Förstört
Jag älskar den nya Lindexreklamen. Eller inte själva reklamen, men låten, Shining light. Den är som en frisk fläkt en varm sommardag (poetisk jag är..). Härlig. Blir glad av den. Har funderat och funderat vem det är som sjunger. Kom på att google finns. Upptäckte att det är... Annie Lennox... ????? Henne gillar jag ju inte...
Bongo..
Bongoföreningens ordförande och grundare, Krönikören (läs mer om föreningen, som jag har den stora äran att tillhöra, här), utmanar sina medlemmar att berätta om ett tillfälle där man gjort bort sig, och nu har turen, efter Helén, kommit till mig.
Det första jag kommer att tänka på är när vi befann oss inne på Gap i New York. Jag skulle bara böja mig framåt för att kolla på något, då jag plötsligt känner hur det blir blött längs benen och fötterna, och hör hur det plaskar till ordentligt på golvet.. hehe. En rejäl pöl blir det där inne, mitt bland alla kläder.. Nädå, jag kissade inte på mig (fast det visste ju inte alla som såg mig), utan jag hade "bara" inte skruvat på korken på vattenflaskan ordentligt innan jag lade ner den i min svindyra nyinköpta väska tillsammans med plånbok och pass. Väskan var därför full med vatten. Jag höll på att dö av skam, men passen klarade sig.
En annan gång jag minns mycket tydligt var för nästan exakt 9 år sedan, när jag fick ett telefonsamtal av en kvinna som gjorde någon sorts undersökning för en radiostation och ville prata med någon som var under 40. Hur gammal är du? frågade hon. Då kom hjärnsläppet... "38.... NEJ 39.... NEJ..40!!!" gastade jag, samtidigt som jag ville sjunka genom jorden och försvinna (hoppas det inte sändes i radio). "Ähum.. jaha, då går det tyvärr inte" sa hon, medan hon antagligen tänkte att jag nog hade alzheimer eller nåt, och så lade vi på.
Jaaa, sen har ju mitt obefintliga lokalsinne orsakat mig otaliga pinsamma situationer också. Höll bland annat på att tappa bort Svorskan inne på Åhléns för ett år sedan.. men det berättar jag om en annan gång. ;)
Nu skickar jag vidare utamaningen till nästa medlem i klubben, Pihlan. Varsågod, fram med ett eller annat pinsamt ögonblick nu bara.
Äntligen händer det något..
Arbetsgivarintyget har kommit, efter nästan sex veckors väntan. Jag hann precis maila ilsket till personalchefen (det kändes inte roligt, jag har alltid tyckt mycket bra om vår lönesekreterare) om att rutinerna måste förbättras..min möjlighet till inkomst förhalas..osv..osv, så damp det ner i brevlådan.
Jag lugnade ner mig såklart. Är kanske en dramaqueen ibland, men inte hur galen som helst.
Sov nästan ingenting inatt. I morse ringde jag a-kassan och tog reda på fakta, mailade lönekontoret (de svarade inte på telefon) med uppgifter på exakt vad det ska stå i intyget, som är två sidor långt och inte helt okomplicerat att fylla i. Fick svar nästan direkt med en ursäkt och fick veta att rutinen är att man ska få intyget inom en vecka efter att man bett om det. Mailade lite fram och tillbaka och vi bestämde till slut att jag själv ska fylla i blanketten och hon skriva under.
Så nu känner jag mig som folk igen.
Precis som jag trodde innehöll det dock flera felaktigheter. Blev inte det minsta förvånad, men däremot fruktansvärt frustrerad, arg, ledsen. Överdrivet ledsen. Det blev droppen.. Föll ner i ett svart hål.. Såg framför mig hur jag aldrig kommer att få någon a-kassa (och givetvis inget jobb heller), tvingas sälja lägenheten, bosätta mig i en koja i skogen och leva på nudlar och blodudding för resten av livet. Jag fann ingen anledning till att leva längre om det ska vara på det här viset och började förstå känslan hos de som genomför brutala hämndaktioner.
Jag lugnade ner mig såklart. Är kanske en dramaqueen ibland, men inte hur galen som helst.
Sov nästan ingenting inatt. I morse ringde jag a-kassan och tog reda på fakta, mailade lönekontoret (de svarade inte på telefon) med uppgifter på exakt vad det ska stå i intyget, som är två sidor långt och inte helt okomplicerat att fylla i. Fick svar nästan direkt med en ursäkt och fick veta att rutinen är att man ska få intyget inom en vecka efter att man bett om det. Mailade lite fram och tillbaka och vi bestämde till slut att jag själv ska fylla i blanketten och hon skriva under.
