Tror att allt är klart nu efter att ha bytt ut det mesta på köksbänken sedan vår nya Nespresso orsakade en i vårt hushåll sällan skådad dominoeffekt (läs mer här).

 

Allt får nu plats utan att det ser överbelamrat ut. Den gamla pyttelite läckande Tassimon har vi gett till Mudottervänner och den för oss för stora men jättebra micron ska flytta till Lilla Mu.

 

 

Allt nytt utom knivarna och vattenkokaren.

 

 

Allt nytt utom microlocket.

 

 

Det enda jag är missnöjd med, diskmedelspumpen från Åhléns.

Ständigt läckande, så irriterande..

När jag berättade om min plötsliga doftöverkänslighet häromdagen blev jag tipsad av Malin om Rosenserien.

 

Eftersom Malin är en smart tjej så tyckte jag det verkade intressant. Ekologiskt, inga allergener, endast rosenolja som doft vilket många doftöverkänsliga tål. 

 

Dock kanske lite väl dyra produkter för att bara köpa och chansa på att jag skulle tåla dem.

 

Så, jag fick den smarta idén att maila dem och fråga om de möjligtvis kunde tänka sig att skicka några prover mot betalning. Fick snabbt svar. Visst kunde de det. Men kostnadsfritt.

 

Och så kom lilla paketet efter någon dag, med fyra rejält tilltagna prover.

 

Har nu använt alltihop i några dagar och är väldigt nöjd. Aldrig förr har jag haft så lent hår. Utan balsam. Det behövs inte, precis som de lovar. Ingen klåda som jag kan få av vissa schampon.

 

Kroppskrämen är också jättebra, och tvålen. Oljan vet jag inte riktigt vad jag ska ha till, men den är säkert bra den också. Doften är mycket mild, känns knappt och allt är väldigt drygt, så det blir inte dyrt i längden. 

 

Nu vill jag byta ut ALLT mot Rosenseriens produkter.

 

Eller nja, kanske inte ALLT (inte Mumannen till exempel) men det mesta av allt jag har i badrumsskåpet. 

Fick ett mail som jag inte kan förbise, så som jag vanligtvis brukar göra när någon ber om reklamplats i min blogg (händer för övrigt ganska sällan). 

 

 

Läkare utan gränser ber om hjälp, och det är mycket akut. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tänker på Lilla Mu, den viktigaste lilla personen i vår familjs liv, hur det lika gärna kunde ha varit hon.. och vi, som levde så. Tanken är outhärdlig, och gör det omöjligt för mig att inte göra något alls.

 

 

Förutom att skicka ett sms och därigenom skänka 100 kronor kan du hjälpa till genom att sprida budskapet på din blogg. Kopiera i så fall bilden och lägg upp den tillsammans med en länk till Läkare utan gränsers akutfond. 

Idag är det torsdag, nu tänker jag städa, jobba, tvätta, packa (i den ordningen) och imorgon åker vi bort. 

 

 

 

Trots varningar åkte vi till Stockholm under värsta rusningstid för att vattna blommor. Köerna bestod av exakt sju minuters krypkörning vid en olycka, annars flöt trafiken på. Vilken tur! 

 

Turen fortsatte när vi plockade upp posten från golvet.. vi ser nu fram emot att bli fullständigt befriade från alla våra problem:

 

 

Vi vattnade, sedan upptäckte vi att vi glömt betala parkering. Vi fick inga böter. Tur igen, tills vi såg att det var gratis efter klockan 17. Sån tur att vi glömde betala då.

 

Vi åkte hem till Uppsala igen. Väl hemma hade solen fått en vacker... halo(?). Jag fotade med mobilen från bilen:

 

 

Det kan väl också kallas tur att få se en sådan. Jag såg en förra veckan också så det blir dubbeltur vad gäller halosar.

 

Sedan köpte vi hamburgare och det var äckligt. En sån tur, nu kommer jag inte bli sugen på det på väldigt länge.

 

Efter hamburgaren blev vi godissugna som bara den. Som tur var hade vi inget hemma. Vi åt melon istället. 

