Ny vovve
Vi lekte frisör idag igen.
Inte för att det var någon panik, men det är lättare att frisera en hund som inte blivit alltför lurvig.
Före frisering.
Trött hund två timmar senare.
Får jag komma ner snart?
Efter den pärsen har man förtjänat en torkad hönsfot.
Efter frisering och hönsfot.
Pälsen räckte till en ny liten vovve.. vad bra.. jag menar, Elsa är ju sjuk. ;) (ursäkta min morbida humor)
På tal om sjuk så är Elsa i alla fall inte sämre, vad vi kan märka. Örat doftar gott, gör inte ont och det kommer inget vax. Allt vi gör tycks hjälpa, åtminstone att hålla bakterierna i schack.
Imorgon ska vi till veterinären igen. Hon ringde idag och berättade att hon har sökt och fått licens på en ny sorts medicin. Hon ger inte upp i första taget.. Det känns bra.
Och ger upp gör inte vi heller.
Så jag slängde faktiskt den nya lilla hemmagjorda vovven i soporna..
En promenad igen
Trodde jag hade hamnat i paradiset när jag tog första slicken av hallon-lakritsglassen. Men vi var bara i Stadsparken.
På väg hem igen gick vi hit, till Kungsängen som är känd för sina Kungsängsliljor.
Så här såg förresten Kungsängen ut för tre veckor sedan..
Men nu så här.
Inte lika mycket Kungsängsliljor som det brukar vara. Inte så konstigt efter den översvämningen.
Men de som finns är fantastiska.
Så fina.
Sedan gick vi hemåt igen.Dagens promenad
Lilla Mus dag idag
Sång och dansuppvisning via Ipaden (Gangnam style till vänster;)).
Lilla Mu älskar musik. Dansa och sjunga är livet. Hennes mamma har berättat att när hon försöker prata i bilen på väg hem från förskolan säger Lilla Mu bara "TYST! HÖJ!". Och så sjunger hon med i varenda låt på sin alldeles egna Lilla Mu-engelska. Hon har gärna sång- och dansuppvisningar när vi pratar via facetime. Hon fick en liten stereo av oss i julklapp och har en discokula i sitt rum.
Två sjuklingar.
Det finaste jag hört i hela mitt liv var när Lilla Mu var här senast och blev sjuk. Hon orkade inte dansa men ville ändå höra musik och sjöng med sin ljuvaste stämma med i Zara Larssons "Uncover" så farmor fick tårar i ögonen.
Rosa är Lilla Mus favoritfärg. Hon tycker om korv och pannkakor. Är väldigt bra på matte, kan räkna lite plus och minus, kan en massa bokstäver och gillar att spela spel, både "vanliga" och på Ipaden. Och hon är världens roligaste och mysigaste tjej att umgås med.
Snart blir Lilla Mu storasyster. Och snart ska vi åka dit, även om lillasyster inte hunnit komma. För att fira vår finaste Lilla Mu som faktiskt fyller fyra år IDAG. Vi får vänta ett tag, till nästa helg, för nu till helgen ska hon fira med sina kompisar.
Det ska bli så kul att ses snart igen. Lyckliga vi som har Lilla Mu i vårt liv.
Blåbärshunden
Nu vet vi vart vi ska gå sen i sommar.
När vi blir sugna på blåbär.
Tråkmatte
Mums tyckte Elsa och stoppade den här gamla knotan i munnen. Men matte plockade ut den igen. Tråkigt ju..
Sen såg vi en spännande snok. Fick inte gå fram till den. Tråkigt..
Sitt bland Kungsängsliljorna och var fin nu, sa matte.
Tråkigt som bara den. Men rätt så gott gräs i alla fall.
Godmorgon
Matte säger att jag är ganska söt. Tror hon kan ha rätt faktiskt..
Gladhunden
"Ska vi leka?" frågade Musonen.
Det kanske inte syns ;) men jag sa faktiskt JAAAAAA!!! Och skuttade runt så mattorna flög.
Och så lekte vi.
Och goda kaninöron har jag också fått. Jag får sånt här gott och nyttigt varje dag.
För det är jag värd.
Ängen
Vi går ut från vårt hus och ner för en backe så kommer vi till en äng där Elsa älskar att springa runt och nosa.
Eller äng och äng.. det är en öppen yta i alla fall.. vi kallar den ängen.
Rådjuren brukar vara där.
Där är fullt med spännande sorkhål som man kan sticka ner nosen i.
Och en och annan rutten mus som man kan nosa på (och skynda sig att stoppa i munnen innan matte ser..)
Ser ni mig?
Nu kommer jag...
...flyyyygande över ängen!Luktar på blommorna
Sitter bland vitsipporna och sniffar på en kvist. Smakar lite också.
Men oj såna fina vi hittade i diket! Backsippor?
