Jag mår inte så bra
Jag trivdes väldigt bra på sjukhuset. Det är ett fint sjukhus. Och bra. Personalen är underbar. Aldrig att de klagar om man vill ha hjälp, det är bara att trycka på knappen så kommer de och gör allt de kan för att man ska ha det så bra som möjligt. Jag tryckte nästan aldrig på knappen, men det var en trygghet att veta att jag KUNDE trycka om jag BEHÖVDE. Minsta lilla oro kunde jag trycka på knappen för. När som helst på dygnet. Och det kanske är därför jag mått så oväntat bra. Plus väldigt bra smärtlindring.
Nu är jag hemma. Här finns ingen knapp att trycka på. Vad skönt att komma hem, säger alla. Ja visst. Det ÄR skönt, på sätt och vis. Jag har ju längtat efter min man och son och min säng osv. Men fy så otryggt det känns. Och Gud så sjuk jag känner mig. Jag har fått extraslag på hjärtat av oron.
Det är alltså ganska jobbigt att vara hemma. Jag är så känslig och alla måste vara snälla mot mig annars blir jag ledsen. Jag känner för att gråta mest hela tiden. Det har plötsligt gått upp för mig vad jag gått/går igenom och jag känner att jag inte orkar bry mig om vad vi ska äta och annat som hör till vardagen. Och jag orkar inte ha krav på mig att vara glad, eller att uppskatta allt andra gör för mig hela tiden. Jag uppskattar det ju såklart, men måste jag vara glad hela tiden bara för det? SKA man ens vara glad efter en sådan här ansträngning? Jag har faktiskt fått ryggraden ommöblerad!
Ryggpartiet gör ont som fan rent ut sagt, särskilt ett par timmar innan det är dags för smärtstillande. Jag kan knappt röra mig, annat än att promenera sakta, precis som det var på sjukhuset, bara det att det är stor skillnad på att vara där och hemma. Där SKA man vara sjuk.
Det jag egentligen vill säga med det här är att jag VERKLIGEN INTE är någon superkvinna.
Och jag vill inte vara det heller.
Käre Gun!!! Skickar massor med styrka och värmande kramar till dej!!
Du behöver inte vara glad, du får känna dej lessen o hängig, det är tillåtet.
Det kommer bli bättre!!!
Och du, du ÄR en superkvinna , på alla sätt o vis!!!!
Många ,många kramar till dej!!!
Så bra att du skriver så här och att du är öppen och rak. Det är lätt hänt för andra att tro att nu mår du säkert rätt så bra. Du får lov att må skit, vara ledsen och känna dig hjälplös och för oss som har inte gått genom samma sak lär vi av dig hur det kan kännas och känns.
Förhoppningsvis landar du rätt snart i "det nya". Jag vet du kommer att ha smärtor i flera månader och det måste ju bli så att du får dagar med frustration, ångest och känslan av hjälplöshet, likaväl som det kommer att komma dagar då du känner att det går framåt.
Jag uppskattar att du visar och berättar allt. Jag anser dig inte som ambivalent av den orsak, jag anser dig som en sund människa med normala reaktioner.
STOR KRAM
OCH du ska heller inte vara en superkvinna just nu. Nu SKA du bara ta emot all hjälp hemifrån, gråta, LÄKA i lugn takt. Kram
Naww! Du har all rätt att gråta för allting! Det måste vara riktigt jobbigt! Men kämpa på, det blir snart bättre! Det tror jag iallafall!
Man behöver inte vara någon superkvinna, man gör så gott man kan!
Jag känner med dig. :)
Du är visst superkvinnig. Som är du! <3
det gär svinont att operera skelettet, det är den värsta smärtan av alla smärtor säger dom som vet, jag har ju också opererat mitt skelett en gång, så jag vet, det tar tid att läka, och det gör pissont men det går över med tiden...kram!
Ingen skulle må bra efter en sådan operation, men den styrka du har är väldigt få som har och den skall du vara stolt över.
Ta den tid du behöver och vila MASSSSSSOOOOOR!
Kram !
Jag håller inte med dig! Du ÄR en superkvinna men även en sån har rätt att känna oro och vara ledsen. Det är en stor operation du har gjort och nån gång måste det ju sjunka in hos dig också.
Skaffa en sån liten ringklocka, som man skakar så det ringer, så ska du se att Mumannen kommer till tjänst så snart du vill. Det är hans jobb nu när du behöver stöd. Och inte heller ska du behöva tänka på vardagliga saker. Mat behöver ju han också och du har ju lärt honom att tvätta.
Jag kan nog inte förstå riktigt HUR ont du har just nu men jag vet att även den värsta smärtan går över efter hand. Så också för dig även om det inte känns så just nu.
Tillåt dig vara ledsen och rädd om du behöver, du är ändå en superkvinna och hjältinna för mig.
Kram
Jag tyckte Jannes idé med en bjällra var bra. Om Mumannen inte vill köra iväg och köper en så kanske du klarar av att skruva av ringklockan på cykeln? ;)
God natt, goa kära Gun! Hoppas sängen känns bra och att du får sova. KRAM
Det är nog ups and downs i läkeprocessen, men det går framåt hela tiden även om det inte känns så.
