Dagens modeblogg

Jo tack, jag är mycket nöjd med både färg och klippning. Nu håller jag tummarna för att min nyfunna favoritfrissa inte slutar på salongen. Det brukar bli så nämligen. Vet inte vad jag gör för fel som får dem att sluta.. 

 

Jag skulle åka direkt hem efteråt, ändå kom jag hem med två nya nagellack.

 

 

..och en ny topp. 

 

Fattar inte riktigt hur det gick till, men jag tror i alla fall jag satte nytt världsrekord i snabbshopping. In på HM, tog nagellacken utan att fundera, betalade. In på Lindex, gick raka spåret på den turkosa toppen, tog den och betalade. Helt spontant bara så där..

 

Sedan åkte jag hem.

 

 

Snipp snapp snut, så var modebloggen slut.

Slappdag före jobbstart

Tvättade nio fulla maskiner igår, städade, rensade kyl, frys och skafferi och gick ett par gånger med stora lass till soprummet.

 

Så, idag tänker jag ta det lugnt, åka till stan och slå mig ner och njuta hos frisören i ett par timmar, sedan hoppas jag på sol så jag kan sitta på balkongen resten av dagen.

 

 

Bildbevis. Det var så mycket tvätt att jag inte hann torka allt i tvättstugan innan det var grannens tur..

Tyst och tomt igen

"Kommer ni älska mig när jag har åkt?" undrade Lilla Mu igår.

Vi tror hon menar sakna när hon säger älska, men det spelar ingen roll, vi kommer både älska och sakna Lilla Mu, såklart.

"Jag kommer älska er, bara lite" sa Lilla Mu (som längtade hem efter mer än en vecka hemifrån) då.

 

Vi har hunnit med en massa saker den här veckan. Till exempel haft vattenkrig, bakat chokladbollar, fått paket fast man inte fyller år, stått på ett ben, plockat gurkor och ätit hela, druckit hjortronte (när Lilla Mu fick välja precis vad hon ville i kylen och skafferiet så valde hon en kopp te:)), bakat tårta fast ingen fyllde år, busat och gosat med Agda.

 

Ja, ni ser själva på bilderna nedan.

 

Jobbar och står i

Bara en eftermiddag kvar, sedan väntar fem dagar ledigt. Tack och lov för det.

 

 

Annars har vi fullt upp..

 

...med att dansa i fina Mallorcaklännningen,

 

 

med att stå på ett ben,

 

 

och med att blåsa såpbubblor.

 

 

Så ni förstår nog att bloggen får komma i andra hand ett tag.

Vi har det bra

Lilla Mu, Flisan och jag har roat oss själva i helgen. Vi har varit ute mycket. Plockat blåbär och smultron. Fått myggbett. Varit inne och bakat blåbärspaj. Ätit melon. Dansat i nya klänningen från Mallorca. Och en massa, massa annat.

 

Fått samma färg på naglarna till exempel. Resten får ni kanske veta en annan dag.

 

Den här lilla damen blev väldigt lycklig när matte och husse äntligen kom hem efter två veckor.

 

Och vi fick en helt otrolig, onödigt jättefin present som tack för hundvaktshjälpen. Jag som trodde att jag borde tacka för lånet av hunden. 

 

Nu ska jag till jobbet efter fem veckors semester. Så det är lite synd om mig faktiskt.

Litet Mubesök på gång

Det blir kanske inte så mycket bloggat för min del under veckan som kommer. Kanske alltså. Jag vet inte än. 

Anledningen till det, förutom att jag börjar jobba på måndag:( är den lilla damen på bilden nedan.

 

Hon ringde på facetime nyss och berättade att hon snart lämnar mamma och Agda hemma och tar med pappa på tåget "upp" till Uppsala (man får inte säga "NER till Uppsala"..för det heter UPPsala, säger Lilla Mu). 

 

Just nu håller hon på och packar för fullt. Två böcker. Alfons och Nalle i blåbärsskogen. Och ett par foppatofflor. 

 

Här hänger hon upp och ner. 

 

Klockan fem ska vi möta dem vid stationen. Kanske gå och äta lite. Eller åka hem och äta, vi får se. Köpa glass ska vi i alla fall, den saken är klar. 

 

När vi kommer hem ska vi ta bort två stickor. För mamma och pappa kan inte det utan att det gör ont. Det kan farmor, tror Lilla Mu. 

