En låda full med godis :)

Vi har inte lyckats hitta någon bra butik här i Uppsalatrakten där man kan köpa naturligt ekologiskt gott som hönsfötter, kaninöron, lammstrupe, älgsenor och annat mumsigt och hälsosamt till hundar.

 

Så när Svorskan, Mimi och Janne skulle till Skånes bästa godisaffär, ZaWicca i Helsingborg, för att handla till Mimi var de så snälla att de även handlade med en massa gott till Elsa och skickade det med posten.

 

Idag kom paketet. Precis när Elsas käke blivit såpass bra att hon kan tugga ben igen. :)

 

 

Sniff... sniff.. det doftar godis!

 

 

Hur kommer man in i paketet egentligen?

 

 

Sniff... sniff... sniff... sniff..

 

 

GOOOODIS!!! :D

 

 

Stör mig inte...  mums...  hönsfot...  mmm...

 

 

Tack så jättemycket för hjälpen, snälla Svorskan, Mimi och Janne. :D

Två hekto upp sedan igår

Elsa mår bättre och bättre och har redan busat runt i snön på morgonen. Käken är allt oftare stängd även om den fortfarande är lite besvärlig.

 

Dessutom har hon bajsat. Inte så kul information för er kanske, men för oss. Hon åt visserligen väldigt dåligt i flera dagar, vissa dagar ingenting, men ändå, det var fjärde dagen sedan senast idag, så jag hade hunnit börja oroa mig för det också. Sa åt henne när vi gick ut att nu tänker jag minsann inte gå in förrän det kommer minst en liten korv där bak. Då klämde hon ut två normalstora. ;)

 

Hon har gått ner en del i vikt under sjukdomstiden, så jag försökte lista ut ett sätt att hålla koll på det förutom att se på hennes kropp. Försökte få upp henne på vågen här hemma, men jag lyckades inte riktigt få henne att förstå vad jag ville när den stod på golvet. Då kom jag på att hon brukar hoppa upp på stubbar i skogen.

 

 

Konstig stubbe det här..

Snö

Det var härligt med snö tyckte Elsa, och jag också. Tyvärr tog mobilbatteriet slut innan jag hann ta några snöglädjefnattbilder idag, men några lite lugnare hann jag med i alla fall. 

 

Det är dock inte ALLT som är roligt med snö.. ;)

Vår förmiddag

Elsa: Jag mår lite bättre nu, tack alla ni som frågar hela tiden. Den nya maten är fantastisk, men medicinen är ganska äcklig. Det är mattes fel att jag spiller "lite". Hon blandade vatten i maten för att det skulle bli lättare att äta med min konstiga käke som fortfarande hänger ibland. Nästa gång ska hon ta mindre vatten säger hon. Eller inget alls. Mig kvittar det, det är lika gott vilket som och det finns en jättebra ryamatta och ett vitt fårskinn att torka sig på efteråt, hehe.

 

 

Jag: Mumannen får panik om han råkar titta ner i min väska.. jag förstår egentligen inte varför (pedant..) men har ändå tagit tag i att rensa den idag. Jag slängde det mesta. Nu är det bara att börja fylla på igen.

 

 

Båda: Nu ska vi gå ut i snön. Jippi, vad roligt! :) 

Det knaprar

Allt oftare går Elsa med munnen stängd, så antibiotikan gör sitt jobb med hals och käke. Igår kunde hon plötsligt tugga godis så det knaprade! :)

 

Hon dricker oftast själv nu. Spiller fortfarande en del, men inte lika mycket och blir nöjd snabbt så hon får i sig det hon behöver. 

 

Jag ger henne Pro-Kolin (probiotika) förebyggande, så vi hoppas det hjälper och att hon ska tåla antibiotika och smärtstillande alla de tio dagarna. 

 

 

Orkade äntligen promenera igår. Änderna fanns kvar.

 

 

Var lite sprallig.

 

 

Eller VÄLDIGT sprallig. Vi gick inte så långt men var ändå supertrötta sedan båda två.