Det är stort och omvälvande det du har varit med om, det är klart det känns i både kropp och själ!
Det är ingen som kräver eller tycker att du ska vara en superkvinna.
Du är den du är och det duger mer än väl!
Snart känns det bättre igen, ska du se!
KRAM!
Janne: Tack snälla! Ringklocka låter bra, haha! Stackars Mumannen!:D
Svar: Jasa där ser man! Ja jag gillar dem ocksa =)
Sa lite sa. Hoppas det gar bra med dig och ryggen!
Du är en superkvinna! Vet du varför: vem skulle skriva så öppet,rakt och ärligt om vad du känner just NU? Vem skulle medge ångest, rädsla, gråtfärdighet - allt på samma gång? Just det - en superkvinna som vågar säga PRECIS SOM DET ÄR. Det är styrka det... i mina ögon åtminstone.
Ge efter! Glöm inte den psykiska pressen du har varit under. "Post operational depression" kallas det du lider av just nu. Du kommer över det. Din humor hjälper dig, ditt bloggande likaså.
PS. Stilnoct är ökänd för biverkningar som mardrömmar och - just det- depression. Yrsel och feberkänsla ingår också. Så skippa den tabletten. Bajsproblemet kan kanske lösas med Dulcolax. DS
Hjärtegulledig, jag önskar att läsa bloggen räcker för lite eskimåsitet. Jag vill att du ska må bra. Och inte för att vara dryg på något sätt, men om du blir minsta lilla glad av min blogg är det fantastiskt!
Krya på dig finfina Gun!
En dag i taget:).. Äh, skit i "en dag i taget", är du inte en typ som lätt blir beroende så se till att få starkare smärtlindring om det går. Smärta får en att försöka mindre än man behöver.. När jag kroppsbyggde så var det tvärt om, då körde jag för hårt när jag tog värktabletter, men du är inte riktigt den typen tror jag:)..
Ingen ska behöva ha ont, det är fan inte okej!
..och du är visst en superkvinna, så det så! Det bestämmer jag nu. Håller med Beate:).. Fast känn ingen press; även superkvinnor behöver smärtlindring och trygghet! (Supermän också, bara så du vet:)..
Men jösses, är du redan hemma? Du har väl inte ens varit på sjukhuset en vecka? Jag trodde att man skulle få ligga kvar i alla fall 10-14 dagar efter en sån operation. Du är ju visserligen inte direkt sjuk, men det är ju ändå en ganska omfattande operation du genomgått. Du får låta det ta den tid det tar, och det kommer säkert att gå upp och ner ett tag framöver. Sen är det faktiskt så att man behöver inte vara glad och positiv jämt!!! Speciellt inte när man som du blivit opererad!
Att du just erkänner att du inte orkar vara på topp tycker jag gör dig till en superkvinna!
God natt, hoppas du får sova riktigt gott i natt, i din egen säng untan smärtor och mardrömmar!
Kram!
Superkvinnan har du på insidan, oavsett om du är opererad eller inte! Nu har din kropp gått igenom ett jätte ingrepp, inte så konstigt att du inte orkar med! Nu ska du läka i lugn och ro, och träna upp dig i ett lagom tempo.Sen kommer du kunna vara dig själv igen! Ha en bra kväll.
Vad bra att du skrev detta inlägget. Ska jag va ärlig har jag faktiskt inte insett förrän nu, vilken jobbig situation är i.. Självklart har du ont, och även om du är en mycket speciell kvinna, har du rätt, du är tyvärr ingen superkvinna, men det är tur att du är mänsklig i alla fall x)
Jag hoppas att du mår bättre snart, och lyckas hålla humöret uppe trots smärtan.
Många kramar <3
Ps. Glöm inte att du kan maila mig ifall du känner att du behöver skriva av dig icke-blogg style =P
Nu ska jag sova.. Hoppas du med kan sova inatt <3
Sv: En vecka tycker jag skulle låta mer rimligt, det skulle ju få alla som genomgått liknande operationer att kanske känna sig säkrare när de kom hem. Trots allt så känner man sig säkert orolig, både medvetet och omedvetet, så några dagar till med personal bara ett knapptryck borta tror jag skulle vara bra. Om man blir orolig för något så kan man ju snabbt få svar om man ligger på sjukhuset och det är ju en trygghet.
Hoppas du får en lugn natt utan mardrömmar!!
Svar: Så fint sagt av dig! Men jag tycker att du har rätt att gråta hur mycket du vill. Det är okej att tycka synd om sig själv i sånna situationer, kanske kan det ta upp lite av hjärnan som annars bara skulle tänka på smärtan?`
All kärlek!
du ska inte heller vara någon superkvinna, det är väl klart att du FÅR vara sjuk och du måste inte vara tacksam hela tiden, jag sänder dig många tankar och stora kramar
Robert: Tack snälla du!:)
Och tack alla andra också ifall jag glömt tacka någon genom att kommentera. Jag blir stärkt av era kommentarer:)
Jag hoppas att du vet att Pjoltas håller tummar och tår för att du snart ska bli bra och att det inte gör ont längre.
