Allt oftare går Elsa med munnen stängd, så antibiotikan gör sitt jobb med hals och käke. Igår kunde hon plötsligt tugga godis så det knaprade! :)

 

Hon dricker oftast själv nu. Spiller fortfarande en del, men inte lika mycket och blir nöjd snabbt så hon får i sig det hon behöver. 

 

Jag ger henne Pro-Kolin (probiotika) förebyggande, så vi hoppas det hjälper och att hon ska tåla antibiotika och smärtstillande alla de tio dagarna. 

 

 

Inte bara Elsa var till doktorn igår, jag var också. Min dummage har varit så extraordinärt dum den senaste tiden att jag numera är en underviktig kvinna med insjunken mage och brist på både folsyra och B12.

Jag får delvis "tacka" försäkringskassan för det. De ifrågasatte läkarintyget såpass att min mage (och sömn) blev sämre än sämst.

Men oroa er inte, jag är van vid brister, har nu fått tillskott och kommer säkert inom en snar framtid vara pigg som en ärta igen.

Och den där F-kassan fick som den ville i alla fall. De begärde nämligen in undersökningsfynd av läkaren och nu fick hon några provsvar att visa upp. Det är ju lite svårt att skicka diarré på posten. (Men jag är inte den som är den. Vill dom ha så finns det en del att hämta här.)

 

 

 

Tack vare underbara Svorskan kunde vi igår kväll nästan sluta oroa oss för Elsas drickande. Hon kom på att vi skulle GE henne vatten istället. Med spruta. Dels för att få kontroll över hur mycket hon drack (eftersom hon spillde mycket ur den öppna munnen) och dels för att hon skulle få sin törst släckt utan att behöva kämpa. Jag provade och Elsa blev nöjd. Hon fick ett par dl vatten med sprutan, gick och lade sig och sov till halv nio i morse (jag också). 

 

Hon måste helt enkelt ha spillt ut mycket mer vatten ur sin öppna mun än vad vi trodde.

Tack snälla, snälla Svorskan, det gjorde oss så mycket mindre oroliga att förstå hur det låg till.

 

Den hängande underkäken har vi varit till veterinären med nu. Han var förbryllad och hade aldrig förut sett någon hund hänga med underkäken så. Men han sövde henne, röntgade och tittade mer noggrant ner i halsen än man kan med en vaken hund. Han hittade inget fel på käken, men han hittade en väldigt kraftig infektion i strupe (laryngit) och struplock (och nu har jag läst att det kan påverka käken så den blir hängande, nästan som förlamad).

 

Så nu ska Elsa få antibiotika ett tag, inte alls kräkas upp den som hon gjorde förra gången, istället bli helt frisk och aldrig mer skrämma oss på det här viset, har hon lovat. 

 

 

6-7 dl vatten är Elsas dygnsbehov av vatten. Dricker hon det dubbla är det för mycket och behöver utredas (sa veterinären igår) för alla möjliga farliga sjukdomar (jag måste sluta googla..).

 

2,1 liter har Elsa druckit hittills och då är det hela förmiddagen kvar sedan vi började mäta. Hon är hysteriskt törstig, ofta, och står länge, länge och dricker. Hon drack massor vid halv ett inatt och vaknade av törst före fem. 

 

För övrigt är hon piggare, så det är positivt i alla fall. Hon hostar dock mer. Men det är som sagt den extrema törsten som är det stora problemet. Om det fortsätter måste vi kontakta veterinären igen.

 

Jättejobbigt är det. Vi är oroliga.

 

Har varit hos en, för oss, ny veterinär som vi kommer fortsätta gå till, med bättre öppettider och, ja, det kändes väldigt bra helt enkelt (tyckte Elsa också som inte morrade en enda gång så som hon gjorde till alla på förra stället).

 

Det var proppfullt med folk och djur i väntrummet, men vi fick gå före alla av rädsla för smitta, så skönt för oss. 

 

Veterinären skrattade lite åt hur lättundersökt Elsa är, vår duktiga lilla vovve som inte ens reagerade på en termometer i rumpan, men var ganska förbryllad av hennes symtom. Inget fel på tonsillerna och han förstod inte varför hon har munnen lite öppen hela tiden.

 

Gissningsvis har hon i alla fall en virusinfektion i halsen. Dessutom inflammation i ena örat igen, trots att jag rengör med öronrens varje dag. Plus infektion i vecket i mungipan, men det visste vi redan och har behandlat för dagligen (är förresten redan less på att läsa att det är en skötselfråga, jag gör precis allt man ska, ändå blir det infekterat). 

