Skärpning pågår
Min kropp tillåter mig inte att bli sittande länge vid datorn just nu. Och ibland måste man lyda sin kropp har jag hört. Det är därför jag har bloggat och kommenterat lite mindre än vanligt ett tag.
Man kanske kan tycka att det borde gå snabbt att slänga ihop ett inlägg... Och ja, det kanske det borde, och säkert gör det för er normala människor också.
Men för mig tar det en halv evighet att välja vilket/vilka av alla femtio likadana foton jag vill använda, ladda upp dem på photoshop, beskära, minska storleken, kanske förbättra dem lite och ladda upp dem på bloggen. Och en hel evighet att hitta på vad jag ska skriva, ändra texten tjugo gånger, publicera, och sedan rätta den publicerade texten ytterliggare tio gånger innan jag är hyfsat nöjd.
Och långt innan dess har jag hunnit få skitont överallt. Särskilt i huvudet, nacken, käkarna, axlarna, armarna, händerna, höfterna, benen, knäna, fötterna.. till och med i bihålorna.. Ja, ni fattar.
Så jag måste försöka skärpa mig ett tag. Får väl se om det hjälper.
Ett par av mina femtio nästan likadana påskliljebilder..
Vårtecken
Jag är fortfarande trött, men igång i alla fall. Elsa vaknade pigg och glad som en solig vårdag. Som idag ungefär, solen lyser och isen smälter trots tre minusgrader i skuggan.
På tal om solen så lyser den in genom de skitiga fönstren som värsta strålkastarskenet och avslöjar minsta lilla dammkorn och skavank.
Trots att jag älskar våren brukar jag få en dipp varje år när den är på gång. Känner mig helt orkeslös samtidigt som jag får ohejdad lust att riva ner alla fula tapeter och slänga ut varenda gammal ärvd, risig möbel och utstliten prydnadskudde.
Men jag gör mitt bästa för att mota undan min solen-lyser-in-och-avslöjar-dammet-som-jag-absolut-inte-orkar-städa-bort-ångest. Det är ett i-landsproblem. Det går över. Jag drar ner persiennerna och tar med Elsa ut i solen och njuter istället.
Skönt med solhatt tycker Elsa.
Helt slut
Så här låg Elsa i flera timmar efter att vi kommit hem från veterinären i förmiddags.
Vaken men med tom blick..
Hon har dreglat och mått illa och kräkts rejält en gång. Det är nog normalt när man fått lugnande medel.
När Flisan fick ben gick Elsa och lade sig. Nåt liknande har aldrig tidigare hänt den matgalna hunden.
Själv har jag sovit i soffan ikväll. Verkligen SOVIT. Helt otroligt, jag sover aldrig i soffan... Vaknade av att Musonen försökte väcka mig och frågade om han skulle gå ut med Elsa. Så snällt av honom. Nu tänker jag sova igen. Fast i sängen. Godnatt med er!
Veterinärbesök nu igen
Så här låg Elsa i morse och försökte se oberörd ut, men egentligen var hon orolig och pep för fullt.
Hon märkte på oss att något var på gång.
Och det var det också. Ett veterinärbesök.
Här har hon precis fått lugnande och är på väg att somna.
Och nu är vi hemma igen, Elsa har vaknat men är jättetrött och lite yr och vimsig.
Allergivaccinet hade inte kommit, så det får vi vänta på ett tag till. Men örat ser bättre ut! Vi kan inte ropa hej än, det är inte bra, men mycket bättre! Det är på väg åt rätt håll, TACK OCH LOV! Och mungiporna är jättefina.
Vi ska fortsätta dunderkuren som är av amerikansk modell. Ibland är de inte så dumma de där amerikanarna.
Vår veterinär är inte heller dum. Hon kollade upp detta åt oss trots att hon var väldigt negativ från början, det är vi så tacksamma för.
Och så har hon en ursöt liten hund. En långhårig Jack Russel där "något gick fel" så han fick alldeles för långa ben och underbett. Men ett ovanligt gott hjärta enligt sin matte.
Vinkevink godnatt
Här är åsen från vår åker. Man skymtar en utkiksplats ungefär mitt i bild.
Och här ser man åkern uppifrån utkiksplatsen på åsen.
Så då vet ni var vi håller hus varje dag.
Förutom det händer inte så mycket.
Elsa äter sin dunderkur, är pigg, glad och mår bra.
Förhoppningsvis mår resistenta dumbakterien väldigt dåligt..
