Är ni också "såna"?
Idag mår jag mycket bättre än jag gjorde igår när jag skrev det där deppiga inlägget om min sjukdom. Allt jag skrev var sant, men jag vill bara klargöra att de flesta av mina arbetskamrater är otroligt gulliga och förstående. Inte många av dem klagar och det är faktiskt den stämning som genomsyrar min nuvarande arbetsplats (de vet inte att jag bloggar, så det är inte därför jag säger så här). Jag har faktiskt aldrig trivts så bra på en arbetsplats som jag gör nu.
Jag försöker vara öppen med mina besvär och det tror jag betyder mycket för att andra ska förstå. Ändå känner jag en press, men den kommer främst från mig själv. Jag får försöka vara glad att nio av tio arbetskamrater förstår att jag inte gör så här frivilligt.
Det här får mig att tänka på en sak.
Varför blir jag så ledsen av en persons negativa åsikt när 90% ändå är positiva och gillar mig? Varför blir man ledsen över en elak kommentar när hundra är jättetrevliga? Ja, ni förstår. Varför kan man inte bara strunta i dem som inte gillar en och ta åt sig av dem som tycker om en istället? Jag trodde att jag hade bra självkänsla och struntade att inte alla tycker om mig, ändå tar jag åt mig när det händer.
Dumt. Eller hur?
Kan det ha något med Jantelagen att göra...du vet du ska ju aldrig tro att du är bra. Men huvudsaken är ju att du är medveten om det...att det bara är en människa som säger så. Desto snabbare glömmer du det.
Sv: Det är väl bara då man bryr sig vad folk säger...då man har en relation till dem. Finns bara en som kan döda en med ord - äkta mannen, barnet eller föräldern!
Det är jättedumt, men jag tror att det är en träningssak. Jag är tvärtom, suger i mig allt jag kan av positiva kommentarer och skiter till största delen i de negativa.
Som det du skrev "Då ska jag ge dig alla kramar som du förtjänat men inte fått under din uppväxt också!:)" Det har jag gått och varit glad för ända sen du skrev det. Känt den där värmen i hjärtat som kom när jag läste det :)
Jag försöker göra det till en sport att hantera elaka kommentarer. Jag är (som oftast) inte typen att ignorera de och inte vill jag ta bort de och då är ända alternativet att svara. Ibland svarar jag bara direkt under (något som resulterar i att ni besökare som oftas inte ser de, de elaka kommentarerna har nämligen en tendens att komma på gamla inlägg) eller så gör jag en ironisk och/eller rolig grej av de i bloggen. Vissa kommentarer kanske inte är menade som elaka ens, men jag tar de så..
Nä, vi är bara människor, det viktiga är att vi inser att vi tar åt oss i onödan, men heller ta åt mig än vara okänslig inför andras åsikter.
Du är bäst förresten, har jag sagt det? :D
Ja, det är dumt.
Men så är det ibland.
Jag brukar tänka såhär:
Hur viktigt är det för mig att just den personen gillar, och farmförallt, av vilken anledning?
Gillar jag personen i fråga?
Kan jag ändra på personens uppfattning om mig utan att ändra på mig själv?
Känner med ditt inlägg.. Är precis likadan. En elak kommentar kan få mig o deppa i veckor medan de fina och glada kommentarerna viftar jag bort i all hast...
Em: Jag tror inte jag skulle bry mig så mycket om en elak kommentar i bloggen, utan det är mer om någon jag har en relation till säger nåt dumt som jag blir ledsen. Men jag håller med dig, hellre ta åt sig än att vara helt okänslig!:)
Em: Tack! Du är också bäst!:D
sv: Nej jag har ju inte det, får skjuta upp det tills imorgon - men idag skall jag göra pannacotta - räknas det som baka? neee.. de pudding ju!
Jo jag blir glad av snälla komplimanger men de är väldigt lätt o vifta bort dem också... för lätt..
jag är precis likadan - det är den enda elaka kommentaren man riktigt tar åt sig, inte dom 99% som är snälla
Det är lustig vad de tasikga kommentarerna sätter sig i vårt minne. Har fått 2 sen jag började blogga och har inte lyckats glömma dem. Man blir ju sårad.
Tycker det är så kul att du har börjat blogga, nu ser man att du är verklig att du finns. Inte bara som kommentator hos Egoinas mamma :D
Det är dumt.... tänk inte mer på det.
Nu ska du vara glad och tänka positivt.
En extra kram kanske du kommer att glömma det dumma.
Kram Ingrid
människor är knas =P