 

Nu ska vi ge smärtstillande i några dagar, örondroppar i infekterade örat, öronrens i andra örat och även smörja mungipan med örondropparna och hoppas på att allt blir bättre på några dagar.

 

 

 

Tyvärr har vi ett problem till som är mycket större. Elsa är väldigt törstig hela tiden och dricker kopiösa mängder. Extrem törst kan tyda på något allvarligt, diabetes, njurfel.. jag vill inte veta. Så istället håller vi tummarna för att det också upphör med de andra symtomen. Annars blir det snart veterinärbesök igen. 

 

 

Snälla söta, sluta med ditt eviga drickande nu..

Flisan och Elsa har inte varit så jättejobbiga måste jag erkänna. Det är mest jag som är jobbig. Min kropp som bara krånglar. Tänder eller bihålor till exempel, ingen vet vad det är som gör så ont och inte vet jag hur jag ska få veta det heller. Har ju redan varit till tandläkare och pratat med läkare. 

 

Nu byter vi samtalsämne.. (fast det har lite med min onda kropp att göra ändå).

 

När man har hund blir det skräpigt (bara som en upplysning för er som inte vet liksom). Jag bryr mig inte, glädjen av att ha en hund överskuggar det negativa och gör det värt allt. Men, jag är ändå en sån som gärna dammsuger upp hundhår i soffan och skogsskräp i hallen en gång om dagen eller varannan dag eller så. Att släpa fram och tillbaka dammsugaren ur förrådet är jobbigt tycker jag. Det gör ont i min kropp. Så igår köpte vi en ny pryl. En Ergorapido 2-i-1.

 

Vi är redan jättenöjda! Den ersätter inte den vanliga dammsugaren, men det är perfekt och enkelt att bara ta den ur laddaren i sitt hörn i hallen och dra över hallgolvet och soffan lite snabbt.

 

 

   

Jag hittade ett bra tips på Husdjursplaceringens facebooksida:

 

 

Jag var till en sån fantastisk läkare igår. Vikarie på min vårdcentral.

Senast jag var till en vikarie på samma vårdcentral tog det mindre än fem minuter, jag kände mig inte lyssnad på och hade funderingar på att byta vårdgivare. 

Men eftersom han trots allt bara var vikarie och jag inte har en aning om vart jag ska vända mig istället så fick det bli samma vårdcentral den här gången ändå. 

Fick veta att jag skulle få träffa en vikarie igen. Suck. Hade inga som helst förhoppningar..

Men, den här gången fick jag nästan en glädjechock där inne hos läkaren (inte samma vikarie som förra gången). Han hade läst på om mig, tog sig tid att lyssna, ställde de rätta frågorna, förklarade allt så bra både gällande det jag sökte för och gången i behandlingen, så jag har full koll på vad vi ska göra nu och hur vi ska gå vidare om det inte hjälper.

Precis som det ska vara, kan man tycka. Men verkligen inte självklart. 

För ungefär tre veckor sedan klantade jag mig rejält på jobbet.

 

Jag, som egentligen efter steloperation inte får jobba med tunga lyft och absolut inte lyfta mer än tio kilo, "glömde" att vara försiktig och trodde att jag efter månader av (så gott som) smärtfrihet skulle kunna släpa en jättetung parkbänk (en sån med bord och två bänkar) flera meter helt själv.

 

Det kunde jag också. Men, sedan dess har jag haft rygg- och höftsmärtor till och från, dag och natt, som strålar ner i ett ben och ända ner i foten också ibland. Ibland känns det bättre, ibland gör det djävulskt ont.

 

Så, nu försöker jag tänka på ryggen, promenerar lugnt, stretchar och gör lite ryggövningar och hoppas på att det ska hjälpa.

 

 

   

Ägnar mig åt soffhäng idag. På grund av en rygg och höfter som hållit mig vaken hela natten genom att värka ända ner i knäna.

 

Soffhänget hjälper nog egentligen inte, men jag kan i alla fall inte jobba när det gör så ont.

 

Hänger inte läpp för det, det går väl över. Och går det inte över så löser det sig ändå.

 

Är uppe och tvättar, jippi. Mår väldigt illa och har huvudvärk. Hoppas det går över. Jag har börjat äta efter *FODMAPS-dieten i helgen, det kanske är omställningen. Vi säger att det är omställningen, jag vill INTE bli magsjuk.

