Musonen in action
Fotografen heter Martin Wichard. Kolla in fler av hans snygga fotografier på hans blogg oklart men lysande.
Den här är tagen i skogen på riktigt. Inget fusk alltså. Bilden är tyvärr
inte optimal eftersom jag fotat den med med mobilen här hemma.
Mudottern försöker vara pedagogisk
Dottern: Pappa, vad väljer du? Slänga skräp eller tvätta fönster?
Mumannen: Tvätta fönster.
Dottern: <suck> Nej!! Det vill jag göra!
Jag: Bra försök i alla fall.
Dottern: Ja....jag jobbar ju med barn....
Present från oss till Mudottern. Vi tyckte den passade.
Mumannen degar inte
Nu är det ju ett ganska stort antal år sedan han bakade bullar, så det hela avlöpte inte helt friktionsfritt men det kan man väl inte begära heller.
Mumannen sätter en deg. Så långt är allt lugnt och jag behövde inte göra annat än att svara på en och annan fråga.
Degen jäste fint.
Det är nu smärre problem uppstår och jag avlägsnar mig snabbt från köket. Därifrån hörs förtvivlade fraser som "kladdigt" "det går inte" "det fastnar".
Rätt som det var fick jag göra en akut utryckning och lägga formar på plåten, vilket hade glömts bort av den på händerna för kladdige Mumannen.
Här börjar det lugna ner sig och flyter på rätt fint.
Bullar i olika storlekar tillverkades.
Den här bilden är med för att Mumannen sa: "Nu tycker jag du ska ta en bild".
Till slut var allt klart och fika framdukades. Jag tog en liten bulle eftersom jag ganska nyligen hade ätit en stor från Kvantum. Det var jättegott.
Mumannen tycks ha fått en väldig inspiration av bullbaket och står nu åter i köket för att fixa Söndagsmiddag.
Det vankas Cordon Bleu.
Städuppdraget avklarat
Mudottern är inte klok! Hon flyttade i torsdags kväll, jobbar heltid och i morse när vi kom till hennes nya lägenhet var hon i stort sett klar!
Varenda låda uppackad, gardiner uppsatta, böcker i bokhyllan, ja allt var på rätt plats redan. Hur hon hunnit med det på en kväll och en morgon fattar inte jag.
Lite bilder från dagen kanske?
Okej då.
Jag skrubbar bort tejp för sista gången i mitt liv. Bara så du vet Mudottern...
Jag skrubbar fortfarande tejp. Fortfarande för sista gången i mitt liv.
Nya lyan. Stolarna ska målas vita.
Vardagsrum är inte Mudottern bortskämd med sen förut.
Jag satte upp en övervakningskamera. (Men säg inget till henne är ni snälla)
Godmorgon på er!
I alla fall ska städfirma Mu rycka ut för flyttstädning idag. Mudottern har flyttat ifrån sin studentlya i Sickla på 22 kvadrat med kokvrå utan ugn för 3600 kr i månaden till en liten tvåa med kök i Hagsätra för samma pris.
Hon får gångavstånd till jobbet.
Det blir bra.
Ha det underbart så länge så hörs vi sen!
Nästan julafton
Idag fick han sitt första sponsorpaket med kläder och skejtprylar. Massor med saker, så han är riktigt nöjd. Inte nog med det, han kommer att få såna här paket ungefär en gång i månaden.
Och det enda han behöver göra för att få dessa prylar är att skejta precis som han brukar. Inte klokt vad bra!
Det syns lite dåligt, men det är jeans, tröjor, jacka, brädor, hjul, truckar osv....
En liten rolig, fin manick fick han också:
Åtdragningsgrej, tror jag det heter.
Grattis Johan!
Idag åker vi till Sundsvall för att fira vår underbare, charmige son, Musonen 2 som fyller 24 år! Det ska bli jätteroligt att komma dit och äta tårta och ge presenter.
