Lätt att vara efterklok

Min utsikt från sängen på nätterna:
 
 
Eftersom Elsa tydligen inte tål kvalster försöker jag lära henne ligga kvar i sin egen bädd istället för att smyga upp i vår antagligen kvalsterfyllda säng på nätterna. Det går inte perfekt, men det går i alla fall framåt.
 
I början fick jag säga till rätt tydligt och ibland till och med lyfta ner henne. Efter ett tag kunde jag säga "Elsa, hoppa ner" så gjorde hon det. Sedan räckte det att jag lugnt sa "Elsa" och numera hoppar hon direkt ner i sin bädd bara jag lyfter på huvudet och tittar på henne.
 
Ibland ligger hon kvar hela natten utan att hoppa upp, vad jag märker i alla fall.
 
Skönt att det går bra, men det känns ju ganska elakt. Särskilt som det är mitt fel att hon vant sig vid att få komma upp till oss..

Hemma från veterinären

Flisan sprang lyckligt runt med toffeln i munnen en lång stund när vi kom tillbaka hem med Elsa. 
 
 
Elsa själv var mest trött efter det jobbiga veterinärbesöket.
 
 
Men hon slapp lugnande idag i alla fall som tur är. Och det gick bra! Munvecken är helt bra. Örat är nästan bra. Inte helt fria från dumbakterien, men nästan (ifall någon undrar så har hon pseudomonasotit = öroninflammation med multiresistent pseudomonas aeruginosa).
 
Vi ska trappa ner lite på kortisonet, men annars fortsätta behandlingen precis som vi gör en vecka till. Fyrdubbel dos antibiotika, öronrensning och droppar. På tisdag blir det återbesök igen.
 
Det speciella öronrenset (Triz Aural) är jätteviktigt, det förstör bakteriernas skal och gör dem mottagliga för antibiotikan. Kortisonet minskar vaxproduktionen och är avsvällande vilket är nödvändigt för att överhuvudtaget kunna få ner öronrens och bakteriedödande droppar i det annars för svullna örat.
 
Vi knyter upp öronen i nacken några timmar efter rensning för att de ska torka ordentligt. Och för att klara magen ger vi Prokolin och lite laktosfri yoghurt i maten morgon och kväll.
 
Och Elsa mår jättebra! Tack och lov!

Spårlöst försvunnet

Så ljust och soligt det var fortfarande vid sextiden igår kväll.
 
 
Här gick solen ner bakom åsen, och här någonstans försvann kopplet.. Vi fick en extra lång kvällspromenad bara för att vi letade som tokar.
 
Vi hittade det inte! Men Elsa gick så fint på vägen hem. Utom en gång då hon ville sätta av mot en liten fågel.
 
 
 
Det var det kopplet det.. vi får väl köpa ett nytt idag.
 
Och idag ska vi på öronkoll. Efter tjugo dagar fyrdubbel dos antibiotika håller vi tummarna för (men vågar inte hoppas på) att dumbakterien också är spårlöst försvunnen. För all framtid. 

Vad vi gjorde i helgen

Målade ägg.
 
 
Hade äggjakt.
 
 
Följde Påskharens bana med små uppdrag (hoppa på ett ben, gå baklänges, sjunga och sånt)
 
 
Roligaste uppdraget, nypa farfar i stortån.
 
 
Äggen hittades till slut.
 
 
Lilla Mus pappa gjorde mumsig tårta.
 
 
Lilla Mu gjorde änglar.
 
 
Fina änglar.
 
 
Åkte skidor i världens fart.
 
 
Och gick stavgång.
 
 
Lekte med dator och Ipad.
 
 
Sedan blev Lilla Mu sjuk och vilade hela dagen i soffan.
 
 
Ja, det var vår påsk det. Hoppas ni har haft det lika bra som vi. Utom den där dumma sjukan på slutet förstås.

Glad Påsk

Från i förrgår. Solen lyste så fint, utom precis när jag tog den där bilden.
 
 
Det här är från igår. Vi får promenera genom sjöar för att komma till vår åker..
 
