Fira hjärtedagen
Denna dag har jag hittills firat med en långpromenad på en och en halv timme, en liten cykeltur för att köpa blommor till mig själv, med att städa som en galning trots huvudvärk och halsont och slutligen med att göra en hjärttårta till den mest tacksamma som finns att göra tårta till, min bästa vän och söta pälskling, Elsa.
Rått lammkött (vom, kött, fett, lever, hjärta), lite mixad vitkål och ruccola, malet äggskal och kvarg.
Elsa är förväntansfull.
Vi tränar vår dogparkour
Inte mycket snö kvar nu, men några stackars skitiga högar att hoppa upp på finns i alla fall.
Ska jag SITTA på den lilla smala...?
Ok då..
Vadå "under"? Ska jag inte hoppa över som jag brukar?
Jag kryper väl under då.
Kul, men hur länge ska jag stå så här? Ser några änder där borta...
Roligare att hoppa upp på en snorhal bänk på eget bevåg. Hala bänkar kan vara farliga att hoppa upp på.
Matte sa något om att gå på de här, men hon var så dålig på att förklara så jag hoppade ner istället.
Hon fick skärpa sig lite och förklara bättre så nu kan jag gå jättefint där.
Så lätt att man blir uttråkad.
Roligare att hoppa upp på en snorhal bänk på eget bevåg. Hala bänkar kan vara farliga att hoppa upp på.Det var mattes fel som inte passade mig ordentligt, så jag fick en massa beröm och godis ändå.
Att balansera på några svåra men helt torra stenar är bättre.
Sportiga vi
Elsa och jag som har trott att vi "bara" lekt när vi balanserat på stubbar, hoppat över stockar, upp på stenar och suttit vackert på parkbänkar.. Så visar det sig att vi faktiskt hela tiden har utövat en sport!
Sporten heter dogparkour och finns för människor också, fast utan dog då förstås..
Man använder sig av sin omgivning ute och inne, balanserar, kryper, springer, hoppar på/mellan/under/över saker i den miljö man befinner sig i, och tränar då upp sin kroppskontroll. Man börjar väldigt enkelt (som på bilderna nedan) och gör allt svårare utmaningar när hunden är redo för det. Hela tiden med positiv förstärkning, uppmuntran och beröm.
Efteråt är man sådär nöjd som man blir efter kroppsarbete och kan lägga sig och vila med gott samvete.
Mitt gosedjur
Det sista jag ser innan jag somnar.
Det första jag ser när jag vaknar.
Vad vi gör
Jag tänker varje dag att jag ska blogga, men så blir det inte så ändå. Men nu ska jag skärpa mig. Eller inte. Vi får väl se.
Vad vi gör istället för att blogga? Det undrar jag också, men typ det här:
Vi går ut i snön.
Försöker hålla oss undan alla killar. Det är svårt när man doftar löptik
(lösa hanhundar har smitit från sin ägare till oss några gånger).
Vi busar runt på snötäcket.
Äter godis som snälla haren lagt ut till alla hundar.
Vi tränar självbehärskning (det ligger godis på golvet utanför bild).
Snälla, säg varsågod någon gång nu då..
Och så myser vi. Här har Flisan lagt sig på favoritkudden Elsa.
Finväder
Känner mig rent allmänt dassig och humorbefriad just nu, har därför inte mycket kul att säga här på bloggen.
Det är då verkligen inte vädrets fel bara så ni vet (folk skyller det mesta på vädret har jag märkt).
För jag är en sån där irriterande typ som till motsats från de flesta andra i det här landet inte tröttnar på snö efter en vecka utan är lycklig över att det äntligen blivit den vinter det ska vara så här års.
Som tur är umgås jag mest med någon som förstår mig:
Kalas
Inte för att jag förstår hur det gick till, men som jag berättat tidigare har Mudottern gått och fyllt 30 år. Det betyder väl att hon blivit vuxen på riktigt nu? Kanske. Vi firade henne i alla fall igår hemma hos oss, med prinsessballonger och allt. För det är rätt vuxet att fira med prinsessballonger, tror jag..
Några bilder kommer här.
Fyller jämnt
Idag firade vi med lammfläta, för Flisan fyller hela tio år! Grattis grattis!
Dubbel anledning att fira var det dessutom, för det var två år sedan idag hon flyttade till sin matte och husse.På de två åren har Flisan sakta men säkert gått ner i vikt och varit med matte ute och sprungit, gått och
cyklat så mycket att hon fått världens kondition och blivit en riktigt levnadsglad och sprallig liten dam.
Äntligen
Visste väl att snön skulle komma till slut!
Lite kallt om tassen bara.
Det är inte så att jag har extremt mycket att göra.. Men min hjärna kan helt enkelt bara koncentrera sig på en sak i taget. En sak eller inget, det är vad jag har att välja på. Därför bloggar jag inte mycket nu.