Inte nog med det, vi får ju även träffa hans gulliga sambo, Musvärdottern, och deras lilla skatt, vårt barnbarn som är nästan fyra och en halv månader nu!
Att det ska gosas kan ni vara säkra på!
Enligt säkra källor kan man nu få den lilla godingen att skratta högt, så förutom att fira är det väl det vi ska ägna oss åt till stor del idag.
Försöka få henne att skratta högt alltså.
Finns det något härligare ljud än en glad bebis som skrattar högt? Och att det är ens barnbarn gör inte direkt saken sämre.
Hon är väldigt snacksalig...
...och glad nästan jämt!Ha det bra så länge så hörs vi imorgon!
Inget sexprat här inte!
Medan ni andra har diskuterat lämpliga och olämpliga platser för intima övningar inne hos Egoinas mamma har jag varit minst sagt upptagen med annat.
Tänkte att ni kanske vill veta vad jag haft för mig.
Det började så här:
Ni ser att jag håller koll på er i bakgrunden.
Jag gjorde en superenkel och god marängtårta. Ni ska få receptet: Man vispar ägg och socker, har i Ricecrispies, gräddar en timme, vispar mjöl och vatten, har i choklad, äggula, florsocker, smör, kletar ut på bottnen, vispar grädde och har på, lägger på nästa botten, ringlar choklad över. Äter! Visst låter det lätt. Sätt igång och vispa!
Så här ser den ut när den är klar:
Den är så enkel så samtidigt slängde jag ihop några cupcakes:
Slog in paket:
Och tvättade fem maskiner:
Nu tänker jag bara glo på tv resten av kvällen. Efter att jag hämtat tvätten då förstås...
Vår tid som dräng och piga
Mumannen och jag har jobbat som dräng och piga. Det är faktiskt sant.
Vi fick båda jobb på en herrgård trots att vi berättade att jag var gravid och eftersom stor arbetslöshet rådde på den tiden (80-talet) var vi överlyckliga att vi fått jobb på samma ställe. Lönen var urusel, men bostad i ena flygeln ingick. Det kunde helt enkelt inte bli bättre, så vi tog vårt pick och pack och flyttade från Värmland till herrgården i Uppland. Det var som att hamna i en tidsmaskin. Vi förflyttades till 30-talet över en natt.
Mitt jobb var att sköta hushållet och min chef var den 92-åriga modern i huset. Varje dag fick jag dammsuga och damma det stora huset, piska mattor, putsa fönster och skura golv. Laga mat och diska gjorde jag också. Ja, allt som hör ett hushåll till. Det var väldigt noga hur dessa uppgifter utfördes. Disken skulle stå på ett visst sätt i diskstället, plastpåsar tvättas och hängas på tork, alla småprylar lyftas på vid den dagliga damningen, ja allt skulle ske på den gamla damens sätt annars blev hon inte rolig att umgås med, milt sagt.
Jag var verkligen pigan, och fick utstå än det ena och det andra, t.ex att bli nypt i baken av gårdsägarens vän.
Det togs för givet att jag skulle fortsätta jobba när vårt barn var fött och dum och oerfaren som jag var trodde jag att det skulle gå bra. Nu hann vi dock inte så långt, utan efter ett par månader fick jag blödningar, blev sjukskriven och fick order om att tillbringa resten av graviditeten liggande.
Den gamla damen blev oerhört upprörd när hon fick veta detta. Vem skulle nu sköta om hennes hem? Att jag riskerade sent missfall var det inget prat om.
Mumannens sysslor var att sköta om lantbruket. Hans chef var sonen i huset, en avdankad militär som levde kvar i 30-talet. Varje morgon var det uppställning på ladugårdsbacken där gårdsägaren gav order om dagens arbetsuppgifter, trots att alla redan visste precis vad som skulle göras. Ständig jour ingick i arbetet då rymmande kor behövde fångas in på nätterna.
Nu var det ju så att jag blev sjukskriven och vi fick då veta av herrskapet att vi inte fick bo kvar på gården. Bostaden var avsedd för den som skötte hushållet så det var bara att flytta. Jag kan inte påstå att vi var ledsna precis, utan vi flyttade så gärna.