 

Vi hörs hörni! 

Odödliga kräk (varning för rysningsframkallande bilder)

Flisan äter antifästingmedel, ändå plockade jag de här från henne igår kväll:

(Det krävdes en del rysningar att ta bilderna. Vad gör man inte för bloggen..)

(och för er som blir arga, jag varnade i rubriken)

 

Jag måste prata av mig om de äckliga små krypen. De är ju inte kloka! Jag spolar ner dem i toan men nästa gång jag lyfter på locket sitter de där ändå.. Jag vågar inte gå på toa snart.

 

Häromdagen spolade Mumannen ner en i diskhon i köket. Jag sa åt honom att spola mer vatten, för "den där lilla jäveln har säkert gömt sig där under och väntar på en chans att krypa upp igen". Men Mumannen tyckte att han hade spolat så det räckte, att det inte fanns en chans att den fortfarande levde.

 

Gissa vad som mötte mig i hon morgonen efter.. Ja, just precis. Där satt det lilla kräket och såg nöjd ut.

 

Jag fick panikrysningar i hela kroppen och bara drog igång kranen. Länge, länge. Vågar knappt titta ner i hon fortfarande, även om det har gått ett par dagar nu.

 

Folk som kan sånt här säger att man ska elda upp dem. Förut tyckte jag det verkade lite väl barbariskt. Nu tvivlar jag på att ens det räcker.

Sommar på väg? Nääää...

Varför blev det så ljust helt plötsligt...?

 

 

Solchock idag igen, kors i taket! Vad är det som händer, är sommaren verkligen på väg? Tror jag inte på.. Ska i alla fall skynda mig ut med Flisan (som för övrigt är vaken redan, kors i taket för det med). Måste få lite sol på mig innan den hinner gå i moln.

 

Annars då? Jo, dagens fråga är om jag ska städa idag så vi kan göra något kul imorgon när Mumannen har ledig fredag, eller om jag ska göra nåt kul så vi kan städa imorgon när Mumannen är ledig? 

 

Ett tredje alternativ vore att jag har kul både idag och imorgon och låter Mumannen städa. Men så elak kan jag inte vara. Han har ju jobbat och slitit för brödfödan hela veckan, stackars Muman.

Solchock

Efter en kall och mulen förmiddag slängde jag blicken mot fönstret och... HIMLEN VAR BLÅ! Helt plötsligt utan förvarning bara så där.

 

 

Jag kastade mig i rekordfart ner i stolen på balkongen och upp med fötterna på räcket. Och kameran i handen, här måste dokumenteras, ingen kommer tro mig annars. SOL. Nöp mig i armen. Var detta verkligen sant? 

 

 

Nä, tänkte väl det. Nu kände jag igen mig igen. Små lätta moln ser jag på min himmel..

 

 

Ännu mera, lite mindre lätta moln. Jo men det får man väl förstå. Det kan ju inte vara sol HUR länge som helst. I juli. I Sverige.

 

 

Se där. Ordningen återställd. 

 

Sedan gick jag ut med Flisan och då började det åska. Men det var trevligt så länge det varade (en knapp timme eller så). 

Dags för sömntutan att vakna

Igår kväll:

 

 

 

Nu, kvart i elva på förmiddagen: 

 

 

Jag är dock inte hur lättlurad som helst. 

Jag ser tydliga bevis på att minst ett öga åtminstone är halvöppet.

Dricker så mycket jag vill utan dåligt samvete

Jag gillar kolsyrat smaksatt vatten på flaska och köper det ganska ofta. Det ska jag tydligen ha dåligt samvete för. Vi har bra vatten i kranen i det här landet, får jag höra hela tiden. Jag förstår det. Jag förstår att det är bättre ur miljösynpunkt.

 

Fast då tycker jag att de som dricker kolsyrade läskedrycker ska ha minst lika dåligt samvete. De kan i så fall också dricka vatten ur kranen istället tycker jag. Av samma anledning som jag ska göra det. Plus hälsoskäl.

 

Annars, om läskedryck är ok, hävdar jag att jag inte alls dricker kolsyrat flaskvatten istället för kranvatten, utan jag dricker det istället för kolsyrad läsk. Det är en jäkla skillnad. I så fall. 

 

Men jag fattar som sagt, jag ska ha dåligt samvete. Och det har jag också. Eller har haft, fram till nu, när Mumannen kommit hem med den här:

 

 

 

Ice age 4, limited edition minsann..