 

 

På kvällen kom det snö. Elsa kissade, nosade på snön, fnös lite, sen gick vi in och lade oss.

Godaste någonsin

Elsa var trött, hängig och utan matlust hela dagen igår. Ända tills Mumannen kom hem efter jobbet. Då blev det livat. Nosen började vibrera och Elsa vibrerade nog hela hon, för det var svårt att få en skarp bild på henne.

 

 

 

Hallå halllå, det där är till mig va???

 

 

Mumannen hade nämligen fryst färskfoder med sig hem. Det var bara att snabbtina en "korv" och ge henne den antagligen godaste måltid hon någonsin ätit. Hon klarade dessutom av att äta den mjuka maten själv trots den stackars käken som fortfarande hänger lite för det mesta.

 

 

 

 Frukostdags i morse.

 

 

Och nu kommer kanske inget torrfoder i världen någonsin mer duga åt Elsa. Men det gör inget, för hon ska få det hälsosamma och goda färskfodret varje dag hädanefter. 

 

 

 

  

Man får vänta alldeles för länge..

 

 

Äntligen! Mums!

Mindre viktig

Inte bara Elsa var till doktorn igår, jag var också. Min dummage har varit så extraordinärt dum den senaste tiden att jag numera är en underviktig kvinna med insjunken mage och brist på både folsyra och B12.

Jag får delvis "tacka" försäkringskassan för det. De ifrågasatte läkarintyget såpass att min mage (och sömn) blev sämre än sämst.

Men oroa er inte, jag är van vid brister, har nu fått tillskott och kommer säkert inom en snar framtid vara pigg som en ärta igen.

Och den där F-kassan fick som den ville i alla fall. De begärde nämligen in undersökningsfynd av läkaren och nu fick hon några provsvar att visa upp. Det är ju lite svårt att skicka diarré på posten. (Men jag är inte den som är den. Vill dom ha så finns det en del att hämta här.)

 

 

Dagens frukost.

 

 

Sjuka familjens samlade mediciner.

 

 

PS: Elsa mår bra och tackar så jättemycket för alla peppande krya-på-dig-kommentarer, men hon börjar tröttna lite på att vara med i bloggen vareeeenda dag så nu får ni faktiskt vänta till imorgon innan ni får veta mer. ;)

Lite medtagen

 

Elsa är medtagen sedan igår, hon kräktes några gånger på "uppvaket" i vardagsrummet, och verkar ha ont efter att de grävde i hennes hals. Hon åt inget igår, har endast ätit 5-10 uppblötta foderkulor idag men dricker lagom mycket vatten. Hon har fått i sig sin medicin och fått behålla den än så länge. När vi går ut kissar hon bara och vänder tillbaka mot dörren, annars ligger hon mest under en filt bredvid mig i soffan och sover gott.

Hemma från veterinären, igen

Tack vare underbara Svorskan kunde vi igår kväll nästan sluta oroa oss för Elsas drickande. Hon kom på att vi skulle GE henne vatten istället. Med spruta. Dels för att få kontroll över hur mycket hon drack (eftersom hon spillde mycket ur den öppna munnen) och dels för att hon skulle få sin törst släckt utan att behöva kämpa. Jag provade och Elsa blev nöjd. Hon fick ett par dl vatten med sprutan, gick och lade sig och sov till halv nio i morse (jag också). 

 

Hon måste helt enkelt ha spillt ut mycket mer vatten ur sin öppna mun än vad vi trodde.

Tack snälla, snälla Svorskan, det gjorde oss så mycket mindre oroliga att förstå hur det låg till.

 

Den hängande underkäken har vi varit till veterinären med nu. Han var förbryllad och hade aldrig förut sett någon hund hänga med underkäken så. Men han sövde henne, röntgade och tittade mer noggrant ner i halsen än man kan med en vaken hund. Han hittade inget fel på käken, men han hittade en väldigt kraftig infektion i strupe (laryngit) och struplock (och nu har jag läst att det kan påverka käken så den blir hängande, nästan som förlamad).