På lördag har vi i alla fall det sista firandet för ett tag framöver (berättar mer om det senare) (men kan ju säga så mycket som att vår älskade lilla dotter som helt nyligen föddes plötsligt har gått och fyllt 30!)
Så efter lördag nångång ska jag (nog) ta tag i bloggandet och kommenterandet på allvar (kanske).
Ni får ha överseende tills dess. Eller bli förbannade. Det är helt upp till er vad ni lägger er energi på.. 
Segt
Är trött, hängig, halvsjuk och rätt energilös just nu. Jag alltså, Elsa är pigg och kry.
Vi går ut i tråkvädret varje dag.
Gör godissök och annat skoj i regnet och dimman.
Elsa hon lyser som vanligt.
Lipa lipa kärlekspipa
Kolla vilken rolig grej jag har..
Hihi! ;)
Slut på jul
Ja jag vet, julen är slut för längesedan. Det är ju för sjutton nyårsafton idag!
Så här hade vi det på julafton:
Storasyster är bäst och roligast av alla i hela vida världen.
Tomten är inte så dum han heller.
Öppna paket är aldrig fel.
Att suga på en clementinklyfta går också an.
Gott nytt år på er allihopa! :)
Fira Lucia
Ja.. det är ju Lucia idag.
Då har man glitter i håret.
Och så tänder man lilla lampan som hänger på selen och går ut tidigt i mörkret och lussar.
Sen går man hem och väntar på någon som ska komma någon gång mellan halv åtta och tolv för att kolla ventilationen. Det är i alla fall vad vi gör denna Luciaförmiddag.
Godmorgon, trevlig Lucia, trevlig fredag den 13:e, eller vad man nu säger på en sån här alldeles speciell dag.
Snögalen
Titta så lite snö det är nu! :(
Nåja.. man får passa på att ha roligt med det lilla som finns kvar.
(Fast här fångar jag godis, det är också kul)
Fågelskådning
När man är lite stukad i tassen passar det bra att sitta ner en stund och titta på änderna.
Synd bara att Elsas matte har ett så stadigt tag i kopplet..
Hon har nog inte fattat att änder är asgoda simning är väldigt nyttigt och skonsamt för en skadad kropp..Snöbus
När man går ut i stormen med en vild och yster hund för att leka i första snön blir det inte många skarpa bilder..
Promenad under rosa himmel
Himlen glödde härom kvällen. Och som ni ser hittade vi snö! Skitig visserligen, men ändå.. snö!
På vägen hem började himlen brinna!
Jag hade såklart ingen bra kamera med mig på denna händelserika promenad. Men det svarta längst fram på bilden är en fotbollsplan där Elsa alltid får fnattryck. Det gula till vänster är Elsa. Elsas reflexväst rättare sagt.
Tur jag kan förklara så ni får veta vad det är på bilderna jag visar.. ;)
Bästa julköttbullarna
Här kommer jag mitt i pausen med ett litet bevis på att jag lever. Och inte nog med det, här kommer även receptet på de godaste och enklaste köttbullarna någonsin.
Skär halvtinad köttfärs i långa strimlor och sedan i små tärningar. Rulla dem till bollar om så önskas
(eller gör som jag, skit i det, det är väldigt onödigt).
In i ugnen på 45-50 grader, eller varmare om man vill (alla har kanske inte lust att tänka på att bevara näringen så in absurdum som jag).
Gå och slappa i åtta-tio timmar.
Färdigt. Låt svalna, in i frysen, spara till jul (eller inte).
Den dreglande hunden hälsar att fyrkantiga julköttbullegodisar är exakt lika goda som runda.
Gnäll
Mina bihålor (som har varit ett problem i många år) har flippat ut fullständigt. De spränger, värker, dunkar och har sig.. Känns inte som vanligt alls, och ingenting hjälper. Sprayen jag fick i fredags verkade bra först, men sen kom det onda tillbaka. Är inte ens förkyld, så nåt konstigt är det med de stackars hålorna.
Så vet ni varför jag kanske inte orkar ägna mig så mycket åt bloggen (den här gången;)).
Men nu får det vara nog med gnäll.. Får väl lätta upp stämningen med en bild.
En som väntar på att få gå ut och kissa och bajsa.
Och framför allt på att få komma in igen, till maten.
Skitfredagen
Fredagen började med att jag ringde tandläkaren. Tandläkaren skickade mig vidare till vårdcentralen. Och nu mår jag lite bättre. Det var min fredagförmiddag i lagom korta drag.
När jag kom hem blev lilla pälsbollen ovanligt överdrivet lycklig, fnattade och skrek som om hon trott att jag aldrig skulle komma tillbaka..
Sen gick vi till skogs.