Så nu känner jag mig som folk igen.
150 kronor rikare
Allt gick bra på stan. Jag köpte en plattång. Det kanske egentligen var något annat jag skulle ha köpt, men skitsamma, jag är väldigt nöjd.
Det rekommenderade priset var 749 kr, men den kostade bara 599. Vilken expert på att tjäna pengar jag är!
Det rekommenderade priset var 749 kr, men den kostade bara 599. Vilken expert på att tjäna pengar jag är!
Snart är det vår, har jag hört..
Häromdagen chockades jag svårt av ett överdrivet hurtigt reklaminslag om Julkörskampen i Gränby Centrum. Det pratas alltså om jul.. redan innan det ens varit vår och sommar. Finns det verkligen folk som är intresserade, som orkar tänka på, kanske till och med längtar efter jul NU, undrar jag?
Just nu väntar jag på att vädret ska lugna ner sig, så jag (eventuellt...om jag får lust) kan bege mig till stan utan att behöva gå ut i snöandet som pågått några timmar.
För övrigt så undrar jag vad "Allt om Ipad" är för något. Jag är tillfrågad (på en lapp i köket) att handla detta idag, men risken är mycket stor att jag kommer att göra bort mig om jag inte snarast får veta vad det är... en tidning? ...eller vad? Och vart finns det att köpa?
För övrigt så undrar jag vad "Allt om Ipad" är för något. Jag är tillfrågad (på en lapp i köket) att handla detta idag, men risken är mycket stor att jag kommer att göra bort mig om jag inte snarast får veta vad det är... en tidning? ...eller vad? Och vart finns det att köpa?
Kan gå hur som helst det här
Jag har fått order om att åka och köpa ett tangentbord till en Ipad. Jag som hatar att handla teknikprylar. Känner mig helt borta på såna ställen och brukar vägra följa med in. Får ångest av alla dessa attackförsäljare som försöker övertyga en om att den billiga pryl man är ute efter verkligen är fullkomligt värdelös och dessutom tyvärr slut trots att annonsen kom ut idag, och att man istället bör satsa på en som kostar fyrdubbelt mot vad ens ekonomi egentligen tillåter.
Vi får väl se om jag ens vågar mig in i butiken.. och hur det går i så fall. Kanske det slutar med att jag kommer hem med senaste Mac Book Pro, en Ipad 2 plus tangentbord och en Iphone 4 med diverse tillbehör.
Grattis!
Jag har absolut inte glömt att Musvärdottern fyller år idag, hon är grattad flera gånger om, men ännu inte i bloggen. Så innan självaste födelsedagen tagit slut så säger jag stort GRATTIS till världens bästa Musvärdotter! Hoppas du haft en riktigt bra födelsedag! :)
Hemma igen
Jag kom både fram dit jag skulle och hem igen, vad duktigt för att vara jag. Efter mycket om och men alltså. Hur jag än gör så går jag åt fel håll. Alltid. Men till slut kom jag rätt.
Ni har gissat rätt, jag släpade 8 kg tavlor till Stockholm för att ställa ut dem. Det är Beate som varit så gullig och frågat om jag vill vara med med mina hundar. Jag (min idiot) både ville och inte ville. Det dåliga självförtroendet höll på att ta över ett tag, men som tur var kom jag till mina sinnens fulla bruk igen, och sa JA. Så nu har jag hängt upp dem där på väggen, på Beates arbetsplats, vars konstklubb har den årliga utställningen just nu.
Så mycket fin konst jag har sett idag. Helt otroligt bra. Såg flera tavlor jag väldigt gärna skulle hänga på väggen här hemma. Idag var jag lite ego (och kamerabatteriet var nästan slut) och fotade bara mina egna, men till nästa vecka ska jag ladda batteriet så ni får se.
Och så har jag ju såklart träffat Beate! Hennes underbara blogg heter Konst eller konstigt, men själv är hon inte det minsta konstig (inte vad jag märkte i alla fall;)). Jag har aldrig sett henne förut, inte ens på foto (bara på en tecknad bild som hon har på sin blogg) ändå kände jag igen henne direkt! Visst är väl DET konstigt? Så kul det har varit idag. Önskar jag fick hålla på med sånt här hela tiden. Tack snälla Beate!
