat..(och grinat lite däremellan).
 
 
Hallen hade en fruktansvärd tapet och fult furutak innan vi satte klorna i den. Nu är det fint som tusan, men väggarna har börjat spricka ovanför dörrarna (får hjärtklappning bara av att skriva det).
 
Det är dock "bara" att laga med glasfiberremsor, spackel och färg. Har redan lagat några i vardagsrummet och det gick som en dans. (Dåligt försök till positivt tänkande. Har fortfarande hjärtklappning).
 
 
Vardagsrummet hade också en fruktansvärd tapet. Och de mest fruktansvärda väggar man kan tänka sig, gånger hundra. Vi fick anlita en målare att bredspackla den värsta väggen. Jag är nu hyfsat nöjd om jag inte tittar för nära (förutom med de sprickor som är kvar att laga) (hjärtklappning igen).
 
 
En annan vinkel av vardagsrummet.
 
 
 
Ja det var allt för den här gången. Frågor på det?

Ska bara...

Förlåt!
 
Jag har inte glömt att jag har en blogg. Och jag planerar att skärpa mig. Snart. 
 
Ni får några snöiga bilder så länge.
 
 
 
 
 
 

Soptricket

Flisan tyckte nog det var väldigt konstigt att Elsa inte kommit på den briljanta idén att tömma sophinken nu när vi saknar köksluckor och allt.
Nåja, nu har Flisan visat hur man gör. 
Vad bra.. ;)
 
 
 
 

Dip dye del 2

Har kört med dip dye i några omgångar nu (del 1 ser ni här).
 
 
Har testat Beckers tapetgrund, tapetfärg, panelgrund och lackfärg. Vit och antikvit.
 
 
Men nu ska det tydligen bort för alltid.. suck.
 
 
 
 
 
De verkar har renoverat klart. Synd. Utöver dip dye har det varit som en dröm med alla smakprover på golvet.
Spackel, maskeringstejp och små bitar av kabel och annat mumsigt...

Fira genom att inte fira

Med risk för att bli en glädjedödare vill jag ändå säga att jag blir aningen matt av allt firande så här års.
Och allt man "ska" komma ihåg att säga till alla hela tiden som alla andra tycks komma ihåg och jag är så himla dålig på.. God jul, gott nytt år och god fortsättning till höger och till vänster.
Det hopar sig en aning för oss (vi har några födelsedagar nu också) så min egen födelsedag har jag bestämt mig för att ställa in för resten av mitt liv.
Eller åtminstone tills vidare, vi får väl se hur det känns när jag närmar mig 90 eller så.. 
 
 
Så här firade Elsa nyår. Hon fann alla smällande nyårsraketer ytterst ointressanta och ovärda någon som helst uppmärksamhet och var nöjd med sin vanliga supergoda mat och lite kli på magen.

Lycka enligt Elsa

Några centimeter snö, en enda minusgrad, inga snöklumpar i pälsen, ingen köldkramp i tassarna, ingen jacka. Mer perfekt väder än så blir det inte tycker Elsa. Hon visade sin lycka med fullständig glädjefnatt, snabba rusningar, lekinviter och rekordhöga hopp vid favoritleken "fånga snöbollar i luften".
 
 

Vad vi gjort sedan senast

 Firat jul.
 
 
Träffat Mudotter och Flisan.
 
 
Promenerat i timmar i solen.
 
 
Firat silverbröllopsdag med målarpenslar i händerna.
 
 
Vilat framför varma lampan.
 
 
 Fått en jättesöt och pytteliten kompis.
 
Och snart är det nyår.
Vi ska packa och Mumannen jobbar kväll.
Men det är visst samma som med julen har jag hört, det blir nyår ändå.

Det blir jul ändå, har jag hört

 
Hej på er alla mina tusentals läsare, vad har ni för er såhär dagarna innan dopparedan?
 
 
Städar? Kokar knäck? Bakar pepparkakor?
 
 
 
Det gör inte vi.
 
 

Dip dye

Nu tror väl ni att jag varit till frissan och färgat håret idag. Men det har jag inte!
 
 
Det är hemmafärgat. Beckers tapetgrund.
 
 
I know... så sjuuuuuukt snyggt!

Vill sova gott

Inte bara Elsa vill ha en skön säng, vi vill också! Så i morse när vi vaknat släpade jag ut vår asgamla och fruktansvärt dåliga säng till "slängrummet" (som gästrummet numera förvandlats till).
 
 
 Några timmar senare kom två starka karlar och bar in vår nya sköna säng.
 
 
 Jag packade upp alltihop och skruvade fast benen.
 
 
 Hallå.. vad gööör du?
 
Sen fick jag hejda mig lite. Blir så irriterad på att min kropp inte klarar sånt här. Jag vill göra ALLT själv! Men då blir straffet "ont överallt", så jag väntade ändå på Mumannen med det sista.
 
 
 Sen gjorde vi klart, bäddade med nya gosiga täcken, kuddar och sängkläder.
 
 
 Nu ska det bli intressant att se hur Elsa gör.. Hoppar hon som vanligt upp till oss i vår nya (mycket högre) säng, eller sover hon i sin egen inatt? ;)

RSS 2.0