 

Så nu ska Elsa få antibiotika ett tag, inte alls kräkas upp den som hon gjorde förra gången, istället bli helt frisk och aldrig mer skrämma oss på det här viset, har hon lovat. 

 

 

Nästan vaken efter en jobbig dag.

Vi går med blöta strumpor..

..men det är en bagatell i sammanhanget.

 

Elsa dricker och dricker (fast på bilden försöker hon äta), men eftersom underkäken hänger som förlamad så spiller hon en del också.

 

Jag har hällt upp sammanlagt ca 3 liter vatten i hennes skål på ett dygn, varav det mesta hon druckit, men en del alltså spillt ut på golvet. Hon ska efter sin vikt dricka 6-7 dl per dygn.. Det gör ont att se henne, hon MÅSTE till vattenskålen hela tiden. Det känns extremt och helt hysteriskt. 

 

Hon kissar ändå normalt. Jag har gått ut lite tätare ifall att, men hon kissar inte mycket mer för det. Det tycker jag är konstigt.

 

Och så har vi maten. Hon vill äta men eftersom käken hänger som förlamad är det svårt. Jag har blött hennes foder och matat med handen och med sked. Lagt ut på golvet, det går lite lättare. Blandat i en rå äggula så hon har något att slicka i sig. Hon vill gärna ha godis men tappar det och har svårt att tugga, sväljer det helt. 

 

Hon är i alla fall mycket piggare och gladare nu. Hostar eller harklar sig lite ibland, men mindre än igår. 

 

Hittade en film om någon vill se hur det ser ut med käken (men den hunden kunde inte ens dricka själv).

 

Det finns flera möjliga skäl till varför Elsas käke hänger och till varför hon dricker som hon gör. Jag både vill och inte vill veta.. Men berätta gärna om ni har några idéer, jag kommer nog ändå vara vaken och googla hela natten.

Det hysteriska drickandet fortsätter

6-7 dl vatten är Elsas dygnsbehov av vatten. Dricker hon det dubbla är det för mycket och behöver utredas (sa veterinären igår) för alla möjliga farliga sjukdomar (jag måste sluta googla..).

 

2,1 liter har Elsa druckit hittills och då är det hela förmiddagen kvar sedan vi började mäta. Hon är hysteriskt törstig, ofta, och står länge, länge och dricker. Hon drack massor vid halv ett inatt och vaknade av törst före fem. 

 

För övrigt är hon piggare, så det är positivt i alla fall. Hon hostar dock mer. Men det är som sagt den extrema törsten som är det stora problemet. Om det fortsätter måste vi kontakta veterinären igen.

 

Jättejobbigt är det. Vi är oroliga.

 

Värmer sig under filten.

 

(Vi provade ge is att slicka på, för att se om det kunde lindra den onda halsen. Elsa gillade isen, men slickade så frenetiskt att hon blev kall och frös så hon skakade en lång stund efteråt.) 

Hemma från veterinären

Har varit hos en, för oss, ny veterinär som vi kommer fortsätta gå till, med bättre öppettider och, ja, det kändes väldigt bra helt enkelt (tyckte Elsa också som inte morrade en enda gång så som hon gjorde till alla på förra stället).

 

Det var proppfullt med folk och djur i väntrummet, men vi fick gå före alla av rädsla för smitta, så skönt för oss. 

 

Veterinären skrattade lite åt hur lättundersökt Elsa är, vår duktiga lilla vovve som inte ens reagerade på en termometer i rumpan, men var ganska förbryllad av hennes symtom. Inget fel på tonsillerna och han förstod inte varför hon har munnen lite öppen hela tiden.

 

Gissningsvis har hon i alla fall en virusinfektion i halsen. Dessutom inflammation i ena örat igen, trots att jag rengör med öronrens varje dag. Plus infektion i vecket i mungipan, men det visste vi redan och har behandlat för dagligen (är förresten redan less på att läsa att det är en skötselfråga, jag gör precis allt man ska, ändå blir det infekterat). 

 

Nu ska vi ge smärtstillande i några dagar, örondroppar i infekterade örat, öronrens i andra örat och även smörja mungipan med örondropparna och hoppas på att allt blir bättre på några dagar.