De ser lite annorlunda ut än de backsippor vi brukar se.
Sniff sniff.
Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Riktigt jobbigt är det, men Elsa mår bra så vi fortsätter kämpa på.
Tungt besked
Här ligger vår underbara hund och mår bra. Det är konstigt att hon mår så bra som hon gör, för igår ringde veterinären med sämsta tänkbara nyheter.
Proverna visar att hon har bakterier kvar. Och de hon har nu är ännu mer resistenta än de tidigare. Det finns helt enkelt ingen medicin som hjälper mot dem.
Veterinären kommer nu att ringa en specialist för att se hur man gör i såna här svåra fall. Men som ni kanske förstår ser det mörkt ut för vår fina Elsa.
Men, så länge det finns (ett värdigt) liv finns det hopp. Vi vägrar ge upp så länge Elsa mår bra och innan alla möjliga chanser är uttömda, och har nu satt vårt hopp till (utöver specialisten) ett alternativ. Prova kan man alltid, och eftersom det gäller liv eller död så måste vi prova, känner vi.
Jag orkar inte berätta mer om det just nu, men om det visar sig fungera så ska ni få veta allt.
Om det inte fungerar.. så fungerar det inte.
Ingen lek
Ni kanske tror att jag inte ser er?
Men där har ni fel..
Att Elsa har öronen uppsatta bakom nacken är som ni kanske förstår inte för att vi tycker det är fint eller så, utan det är helt enkelt nödvändigt för att de stackars örongångarna ska få luft. De där jädra örongångarna i de förbannade felkonstruerade öronen som aldrig blir friska någon gång.. vad trötta vi är på det! Jag gör inget annat än tvättar, rensar, sköljer, sprayar, luftar, droppar och ger en massa kosttillskott som ska vara bra mot surhet.
Nu får det FAAAN vara nog, nu vill vi att de där öronjäklarna ska bli bra någon gång!!!
Så. Nu känns det lite bättre. Nu blir det öronrensning.
Göra egna godishjärtan
Lägg ett gäng halvtinade kycklinghjärtan på en plåt.
Skär eller klipp dem i småbitar.
Fråga hunden om hon vill smaka.
Då blir hon glad.
Sätt in i ugnen, gärna med en slev instucken i luckan. Högst 50 grader så bevaras näringen.
Låt stå tills det torkat lagom mycket. Över natten tänkte jag.
Vi får väl se imorgon hur det blev.
Helt vanlig tråkdag
Vi gick på långpromenad mot stan.
Satte oss på en bänk och tittade på joggare.
Såg några som kastade diskus.
Och andra som höll på med sina båtar.
Tog en bild på Uppsalas viktigaste attraktioner.
(Akademiska sjukhuset, slottet, Domkyrkan och Studenternas IP)
Konstaterade att det är vår.
Hittade två väldigt olika blåsippor som växte alldeles bredvid varandra.
Sen gick vi hem och satt på balkongen en stund. Jag och min hund.
Och nu ska vi ut igen. Vi tar en långpromenad till.
Väldigt lugn dag. Och långtråkig, när man känner sig rastlös och småirriterad som jag gör idag.
Kalasdags
Innan kalas ska man bada, så det fick Elsa göra igår.
Min pappa röt ifrån och tyckte vi var urlarviga som inte ville att han skulle träffa Elsa när hon har sina bakterier.. Så kalas fick det bli. Hemma hos oss.
75-åringen fick sin present.
Han gjorde sitt bästa för att låtsas att han inte redan visste vad han skulle få.
(Min mamma kan aldrig låta bli att berätta sånt. Praktiskt när man var liten och nyfiken på julklapparna ;))
Han gillade sin present och var mest nöjd med att han nu har en nyare modell än Mumannens.;)
Vi åt mat och tårta.
Nu är kalaset slut och alla har åkt hem.
Musonen och Mudottern är på hockey. Mumannen tittar på hockey på tv:n. Jag kommer somna i soffan snart.
Elsas fläck
Elsa är en väldigt lätthanterade hund. Löjligt lättundersökt tycker de veterinärer vi träffat och ingenting är något problem.
Men, även solen har sina fläckar..
Elsas största fläck är att hon är så himla rädd om sina framtassar. Kloklippningen går inte löjligt lätt precis. Hon skriker rakt ut när jag klipper. Husse provade häromdagen, då skrek hon också rakt ut.
Senast hon fick lugnande och låg bedövad och avslocknad på veterinärens bord utan att kunna röra sig så passade veterinären på att hjälpa oss med kloklippningen. Stämbanden var i alla fall inte bedövade, hon skrek några gånger då också (möjligen ett något tystare skrik än vanligt).
Och det värsta är att sedan dess har det gått ännu sämre att klippa hemma. Jag brukar försöka slipa istället och det har tidigare gått mycket bättre än att klippa, men efter veterinärklippningen skriker hon då också.