 

Det har för övrigt gått bra med dieten. Bröd och sånt brukar jag ändå undvika och vi har köpt hem laktosfri grädde och en massa annat jag får äta. Det är ju faktiskt massor som jag FÅR äta, det här är ingen bantnings- eller sluta med sötsaksdiet, utan en ibs-diet.

 

Jag tror att lchf skulle hjälpa mig också, men även om jag tror på lchf är jag inte säker på att jag vill/orkar äta så, utan vill prova det här först. 

 

Det enda som hittills är ett problem är kaffet. 2,5 dl om dagen är ju ingenting! Jag har dragit ner, men inte tillräckligt. Ska försöka skärpa mig nu. 

 

 

Läs mer här.

Så, nu har Mumannen rest norrut för att fiska och lämnat mig och superförkylda Musonen ensamma över helgen.

 

Försöker peppa mig själv att prova en diet som ska vara bra mot ibs-besvär. Liksom passa på att börja när inte Mumannen är hemma..

 

Dieten är välbeprövad i USA och Australien och innebär att man eliminerar livsmedel som innehåller FODMAPS (Fermenterbara Oligo-, Di, och Monosackarider och Sockeralkoholer) och verkar stämma ganska bra med min egen uppfattning om vad jag helst inte bör äta. 

 

Men, lycka till att klara av att börja med det i helgen, säger jag till mig själv. Känner mig just nu sjukt omotiverad och väldigt godissugen. Har mest av allt lust att köpa ett kilo lösgodis och ett par 200-grammare choklad och vräka i mig allt på en gång. 

 

 

Jag har alltid haft svårt för starka dofter, men nu, i samband med att jag fått astma (vet inte om det har med varandra att göra) har det plötsligt blivit värre än någonsin. 

 

Har blivit en sån där "gnällig" människa som vill att alla slutar använda dofter. För många anser att man är larvig, det vet jag. Och överkänslig. Vilket man också är. Doftöverkänslig. 

 

Jag får sprängande huvudvärk, mår illa, får klåda i ögonen och börjar hosta ännu värre än vanligt när jag råkar lukta på något som jag uppenbarligen inte längre tål. Inte kul alls. Snarare väldigt jobbigt att bli sjuk av att andra nödvändigtvis måste lukta.

 

Det kan vara kört för resten av dagen eller åtminstone för flera timmar. Har fått slänga och ge bort duschcremer och lotions som inte längre fungerar. Får gå omvägar runt parfymavdelningar och kommer aldrig mer (utan att riskera att bli dålig) kunna prova mig fram vilken doft som kan tänkas fungera. 

Jag hoppades in i det sista att vårdcentralen skulle glömma ringa tillbaka, men fem minuter efter att jag lämnat mitt nummer ringde de upp.

 

Sköterskan frågade om jag ville komma redan idag. Det är inte nödvändigt, sa jag (som hade tänkt få en tid om tidigast en månad eller så), men de hade precis fått en återbudstid så hon tyckte att jag skulle "göra slag i saken så det blev av den här gången.."

Jag vågade inte säga emot.

 

Doktorn lyssnade på allt jag hade att säga och ställde en massa följdfrågor. Tog EKG som var normalt, utom extraslagen (som brakade loss ordentligt när jag låg där), som dock är ofarliga, hur jobbiga de än är.

 

Jag fick andas ut i en tub, fick ny astmamedicin som man inte får hjärtklappning av och jag blev erbjuden betablockerare som kan ta bort de ofarliga extraslagen.

 

Men, jag gillar inte att äta onödig medicin så jag tackade nej tills vidare. Nu vet jag att jag inte håller på att dö i alla fall. Den här gången heller.

 

Här kommer bildbevis:

 

 

 

Ny astmamedicin. Ska ta den morgon och kväll.

(jag lovar och svär)

 

 

Mina fötter, min kjol och min arm.

(jag är nog lite missbildad kanske)

 

 

Ops.. hittade precis en blå EKG-grej som blivit kvar.

(har gått med den i över två timmar)

(tyckte väl det kändes konstigt under bh:n..hehehe)

 

 

 

Jag är jättenöjd med min vårdcentral, som för övrigt drivs av ett mycket ökänt vårdföretag vars namn börjar på C och slutar på arema.

 

Skönt att ha det där gjort. Och så kan jag dessutom gå till jobbet på måndag utan risk för att bli utskälld igen.