 

PS: Om ni har tyckt att det varit ovanligt tyst från mig ikväll så beror det på att jag inte haft internet på hela kvällen. Trodde det var min dum-dators fel eftersom allt annat funkade, men Mumannen provade till slut att starta om vårt kärnkraftverk (som vi har bakom en fåtölj i hallen). Det hjälpte! TUR IGEN!

Förlåt snäll-datorn för att jag kallade dig dum-dator.

Den där Nespressomaskinen som Mumannen absolut ville ha orsakade en dominoeffekt som inte verkar ha någon ände (läs här om ni vill veta vad jag pratar om).

 

Vi får väl se vart det hela slutar. Nytt kök, nytt hus, vem vet.

(drömma kan man alltid) (helt omöjligt är det inte, vi har en oskrapad trisslott).

 

Det som hittills blivit över (förutom några kassar gamla prylar som vi har slängt) när vi köpt nytt är det här:

 

 

 Nespresso kapselhållare.

 

 

En Tassimo. Som vi gav bort igår.

 

 

 Vår gamla superbraiga micro som plötsligt blivit för stor och inte får plats.

 

 

Ska annonseras ut på Blocket så fort vi hinner.

Utom Tassimon då. Det vore ju lite för taskigt mot dem vi gav den till..

Jag behövde köpa nya blommor till köket och hade bestämt mig för att använda cykeln för första gången på månader igår. Men när jag kom hem stod cykeln kvar. Jag hade glömt den hemma, och kom inte på det förrän jag var tillbaka.

 

 

 

 

Är väldigt trött idag. Hade tänkt lägga mig tidigt igår, men den där OS-avslutningsceremonin alltså.. De bara radade upp superartister som spelade bra låtar hela tiden, så det var rent omöjligt att slita sig från tv:n.

 

Så om jag tappar bort några barn eller så idag så är det då banne mig inte mitt fel. ;)

 

Godmorgon på er!

Här kommer jag med en superintressant gurkrapport. Förstår att ni har väntat.

 

Gurkplantan som tidigare vuxit upp till balkongtaket har sjunkit ihop en halvmeter. Den är så tung av alla gurkor.

 

De flesta är små ännu, men några är stora. Jag tänkte räkna dem, men gav upp när jag kommit till åttio och det var massor kvar.

 

Jag anar att jag egentligen borde gallra bort mer än hälften. Men det tänker jag inte. En gurkägare som jag dödar inte sina gurkor utan anledning. Hunger är en anledning att döda, eller om gurkorna mår väldigt dåligt. Men så länge gurkorna trivs får de växa fritt och finnas till. 

 

Ja, tills det är dags för dem att bli uppätna då. Helst i form av tzatziki.

 

Jag har bloggat mer än vanligt nu ett tag, ifall ni inte har märkt det.

 

Ni har inte märkt det. 

 

Det är ok, jag har haft kul, det är huvudsaken.

 

Tyvärr har jag skadat mig på kuppen. Det är ett hårt liv att vara bloggare.

 

Men det är lugnt, jag klarar mig. Det är inget som inte kan botas med lite stöd.

 

Och glass.

 

Glass botar det mesta. Det har jag sett på amerikanska TV-serier.

 

 

Antar att vi inte är de enda som har en särskild plats för post, lappar, pennor, småprylar och sånt som ska rensas sen, någon gång?

 

Vi har en jättegammal hushållsvåg.

 

Lite konstigt att ha en våg till det kanske, men det är en bra våg, det ryms mycket på den. Och bakom den. Jag har till och med själv legat på den. Visserligen var jag nyfödd, men ändå, en hel människa, det är inte dåligt för en hushållsvåg. 

 

Idag har jag haft rensning av vågen. Man måste ju det ibland, för att kunna börja om från början med samlandet. Förr trodde jag att vi skulle kunna hålla vågen ren och fin hela tiden, men det har jag givit upp. Det dröjer aldrig särskilt länge innan den är överbelamrad igen. 

 

Jag gjorde Mumannen en stor tjänst idag (vad som är en stor tjänst är relativt, men han tjatade väldigt så det måste ha varit viktigt).