Och jag försöker bota mina krämpor med diverse naturpreparat.
Om jag lyckas kanske jag berättar hur det gick till.
Om det går åt pipan får ni inget veta..
Elsa vinkar godnatt!
Inbyggd sovmask
När hundar med hängöron har öronproblem kan man binda upp dem (öronen, inte hundarna) i nacken för att de ska luftas och hålla sig torra. Elsa har sina uppsatta hela förmiddagen efter morgonens örontvätt och droppning, och hela natten, efter kvällens tvätt och droppning. Ser kanske lite ynkligt ut, men det funkar jättebra.
Elsa har vant sig.
Det syns ju att hon älskar sin nya frisyr. ;)
Ibland kan dock öronen råka hamna framför ögonen. Det är lite jobbigt om man är på väg någonstans..
Men har man ändå tänkt sova är det bara skönt..
Läget just nu
Vårt köksbord är fullt av Elsas mediciner och annat som behövs för vård av munveck och öron.
Tredje dagen på dunderkuren idag och ännu håller magen bra. Det enda vi märkt är stinkbomber bakifrån ibland.
Vi får fly fältet för att inte svimma när det sker, men är glada så länge det bara är luftbomber som släpps.
I örat finns vax, men inga enorma mängder just nu. Såren i munvecken är inte längre variga utan torra och fina för tillfället. Det går åt rätt håll, men så sakta, så sakta.
Elsa är turligt nog sig lik trots allt.
Lika kelsjuk som vanligt.
Lika galen som förut.
Lika godissugen som alltid.
Lika fin.
Och så gott som lika pigg som vanligt.
(Här på promenad tillsammans med Mutysk, matte, husse, Flisan och Mudotter bakom kameran.)
Snälla Elsa, bli frisk nu
När jag ringde veterinären förra veckan för att berätta om Flisans behandling (för samma bakterie hos en annan veterinär) var hon helt emot det och sa att det kunde vara livsfarligt att göra så.
Idag hörde hon av sig till mig. Hon hade ringt läkemedelstillverkaren och tagit reda på mer fakta, och även om det inte är vanligt i Sverige att behandla så, så hade hon ändrat sig och tyckte att vi kunde prova om vi vill. Klart vi vill. Faktum är att det snarare är livsfarligt att låta bli. Bakterieproverna hade kommit och Elsa har massor av multiresistenta bakterier kvar fortfarande.. vi har helt enkelt inget val.
För övrigt verkar hon må bra. Verkar inte alls ha ont, är pigg, glad och matgalen (även om det tack och lov börjar märkas att hon får lägre dos kortison nu) (men hellre matgalen än matvägrare).
Imorgon börjar vi med dunderkuren. Håll tummarna för att magen klarar av det nu bara. Och att det hjälper förstås.
Ett utförligare svar på allergitestet har också kommit, och hon är allergisk mot fyra sorters kvalster. Vi får veta mer på återbesökstid på torsdag nästa vecka. Då ska vi även börja med hyposensibiliseringen (allergivaccinering).
"Vad är det för uppståndelse...jag mår faktiskt bra, så det så.."
Rubrikelände
Ibland tar det längre tid att försöka hitta på rubrik än att skriva själva inlägget.... *frustreeeeerad*
Ingen bra dag idag för min del. Har så ont i bihålorna, eller vad det nu är. Känns inte som det brukar men ont i kinden och huvudet och är helt urlakad. Vi har i alla fall varit på långpromenad, träffat Flisan och Mudotter i skogen, tvättat lite, bara tagit det lugnt, och det viktigaste av allt enligt Elsa... ätit.
Hon är lika matfixerad idag som igår och slukar allt hon får på en sekund. Hon var till och med sugen på Mumannens vatten igår och tog sig några slurkar när han sträckte fram glaset..
Vi håller på att minska kortisonet stegvis, hoppas det hjälper snart, kan inte vara kul för henne.
Här får hon i alla fall jobba för sitt godis när Musonen kastar. Börjar bli riktigt duktig på att fånga i luften.:)
Matgalenskap
Nu förstår jag varför många går upp i vikt när de äter kortison.. Vår hund har blivit fullständigt matgalen. Det är hon annars också, men mer än vanligt matgalen nu när hon äter kortison. Mycket mer. Mycket mycket mycket mer.
Vanligtvis står hon och hoppar och gnyr när hon ska få mat, men nu gnyr och hoppar hon redan när vi vänder hemåt på våra promenader. Så kan hon göra annars också, men nu är det extremt. I hissen upp är hon fullständigt tokig, och sedan hoppar hon upp mot ytterdörren när jag låser upp.. det har hon aldrig gjort förut.