 
...där snön fortfarande ligger vit. 
 
 
Också från igår. Men idag var det lika soligt.
 
Nu har vi visat att det har blivit lite vår här. Men vad vi egentligen ville säga i det här inlägget var..
 
Glad Påsk från Elsa och Flisan. :)
 
Och från mig också förstås.
 
(Alla bilder blev suddiga för jag var, av någon outgrundlig anledning, lite full i skratt hela tiden. ;))

Sparar till en hund

Den där pälshögen är större än vad som framgår här.
 
 
Och Elsa är mindre. Eller i alla fall har hon lite mindre päls.
 
 
Huvudet och öronen är jag nöjd med.
 
 
Imorgon ska vi ta tassarna och klorna och en del annat som behöver bättras på lite.
 
 
Det blir väl roligt Elsa? ;)

Mera påsk

 
Inte för att påsken är viktig för mig, men det är ändå roligt att ordna lite påskfint när vi får allra viktigaste finbesöket i helgen. 
 
 
Äggjakt, för ett år sedan.

Skärpning pågår

Min kropp tillåter mig inte att bli sittande länge vid datorn just nu. Och ibland måste man lyda sin kropp har jag hört. Det är därför jag har bloggat och kommenterat lite mindre än vanligt ett tag.
Man kanske kan tycka att det borde gå snabbt att slänga ihop ett inlägg... Och ja, det kanske det borde, och säkert gör det för er normala människor också.
Men för mig tar det en halv evighet att välja vilket/vilka av alla femtio likadana foton jag vill använda, ladda upp dem på photoshop, beskära, minska storleken, kanske förbättra dem lite och ladda upp dem på bloggen. Och en hel evighet att hitta på vad jag ska skriva, ändra texten tjugo gånger, publicera, och sedan rätta den publicerade texten ytterliggare tio gånger innan jag är hyfsat nöjd. 
Och långt innan dess har jag hunnit få skitont överallt. Särskilt i huvudet, nacken, käkarna, axlarna, armarna, händerna, höfterna, benen, knäna, fötterna.. till och med i bihålorna.. Ja, ni fattar. 
Så jag måste försöka skärpa mig ett tag. Får väl se om det hjälper. 
 
 
Ett par av mina femtio nästan likadana påskliljebilder..
 
 

Vårtecken

Jag är fortfarande trött, men igång i alla fall. Elsa vaknade pigg och glad som en solig vårdag. Som idag ungefär, solen lyser och isen smälter trots tre minusgrader i skuggan.
På tal om solen så lyser den in genom de skitiga fönstren som värsta strålkastarskenet och avslöjar minsta lilla dammkorn och skavank.
Trots att jag älskar våren brukar jag få en dipp varje år när den är på gång. Känner mig helt orkeslös samtidigt som jag får ohejdad lust att riva ner alla fula tapeter och slänga ut varenda gammal ärvd, risig möbel och utstliten prydnadskudde.
Men jag gör mitt bästa för att mota undan min solen-lyser-in-och-avslöjar-dammet-som-jag-absolut-inte-orkar-städa-bort-ångest. Det är ett i-landsproblem. Det går över. Jag drar ner persiennerna och tar med Elsa ut i solen och njuter istället.
 
 
 Skönt med solhatt tycker Elsa.

Helt slut

Så här låg Elsa i flera timmar efter att vi kommit hem från veterinären i förmiddags.
Vaken men med tom blick.. 
 
Hon har dreglat och mått illa och kräkts rejält en gång. Det är nog normalt när man fått lugnande medel.
När Flisan fick ben gick Elsa och lade sig. Nåt liknande har aldrig tidigare hänt den matgalna hunden.
 
Själv har jag sovit i soffan ikväll. Verkligen SOVIT. Helt otroligt, jag sover aldrig i soffan... Vaknade av att Musonen försökte väcka mig och frågade om han skulle gå ut med Elsa. Så snällt av honom. Nu tänker jag sova igen. Fast i sängen. Godnatt med er!  