 

 

 

Tyvärr har vi ett problem till som är mycket större. Elsa är väldigt törstig hela tiden och dricker kopiösa mängder. Extrem törst kan tyda på något allvarligt, diabetes, njurfel.. jag vill inte veta. Så istället håller vi tummarna för att det också upphör med de andra symtomen. Annars blir det snart veterinärbesök igen. 

 

 

Snälla söta, sluta med ditt eviga drickande nu..

Det får bli veterinärbesök idag

Har munnen lite öppen hela tiden, har svårt att äta, men kan stå flera minuter och dricka så mycket att vi blir oroliga.

 Blir som en sjö i köket eftersom munnen är lite öppen hela tiden. Jätteblöt om ben och tassar varje gång.

Och om öronen, ibland även på huvudet, hur nu det går till.

 

 

Rödögd och hängig, harklar sig, dreglar vitt skum. Ser jättegulligt ut med den ständigt lite öppna munnen.

Men det är inte roligt alls.

Sjukstuga

Vill sova meeeera.

 

 

Läget är ganska oförändrat med Elsa, hon är inte sig lik, har munnen lite öppen nästan hela tiden och är avslagen och trött. Men hon åt en hel del mat i morse (jag blötte den och matade henne ur handen;)) och har inte feber.

 

Jag tycker hon verkar ha ont när hon sväljer och hon är så jätteduktig och gapar stort så jag får lysa med ficklampan i halsen, men jag ser inget konstigt. Jag är dock inte veterinär, så jag vet ju inte. Det känns inte som någon panik, men imorgon ska vi till vår lördagsöppna veterinär om hon inte mår bättre. 

 

Jag har också ont i halsen. Plus att mageländet är extra eländig.

 

Mumannen har borrelia. Han har haft en enda liten ynklig fästing i hela sitt liv och den hade knappt hunnit suga blod innan han tog bort den, så det var ju maximal otur att den tydligen hann smitta honom ändå.  

 

Musonen mår bra vad jag vet. 

 

Det var dagens rapport från Mufamiljens sjukstuga. Jag klagar inte, det kunde ha varit värre. 

Ha en trevlig fredag ni också.

Förkyld?

Elsa är ännu inte pigg. Ingen feber, men allmänt hängig, lite rödögd och eländig. Orkar promenera lite, men inte alls så som hon brukar, äter inte sin mat, men däremot gärna favoritgodiset torkat nöthjärta och torkad kycklingfilé. Dricker mycket vatten och kissar och bajsar normalt. Luktar inte gott ur munnen, har kanske lite ont i halsen, men det är svårt att veta.

 

När jag googlar "förkylning hos hund" stämmer symtomen, men jag har också läst att hundar inte kan bli förkylda. Man kan nog inte riktigt lita på det där google ändå.. 

 

 

Är supertrött.

 

 

Bara och sover och vilar.

 

 

Får nog ringa veterinären om det inte blir bättre snart.

Inte pigg

Elsa har inte varit ett dugg pigg idag. Ville inte vakna i morse, åt ingen frukost och ville inte alls gå på promenad som hon brukar utan gick bakom mig och såg så ynklig ut att vi fick vända och gå hem igen.

 

Det är jättegrått och trist ute idag, det kanske är därför. Hon hörde väl hur det blåste inatt och tänkte nog att det får bli sovmorgon och en slappdag idag. För jag hoppas hon inte håller på att bli sjuk igen..

 

 

Vill bara ligga kvar under täcket och soooova ju.

Tryggare för varje dag

Igår kväll gick Elsa plötsligt och lade sig i sin egen säng helt ensam, utan att vänta på mig som hon alltid gjort hittills. Det tog jag som dagens tecken på att hon blivit ännu lite tryggare och säkrare i sitt nya hem. Hon kom liksom på att det är onödigt att vänta på att jag går och lägger mig varje dag. Hon vet att jag kommer sen. 