Hon väntar i hallen när jag klär av mig som vanligt, men man ser hur otroligt jobbigt det är, hon är såååå till sig. Det är hon ju annars också, men nu är det som vanligt gånger hundra. Minst.
Tur att hon inte bestämmer själv hur mycket hon får äta..
Hallå! Hallå! Det luktar mat!
Det lönade sig
Elsa tackar så mycket för gostäckena som jag sydde häromdagen genom att allt oftare ligga i sin nya bädd.
Superbra ju. Inte ett allergiframkallande kvalster där så långt ögat (mikroskopet) kan nå.
Inte hopplöst
Igår kväll var Elsa fortfarande helt slut efter att ha varit sövd, men idag är hon jättepigg igen.
Båda våra veterinärer säger att hundarna kan fortsätta umgås utan någon risk, så Flisan är här som vanligt.
Elsa är sur på matte som bundit upp öronen i nacken med en hårsnodd, för att de ska hålla sig torra.
Hon gör vad hon kan för att få bort snodden.
Det går sådär.. ;)
Själv googlade jag som en galning igår kväll (läs; inatt) efter information om dumbakterien pseudomonas aeruginosa. Hittar inte mycket, men på ett forum har flera hundägare (och ett par veterinärer) skrivit att deras hundar blivit botade efter öroninfektioner med bakterien. Det känns väldigt bra att det inte är helt hopplöst.
Veterinärbesöket, del sjuttiofyra
Elsa ligger i sin säng och är jättejättetrött efter att ha varit sövd hos veterinären.
Nu har hon fått sina stackars öron spolade och fler bakterieprover är tagna.
Även ett blodprov är taget för att göra ytterligare analys av kvalsterallergin.
Nu ska hon äta kortison för att få ner svullnaden och inflammationen i det värsta örat.
Och vi ska fortsätta med antibiotika och droppar till både öron och munveck.
Munvecken är ordentligt rakade och veterinären tyckte de såg bättre ut nu.
Samtidigt har Flisans provsvar kommit och hon har samma jättesvåra bakterie, pseudomonas aeruginosa, som Elsa har, plus streptokocker (som kanske Elsa också har, det vet vi inte än).
Det jobbiga är att deras veterinär och vår har helt olika uppfattningar om hur man får bort pseudomonas. Jag ringde nyss och diskuterade det med vår veterinär och de sa att de absolut inte rekommenderar oss att behandla Elsa på det sätt som Flisan ska behandlas, medan Flisans veterinär säger att det är enda sättet.
Det känns inte ett dugg roligt.. vem ska man tro på? Det här kan faktiskt sluta på värsta sätt om vi inte får ordning på det.
Täcktillverkning
Det var inget avancerat jag sydde i morse. Bara klippte ett stort täcke till fyra små och kantsydde dem.
Fyra småtäcken som kan tvättas i 60 grader så kvalstren dör. Tjocka, mjuka täcken för att allergiska Elsa kanske ska välja att ligga kvar i sin egen kvalsterfria bädd hela natten istället för att smyga upp i vår säng som antagligen kryllar av de hemska små odjuren.
Mjukt och gosigt ska det vara. Och kvalsterfritt.
Dagens frukost
En skål dietfoder och en skål färskfoder med diverse mediciner och tillskott.
-Varsågod Flisan.
-Inte sura, det är ju din tur nu.
Äntligen!
Det kommer lösa sig
Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Visst är det jobbigt och tråkigt att det är som det är, men som jag skriver i rubriken, jag är övertygad om att det kommer bli bra till slut.
Vi vet att Elsa har kvalsterallergi och vi vet att det troligen är grunden till öronproblemen. När vi kommer igång med allergivaccineringen kommer öronen antagligen också bli bättre (om det inte visar sig att hon är foderallergiker också, men det problemet tar vi då i så fall).
Dyrt är det, vi har hittills lagt ut i runda slängar 14-15000 med mediciner och allt och mer kommer det att bli. Vi har fått tillbaka 3000 på försäkringen och ska få tillbaka runt 3-4000 kronor till på de kvitton vi skickat in.
Allt ingår inte i försäkringen, och man betalar självrisk, så det är otroligt viktigt att tänka sig för innan man skaffar hund. Inte alla hundar är så mycket sjuka som Elsa, men det vet man ju inte innan.