 

 

 

 

Som tack för det är jag nu, som ni ser, lovad en hundvalp, en katt och ett hus med trädgård.

 

Det var lätt och gick fort att välja. Vid havet vill jag bo. Jag älskar västkusten, så det är givet. En cocker eller en fransk bulldog. Och så adopterar jag en katt från Kattjouren. Det blir ju nästan gratis så där tjänade han in några tusen jämfört med att köpa en ragdoll för 7000. Då kan jag ju få en resa också, vad bra.  

 

Det här huset, den här cockern eller den här frallan och den här katten blir bra. Och så resan. Ska bli riktigt kul det här ju.

Det har varit tvära kast i vädret den här veckan. Ena stunden regn och sjutton grader, stunden efter stekande sol och ren tropikvärme. Blir inte klok på vad jag ska ha på mig på jobbet där vi är ute flera timmar om dagen.

 

Blir heller inte klok på den nya astmamedicinen. Hjälper den eller inte? Tyckte först det, men idag har jag hostat lungorna ur mig igen. Är så trött så jag inte orkar tänka, utan visar istället en passande bild som jag tog från bilen med min mobil häromdagen.

 

Vi köpte en Nespressomaskin häromdagen. Vi hade ju redan en Tassimo, så jag tyckte det var onödigt, men visst, Tassimon var ju inte direkt snygg och läckte lite, och så skulle Nespressokapslar var billigare trodde Mumannen, så han fick som han ville.

 

När vi ställt dit apparaten såg vårt gamla knivblock ännu fulare ut än vanligt. Jag plockade ur knivarna, slängde blocket och skrev "magnetlist" på inköpslistan.

 

Om magnetlisten skulle få plats var jag tvungen att skruva ner den sedan länge dåliga hållaren för hushållspapper. Jag gjorde det och skrev "köksrullehållare" (en som kan stå på bordet) på inköpslistan. 

 

När jag ändå höll på slängde jag några gamla odugliga knivar också. Skrev "knivar" på listan. Plus lite annat som vi har behövt nytt i en evighet. Som salt- och pepparkvarnar till exempel.

 

Vi körde igång maskinen och konstaterade att vi nog måste byta bänkskiva.. det dundrar och skallrar i diskbänken så hela grannskapet kommer väckas av Mumannens morgonkaffe.

 

Ja ja, kaffet var gott i alla fall. Man fick med 16 provkapslar i olika smaker.

 

Sedan måste man beställa kaffekapslar på nätet. De hade ett erbjudande att köpa 250 kapslar för knappt 900 kronor (dyrare än Tassimo!) så fick man en kapselhållare på köpet. Idag kom paketet. När jag ställde dit hållaren blev det trångt och fult. Såg inte klokt ut.

 

Vi provade att flytta på mikron för att få plats med allt det andra. Det var fortfarande trångt och fult. Mikron är så stor. Så nu tycker Mumannen att vi ska köpa en ny, mindre.

 

Själv tycker jag pryleländena kan stå och trängas i en klunga på bänken.. Dumma jäkla i-landsproblem..

 

Ni trodde inte på att söta humlan i förra inlägget hade löss.

 

Skyll er själva, nu blir jag tvungen att visa ohyran.. Tyvärr med ett par bilder som egentligen är för suddiga för att visa. Måste man så måste man.

 

Eller ok då, det var kanske inte löss, utan det kan vara kvalster om jag förstått saken rätt, men det spelar ingen roll har jag bestämt, ohyra som ohyra.

 

Min humla var inte så väldigt angripen ändå. Jag har googlat "humla med kvalster" åt er så ni får se hur det kan se ut. Så snäll jag är.

 

 

 

Så, nu har ni fått lära er något nytt. Att man ska tro på hornis ord, annars kan det bli obehagligt. ;)

Sitter här och tänker på glass trots att jag inte ens ätit frukost än.

 

Har ju så gott som slutat med godis. Mest för magens skull, men även för att det inte känns ok att vräka i sig såna mängder socker och ohälsosamma färg- och tillsatsämnen på så kort tid som jag gör när jag får en godispåse i handen.

