Liten tår i ögat
Mitt i rensandet dök det upp ett par miniskor i storlek 19, som suttit på lilla Musonens små minifötter. Skorna väckte minnen till liv. Minnen av en söt och go liten pojke. Nästan alltid glad, ville alla väl. Han är likadan än, bara större.
Sista barnet flyttar. Det är ofattbart. Samtidigt är det så himla självklart och naturligt, jag är glad för hans skull, och det vore ju konstigt om han aldrig flyttade. Och han kommer bo kvar i samma stad, vi kommer ju att ses. Ändå känns det lite jobbigt i mammahjärtat (ganska mycket, men säg inget..;)).
Jag förstår dig så väl! Äldsta sonen flyttade för ett år sen och det gör fortfarande ont i mammahjärtat! Klart man är glad för deras skull och visst är det naturligt! Absolut. Men den där känslan rår man inte på. Vågar inte ens tänka på när fjärde killen ska lämna hemmet...=/
Massor av styrkekramar till lilla mamman!
Underbara dojjor förresten! =)
Åhh vad sorgligt..men kul för sonen för honom börjar ju en ny del i livet! Visst är det kul när man hittar små minnen från när de var små. Vi har två gips kvar från dottern när hon var gipsad redan från födseln o några månader framåt, hon hade legat lite knas med benen bredvid sin brorsa som togdet mesta av platsen i magen ;)
Yes! Äntligen!! Vad skönt det kommer att bli eller hur? // Nää, självklart skojar jag. Det är jobbigt och jag vet inte, men det är kanske ännu mer jobbigt när man har haft flera barn. Skillnaden mellan att ha tre hemma en gång i tiden tills att det inte är någon måste vara stor. Men efter ett tag känns det nog rätt skönt också. ;)
Jag undrar på vad Musonen har emot sin pappa när hans sista dag är på pappas födelsedag? Eller är det tvärt om? Han kanske stannade kvar lite längre för att inte flytta ut precis innan. ;) KRAM
Det där är den mest kluvna känsla jag kan komma på. Man vill ju ha lyckats göra dem flygdugliga men inom en finns också den där känslan av att alltid ha dem under vingen.
Förstår hur du känner! min minsta flyttar på måndag om allt går enligt planerna, och jag tycker faktiskt att det ska bli ganska skönt att få huset för oss själva lite.
Sv: Hahaha! Nää, att cykla får bli en extra bonus.
Klart att det känns jobbigt nu men om ett par veckor kommer ni nog också tycka det är skönt. :)
Jag var verkligen inte pigg igår... :D
Det visste jag väl att han skulle flytta, men så långt kopplade det visst inte i min skalle då inte. :D
Förstår att det känns konstigt, men tur i alla fall att han inte flyger iväg till andra sidan jorden eller nåt.
Nu kan ni ju ses ofta i alla fall. :)
det kommer att bli bra det här. jag lovar :)
Goa pjucks
Janne: Jag hoppas det.:)
Själv har man några år kvar innan barnen flyttar ut. Men redan NU känns det i hjärtat att bara tänka på det. Inte lätt.
Aww.. HAN kommer ha de bra o han lär ju hälsa på mammsen flera gånger i veckan! :)
God afton! :D
Känslosam dag. :)
Se nu till att hitta en massa egna hobbies, jag har hört att många blir deprimerade när sista barnet flyttar. Man har liksom levt sig in i mammarollen att man tappat sin egen identitet.
Det var just en fin födelsedagspresent... :-(
Vilka söta skor. Och vilken duktig storebror som gjorde en skatebräda :) imponerande.
Tur att det är skitlänge tills mina barn flyttar hemifrån. =)
Naaw, så söta. Det är något med barnskor, som alltid får mig att tappa fattningen lite.
Det måste vara en av de mest bitterljuva känslorna som finns, stolthet, sorg, glädje och tomhet. Kan så klart inte förstå, men inser nog lite av känslan.
Naww, lås in han! ;D
Åh, det måste verkligen vara en stor röra av känslor av glädje och sorg samtidigt. All lycka till till Musonen!
Ja, det känns i ett mammahjärta när barnen drar sin kos...
Min son har ju precis flyttat till Göteborg....det känns lite jobbigt men jag är såklart glad för hans skull.
Förresten, GRATTIS till Mumannen. Hoppas ni firat dagen lång.
kram
FÖRSTÅR om det känns sorgligt även om det är livets gång. Fasar för den dagen mitt hus är tomt. Gillar liv och rörelse. DÅ skaffar jag väl ännu en hund;D
Du kan ju alltid behålla dom söta skorna som minne. Förstår att du är ledsen, men som du säger så är han ju kvar i Uppsala.
förstår att det känns i hjärtat, för jag kan ibland fundera över hur det kommer att kännas när mina flyttar o vad tomt det kommer att bli och de är ju bara 6 o 7 år nu. Tala om att gå händelserna i förväg?!
Tänk istället på hur bra det nu är att du gjort sonen så stark och flygfärdig att han känner att han är redo att stå på egna ben...det är det som är mamma-rollen!
sv: Jaa, bara det inte blir för ofta. Min karl snarkar som tur är inte så mycket... däremot väckte han mig i natt när han pratade i sömnen: "Döden blir det nog. Eller nåt liknande." Haha, gissa om det var svårt att hålla sig för skratt! :-D
Sv: Haha ja, alltis så givande samtal med systeryster :P
Hahah, kan meddela att du är den tredje på typ 6 månader som har kollat och kommenterat :P
Sv: Jo, det kan jag ju... men det är lite prestige i att ge egengjorda kort. Plus att en del släktingar förväntar sig det...
God morgon!
Har det börjat sjunka in att han inte kommer tillbaka och hade ni en trevlig kväll igår? Det är vad jag förväntar mig i inläggsväg idag. Alla andra du skriver är en bonus. ;D
Godmorgon! :D
Så söta. Förstår att det känns lite i hjärtat när sista barnet lämnar hemmet:
Det är några år sedan vår yngsta flyttade så nu är det ju inga problem men nog tyckte jag att det var jättejobbigt ett bra tag.
Man strävar efter att lära dom att stå på egna ben och när dom sen vill ut och pröva vingarna så längtar man tillbaka. Det är väl så för de flesta skulle jag tro. Kluvet.
Mitt sista barn har också flyttat:( en epok är över men samtidigt en väldig frihet. Jag vågar faktiskt erkänna att jag NJUTER fast jag är oerhört glad när hon nu är hemma igen över helgen!
Ha en bra lördag!
Fast jag tänker; han blir nog mambo igen....någongång... en stund i alla fall...
Förstår så väl att det känns tomt och konstigt och sliter i navelsträngen, samtidigt som ni förstås är stolta och glada för hans skull. Tänk så hemskt om han ALDRIG flyttade ut, både för honom och för er..;DD