Veterinärbesök nu igen

Så här låg Elsa i morse och försökte se oberörd ut, men egentligen var hon orolig och pep för fullt.
Hon märkte på oss att något var på gång.
 
 
Och det var det också. Ett veterinärbesök.
Här har hon precis fått lugnande och är på väg att somna.
 
 
Och nu är vi hemma igen, Elsa har vaknat men är jättetrött och lite yr och vimsig.
 
Allergivaccinet hade inte kommit, så det får vi vänta på ett tag till. Men örat ser bättre ut! Vi kan inte ropa hej än, det är inte bra, men mycket bättre! Det är på väg åt rätt håll, TACK OCH LOV! Och mungiporna är jättefina. 
Vi ska fortsätta dunderkuren som är av amerikansk modell. Ibland är de inte så dumma de där amerikanarna.
Vår veterinär är inte heller dum. Hon kollade upp detta åt oss trots att hon var väldigt negativ från början, det är vi så tacksamma för.
Och så har hon en ursöt liten hund. En långhårig Jack Russel där "något gick fel" så han fick alldeles för långa ben och underbett. Men ett ovanligt gott hjärta enligt sin matte. 

Vinkevink godnatt

Här är åsen från vår åker. Man skymtar en utkiksplats ungefär mitt i bild.
 
 
Och här ser man åkern uppifrån utkiksplatsen på åsen.
 
Så då vet ni var vi håller hus varje dag.
 
Förutom det händer inte så mycket.
 
Elsa äter sin dunderkur, är pigg, glad och mår bra. 
Förhoppningsvis mår resistenta dumbakterien väldigt dåligt..
 
Och jag försöker bota mina krämpor med diverse naturpreparat.
Om jag lyckas kanske jag berättar hur det gick till.
Om det går åt pipan får ni inget veta..
 
 
Elsa vinkar godnatt!

Inbyggd sovmask

När hundar med hängöron har öronproblem kan man binda upp dem (öronen, inte hundarna) i nacken för att de ska luftas och hålla sig torra. Elsa har sina uppsatta hela förmiddagen efter morgonens örontvätt och droppning, och hela natten, efter kvällens tvätt och droppning. Ser kanske lite ynkligt ut, men det funkar jättebra.
 
 
Elsa har vant sig. 
 
 
Det syns ju att hon älskar sin nya frisyr. ;)
 
 
Ibland kan dock öronen råka hamna framför ögonen. Det är lite jobbigt om man är på väg någonstans..
 
 
Men har man ändå tänkt sova är det bara skönt..

Läget just nu

Vårt köksbord är fullt av Elsas mediciner och annat som behövs för vård av munveck och öron.
 
 
Tredje dagen på dunderkuren idag och ännu håller magen bra. Det enda vi märkt är stinkbomber bakifrån ibland.
Vi får fly fältet för att inte svimma när det sker, men är glada så länge det bara är luftbomber som släpps.  
 
I örat finns vax, men inga enorma mängder just nu. Såren i munvecken är inte längre variga utan torra och fina för tillfället. Det går åt rätt håll, men så sakta, så sakta.
 
Elsa är turligt nog sig lik trots allt. 
 
 
Lika kelsjuk som vanligt.
 
 
Lika galen som förut.
 
 
Lika godissugen som alltid.
 
 
Lika fin.
 
 
Och så gott som lika pigg som vanligt.
(Här på promenad tillsammans med Mutysk, matte, husse, Flisan och Mudotter bakom kameran.)

Snälla Elsa, bli frisk nu

När jag ringde veterinären förra veckan för att berätta om Flisans behandling (för samma bakterie hos en annan veterinär) var hon helt emot det och sa att det kunde vara livsfarligt att göra så.
 
Idag hörde hon av sig till mig. Hon hade ringt läkemedelstillverkaren och tagit reda på mer fakta, och även om det inte är vanligt i Sverige att behandla så, så hade hon ändrat sig och tyckte att vi kunde prova om vi vill. Klart vi vill. Faktum är att det snarare är livsfarligt att låta bli. Bakterieproverna hade kommit och Elsa har massor av multiresistenta bakterier kvar fortfarande.. vi har helt enkelt inget val. 
 