 

Glass däremot, det mår jag bra av (och klarar av att äta lagom mycket av) (vad som är lagom är relativt). Så det så. Ni får tro vad ni vill. Citrondröm. Det hörs ju på namnet att det är rena hälsokosten. Om inte annat så för själen.

 

Men nu blir det frukost. Inte glass, jag lovar. Godmorgon!

Efter en ommöblering av arbetslagen har jag hamnat på en ny avdelning med andra jobbarkompisar och äldre barn (3-4-åringar istället för 1-2-åringar). Allt känns helt perfekt. Det är en arbetsplats där folk vill varandra väl. Jag som är van vid att folk pratar skit och är irriterade på varandra (inte alla såklart, men några bittra skitsnackare kan sänka trivseln något otroligt) tycker det är rena himmelriket. Nytt schema också, måndag heldag, tisdag-torsdag 12-16, fredag ledig. Min (mages) sämsta tid på dygnet är förmiddagen, så det blir säkert bra att jobba mest eftermiddagar ett tag. 

Medan jag väntar på att få se Usain Bolt vinna 100 meter passar jag på att slänga in ett inlägg.

 

Mumannen somnade bredvid mig, men hade blivit utbytt när jag vaknade i morse:

 

Gulligare snarkningar och lite mjukare att klappa på. ;)

 

Ett besök hos sveriges största matexportör hanns med sedan. Vi har behövt byta ut vårt porslin i en massa år. Idag fick jag spel. Hade helt enkelt fått nog av de sketna gamla tallrikarna. Det var bara att åka och köpa nya, bums. Sedan hem och slänga de gamla. Skönt!

 

 

Ja det var väl allt jag orkar berätta för tillfället. Och nu har han vunnit, Bolt. Wow. Godnatt. :)

Jo tack, jag är mycket nöjd med både färg och klippning. Nu håller jag tummarna för att min nyfunna favoritfrissa inte slutar på salongen. Det brukar bli så nämligen. Vet inte vad jag gör för fel som får dem att sluta.. 

 

Jag skulle åka direkt hem efteråt, ändå kom jag hem med två nya nagellack.

 

 

..och en ny topp. 

 

Fattar inte riktigt hur det gick till, men jag tror i alla fall jag satte nytt världsrekord i snabbshopping. In på HM, tog nagellacken utan att fundera, betalade. In på Lindex, gick raka spåret på den turkosa toppen, tog den och betalade. Helt spontant bara så där..

 

Sedan åkte jag hem.

 

 

Tvättade nio fulla maskiner igår, städade, rensade kyl, frys och skafferi och gick ett par gånger med stora lass till soprummet.

 

Så, idag tänker jag ta det lugnt, åka till stan och slå mig ner och njuta hos frisören i ett par timmar, sedan hoppas jag på sol så jag kan sitta på balkongen resten av dagen.

 

 

Flisan äter antifästingmedel, ändå plockade jag de här från henne igår kväll:

(Det krävdes en del rysningar att ta bilderna. Vad gör man inte för bloggen..)

(och för er som blir arga, jag varnade i rubriken)

 

Jag måste prata av mig om de äckliga små krypen. De är ju inte kloka! Jag spolar ner dem i toan men nästa gång jag lyfter på locket sitter de där ändå.. Jag vågar inte gå på toa snart.

 

Häromdagen spolade Mumannen ner en i diskhon i köket. Jag sa åt honom att spola mer vatten, för "den där lilla jäveln har säkert gömt sig där under och väntar på en chans att krypa upp igen". Men Mumannen tyckte att han hade spolat så det räckte, att det inte fanns en chans att den fortfarande levde.

 

Gissa vad som mötte mig i hon morgonen efter.. Ja, just precis. Där satt det lilla kräket och såg nöjd ut.

 

Jag fick panikrysningar i hela kroppen och bara drog igång kranen. Länge, länge. Vågar knappt titta ner i hon fortfarande, även om det har gått ett par dagar nu.

 

Folk som kan sånt här säger att man ska elda upp dem. Förut tyckte jag det verkade lite väl barbariskt. Nu tvivlar jag på att ens det räcker.