Mumannen jobbade kvar så länge han var tvungen och slutade efter några månader när han fått ett normalt jobb.
Flera år senare åkte vi förbi herrgården och gissa vem som var ute på promenad. Jo, den gamla damen som måste ha uppnått en ålder av närmare hundra år.
En osannolik erfarenhet som vi numera kan skratta åt.
Husmor
Rent hus hos Musonen
Ellis har en osedvanligt stor övertalningsförmåga.
Jag har en son som heter Pontus.
Pontus har ett osedvanligt ostädat rum.
Ellis och jag läser varandras bloggar och kommenterar flitigt hos varandra.
Nu har även Ellis och Pontus fått kontakt med varandra och brukar chatta ganska flitigt.
Av någon anledning har Ellis fått veta att Pontus rum är väldigt ostädat och eftersom Ellis gillar städade rum ber hon Pontus städa, ta före och efter-bilder och visa henne som bevis.
Och Ellis lyckas med det som vi föräldrar inte klarat av på många år, att få honom att städa.
Jag har lovat Pontus lägga ut beviset, så här är det:
Före:
Efter:
Han har till och med bäddat och det har inte hänt sen han var mycket liten och fortfarande uppskattade beröm från sina kära föräldrar.
Bra jobbat Pontus.
Och du Ellis....kan du återkomma en gång i veckan så skulle jag vara väldigt tacksam.
Ska jag vara orolig för Mumannen?
1. Han tar väldigt ofta med sig en Atlas på toa och sitter och studerar diverse länder ingående.
2. Han köper gärna kartor som han lär sig utantill och är expert på hela Sveriges geografi.
3. På datorn har han kartor som visar var flygplanen flyger hela tiden (flygplansfixeringen är en historia för sig).
Fördelen är att jag aldrig behöver bry mig om att hitta någonstans. Han sköter ju det så bra själv.
Nackdelen är att jag aldrig kan svara när han frågar åt vilket håll vi ska gå. Han gör så ibland för att jävlas.
På denna karta håller man koll på flygplanens läge.En annan sak jag är lite orolig för är hans väderfixering. Okej, visst är det bra att veta vad det ska bli för väder ibland, men jag undrar om det inte gått lite långt för Mumannen.
1. Han har tre vädersajter som favoriter på datorn.
2. Han kollar dessa sajter flera gånger om dagen. Det går ju inte att lita på en vädersajt, så därför jämför han de olika sajterna för att "då vet man att vädret blir någonstans där emellan".
3. Mumannens jobbarkompisar kollar aldrig vädret hemma eftersom de vet att de ändå får en utförlig väderleksrapport av honom.
4. Han kollar ofta på himlen och berättar för alla som vill eller inte vill veta vilket väder som är på gång.
Fördelen är att man aldrig behöver hålla koll på dagens väderleksprognos själv. Han rapporterar gladeligen.
Nackdelen är att om man pratar med honom i telefon och säger "här åskar det", så tror han inte på en. Istället säger han skeptiskt "Det skulle inte bli åska idag".
SMHI borde anställa Mumannen. Den här gången luras jag inte (lika mycket)!
Och eftersom ni tjatar så ska jag vara snällare idag.
Häng med hem till mig!
Här i skogsbrynet bor jag tillsammans med Mumannen och Musonen.
Här ser ni vardagsrummet lite bättre än i förra inlägget.
Vi har nyss köpt ny matta så den vill vi gärna ha beröm för.
(Musonen 2 tyckte att den inte var jätteful)(Det är hans sätt att berömma)
Från vardagsrummet ser man in i matrummet.
Köket med den fina stolen som jag visade igår.
Här sitter jag i köket med mina små-änglar.
Verkstan som inte är en verkstad längre utan mer
en.......lekstuga.
Hallen. Dörren rakt fram går till gästrummet. Där ska
Egoinas mamma bo om hon kommer hem till oss (snart hoppas vi).
