Vilse

Som några av er kanske vet är mitt lokalsinne tämligen fullständigt obefintligt. Idag har Elsa och jag därför promenerat mer än två timmar i kylan. Promenera två timmar kan man ju, men det är så mycket jobbigare att tvingas göra det för att man har gått vilse.

 

Elsa, hon gjorde inte en min, utan låtsades som ingenting när vi gick åt fel håll i Stadsskogen. Hon fick dock igen efter en timme och tre kvart då hon var så kall om tassarna att hon började halta. Själv led jag mest om låren trots hyfsat tjocka överdragsbyxor. Det är inte lätt att gå med två stora istappar till ben.

Och så är jag ju inte helt frisk heller, utan kände febern stiga hela tiden. Säkert från 36,5 till 36,8 eller nåt sånt.

 

När vi äntligen kom ut ur skogen var vi givetvis på helt fel ställe. Men det var ju kul att få se helt nya kvarter av Uppsala. Roligt att be främmande människor om hjälp att hitta var det också. Pratade med en jättetrevlig kvinna som fick tala om för mig vart jag bor.

 

När jag äntligen fattat åt vilket håll jag skulle gå och började känna igen mig kom en tjej och frågade MIG om vägen.. Jag "hjälpte" henne såklart. Hoppas hon kom fram. 

 

Ja, det var den promenaden det. Har sällan njutit så av att komma tillbaka in i värmen. 

 

 

Det var en rejäl feberökning! ;) Men från skoj till allvar, det är jättejobbigt att gå så där när man fryser. Kan tänka mig det var skönt att komma hem igen! Nu har du en bra ursäkt för att gå en relativt kort runda i morgon, tycker jag. Om inte solen skiner och värmer både dina ben och Elsas tassar.

Hu ja, jag vet!
Igår var jag stelfrusen efter 1,5 timme på en iskall buss med en cykeltur på slutet! Filtarna räckte knappas här hemma för att tina upp mig…
Tur att ni kom hem till slut!

Kraaaaaam

Om man ska gå vilse bör man nog helst välja annat väder... Jag har inte heller nåt lokalsinne. Framför allt brukarjag gå vilse i inomhusgallerior, det är ju hopplöst att hitta i dem!!! Men det är åtminstone inte kallt...

Du är modig du! Mitt lokalsinne har försämrats på åren (förr var jag en hejjare på att hitta) men jag gör så att jag håller mig till ställen jag känner till. Jag har inte gått över järnvägen i min lilla by för där har jag inte koll. Fegis ja, men jag vill inte råka ut för skoskav eller farliga febertoppar. :)

Du är ju precis som jag. Jag går till och med vilse inomhus. Det är jätteläskigt nu när vi den här terminen inte håller till på välbekanta Pedagogen utan i en ny lokal (Idrottshögskolan) på ny plats. Och jag hittar ingenstans - alla bara skrattar åt mig och får agera personlig assistent :)

Det är kul att sakna lokalsinne. Man får se så mycket nytt och knyta nya, trevliga kontakter :-)

Här har du en jämlike. Min dotter påstår att jag är en av få som kan gå vilse i en hiss..
Och hon har (tyvärr?) rätt...

Tur att ni hittade hem till slut och jag hoppas att du oxå blev varmt och mysigt inbäddad i en filt!

Brrr!
Du verkar ju till och med ha sämre lokalsinne än jag! Och DET säger INTE lite...;)
Kram och njut i värmen! ♥

Skönt att ni kom tillbaks och in i värmen. :)

Jag går aldrig vilse i skogen men i stan kan jag bli rätt förvirrad...
Jag kan tänka mej att ni var ganska så nöjda när ni kom hem. ;)
Kram

Förlåt Gun! Kan inte låta bli att asgarva här. Usch! Utan maken som alltid har kompass med sig skulle jag inte ens våga mig in i en skog.
Men visst är det roligt att "leka" turist på hemmaplan.
Hoppas duoch Elsa har tinat upp nu - fram med konjaken annars;-)

PS. 36,8 är feber om man ligger på 36,3 i normalfall, men det är inte många som förstår det! DS.

VA? Inget nytt inlägg??? Jag är besviken... ;-)

Känner igen det där med lokalsinnet....
Värst är det när man går fel på jobbet med patienter o föräldrar...
Eller när man inte ens hittar till jobbet...

Kram

Inte det allra roligaste vädret att gå vilse i. Och med den FEBERN också. ;)