Det var tungt att bära tavlorna, men jag överlevde. Skruvarna sitter kvar i ryggen också. Lite synd i och för sig, men kanske lika bra att kirurgen får sköta den detaljen.
Ni har gissat rätt, jag släpade 8 kg tavlor till Stockholm för att ställa ut dem. Det är Beate som varit så gullig och frågat om jag vill vara med med mina hundar. Jag (min idiot) både ville och inte ville. Det dåliga självförtroendet höll på att ta över ett tag, men som tur var kom jag till mina sinnens fulla bruk igen, och sa JA. Så nu har jag hängt upp dem där på väggen, på Beates arbetsplats, vars konstklubb har den årliga utställningen just nu.
Så mycket fin konst jag har sett idag. Helt otroligt bra. Såg flera tavlor jag väldigt gärna skulle hänga på väggen här hemma. Idag var jag lite ego (och kamerabatteriet var nästan slut) och fotade bara mina egna, men till nästa vecka ska jag ladda batteriet så ni får se.
Och så har jag ju såklart träffat Beate! Hennes underbara blogg heter Konst eller konstigt, men själv är hon inte det minsta konstig (inte vad jag märkte i alla fall;)). Jag har aldrig sett henne förut, inte ens på foto (bara på en tecknad bild som hon har på sin blogg) ändå kände jag igen henne direkt! Visst är väl DET konstigt? Så kul det har varit idag. Önskar jag fick hålla på med sånt här hela tiden. Tack snälla Beate!
Spännande
Ska villa bort mig i Stockholm alldeles ensam idag. Jag som har noll lokalsinne och inte ens har lärt mig, efter många år (tio?) om mina egna föräldrar bor på höger eller vänster sida om hissen.
Har försökt få Mudottern att sjukskriva sig från jobbet och Musonen att skolka från skolan för att följa med och hjälpa mig, men de är alldeles för plikttrogna de där ungarna..;) Det ordnar sig nog, jag har nästan hela dagen på mig att hitta rätt och det brukar oftast finnas gott om folk att fråga i den där staden.
Jag ska släpa på åtta kilo tavlor hela vägen, så har jag tur kanske skruvarna i ryggen ploppar ut, så jag slipper operera bort dem.
Nu måste jag sätta fart. Berättar mer sen.
Pray for Japan
Har inga ord för de facebookstatusar jag kan läsa just nu..
Stötta gärna Pray for Japan Uppsala genom att gilla dem på facebook. De tjänar ju inga pengar på att man gör det, men det betyder nog en hel del rent psykologiskt. Dessutom får man själv en välbehövlig tankeställare av att läsa deras inlägg och se deras engagemang, och det leder garanterat till att man inte går förbi deras (och andras) bössor utan att lägga i ett bidrag. Insamlingarna på Uppsalas gator gav 78500 kronor förra helgen och 40000 kronor igår, och allt går till offren genom samarbete med Rädda barnen.
Ingen lagbrytare alls
Vi åt inga våfflor igår. Jag vet att det var fel av mig, men innan ni anklagar mig för att vara lagbrytare känner jag att jag måste förklara mig (man ska ta sånt här på allvar).
Det var inte bara våffeldag igår, utan även även greklands nationaldag. Det var dessutom den dag då Saturnus största måne, Titan, upptäcktes, den dag då den första fullt fungerande rymdfärjan, Columbia, levererades till John F. Kennedy Space Center, Elton Johns födelsedag samt en MASSA andra kändisars födelsedagar och dödsdagar (se Wikipedia).
Det skulle ju bli JÄTTEJOBBIGT om man var tvungen att fira allt på en enda dag! Så vi valde greklands nationaldag. Kan man säga (inte alls en efterkonstruktion). Grillat, fetaost, tzatziki. Kan väl inte bli mer grekiskt än så?
Dessutom heter det egentligen inte våffeldagen, utan vårfrudagen, som är den dagen då jungfru Maria blev gravid. Så våffeldagspolisen kan faktiskt dra dit pepparn växer.. eller nåt.
Jippi..
Är det våffeldag idag? Då måste man äta våfflor! Man vill ju inte vara någon lagbrytare...
Förra årets våffeldagsvåfflor på bilden. Vi bröt inte mot lagen då heller.
På tal om samma datum förra året kan jag konstatera att vi hade mer snö kvar då än i år, här utanför oss. Så det är ju tur att vädret bestämt sig för att göra något åt det idag..
