I söndags var jag nära att spy på alla bruna ärvda möbler och annat gammalt skit i vårt hem (samma sak händer varje vår). Jag stod bara inte ut. Fick värsta inredningsrycket. Det började med att vi (läs jag) var absolut tvungen att ha en ny matta till vardagsrummet. Det slutade med både ny matta och nytt matrum. Enkla IKEA-möbler. För att vi gillar det.

 

 

Före:

När moi visade en liten lysande kanin som hon köpt skrev jag en kommentar att den var väldigt söt och att de hade varit perfekta som present till våra småtjejer.

 

Vet ni vad moi gjorde då? 

 

 

 

Ja en lugn dag har jag bestämt att det nog ska bli idag. Tror jag, men vi får se.

Ska till tvättstugan sen i alla fall, vad kuuuul *ironi* (har läst att man ska förklara när man är ironisk, annars kan folk tro att jag verkligen tycker det ska bli kul att tvätta) (visst är det bra att jag förklarar varför jag förklarar att jag är ironisk?).

Men först ska vi ut, precis som vanligt. DET ska bli kul *ej ironi* (så ni inte tror att jag är ironisk igen och tycker det är tråkigt att gå ut med Elsa). 

 

När vi kommer hem från morgonpromenaden är det dags för frukost.

Elsa sitter duktigt kvar i hallen och väntar medan jag går till köket och tar fram mat och byter vatten.

 

Vi tränar dogparkour nästan varje dag, lite lagom sådär, på vår nivå.

Så bra för balans och kroppskontroll.

 

Så länge jag är på promenad med Elsa har jag oftast inte lika ont som jag har när jag är hemma, det är lite konstigt.. men det är väl bra att röra på sig helt enkelt.

 

Att släpa med kameran ut går inte ihop med onda skuldror och handleder, så det gör jag inte jätteofta. Men ibland bara måste jag, det är så tråkigt att fota med mobilen hela tiden.

 

Så idag tog jag alltså med både Elsa och kameran ut. Vi gick till lilla blåsippan igen och i det torra gräset hittade vi dessutom några fina krokusar som nödvändigtvis måste fotas. Och det som fotas måste nödvändigtvis visas i bloggen.

 

Ni måste dock inte nödvändigtvis titta på fotona, det gör ni som ni vill med. 

 

 

Flisan har varit här i helgen.

 

 

Om några veckor fyller Elsa fem år. Vi säger att det var därför jag skickade efter lite roliga grejer till henne och mig.

 

 

Nä Decdia, det gjorde jag tyvärr inte.. Det var en sorgens dag för universums mesta semmelälskare som satt och knaprade knäckebröd på självaste semmeldagen.. tragiskt...

 

Men som kompensation fick jag en Linnésemla storlek XL igår kväll. Jag tänkte tanken att fota den till bloggen men så plötsligt var den slut. Kan hända att jag fick tvinga i mig det sista.. man lämnar inte delar av en semla, så är det bara.

 

Och nu, dagen efter är jag är fortfarande så mätt att jag knappt får i mig morgonkaffet. Dessutom har jag dunkande huvudvärk. 

 

Har nog nästan till och med fått lite avsmak. Lika bra det, de är inte bra för mig de där glutensprängda bulljäklarna.

 

Men troligtvis är det en ytterst tillfällig avsmak. Snart sitter jag här och trycker i mig en sån där mandelmassedröm igen.

 

Fast ingen jättesemla från Triller i så fall. Kvantumbageriets är mycket godare.

 

Blir nästan lite sugen när jag tänker på det...... ;)

 

 

Ni kanske tror att jag inte har bloggat de senaste dagarna, men det har jag visst. Har skrivit och skrivit men inte velat publicera inläggen. De har varit alltför negativa, jag vill inte vara hur negativ som helst i min blogg. Elsa kan bli rädd. ;)

 

Men en liten sammanfattning kan ni få om hur det numera är för mig att vara beroende av den kaotiska kontrollstation som arbetsförmedlingen ännu mer än tidigare har blivit sedan i höstas, då det nya systemet med aktivitetsrapportering (läs kontroll) och uppföljning av aktiviteterapporter (läs förhör) infördes.

 

Jag hade plötsligt fått en ny arbetsförmedlare (sånt blir man aldrig meddelad om). Nya handlingsplanen skrevs utan att hon pratat med mig/träffat mig och uppenbarligen utan att hon satt sig in i min situation eller ens läst läkarintyget. Jag får nu jobbförslag som är skadliga för mig. Fick en konstig kallelse som jag vid förfrågan fick veta var helt riktig, för att sedan när jag kom dit få veta att den var felaktig. Satt en timme och väntade för ett möte (förhör) som varar högst fem minuter. Tvingades förklara mina pinsamma besvär (akuta diarréer pga tarmåkomma) inför flera andra arbetssökande som hade möte (förhör) i samma rum... osv... osv.

 

Funderar allvarligt på att bosätta mig i en koja i skogen för att slippa det där stället som inte ger mig något annat än en mängd olika stressymtom.

 

 

Fick så söta armband på posten för ett tag sedan.

 

Jag har köpt dem av Annas dotter Linnéa som gjort dem själv. Hon har dessutom själv kommit på idén att göra dem för att kunna tjäna pengar till Barnen på Bristol Academy. Vilken tjej och vilken bra idé!

Här finns bloggen Eddie och barnen på Bristol Academy 

 

 

Bilderna nedan är tagna av Mudottern i helgen och skickades till mig med orden "blogga nu".

 

Så då bloggar jag väl nu då.

 

En minut efter den här bilden togs kom en lösspringande hanhund med sin förtvivlade matte en bra bit efter..

 

Elsa blev glad och ville leka. Den höglöpande Flisan blev kär och visade tydligt att hon var mer än villig. Själv försökte jag hålla mig lugn och lyckades gömma Flisan bakom mig och hålla undan hundkillen tills den stackars matten äntligen hann fram.

 

Jag slapp skälla ut henne för det gjorde Elsa åt mig. ;)

 

Kunde ha blivit små blandrasvalpar om ett par månader. Hade varit gulligt.. Det kanske var synd.. Får se om vi träffar honom imorgon igen.. ;)

 

Ja det fick jag, en fullständigt oväntad överraskning, när jag hämtade posten i förrgår. Där låg ett vadderat kuvert i brevlådan, en födelsedagspresent till mig, från Malin, en av de mest godhjärtade människor jag vet (självklart även utan presenter inräknat, det hoppas jag hon förstår). 

 

Nu hade Malin hittat något som hon tyckte väldigt mycket om, som hon trodde och hoppades skulle falla även mig i smaken. Redan det faktum att hon tänkte på mig är så otroligt rörande, men i alla fall så hade hon helt rätt, Malin.

 

Jag kände direkt igen artisten Ulf Nilsson från The Voice som gick på tv för något år sedan och jag gillade honom redan då. Precis den där manligt härliga röst och den sortens musik jag alltid faller för. Och att CD:n är signerad med en hälsning till mig gör ju inte saken sämre. :)

 

 

 

 

Portad från dagis bara för att hon råkar bjuda ut sig till varenda karl hon ser löpa får Flisan umgås med sin bästis i några veckor istället. Det är nog lugnast så.