Lugna måndagen

Sooool har det varit idag. I alla fall mellan regnskurarna.

 

 

Ibland var det sol och regn samtidigt. 

 

 

Vacker tass till alla bloggläsare. Lite halvslött visserligen. Kan ju bättre, men blev lite misstänksam.

Det brukar oftast inte vara en mobil framför godiset när man ska göra konster.

Melonpassion

Mmm, jag har lekt med photoshop, nu igen..

 

Så här mitt i natten fick jag lust att slänga in ett blogginlägg om mitt senaste beroende, vattenmelon. Det är det godaste jag vet just nu och det ersätter smågodiset som jag slutade med för flera veckor sedan. Närmare bestämt sju veckor.

 

Jag försöker inte vara duktig, om ni nu trodde det. Jag bara tröttnade på att proppa i mig skit som inte ens var gott. Och så blev jag dålig i magen av socker och tillsatsämnen. Nu är jag inte ens sugen på smågodis längre. Bara på vattenmelon. Det tycker jag är ok. 

Den där hunden alltså..

När hunden blir glad (när någon kommer hem/ut från toa/tillbaks från tvättstugan eller dylikt) vill hon ha en sak i munnen medan hon svansar runt i lyckligt glädjerus. En toffel, en sko eller leksaken "Knut" till exempel. Ibland får den där saken hänga kvar i munnen ganska lång tid efter den lyckliga händelsen. 

 

 

Nästan hemma efter en promenad på närmare en och en halv timme parkerar hunden i gräset i skuggan och vägrar ta ett enda steg till. Vilket hon för övrigt gör ganska ofta. Vägrar ta ett enda steg till alltså.

 

 

Och här har vi hunden som inte gärna hoppar upp i favoritfåtöljen förrän vi tagit bort kudden som hon tycker är ivägen. När fåtöljen är full av tvätt går det tydligen bra.

Dagens lunch

Ok, inte idag, men en dag förra veckan. Lakrits, polka, blåbär, mjukglass och rån i en stor strut.

Blev ganska mätt men inte överdrivet. 

Hjärtfnatt och andningsproblem

Pollen i Fyrisån.

 

Förra sommaren fick jag sån jobbig allergihosta med andningsbesvär och skulle utredas för astma. Jag fick dock vänta så länge på läkartid att gräspollensäsongen var förbi och symtomen försvann, så det hanns inte med någon utredning.  

 

Men nu är de här igen, de där eländiga symtomen. De flög på mig plötsligt, från noll till hundra på en sekund igår förmiddag.

 

De vanliga allergibesvären klarar jag. Men (den förmodade) astman.. fy alltså. Och jag får skärpa mig för att inte få ren panik av andningsbesvären i kombination med extraslag på hjärtat (som jag berättade om igår).

 

Jag har en inhalator, Ventoline diskus, som jag kan använda om det blir för jävligt. Men, jag har än så länge inte vågat använda den. Man får nämligen hjärtklappning av Ventoline. Och hjärtklappning plus extraslag låter som något jag helst undviker. Om det går.

Hjärtat i halsgropen

Från kvällskisspromenad.

 

Vaknade tidigt med en slött svansviftande hund liggande med sin nos precis intill mitt ansikte. Hon somnade om på min kudde. Så mysigt.

 

Mindre mysigt är att jag sedan någon vecka har en period med extraslag på hjärtat. Det känns som om hjärtat stannar för att sedan vakna till liv och göra ett plötsligt skutt upp i halsgropen (det som inträffar, om jag fattat det rätt, är att hjärtat hoppar över ett slag och slår sedan ett dubbelslag).

 

Flera gånger per minut en stor del av dagarna inträffar detta. Otroligt obehagligt, framkallar en känsla av att livet snart är slut, typ. Fast doktorn har sagt att det inte är farligt, så jag får väl försöka lita på det. 

 

Det är som vanligt värst när jag är stilla, så det gäller att röra på sig så mycket som möjligt. Perfekt att ha Flisan att gå ut med då, och perfekt att jag tänker städa och tvätta idag.

Himmelriket i Uppsala

Min absoluta favorit-citronmarängpaj (inte så syrlig, utan söt och krämig) med godaste kaffe/chokladglassen intogs på mitt absoluta favoritfik i Uppsala, Café Linné Konstantina (inte att förväxla med Café Linné Hörnet som ligger på andra sidan gatan).