 

Eller så var hon bara ovanligt trött och tyckte att jag var ovanligt seg och fick skylla mig själv som aldrig gick till sängs.. vad vet jag. :)

 

 

Lite avundsjuk..

..fast inte på det fula missunnsamma sättet, utan på ett bra och peppande sätt. Jag skulle nämligen så otroligt gärna vilja ge ut en barnbok. Har ju gjort ett par försök genom att illustrera andras barnboksidéer, men har ännu inte fått någon barnbok utgiven (har dock illustrerat en utgiven lärobok för förskollärarstuderande, vilket jag är väldigt glad för).

 

Krönikören är personen jag är avundsjuk på. Hon jobbar som frilansande journalist och skriver så himlans bra, roliga, vassa, tänkvärda och finurliga inlägg och krönikor i sin blogg och har nu tillsammans med illustratören Elina Höglander gett ut en jättefin och rolig liten barnbok om en klurig tjej, Kluriga Klara kan själv.

 

Jag har skickat efter den till ett lågt pris direkt från förlaget, se här. Den ska bli present, kanske julklapp, till en liten Mu-person (ni vet nog vem) som faktiskt OCKSÅ kan det mesta alldeles själv. 

 

 

Min nya kärlek

Jag har ju bara en sak i huvudet nuförtiden, och den saken är en hund. Jag VILL gärna blogga om något annat än den lilla vovven ibland (för jag förstår ju att det kan bli tjatigt om man inte är helt galen i hundar), men då slutar det med att jag inte bloggar alls, för jag har ju inget annat att berätta.

 

Mitt liv kretsar kring henne nu ju. Fattar inte vad jag gjorde innan, men jag har i alla fall så himla kul varje dag numera. Jag älskar att pyssla med henne. Allt är roligare än jag trodde. Pälsvård, skogspromenader, träna på allt möjligt, bada, klippa klor, borsta tänder..

 

Hon är så otroligt lätthanterad (att hon ibland kan skrika rakt ut när jag klipper klorna pratar vi om en annan gång;)). Vi får skratta ofta för hon säger (ja hon kan prata;)) och gör så mycket roligt. Och så får man pussar, gos och en massa, massa kärlek. Mer än vad jag någonsin kunnat tro.

 

 

Finaste Elsa.

Mattvätt

Mattvätt av lilla nosen ägnade sig Elsa åt efter att ha mumsat märgben en timme eller så. Och mattvätt borde kanske jag ägna mig åt efter den festmåltiden som råkade äga rum på hallmattan.

Det blev definitivt hundtvätt i badkaret efteråt. Att gnugga nosen mot mattan räcker inte riktigt mot lukten av rå märg.

Det är dags för..

..fjeeedasmyyyys! (som Lilla Mu brukar sjunga) 

 

Fast inte idag. Idag är det ju söndag. Vi har varit i Stockholm och fikat hos mina föräldrar.

 

Elsa fick en av sina favoriter, torkad kycklingfilé, och vi fick vanligt (fast ovanligt gott och hembakt) människofika.

 

 

 

Det har jag ingen bild från. Så ni får se miniostbågarna som jag åt i fredags istället.

Samarbetsvilliga hunden

Där borta sitter Elsa och väntar och väntar och väntar på att jag ska ropa KOM.

Då brukar hon komma i sån raketfart att hon inte hinner stanna när hon är framme.

 

Min plan var se om det går bättre fota henne i raketfart utomhus än inomhus (se förra inlägget).

 

Och dra på trissor, jag ropar KOM och Elsa kommer rusande i galen raketfart!

Hela vägen fram till mig och några meter till innan hon får stopp på sig och kan hämta sin godisbit.

 

 

Sedan hoppar hon upp och sätter sig på en hög sten utan att jag bett henne.

För då brukar man också få godis.

Samarbetsovilliga hunden

Här sitter Elsa och väntar och väntar och väntar på att jag ska säga varsågod.

Då brukar hon bli galen av lycka och slänga sig fram till grisknorren.

 

Min plan var att fånga den galna lyckan på bild.

 

 

Jag har äntligen sagt varsågod. Och där sprack min plan. Har aldrig sett Elsa gå så sakta fram till en grisknorr.