Här är din säng Egoinas mamma! (Vi har fler kuddar om du vill ha)
Du får låna min "the bitch is sleeping"-sovmask när du kommer!Han är nog lite trött (hoppas jag)
-Men vad ska det va där då?
-Va?
-Vad ska det va där??
-Du klarar det inte???
-Vaddå......?? <<stirrar in i skärmen>>
-Det är ett skämt!!
-Jahaaa......
Grattis Pontus!
Våra barn är ju vuxna nu och två av dem har flyttat hemifrån för länge sedan. Den tredje, Pontus (Musonen), bor däremot kvar hemma. Han fyllde 20 i somras och till vardags pluggar han på Folkhögskola, men det han lever för och har gjort sen var liten är skateboardåkning.
Ibland kan man tro att brädan vuxit fast på fötterna och han förbrukar skor och brädor i en rasande takt.
Nu är det så att idag är en ovanligt lycklig dag för vår son. Han har nämligen fått veta att han kommer att bli helsponsrad av ett skateföretag, Pinstripes. I fortsättningen får han gratis kläder, brädor, hjul, truckar, ja det mesta som en skateboardåkare behöver, en gång i månaden!
Gissa om han är glad!
Tidigare har han varit halv-sponsrad och fått bra rabatt av Skank i Uppsala på allt han köpt, men nu blir det alltså gratis sedan personal från Skank pratat med det här företaget.
Ni förstår kanske att han är väldigt duktig på sin bräda. Här ser ni honom in action:
Jag är fullt normal, eller hur???
En fot!
Ibland vill Mumannen att jag ska massera hans fötter! Har ni hört nåt så dumt? Det skulle aldrig falla mig in att frivilligt komma i närheten av hans fötter med mina händer!
Fötter är helt enkelt det äckligaste som finns!
Vissa går knappt att titta på utan att få äckelkänslor. Så länge de håller sig på behörigt avstånd på den plats de ska vara, golvet, är det väl okej, men kom för allt i världen inte i närheten av min kropp!
Det här gäller inte alla fötter förstås. Mitt barnbarns fötter skulle jag kunna snusa på hela dagarna om jag fick.
Och mina egna är inte heller dumma.
Mumannen får gärna massera dem om han vill.
Oäcklig fot. Väldigt oäcklig fot!
Höstfavoriter och Favoriten med stort F.
Det snackas om höstkläder överallt, har ni tänkt på det? Man ska välja favoriter, hissa, dissa, nobba och jag vet inte allt. Det är lite tjatigt, jag vet, men jag vill ändå inte vara sämre utan tänkte här visa mina höstfavoriter plus Favoriten med stort F. 
Först ut kommer mysiga flätstickade koftan från HM.
Mössa från HM till lite kallare dagar i höst.
Hello Kitty-tights. HM igen.
Kläder för en riktig stjärna från Name it. 
Joggingskor ett tydligen ett måste.
Och här har vi den största favoriten av dem alla, modellen själv: 
I lila byxor och body med hjärtan från Kapp Ahl.
Redo för en joggingrunda.
Min pappa i ett nötskal
Min pappa har det största hjärta en pappa kan ha och bryr sig om sina barn och barnbarn (och nu barnbarnsbarn också) nästan för mycket ibland. Han vill ha koll på oss allihop och kan ligga sömnlös av oro när han tror att vi har bekymmer av något slag. När vi väl har problem av något slag gör han allt för att hjälpa oss att lösa dem. Han är helt enkelt bäst, och dessutom har han en humor av sällan skådat slag.
När jag var 16 år var jag på semester i Tunisien tillsammans med min bror och mina föräldrar. Under en utflykt i öknen fick min pappa ett erbjudande om att sälja mig till en äldre Tunisisk man till priset av en limpa cigaretter och en kamel. Min pappa tyckte det var väldigt roligt såklart och brukar prata om det där ibland, och fundera:
"Tänk om jag verkligen hade gjort det. Sålt dig för cigaretter och en kamel alltså!"