 

Jag måste dock sluta fika där tyvärr. Man får så mycket att det knappt går att få i sig och det är så gott att det inte går att sluta äta. 

Maken till morgonseg liten dam..

Här ligger Flisan sedan klockan åtta och vägrar flytta på sig så jag får bädda. Hon tänker tydligen fortsätta sova, det spelar ingen roll hur jag stökar runt, hon rör sig inte ur fläcken. Får nog inse att hon inte har några planer på att följa med på en morgonpowerwalk idag heller. 

 

Det får väl bli en sen förmiddagspowerwalk istället. Förhoppningsvis. Hoppas solen fortsätter lysa som den gör nu. Jag känner att jag MÅSTE ha sol mot min kropp så snart som möjligt.

Morgontrötta

Tydligen tål min mage inte att fira födelsedag för inatt var den rejält dålig. Tur att Flisan är morgontrött så jag fick sova ut.

 

Jag vaknade förresten före henne (halv elva!) och det krävdes en del övertalning för att få ner henne från vår säng som hon hoppade upp i när Mumannen gått till jobbet, och jag fick så gott som tvinga med mig med henne ut.

 

När vi väl kom ut gick hon motvilligt några meter, kissade ett par gånger, gick sakta några meter till, bajsade, lyfte på framtassen och tittade på mig med en blick som sa "du ser väl att jag blir BLÖT i det här skitvädret???". Jag försökte verkligen få med henne på en längre promenad, men det var tvärnit i backen..verkligen TVÄRNIT.

 

Suck, varken jag eller hon kommer inte få våra morgonpowerwalks som jag hade tänkt om det ska vara blött ute de närmsta två veckorna. 

 

Ja, vi är alltså hundvakt i två veckor från igår kväll. Flisan är helt underbar och ser till att få massor med kli och mys genom att putta på oss med lilla tassen. Vi är inte svårövertalade. Matte och husse behöver inte oroa sig. 

 

 

Det här kom i förrgår.

 

 

Och nu ligger hon bredvid mig i soffan och är alldeles alldeles underbar.

Hurra hurra hurra

Och stort GRATTIS till Mufamiljens minsta lillebror, som fyller 23 år idag. :D

 

Här står han och vevar med en klubba av något slag. 

 

Lägger ner en liten boll där han nyss vevade..

 

Koncentrerar sig så gott det går med en störande mamma vid sidan om.

 

Inte helt lätt ser man när man zoomar in..

 

Wohohooo... ta det lugnt, det ser livsfarligt ut det där!

 

Där försvann den bollen, skyll dig själv säger jag bara..

 

Jaha, då var det bara att leta då.. Väldigt konstig lek det där..

 

Min fina, fina pojke. Han som räddade små sniglar från att bli ihjältrampade när han var liten är fortfarande den mest godhjärtade som finns.

 

Han har önskat sig en enda sak, en ny sån där klubba som han vevar med på första bilden. Men man vet ju aldrig om man får det man önskar sig eller om det är något helt annat i paketet.

Måste emigrera

Trevlig morgon

Det var en gång en gurka och en tomat..

..som skulle överleva gurkmattes frånvaro i nästan två veckor. 

 

 

Musonen gjorde ett utmärkt jobb med den dagliga skötseln och som tack för det var gurkan översållad med små söta minigurkbebisar när vi kom hem. 

 

 

 

Och tomaten var full med små tomatbebisblommor.

 

 

Som nu börjat utvecklas till små söta minitomatbebisar.

 

Så, det var del två av årets balkongodlingsföljetong som består av en oändlig mängd delar som lyckliga ni kommer att få läsa så småningom. Varsågoda.

Jesses vilken god bearnaise!

Har precis ätit fläskfilé med bearnaise och måste bara berätta för er om godaste såsen någonsin. För en gångs skull håller jag med reklamen på förpackningen till hundra procent.

 

 

Shit så god den här bearnaisen från Jesses Deli är! Jag som tröttnat så på bearnaise är helt galen i denna. Och övriga medlemmar i det här hushållet gillar den också. Mumannen lika mycket som jag. 

 

Tydligen har de en mängd andra såser också och verkar satsa på så naturligt som möjligt. Kan ju inte bli bättre enligt mig.