För oss är det i alla fall så att nu när vi väl har vår Elsa så får det kosta vad det kosta vill för att hon ska må bra. Men det gäller ju samtidigt att ha de där pengarna, annars blir det väldigt svårt.
Fina, fina Elsa som trots allt är en så pigg, matfrisk, rolig, lekfull och levnadsglad hund.
Det femtioelfte veterinärbesöket
Fina, underbara Elsas ena öra såg fortfarande inte alls bra ut, och inte mungiporna heller.
Veterinären tyckte det var väldigt konstigt eftersom hon fått precis rätt mediciner mot den aktuella bakterien.
Nästa steg blir att på onsdag nästa vecka söva Elsa, spola öronen och ta ytterligare bakterieprover.
Tills dess får hon fortsätta med antibiotika, nya droppar i öron och munveck, plus antiinflammatorisk medicin.
Vi hoppas så att det kommer att hjälpa.
Det går att göra ett kirurgiskt ingrepp för att vidga örongången och på så sätt undvika fler infektioner, men efter att ha sett veterinärens upprördhet när hon röd i ansiktet berättade om det som ett svårt ingrepp med mycket smärtsam konvalescens (jag skulle ALDRIG utsätta min hund för det, utan MYCKET hellre ta bort den, sa hon) så känns det helt uteslutet.
Samtidigt fortsätter allergiutredningen. De kommer att ta reda på exakt vilka kvalster Elsa inte tål, sedan ska hon behandlas med s.k hyposensibilisering (allergivaccination), för att bygga upp ett försvar mot allergenen. Vi kommer att få ge henne sprutor hemma så småningom, i minst ett par års tid innan vi kan prova om hon klarar sig utan. Det kan bli så att hon måste behandlas livet ut. Men hellre det, bara hon får må bra.
Nybadad igen
Elsa fick sitt fjärde antibakteriella bad ikväll och imorgon bitti ska hon på återbesök till veterinären. Öronen är mycket bättre, men idag har jag märkt att hon fortfarande har ont ibland. Mungiporna är också bättre men absolut inte bra. Jag tvivlar på att den sista antibiotikan som hon ska ha imorgon räcker till..
Tur att hon är en sån glad och pigg hund ändå. Och hon äter jättebra. Och är så mysig, och alldeles, alldeles underbar!
"Jag är nybadad gaaaalenhund!"
"Hahahahaaaa!"
"Oj, nu blev jag trött.."
"Godnatt."
Att flyta och bli knådad
Äntligen har jag utnyttjat mitt presentkort på floating och massage som jag fick för över ett år sedan.
Tjejen som tog emot mig var supertrevlig, så det började bra. Massage brukar ju vara helt underbart, och det var det också.
Men, det gjorde så inihelvete ont ibland! Min rygg och nacke är tydligen full av hårda knutar och spända muskler och det knakade i stort sett hela tiden medan hon knådade.
Nu har jag sprägande huvudvärk och ännu ondare i nacken än innan, men jag antar att det hör till.. En behandling är ingen behandling, man måste göra fler för att det ska hjälpa.
Sedan var det dags att krypa ner i saltvattnet och flyta i fyrtiofem minuter. Och jodå, det var också en ganska trevlig upplevelse. Men jag hade svårt att slappna av, precis som de flesta har första gången. Vattnet skulle vara 37 grader, vet ej om det verkligen var det men jag hade i alla fall velat ha det lite varmare än det var. Det droppade saltvatten i mitt ena öga. Det sved på några små sår. Småsaker som irriterade lite.
Dessutom var det inte direkt mysigt där. Ingen katastrof, men lite mer härlig, fräsch spakänsla skulle i alla fall jag själv försöka skapa om jag drev ett sånt ställe där folk betalar dyra pengar för att få en skön stund.
Kommer jag göra det igen då? Massage vill jag självklart ha fler gånger, vem vill inte det, men floating.. Det var en häftig upplevelse och jättekul att prova på, men njaee.. nej. Djupavslappning får jag enklare, billigare och enormt mycket mer effektivt genom att lägga mig en stund på spikmattan här hemma.
Orättvist!
Min matte är dum.
JÄTTEDUM.. Hon fick korv..
Men kan ni gissa vad JAG fick att äta?
Näe, just precis..
..inte korv i alla fall.Hon fick yoghurt för magens skull. Det var faktiskt gott (men långt ifrån så gott som korv antar jag) och hon har inte kräkts mer trots att hon fick både vanlig mat och en till dos antibiotika sedan också.