"Hur skulle jag då ha fått hem kamelen?"
Vet ni hur man botar fobier?
Igår t.ex ville Mudottern hjälpa honom med hans fobi mot normal oreda.
Utan resultat tyvärr. Den extrema ordningen återställdes omedelbart och kläderna ligger nu i extraordinärt pedantiska högar precis som vanligt.
En annan ovanlig fobi som Mumannen har ger honom fruktansvärt obehagliga rysningar och sandpapperssträv, ökentorr mun bara han får höra talas om företéelsen.
Han har nämligen fobi mot glasspinnar!
Ja, alltså, han äter ju glassen. Men han kommer inte i närheten av pinnen med sin mun!
Förstår ni hur mycket glass han har slängt i sina dagar bara för att han inte kan äta ända in till pinnen!
Den här fobin fick våra vänner reda på för några år sedan och ville även de hjälpa honom förbi detta stora hinder i vardagen. De tillverkade en stor fin glasspinneblomma åt honom. Utan glass på såklart, om nu någon inte förstod det.
Glasspinneblomman gav de till honom som present på hans födelsedag.
Tror ni det hjälpte då?
Nej såklart! Han är fortfarande livrädd för dessa pinnar! Till och med om vi andra slickar lite extra på en glasspinne (allt för att hjälpa förstås) blir han galet rädd och börjar rysa och skrika av obehag.
Nu vet vi inte riktigt hur vi ska gå vidare i våra försök att bota Mumannen från hans jobbiga besvär. Men vi får fundera på det.
Man får ju aldrig ge upp hoppet!
Lördag
Det började med att jag sov för länge, tydligen eftersom jag blev väckt av Mumannen vid halv nio med orden: "Ska du aldrig vakna?"
Så fort jag gått upp satte jag mig i soffan. Datorn var påslagen, teet serverades, sängen bäddades. Inte av mig.
Inte mer än rätt när man blir väckt så här tidigt.
Det första jag gör när jag vaknar är att gå in på Egoinas mammas blogg såklart. Måste ju säga godmorgon till min favoritnorska och läsa hennes roliga funderingar.
Mumannen åkte sen för att storhandla. Han ska alltid storhandla tidigt på lördagmorgnar och då får han skylla sig själv att inte jag orkar följa med.
Lite senare kom gulliga Mudottern hit.
Snart ska vi äta tårta som Mumannen köpt. Prinsess hoppas jag.
Framåt kvällen är det dags för kräftskiva hos några kompisar. Eftersom jag har lite vin kvar sen igår så tar jag väl med det ikväll. Mumannen kör så han får dricka alkoholfri cider.
Efter kräftskivan åker vi hem såklart. Jag kommer att vara helt slut efter denna jobbiga Lördag. Och imorgon hoppas jag att världen inte snurrar alltför mycket.
Annars gör det ju inte så mycket eftersom jag har Mumannen som tar hand om mig....
Jag gillar!
Ni ska få se vad jag har svårt att leva utan:
Nummer ett alla kategorier är grönt te. Orient är godast. Utan grönt te blir livet alltför odrägligt och jag också eftersom jag är så gott som beroende. Vet inte hur många koppar jag dricker varje dag. Gissningsvis åtta-tio.
Jordgubbar har jag ätit nästan varje dag i sommar och jag kommer fortsätta köpa importerade så länge det finns i affären. Och nåde dem om de inte importerar! Helst ska det vara grädde till. Inget socker.
Lindt orange intense 35 grams mörk chokladkaka. Det måste vara den lilla tunna på 35 gram. Mycket godare än en stor och tjock. Tycker man de är för små kan man ju äta flera.
Lakritspuck. Finns ingen godare glass. Punkt.
Prinsesstårta. Om jag någon gång skulle tacka nej till prisesstårta finns en överhängande risk att Mumannen ringer ambulans.
Vad gillar ni?