 

Och inlägget är helt osponsrat för den som undrar. Jag vill ju bara att mina tusentals läsare ska få veta vilken underbart god sås vi hittat. ;)

Dessutom är jag sjuk

Mumannen har åkt och fiskat. Det är tydligen synd om honom, han börjar jobba imorgon och "måste" därför passa på att fiska sista semesterdagen.

 

Ja. F I S K A

 

Av allt kul man kan göra sin sista semesterdag..  

 

Och det är minst lika synd om mig i så fall. Vem ska nu bädda sängen, göra morgonkaffe, handla och laga mat under de veckor som återstår av MIN semester..? 

 

 

Stackars jag. ;)

Får väl se om vi ger tillbaks henne

 

Inte kan jag säga nej till den här sötnosen! Så nu har vi haft finbesök sedan igår.

 

Och finbesöket stannar några timmar till fast matte och husse nyss var här och tänkte ta med henne hem. Hon ville ju inte åka hem reeeedan heller! Tror inte jag i alla fall. ;)

Flyga nykter är ingen höjdare

Jag är väldigt, väldigt flygrädd. Innan och under flygningar tvångsfantiserar jag ofta om hur det kommer kännas när vi störtar och om hur familjen kommer reagera när de får veta att vi är döda.

 

Jag fick en ångestattack precis när vi bokat Mallorcaresan före jul, men sedan tyckte jag att jag hade lyckats hålla mig lugn och kände mig inte så farligt nervös inför resan. 

 

Vi skulle åka hemifrån vid halv fyra på morgonen. Vid två var jag fortfarande vaken och fick plötsligt väldigt ont i magen och började kräkas. Paniken jag kände då.. (Diana spelade wordfeud och chattade med mig, tack för det, det hjälpte mig att inte få fullständigt spel).

 

Jag trodde ju det var en släng av någon dum magsjuka som tvunget måste drabba mig när det var som mest olämpligt. Men. När det var dags för hemresa hände samma sak (dock lite lindrigare). Haha. Hur mycket det än tar emot så måste jag nog tyda det som att nerver var inblandade.

 

Som tur är lugnade det sig båda gångerna och vi kom iväg som vi skulle. Största problemet var att jag inte var i form för att ta mitt obligatoriska lugnande i baren på ditresan. Inte kul alls.

 

Det är inte alltid lätt att bestämma hur ens kropp ska reagera. Hur mycket positivt tänkande man än utövar och framför allt hur mycket andra än talar om för en hur ofarligt det är att flyga (oerhört irriterande när folk gör så, jag är ingen dum och ovetande liten barnunge, så, en gång för alla; det hjälper inte!!!).

 

Men ganska modigt ändå kan jag tycka. Att vara så flygrädd att man spyr och ändå ge sig iväg. Bara för att jag älskar allt det andra som det innebär att resa så oändligt mycket.

 

 

Lugnar mina nerver med äcklig rosé inför hemresan.

Mumannens fel

 

Så här går det när Mumannen åker och fiskar och lämnar sin fru med matlagningen. Hehe. 

 

Senast något liknande hände (på samma fingertopp) tvingade Mumannen mig till akuten för att sy (för tredje gången på samma hand).

 

Men den här gången vägrar jag bara. Herregud, ett litet skärsår från en köttkniv ska jag väl klara. Fingertoppen sitter ju kvar i alla fall..

Ensam hemma

Det var ganska deprimerande att komma hem från Mallorca. Jag hade inte fått nog, ville inte åka hem, vantrivs i lägenhet utan altan på sommaren (och hunden vi övervägt att köpa blev såld när vi var borta). Det var ganska synd om mig ett tag. ;)

 

Men nu har det gått över, nästan. Och jag är som sagt ensam hemma idag och kan alltid berätta lite vad vi gjort den här veckan. 

 

Vi har varit till hundbadet.

Det bästa som finns i hela världen är att bada, enligt Flisan (och jag håller med, fast vill ha varmare och trevligare vatten än en iskall, grumlig sjö). Hon vägrar komma upp ur vattnet, ignorerar högaktningsfullt alla andra hundar som försöker få igång henne med sina lekinviter och vill bara simma och simma efter sin pinne hela, hela tiden.

 

Igår gjorde vi en liten utflykt till Fjäderholmarna.

Käkade strömmimgsknäcke och glass, njöt av solen och frös i skuggan.