Mumannen: Det ligger en död geting på ditt sängbord!

Jag: Ja. Den är min.

Den här gången kom en söt liten andfamilj simmande. Flisan tyckte det var jättespännande och ville helst hoppa rakt ner i ån (det vill hon i och för sig alltid), men andmamman blev rädd för oss, samlade ihop sina ungar och förde ett himla oväsen, så vi tittade bara en liten stund innan vi gick vidare. Mobilkameran fick duga för att föreviga det hela.

Jag brukar aldrig börja prata med främmande människor bara så där men nu kunde jag inte låta bli. Han var så fin, hoppade upp med sina små mjuka tassar på mig och såg nyfiken ut. Jag frågade om han ville följa med mig hem, men det gick inte. Vad synd.

Den unga killen som ägde honom sa att det är en underbar ras och verkade jättglad och nöjd med sin lilla valp. Det förstår jag verkligen.

Jag var på jobbet, tyckte att min rygg kändes konstig och gick in på toa för att titta på den i spelgeln. Där såg jag att det decimeterlånga ärret hade öppnat sig och skruvarna stack ut. Jag fortsatte ändå att jobba som om ingenting hade hänt. Det var min dröm när jag äntligen lyckats somna inatt.

En bild som jag tog på promenad med Mumannen häromdagen (inte bara Musonen får känna på hur det är när jag kryper på alla fyra med kameran)(snart får jag gå ensam på mina promenader)(tur att jag snart ska skaffa hund).

Så idag är det alltså dop, det har jag nästan missat. Eller nästan, jag har HELT missat det och kan tyvärr inte komma. Jag har ett jobb att sköta. Det hade blivit ett bra inlägg annars. Kanske en bättre bild än den suddiga ovan som jag tog på bröllopsdagen. Victoria hade inte ens vett att titta in i kameran.. Men jag ska väl vara glad att de överhuvudtaget fastnade på fotot. De svischade förbi i världens fart, det tog några sekunder, och jag slängde upp kameran ovanför huvudet och tryckte av två gånger. Varav en de hamnade i bild.

Öppnade paket.

Lekte med det som var i paketen.

Dansade och sjöng i nya mikrofonen.

Headbangade till hårdrock.

Blev lite yr av allt headbangande.

Åt korv till lunch.

Så här många.

Blåste ut ljus på pappas fina tårta.

Så här många.

Den här flugan surrade väldigt irriterande runt skallen på mig tills jag smällde till den med en tidning ett par gånger (fick ju slå lite försiktigt för att inte fullständigt mosa min tilltänkta fotomodell).

Nu när jag har fotot makro ett tag har jag blivit så sugen på ett mikroobjektiv. Så jag kan komma ÄNNU närmre alla äckliga insekter. ;)

Vad tror ni Mumannen gör idag?

Själv sitter jag i soffan iklädd morgonrock och låtsas att jag inte har något bättre för mig.

Undrar när man vågar gå in på Aftonbladet och Expressen igen då? Jag bara vägrar läsa krigsrubriker (följda av ord som katastrof och fiasko) orsakade av en idrottsförlust.

På söndag går finalen, har Mumannen upplyst mig om. Finalen som Sverige inte kommer att spela, men som med största säkerhet ändå kommer att ses på vår tv.

Jag tänker fira när den är över. Det finns få saker jag är så genuint och uppriktigt ointresserad av som hockey.

Stackarn fick magsjuka och kräktes på förskolan på sin födelsedag, men till helgen är hon säkert frisk igen.

Vi har frågat och frågat vad hon önskar sig av oss, om hon vill ha paket och vad hon vill att det ska vara i paketet. "Tårta" och "glass" svarar hon då. Och "inte pussel, det har jag redan". Men det ordnar sig. Vi får väl tänka ut något bra själva istället.

Jag är oerhört tacksam att ni rättade till felet ni gjort så snart ni läst mitt mail. Alla kan ju göra fel, men jag måste ändå få påpeka att det hör till god ton att be om ursäkt, eller åtminstone förklara varför det blev som det blev, när man begått ett misstag. Att dessutom helt undlåta att svara på mitt mail känns inte ok.

Om man tänker efter var det inget litet misstag heller. Om ni hade haft rätt hade jag blivit återbetalningsskyldig för flera månader, förlorat rätten till ersättning och till och med blivit misstänkt för brott, eftersom det är olagligt att ta emot pengar man inte har rätt till.

Skulle det hända igen att ni undrar över något är ni välkomna att ringa mig så vi kan reda ut frågan direkt istället för att ni, utan någon som helst förvarning eller förklaring, ger mig en chock inklusive en helt sömnlös natt när jag loggar in på mina sidor.

Från första januari är jag avanmäld som deltidsarbetssökande. Om det stämmer blir jag återbetalningsskyldig för fyra månader och utan ersättning fram till nu. Men, det stämmer inte, för det är fel, jag ska inte vara avanmäld. Det har hänt en gång förut och då rättades det till.

För det är Lilla Mus treårsdag! :)

HURRA HURRA HURRA! :D

Vi bor sedan flera år väldigt nära Kungsängen, där Kungsängsliljorna blommar varje vår. Ändå var det idag bara andra gången vi var där precis när de blommar som mest.

Det är den där Fyrisån (vattenpölen, som Lilla Mu kallar den) som ställer till det. Den är liksom för blöt för att bara gå rakt över. Vi (läs; jag) vill ju egentligen gärna se (läs; fota till bloggen) det där havet av Kungsängsliljor, men vi (inte bara jag) orkar inte gå runt bara för några nedrans (fast väldigt vackra) blommors skull.

Så idag, när vi ändå skulle åka och handla, tog vi bilen runt istället.

Så här såg mina skor ut efteråt. Jeansen också. Det är smällar man får ta för några blomfotografiers skull.

Sedan åkte vi och handlade. Folk stirrade. De har väl aldrig sett en lerig kvinna förut, antar jag.