Det var kul att träffa jobbarkompisarna igen. Och barnen såklart, de som har börjat redan efter sin sommarledighet.

 

Förutom att ta hand om barnen har jag oroat mig över en jobbarkompis som borde ha varit sjukskriven på heltid pga av en olycka, men har kämpat på av pliktkänsla så att han aldrig blir riktigt bra.

 

När jag hade oroat mig klart över det fick jag skäll för att jag oroar mig för andra men själv inte varit till doktorn med den hemska hostan (den förmodade astman) som ekade över gården hela tiden.

 

Jag trodde nästan jag skulle få stryk när de försökte få mig att använda inhalatorn och jag blev tvungen att förklara att jag inte vågar pga de jobbiga extraslag jag haft i flera veckor (även det utan att kontakta läkare). 

 

När jag berättade att jag varit nära att svimma ett par gånger efter snabba promenader blev båda mina arbetskamrater röda i ansiktet av ilska. Jag fick lova att ringa vårdcentralen. På fredag när jag är ledig. ;) 

 

Jag är överhuvudtaget inte så bra på att ta hand om mig själv. Det var många år sedan jag var på mammografi och cellprovtagning och jag vet inte hur länge jag skjutit upp tandläkarbesöket.

 

Man kan väl inte springa till doktorn hela tiden? Jag tycker inte om doktorer. Men har lite ångest över allt det där. Jag borde nog skärpa mig lite, kanske.

Förra sommaren fick jag sån jobbig allergihosta med andningsbesvär och skulle utredas för astma. Jag fick dock vänta så länge på läkartid att gräspollensäsongen var förbi och symtomen försvann, så det hanns inte med någon utredning.  

 

Men nu är de här igen, de där eländiga symtomen. De flög på mig plötsligt, från noll till hundra på en sekund igår förmiddag.

 

De vanliga allergibesvären klarar jag. Men (den förmodade) astman.. fy alltså. Och jag får skärpa mig för att inte få ren panik av andningsbesvären i kombination med extraslag på hjärtat (som jag berättade om igår).

 

Jag har en inhalator, Ventoline diskus, som jag kan använda om det blir för jävligt. Men, jag har än så länge inte vågat använda den. Man får nämligen hjärtklappning av Ventoline. Och hjärtklappning plus extraslag låter som något jag helst undviker. Om det går.

Mina svåra magproblem har gjort att jag hela tiden försöker lista ut hur jag bör leva för att må bra. Det jag har trott mig veta är dåligt för min mage är frukt, mjöl och då särskilt bröd, socker och kaffe. Och stress. 

 

Men, när vi var på Mallis mådde jag så HIMLA bra så gott som hela tiden, trots att jag åt av allt jag trott att jag inte tålde (utom godis).

 

Det fick mig att fundera över vad tusan jag gör för fel här hemma.

 

Har nu kommit fram till att detta är vad min kropp behöver för att må bra:

 

Fruktsallad och croissanter till frukost varje dag.

En himla massa vattenmelon.

Ägg någon gång ibland, även det till frukost.

1-2 koppar kaffe eller te dagligen.

Goda sallader på härliga grönsaker som spanska tomater och silverlök.

Grillat (kött, kyckling, fisk).

Ofta och mycket serranoskinka. 

Aioli och en nedrans massa spanska oliver dagligen.

Paella, omelett, eller en stor baguette med salami och camembert till lunch.

Tapas någon gång ibland.

Ensaimadas någon gång i veckan.

Massor med vatten på flaska.

En öl lite nu och då.

Vin dagligen.

Massor med sangria med apelsin, citron och äpple i. 

En bit jordgubbstårta och lite sill från Ikea var fjortonde dag.

Glass någon gång i veckan.

Godisförbud.

Semester.

Åtta timmars sömn varje natt med öronproppar av silikon i öronen.

En varm pool där jag kan leka säl och simma som en galning.

Ett varmt hav.

Sol, 30-gradig värme utomhus, lagom sval AC inomhus.

Stora flaskor solskyddsfaktor 20 och After sun.

Härliga utflykter med underbara upplevelser.

Mumannen, ett gäng goda vänner, lagom mycket stoppande medel och två till fyra kapslar Bifolac dagligen.

 

Så. Hur löser vi detta nu då?

Det bevisar att jag måste fortsätta hålla nere mjöl- och sockerkonsumtionen.

Men, bara två dagar kvar nu, sedan kanske jag får tid och ork till bloggen ett par dagar.