=)
KRAM!
Det är klart att det gör ont och det är klart att du inte mår bra och det är väl självklart att du känner dig osäker. Du har ju gått igenom en jättegrej.
Försök att tänka att det inte är nu du ska må bra, nu ska du vara dålig.
Det är senare du ska må bra. Bättre än förut.
Ta det lugnt och krya på dig, men låt det ta den tid det gör.
Haha "vad fan glor ni på" fick mig o tänka på praktikanten! :D
God morgon, kära väninna! Om du skulle känna som jag gjorde en gång i tiden så vaknar du, tycker det är bra att du är hemma, men sen slår motlösheten till. Efter några timmar så börjar du vänja dig och lite ut på dagen så märker du att det fungerar och Mumannen och du börjar komma in i rutiner som fungerar hyfsat. Kanske? Kanske inte? En stor del av otryggheten brukar handla om att vänja sig vid det nya. Att vara hemma är inte nytt, men att vara hemma och vara handikappad samtidigt är nytt. Du FÅR vara rädd och otrygg och du FÅR gnälla, tycka synd om dig själv och klaga för att du har ont.
Jag tycker så mycket om dig. Vi hörs sen. KRAM
Hon är klok vår vän Em! Finns inte mycket att tillägga efter det. Glöm bara inte bort att röra på dig mycket trots att det gör ont.
Se till att köpa den där bjällran (det var ordet jag letade efter igår men inte hittade) så du kan få hjälp när du behöver. ;D
Godmorgon härliga Gun! :D
Godmorgon kära vän! Inte konstigt att du behöver få ut dina känslor...så bra att du kan! Tillåt dig att vara så som du känner dig. Det behöver du. Och inget annat. Skickar en stor, fet krya på dig - KRAM!! =)
God morgon! Förstår att det kan va omtumlande och lite skrämmande att komma hem från sjukhuset där allt hjälp fanns att få. Det är ju en stor grej du går igenom. Sänder massa styrkekramar och önskar dig en bra dag. Kramar!
du är en fighter det har jag märkt innan, så allt kommer att bli så bra så bra snart igen ska du se..men även en fighter får lov att må dåligt ibland..det är som du/ni säger till mig..hang in there! alla förstår det är tufft och kämpigt och har överseende om du överhuvudtaget inte vill vara social..kram på dig!
Att visa sig svag och ledsen är att vara verkligt stark, så fortsätt du att åka din berg-och-dalbana. Du HAR faktiskt blivit ommöblerad i rygg och det ÄR en stor omställning att börja om på nytt. Kram på dig kära LILLA Gun, nu får du vara liten och bli omhändertagen, och låt andra ta hand om dig. Du kommer tillbaka!
Oj, känner med dig nu när du har så jobbigt!
Kan du inte bara ta en snutt ur julvisan "Bjällerklang" och spela upp tills bjällran är inhandlad :-)
Kram på dig!
Janne: Ja hon är klok Em, men du är inte så dum du heller. Jag ska röra på mig. Jag har ju fått order om att gå ut på små promenader tre gånger om dagen och så har jag lite övningar att göra i sängen (Nej, inga SÅNA övningar tyvärr;D).
Kram och tack!
Jag förstår hur du menar.. På sjukhuset får man lov att vara sjuk, blir man utskriven så räknas man ju som "frisk".. Jag hoppas att du är tydlig till din familj om hur du mår och att de(o inte du heller) ska räkna med att du är pigg och glad.. Det är ju en omtumlande och stor grej du varit med om.. Sätt dig själv överst på prio-listan nu!! Ok? Kram!
Det är jobbigt att vara ledsen för att man får dåligt samvete mot dem som försöker göra allt för en...man vill ju vara glad och tacksam för att de försöker och så får man dåligt samvete för att man gråter när man borde vara glad. Du måste gråta även fast du inte vill. Du får väl förklara för Mumannen att det inte har något med han att göra. Det är därför jag tycker om att vara ensam när jag är sjuk för då kan jag gråta och skrika utan att behöva ta hänsyn....nackdelen är ju att om jag blir riktigt sjuk får jag ingen hjälp.
Biverkningarna på de smärtstillande är ju bland annat hjärtklappningar...och mycket annat. Konstiga drömmar och mardrömmar är inte ovanligt...men utan smärtlindrande blir det inga drömmar alls för det går inte att sova då.
Kämpa på där och tillåt dig att må dåligt.
Det ska du inte behöva vara heller. Jag har aldrig gått igenom en operation men tänker på mina förlossningar. Och det är lite samma där faktiskt, på BB får man vara öm, ha ont, vara trött och svag, men så fort man kommer hem är det så många måsten. Jag förstår vad du menar! Men självklart har du en lång sträcka av återhämtning och läkning framför dig. Du ska inte behöva tänka på vardagliga måsten som middag och så vidare. I alla fall inte just nu. Hoppas du känner dig bättre snart. Kram.