Snart är det vitt på marken igen.
Förra årets våffeldagsvåfflor på bilden. Vi bröt inte mot lagen då heller.
På tal om samma datum förra året kan jag konstatera att vi hade mer snö kvar då än i år, här utanför oss. Så det är ju tur att vädret bestämt sig för att göra något åt det idag..
Snart är det vitt på marken igen.
Skruvat..
Egentligen är allt ett enda virrvarr i skallen just nu, men jag har verkligen ingen lust att deppa i bloggen. Dessutom hjälper det inte, snarare tvärtom. Att deppa ihop gör bara saken värre. Det viktiga är att behålla sitt sinne för humor när saker och ting går...mindre bra. Ska försöka med det, trots att tankarna far runt som en centrifug i skallen, både natt och dag, och slår sönder både vett och sans där inne.
Har inte fått arbetsgivarintyget än. Skulle kunna skriva att det gör mig frustrerad, men det hjälper ju knappast. Jag antar att lönekontoret har oerhört mycket att göra eftersom de medvetet skjuter upp min chans till en inkomst genom att dra ut på det hela (för det är ju medvetet, eftersom de blivit påminda så många gånger). Jag kan inte ens få ett besked om karenstiden blir sju eller fyrtiofem dagar förrän a-kassan fått intyget. Sånt kan faktiskt vara bra att veta. Ingen humor där.. jag vet inte riktigt hur jag ska få in den i det här stycket.. Vi överlever ett tag till, så det är inte det, men det vet ju inte hon. Jag är så förundrad.. varför i hela världen ska det behöva ta sån tid (fem veckor nu)? Vill bara ha allt klart någon gång, och undrar om inte de vill bli av med mig också, någon gång.
Fick i alla fall ett positivt besked när jag ringde och kollade upp min remiss till ortopeden. Sköterskan på sjukhuset kom ihåg mig sedan jag ringde dit för runt en månad sedan, och berättade att hon sagt fel till mig. Felet var att hon påstod att de inte längre har något avtal med sjukhuset som stelopererade mig. Men det stämmer inte, avtal finns, remissen är skickad dit, och nu kommer allt gå mycket fortare än det annars hade gjort. Vad bra!
Min rygg, och två av de fyra skruvarna (som kanske ska bort):
Känns ju inte helt omöjligt att det är de som irriterar.
Snart vet jag kanske vem jag är
Som ni säkert vet så är ju personlighet mycket viktigare än IQ, så jag letade reda på ett personlighetstest också.
Jaha ja, det var intressant, mina "karriärer" på förskolan verkar ha varit rätt. Och bibliotekarie.. efter många år i barnomsorgen har jag ofta sagt att jag vill jobba som bibliotekarie. Tänk vilken dröm att jobba på ett ställe där alla MÅSTE vara tysta...
Undrar vad jag ska kolla upp nu då.. Det verkar finnas en hel del tester där man får veta sånt som man inte visste att man behöver veta om sig själv.
Jaha ja, det var intressant, mina "karriärer" på förskolan verkar ha varit rätt. Och bibliotekarie.. efter många år i barnomsorgen har jag ofta sagt att jag vill jobba som bibliotekarie. Tänk vilken dröm att jobba på ett ställe där alla MÅSTE vara tysta...
Undrar vad jag ska kolla upp nu då.. Det verkar finnas en hel del tester där man får veta sånt som man inte visste att man behöver veta om sig själv.
Saker man kan göra när man har "skyhög" feber
Redigera supermånen i PSE:
Göra ett provtest på mensas hemsida (och upptäcka att en blondins förmåga till logiskt tänkande i alla fall inte behöver vara helt körd;)):
Ja, det var allt. Eller, jag har sökt en massa jobb också. Och nu har jag bloggat. Väldigt vad effektiv man kan bli när man har feber..
Göra ett provtest på mensas hemsida (och upptäcka att en blondins förmåga till logiskt tänkande i alla fall inte behöver vara helt körd;)):
Ja, det var allt. Eller, jag har sökt en massa jobb också. Och nu har jag bloggat. Väldigt vad effektiv man kan bli när man har feber..
Kommenterar gör jag..
Ni kanske tycker att jag aldrig kommenterar hos er längre. Men det gör jag. Oj vad jag kommenterar. Jag skriver och skriver. Långa kommentarer. Bara det att det ofta slutar med att jag tar bort dem istället för att skicka dem. Så där kan jag ju inte skriva, tänker jag...det där är för fräckt...för elakt...för ironiskt...för mesigt...för blödigt...för larvigt...för dåligt för att skicka iväg, och så får jag lite ångest och trycker på det lilla krysset i högra hörnet istället.
