Flyga nykter är ingen höjdare

Jag är väldigt, väldigt flygrädd. Innan och under flygningar tvångsfantiserar jag ofta om hur det kommer kännas när vi störtar och om hur familjen kommer reagera när de får veta att vi är döda.

 

Jag fick en ångestattack precis när vi bokat Mallorcaresan före jul, men sedan tyckte jag att jag hade lyckats hålla mig lugn och kände mig inte så farligt nervös inför resan. 

 

Vi skulle åka hemifrån vid halv fyra på morgonen. Vid två var jag fortfarande vaken och fick plötsligt väldigt ont i magen och började kräkas. Paniken jag kände då.. (Diana spelade wordfeud och chattade med mig, tack för det, det hjälpte mig att inte få fullständigt spel).

 

Jag trodde ju det var en släng av någon dum magsjuka som tvunget måste drabba mig när det var som mest olämpligt. Men. När det var dags för hemresa hände samma sak (dock lite lindrigare). Haha. Hur mycket det än tar emot så måste jag nog tyda det som att nerver var inblandade.

 

Som tur är lugnade det sig båda gångerna och vi kom iväg som vi skulle. Största problemet var att jag inte var i form för att ta mitt obligatoriska lugnande i baren på ditresan. Inte kul alls.

 

Det är inte alltid lätt att bestämma hur ens kropp ska reagera. Hur mycket positivt tänkande man än utövar och framför allt hur mycket andra än talar om för en hur ofarligt det är att flyga (oerhört irriterande när folk gör så, jag är ingen dum och ovetande liten barnunge, så, en gång för alla; det hjälper inte!!!).

 

Men ganska modigt ändå kan jag tycka. Att vara så flygrädd att man spyr och ändå ge sig iväg. Bara för att jag älskar allt det andra som det innebär att resa så oändligt mycket.

 

 

Lugnar mina nerver med äcklig rosé inför hemresan.

Först!

Duktigt av dig! Att lyckas trots skräcken.

Jag var väldigt flygrädd förut och Anders hade stora blåmärken på armarna när vi väl hade landat. Satt och lyssnade på alla ljud. Minsta ändring så var jag säker på att vi skulle trilla ner, och nöp Anders lite till.

Men nu orkar jag inte vara rädd längre. Gammal och orkeslös är bra i vissa sammanhang :-)

(Fast ibland tar jag till lipen när vi hamnar i trånga gränder med bilen... Så lite orkar jag fortfarande ;-) )

sv: Haha! Jag tycker absolut att du ska klämma kojäveln i dörrkarmen :-D

Snällt av Mumannen att läsa på ordentligt så han kan hjälpa dig att komma över rädslan lite i alla fall.

Jag tycker om att resa lite, så då får man bita i det sura äpplet. Förr när jag var så rädd så tänkte jag när vi landat på platsen:
- Ja, då får vi x antal dagars skojigheter innan det är slut.
:-D

Jag har den turen att jag inte är så speciellt flygrädd men att det är rysligt obekvämt hjälper inte det mot.

Själv har jag en enorm svindel men påverkas, konstigt nog, inte av flygning. Jag tycker det är ganska roligt att flyga. Och så inbillar jag mig att om det händer något så dör man nog ganska direkt...

Jag brukade alltid somna när jag flög. Nu är det så länge sen... och nu när jag har barn skulle jag vara tokorolig över att vi skulle störta. Mycket vin!

Alkohol kan göra positiv nytta, men värre när man mår så illa att man inte får det i sig. Jag tycker du är skitduktig som pressar dig själv och vet av egen erfarenhet att det är viktigt - annars blir man ett offer för sina orealistiska rädslor. Duktigt jobbat! Tur du älskar att resa, det hjälper en hel del.

Tycker väldigt synd om dig Gun!!!
Nu är jag inte flygrädd med som du vet skraj för hundar. Å du har såååååå rätt, det hjälper inte ett dugg när golk försöket lugna en med hur ofarlig och snäll jycken är.
Men du älskade ju semestern, vilket är det viktigaste!

Ps. Rosevin=yuck! Ds

Verkligen starkt gjort att klara av flygningen ändå. :)

Mod är just det för mig, att göra det man är rädd för. Om man inte är rädd är det ju ingen bedrift, då krävs inget mod. Duktiga du! Det är så olika med vad man reagerar på och vad man blir rädd för. Jag har en kollega, han och jag var på samma flyg och enligt honom var det en så otäck resa att han slutat flyga, åker tåg överallt i stället. Jag märkte inte ens något av resan, jag sov... I gengäld är jag paniskt rädd för spindlar, och inte det minsta modig...

Sv: Mycket kan jag försöka förstå tjusningen i även om det inte är min grej. Men att blotta sig offentligt på det sättet förstår jag inte alls. Vare sig det "att visa upp sig" eller att man kan bli kåt av det. Finns det kvinnor som gör samma sak? Tror aldrig jag har hört om det i så fall. // Hahaha, ja, män i uniform är inte helt fel. Ingen än dock. :( // Ja, vi bloggare är visst väldigt törstiga efter uppmärksamhet (undrar om de även menar de tusentals bloggare som tyvärr inte får en enda kommentar, det om något borde ju visa att man bloggar för sin egen skull.)

Ja, det är jättebra gjort.. Och jag förstår dig när du säger att du VET att det är ofarligt att flyga blabla bla.. samma sak sa folk till mig när det gällde spindlar.. De är inte farliga.. I know!! Men det spelar ingen roll, vi blev rädda ändå!!
Så du har gjort en jävligt bra bedrift som tagit dig dit och hem och lyckats njuta under tiden du varit borta..
Kram!!

Starkt jobbat att fixa flygningen trots rädsla, jag är oxå flygrädd trots att jag jobbat i flygbranchen i 20 år (dock ej som flygvärdinna) hiskeligt obehagligt att sitta där i ett plåtrör 10.000m upp i luften och inte ha kontroll. brrr men gillar man att resa får man bita i det sura äpplet även om det tar emot. Än en gång starkt gjort att ge sig iväg i en flygmaskinen !

Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara så rädd även om jag rest med kompisar som hyperventilerat sig genom resan. Tufft att du ändå tar dig igenom det.

Mallorca har jag aldrig varit till men uppenbarligen finns det skäl till att det blev så otroligt populärt, det var ju snudd på synonymt med att åka på solsemester under en lång period.

Din blogg sorterar kommentarerna lite lustigt...
Gokväll!
:-)
PS: Vi har varit på paellaparty. Jag skippar WF ikväll. Tror jag ;-)

sv: Fasen också, jag spelar ju! Mot bättre vetande...

God morgon! :D

Idag ska jag inte på paellaparty - så se upp!
;-)
Gomorron!

Oh en länk! Det var så lite så, aldirg fel att ha sällskap i natten. :)
Har du inte nåt lugnande som du fått av läkaren? Jag har Atarax som ska hjälpa mig mot min panikångest. Hur mycket det hjälper mot det vet jag inte, men de gör mig otroligt slö så jag brukar ta det som sömntablett när jag är orolig (det är inte vanebildande som vanliga sömntabletter).