Förvirrade familjen
Precis samtidigt hälsade mina föräldrar på oss i Uppsala.
Ett litet missförstånd kan man kalla det. Eller ett stort kanske. Vi blev oroliga när de inte öppnade. Vad har hänt.. vi skulle ju komma klockan två? De blev oroliga när Mumannen inte hämtade dem på stationen. Vad har hänt.. vi skulle ju komma klockan två? Jag tänkte precis ringa dem när de ringde mig.. Total förvirring.. -Var ÄR ni??? -Var är NI???
Haha, vilket missöde! Nåja, ni fick i alla fall träffa varandra och få mat... det är det viktigaste. :)
Oj! Det måste ha känts lite dumt, men tur att ni kunde stråla ihop ändå. De bor ju otroligt fint! Inte lätt att hitta sånt läge i en storstad. God morgon!
Oj, vilken fadäs :D
Ni hade missat vem som skulle komma till vem alltså?
Som du kanske förstår så asgarvar jag och håller på att väcka hela bussen!!! Oslagbart helt enkelt:-))) Kul iaf att du tack vare dina föräldrar åtminstone fick stifta bekantskap med Kungsträdgården;-) Dit hade du nog aldrig hittat själv:-)))
Vägbeskrivningen ska jag följa någon gång, med alla dessa stora hus som riktmärken kan man ju inte gå fel... eller
hahahaha jag trodde inte sånt kunde hända på riktigt? :) tur att det löste sig iaf för förvirrade familjen :P
Hahaha! En anings klantigt va? :-)
Fast jag är oerhört impad över hur bra du hittar nu!
:-)
Gomorron!
sv: En fika hade verkligen varit både gott och trevligt - men den här gången finns inte tiden. Tyvärr...
Anfådd kanske men oj vilken utsikt dom har! Snacka om missförstånd förresten, tokig men skönt att det löste sig!
Kram
Tur Ni inte bor längre ifrån varann ;)
Att komma dit så andfådd och så är de inte ens hemma, riktigt illa ;) Vilket missförstånd. Sån tur att det kunde redas upp så ni fick träffat varann.
Det där påminner lite om när jag skulle på ett jobb för några år sedan. Kom överens med montören att vi skulle ses ute på arbetsplatsen på en viss adress vid 8 tiden på morgonen och jag var där en kvart före så jag satt lugnt i maskinen och väntade. Tiden gick... Efter en timme så ringde jag och frågade vart han tog vägen... Jag sitter och väntar på dig fick jag till svar... Till saken hör att vi satt på varsin sida om huset och väntade på varandra...
Fast det är ju "lite större" att åka om varandra till varsin stad :)
Vilken utsikt! värt 115 steg, verkligen : ) och tur att ni hittade varandra till slut, kan väl kanske vara för att Ama har släppt ut kärlek i luften?
Ja, total förvirring låter det som! :) Men vilken utsikt dina föräldrar har!
Skönt att ni kom ur förvirringen tillslut. Goddag! :D
Robert: Ja, väldigt skönt faktiskt. Goddag på dig också! :D
Vad tokigt det blev. Vilken tur att det löste sig ändå.
Den utsikten/det läget skulle många döda för. Säkert med gurkor också.
Tur ändå att det inte är längre avstånd - typ Uppsala-Singapore.
Hahaha snacka om riktigt...... förvirrad familj!