 

 

Hon plockar upp knorren så försiktigt som jag aldrig sett henne plocka upp en knorr förut.

 

 

Och så lägger hon sig på mattan och slickar lite fint. Glufsar inte alls så som hon brukar.

 

 

Ni får helt enkelt använda er fantasi och föreställa er galenrusning och tokglufsande av grisknorr istället.

Solig torsdag

 Konstigt väder det var idag. Sol kallas det visst för.

Men det var fortfarande lerigt som tur var, annars hade vi blivit dubbelförvånade.

 

 

 De tråkiga änderna satt som vanligt blickstilla på sin stock i Fyrisån. De (enligt Elsa) roliga simmade bredvid. Och de allra skojigaste tjattrade med varandra för fullt när vi närmade oss.

 

   

 Sen gick vi till skogs. Sprang som en galning (Elsa, inte jag).

Hoppade upp på en och annan stubbe eller sten,

och skuttade över träd och stockar (fortfarande Elsa).

 

 

Blev fotograferad ett antal gånger eftersom kameran för en gångs skull var med.

Jag bara skoja..

När Elsa och jag gick promenad med Mudotter och Flisan idag mötte vi en tjej med en underbar vit herdehund. 

 

 

Jag: Ååååh, de är så FINA de där vita herdehundarna! Helt UNDERBARA! Det är inte KLOKT så vackra och härliga de är! De är nog de FINASTE hundar jag vet! 

 

 

....tystnad....

 

 

Mudotter: Hoppas inte Elsa hörde det där... 

 

 

 

 

Förlåt Elsa.. Klart DU är den finaste hunden. :)

Kompisträff i Stadsskogen

 

Elsa gör vad hon kan för att se så uttråkad som möjligt så fort jag tar fram mobilen för att fota, men det VAR faktiskt kul i skogen idag.

Varje gång vi går mot Stadsskogen blir Elsa jätteglad och sprallig och vet att hon ska få träffa Flisan (inbillar jag mig).

Tyvärr är det oftast ganska mycket folk och hundar där så det blir mest koppelpromenad. Men kul ändå. 

Ledarhunden

Ska ta med matte på promenad.

 

 

Kom nu så går vi.

 

 

Följ mig bara.

 

 

Suck... att sitta här i en evighet ingick inte i planen..

Viktigare saker

Ja, jag har faktiskt haft viktigare saker för mig än att blogga i helgen. Som att frakta hem en liten tjej som längtade efter sin mamma, pappa och hund och efter sitt nya fina rum i nya fina lägenheten.

 

 

Gissa vem!

 

 

Lilla Mu var jätteduktig att åka bil i 32 mil. Satt så knäpptyst ensam i baksätet de första milen att farmor fick dåligt samvete och hoppade in bredvid henne istället. Då blev det en massa prat, bokläsning och skönsång, och Lilla Mu lärde farmor en sång som kan vara bra att kunna (Bä bä vita lamm gick på restaurang. Gissa vad han gjorde, pissa under bordet. Då kom polisen, släppte värsta fisen). 

 

 

Först när det var 4-5 mil kvar undrade Lilla Mu om vi inte var framme snart. Hon klagade inte, utan bara påpekade "jag tycker faktiskt det här var jättelångt" ett par gånger. Och det har hon ju helt rätt i.

 

 

 

Söta Agda blev jätteglad när lillmatte kom hem.

(Veterinären har tagit hudbiopsier och sytt några stygn, därav kragen)

Tårta på krökarstället

Vi tog en promenad till en lekpark. Där bjöds det på hemmagjord tårta. Och hemmagjort hundgodis. Mumsigt tyckte Elsa som tog en smakbit på riktigt av låtsashundgodiset som Lilla Mu tillverkat i sandlådan.

 

 

 Tårtbakning pågår.

 

 

Tårtan till vänster är farmors, den till höger Mudotterns.

Tacos och råa märgben

Ja det blev vi bjudna på idag till middag hos Mudotter och Mutysk.