Hunden med de starka stämbanden.
Tips på hur man kan göra för att den förhatliga kloklippningen ska bli lite mindre förhatlig mottages tacksamt.
MVH en allt mer lomhörd matte.
Provtagning avklarad
Så här trött blir man efter ett veterinärbesök.
Nu är prover tagna och svar kommer om ungefär en vecka.
Örat såg tyvärr inte helt bra ut längre, efter några dagar utan antibiotika. Det kom inte som någon överraskning, plötsligt luktade örat surt och var lite rött igår. Och lite gult vax. Väldigt lite, men ändå. Har vi tur så är det inte mulitresistenta bakterier längre. Pseudomonas brukar inte slukta surt, utan de luktar något helt annat, alldeles förskräckligt illa. Svamp däremot luktar surt. Svamp är lättare att få bort. Så vi hoppas på det.
Vi har i alla fall börjat med droppar igen och provsvar kommer om en vecka, som sagt.
En hög veterinärkvitton ska skickas in till försäkringsbolaget. Vilken tur att vi har försäkring ändå..
Fiskehunden
(Från ett annat tillfälle än det jag ska berätta om)
När jag var på stan hela dagen var Elsa med husse och fiskade. Det gick tydligen jättebra, hon sprang runt och nosade, höll sig i närheten, låg vid husses fötter när han fiskade och skötte sitt självutnämnda uppdrag som vakthund utmärkt genom att morra och voffa lite misstänksamt åt vissa av fiskarna (de som fiskar alltså, inte fiskarna i sjön) som ville prata med husse.
Husse skötte dock tyvärr inte sitt jobb som bloggarmake och fotade inte Elsa en endaste gång! Nä, vet ni vad han fotade...? Flugspöt.. (och lade ut på facebook haha).
Och inte fick han någon fisk heller (han säger att han fick två, men det har jag inte sett några bevis på).
Han påstår att Elsa tyckte det var jättespännande med fisken.. (inga fotobevis på det heller).
Men så här såg det i alla fall ut en annan gång (en av de få gånger han haft fisk med sig hem) när husse kom hem från fisketuren:
Tillbaka i grottan
För en gångs skull jag jag haft ett liv utanför hemmet ett par dagar. En heldag på stan med frissabesök och arbetsförmedling och en kväll på restaurang tillsammans med vänner.
Besök på arbetsförmedlingen innebär ångest i flera dagar innan för mig. Man vet liksom aldrig vad/vem man möts av där. Nästan varje gång hittills har jag fått en ny handläggare och får dra hela min historia från början ännu en gång. Det tar på krafterna. Önskar jag kunde klara mig utan det där stället och undrar hur någon ens kan tro att man hellre går dit än att jobba..
Den här gången var alla mina papper försvunna. Nya handläggaren var upprörd över det och ville knappt ta emot de nya kopior jag hade med mig.. "Nej, det ska inte behövas, det ska inte vara så här, dina papper SKA finnas någonstans"... Mina papper, läkarintyg och annat känsligt, med uppgifter om mig som ingen ska läsa mer än de jag godkänt med min underskrift.. Jag bryr mig inte jättemycket, jag är inte så himla hemlig av mig. Men ändå. Fel är det ju.
Restaurangbesöket igår var hur trevligt som helst. Och gott så det inte var riktigt klokt. Jag fotade inte maten till bloggen. ;)
Men nu är jag tillbaka här hemma i grottan igen. Där jag trivs väldigt bra, så jag klagar inte.
Och nu ska vi ut och njuta av solen. Skogen här utanför kryllar av blåsippor, vitsipporna börjar komma så smått och översvämningen sjunker undan allt mer, vad skönt.
Tre blåsippor, lika men ändå olika (precis som vi människor).
Antibiotikafri bushund
Här har vi en som vaknade på strålande bushumör i morse.
Glad är hon nästan jämt, men hon får inte så jätteofta såna busattacker.
Kanske det är för att hon mår bättre. Hoppas att hon mår bättre. Sånt är ganska svårt att veta med hundar, de är bra på att dölja sitt dåliga mående och har ju egentligen verkat må rätt bra hela tiden.
I alla fall ringde veterinären nyss och eftersom Elsas öron nu ser så fina ut är det antibiotikafritt som gäller från och med idag. Varken droppar eller piller ska användas. Bara låg dos kortison och öronrens i fortsättningen.
Åtminstone till på måndag då bakterieprover ska tas.
Man ska dessutom helst vara antibiotikafri några dagar innan provtagning, annars kan resultatet bli missvisande.
Skönt att det äntligen ser så bra ut! Men samtidigt nervöst och oroligt.
Och vi vågar inte träffa Flisan riktigt än heller, då man är extra mottaglig för smittor efter en antibiotikakur.