För övrigt verkar hon må bra. Verkar inte alls ha ont, är pigg, glad och matgalen (även om det tack och lov börjar märkas att hon får lägre dos kortison nu) (men hellre matgalen än matvägrare). 
Imorgon börjar vi med dunderkuren. Håll tummarna för att magen klarar av det nu bara. Och att det hjälper förstås. 
 
Ett utförligare svar på allergitestet har också kommit, och hon är allergisk mot fyra sorters kvalster. Vi får veta mer på återbesökstid på torsdag nästa vecka. Då ska vi även börja med hyposensibiliseringen (allergivaccinering). 
 
"Vad är det för uppståndelse...jag mår faktiskt bra, så det så.."

Rubrikelände

Ibland tar det längre tid att försöka hitta på rubrik än att skriva själva inlägget.... *frustreeeeerad*
 
Ingen bra dag idag för min del. Har så ont i bihålorna, eller vad det nu är. Känns inte som det brukar men ont i kinden och huvudet och är helt urlakad. Vi har i alla fall varit på långpromenad, träffat Flisan och Mudotter i skogen, tvättat lite, bara tagit det lugnt, och det viktigaste av allt enligt Elsa... ätit.
 
Hon är lika matfixerad idag som igår och slukar allt hon får på en sekund. Hon var till och med sugen på Mumannens vatten igår och tog sig några slurkar när han sträckte fram glaset..
 
Vi håller på att minska kortisonet stegvis, hoppas det hjälper snart, kan inte vara kul för henne. 
 
Här får hon i alla fall jobba för sitt godis när Musonen kastar. Börjar bli riktigt duktig på att fånga i luften.:)

Matgalenskap

Nu förstår jag varför många går upp i vikt när de äter kortison.. Vår hund har blivit fullständigt matgalen. Det är hon annars också, men mer än vanligt matgalen nu när hon äter kortison. Mycket mer. Mycket mycket mycket mer.
 
Vanligtvis står hon och hoppar och gnyr när hon ska få mat, men nu gnyr och hoppar hon redan när vi vänder hemåt på våra promenader. Så kan hon göra annars också, men nu är det extremt. I hissen upp är hon fullständigt tokig, och sedan hoppar hon upp mot ytterdörren när jag låser upp.. det har hon aldrig gjort förut.
 
Hon väntar i hallen när jag klär av mig som vanligt, men man ser hur otroligt jobbigt det är, hon är såååå till sig. Det är hon ju annars också, men nu är det som vanligt gånger hundra. Minst.
 
Tur att hon inte bestämmer själv hur mycket hon får äta..
 
 
Hallå! Hallå! Det luktar mat!

Vi fick till det till slut

Har du kliat dig färdigt snart Flisan..?
 
 
Hallå, häääär är kameran!
 
 
Vart tog ni vägen?
 
 
Sitt gärna ner Elsa.
 
 
Men Elsa.. se lite gladare ut tack.
 
 
Braaaa! Duktiga vovvarna. ;)

Vandrande rådjursfilé

Rådjuren här utanför oss tycks ha förstått att vi är ganska harmlösa och inte bär på några hagelgevär.
 
Elsa är fortfarande nyfiken, men bryr sig inte lika mycket om att vilja jaga efter dem längre.
 
Snart är de väl bästa lekkompisar, hon och de där små delikatesserna.
 
Och lagom till sommaren knackar de på dörren och vill att Elsa ska komma ut
(eller för att låna hennes fästingplockare).

Ända mot ända

Idag kommer bästisen igen. Då ska vi sova ända mot ända i soffan ett tag, för det gör vi alltid, sen ska vi mumsa harlortar och varenda sork vi kan hitta, jaga rådjur i skogen och äta märgben, godis, korv och köttbullar tills vi spricker. Om vi får bestämma själva alltså. Och det räknar vi ju med att vi får.
 
Godmorgon! :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0