 

Jättegott var det, tyckte vi alla. Och mysigt att träffas var det också.

 

 

Puss puss!

Godnatt och Godmorgon

Elsa sover i sin egen säng och hoppar inte upp till mig förrän jag ber henne vid sju-åtta-tiden på morgonen.

 

Hon trycker sig så nära intill mig hon bara kan och så somnar vi om någon timme till.

 

 

 

                                    Godnatt                                                   Godmorgon

Fågelhunden

 

Här har änderna samlats varje dag nu när vi går förbi. De tjattrar för fullt med varandra. Elsa undrar så vad de har på gång. Varför har de möte just där varenda dag?

Pannkakskvällen

Medan Lilla Mu & Co avnjöt mina amerikanska pannkakor satt jag själv i tandläkarstolen och njöt av bedövningen. En liten paus från det onda liksom..

 

Jag fick en akuttid ikväll och tandläkaren borrade äntligen upp den rotfyllda tanden ordentligt och hittade då sprickor. En ganska stor del av tanden var lös, men satt fast i tandkött som vuxit sig in i sprickorna. Tanden har alltså varit sprucken jättelänge. Ungefär sedan den rotfylldes för två år sedan trodde tandläkaren.

 

Stackars dig, sa hon. Inte undra på att du har haft ont.. Nä, inte undra på (jag som trott att jag haft kronisk bihåleinflammation i två års tid).

 

I december ska jag till specialisttandläkare för att se om tanden går att rädda eller måste dras ut. 

 

Än så länge 2400 kronor fattigare efter de två besöken. Men det skiter jag i just nu, den hemska värken är borta, tack och lov!!!

 

Och tur att Lilla Mu väntade när jag kom hem. :)

 

Hon hade hittat en bra nypare som man kan nypa både tår och näsor med.

Bästisarna

 

Såna kompisar Elsa och Flisan blev på de dagar som Flisan varit här. Men nu har hon åkt hem till sig igen och är garanterat väldigt nöjd med det.

 

Flisans matte och husse fick med sig ett fint litet besök hem från Sundsvall också. Det lilla finbesöket ringde förut och frågade om hon kunde få pannkaka hos farmor, farfar och farbror Musonen. Det ska vi såklart ordna. Det blir pannkakor till middag imorgon. :)

Två icke så jobbiga hundar och en superbra ny pryl

Flisan och Elsa har inte varit så jättejobbiga måste jag erkänna. Det är mest jag som är jobbig. Min kropp som bara krånglar. Tänder eller bihålor till exempel, ingen vet vad det är som gör så ont och inte vet jag hur jag ska få veta det heller. Har ju redan varit till tandläkare och pratat med läkare. 

 

Nu byter vi samtalsämne.. (fast det har lite med min onda kropp att göra ändå).

 

När man har hund blir det skräpigt (bara som en upplysning för er som inte vet liksom). Jag bryr mig inte, glädjen av att ha en hund överskuggar det negativa och gör det värt allt. Men, jag är ändå en sån som gärna dammsuger upp hundhår i soffan och skogsskräp i hallen en gång om dagen eller varannan dag eller så. Att släpa fram och tillbaka dammsugaren ur förrådet är jobbigt tycker jag. Det gör ont i min kropp. Så igår köpte vi en ny pryl. En Ergorapido 2-i-1.

 

Vi är redan jättenöjda! Den ersätter inte den vanliga dammsugaren, men det är perfekt och enkelt att bara ta den ur laddaren i sitt hörn i hallen och dra över hallgolvet och soffan lite snabbt.

 

 

   

De två icke jobbiga hundarna och den superbra nya prylen.

Men ursäkta då

Vissa är oroliga att "veckobloggen" är tillbaka. Det är den inte. Men jag hinner faktiskt inte blogga och kommentera hela tiden just nu för vi har besök i några dagar, av Elsas bästis Flisan.

 

Och som ni ser på bilden nedan så är de JÄTTEJOBBIGA tillsammans. 

 

 

Inte en chans att jag får sitta i lugn och ro vid datorn här inte.. ;)