Atjoo..
Jag är förkyld, har ont i halsen, värk i kroppen och JÄTTEHÖG feber. Termometern visar 37,7. Antagligen är det fel på den. Eller så är det så att 37,7 faktiskt ibland ÄR jättehögt. För jag KÄNNER ju att jag har jättehög feber. Så det så. (Ju mer jag känner efter desto högre blir den..) Men ni behöver inte tycka synd om mig. Det sköter jag så bra själv..
18 år till nästa tillfälle
Har ju glömt att blogga om det här med supermånen!
Jag såg att många hade fotat månen och ville inte vara sämre, så jag tog också ett foto på den genom fönstret trots att jag inte såg något konstigt (man får inte missa en chans till ett eventuellt blogginlägg). Sen gick jag och lade mig och glömde den där månen ända tills igår då jag kom att tänka på att jag hade det där fotot i kameran.
Dessutom kom jag att tänka på att jag faktiskt knappt sovit alls den där natten. Jag hade mardrömmar hela natten. Drömde att någon drog i mig och vaknade av jag själv skrek högt en gång.
Jag såg att många hade fotat månen och ville inte vara sämre, så jag tog också ett foto på den genom fönstret trots att jag inte såg något konstigt (man får inte missa en chans till ett eventuellt blogginlägg). Sen gick jag och lade mig och glömde den där månen ända tills igår då jag kom att tänka på att jag hade det där fotot i kameran.
Dessutom kom jag att tänka på att jag faktiskt knappt sovit alls den där natten. Jag hade mardrömmar hela natten. Drömde att någon drog i mig och vaknade av jag själv skrek högt en gång.
Inte vet väl jag om mardrömmarna var månens fel. Men vi kan väl säga att det var så.. Bara för att det blir roligare så.
Fint besök
Musonen 2 är här och hälsar på, utan Lilla Mu och Musvärdottern. Han jobbar i Stockholm ett par dagar och passar samtidigt på att träffa sin högt älskade mamma (och pappa) istället för att bo på ett tråkigt hotell alldeles ensam.
I morse tog han med sig resväskan till jobbet, ifall han skulle få för sig att åka hem redan ikväll. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det..
Igår muttrade han dock något om att han ångrade sig. Ska sanningen fram så sade han det nog inom en minut från att han kom hit. Det hade nåt med mig och Mudottern att göra, jag fattade inte riktigt. Om jag tänker efter kan det vara att vi kramades lite väl mycket. Eller kanske att vi skrattade lite åt Musönernas sätt att hälsa på varandra genom att nicka lite nonchalant och börja boxa på varandra det första de gjorde. Eller så var det Mudotterns kommentar om att jag hade fått ett gratis inlägg till bloggen som gjorde det.
I morse tog han med sig resväskan till jobbet, ifall han skulle få för sig att åka hem redan ikväll. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det..
Kan inte allt bara flyta på..
Det är så mycket som är irriterande och jobbigt i onödan just nu. Till exempel så har jag ännu inte fått mitt arbetsgivarintyg, efter en dryg månads arbetslöshet. Jag har tryckt på. Jag har mailat, och ringt. Flera gånger. Min f.d. chef har också mailat och ringt till lönekontoret. Först skylldes det på lönekörning. Jag var förstående och tänkte att det kommer väl efter lönekörningen då. Nu är det lönekörning igen.
Jag har varit så trevlig och tålmodig, och bara bett lönekontoret snällt att skicka intyget till mig. För en vecka sedan skrev jag ut det från a-kassans hemsida och skickade det till lönekontoret, som ett sista vänligt försök, med en vädjan om att jag behöver det nu för att få någon a-kassa. Men inget intyg kommer.
Så nu har jag tröttnat och bett facket om hjälp. Vad jag egentligen har lust att göra vågar jag inte ens berätta. Och jag kommer ändå inte att göra ett skit. Jag är en snäll flicka. Alldeles för snäll. Och för trött för att bråka.
Jag har varit så trevlig och tålmodig, och bara bett lönekontoret snällt att skicka intyget till mig. För en vecka sedan skrev jag ut det från a-kassans hemsida och skickade det till lönekontoret, som ett sista vänligt försök, med en vädjan om att jag behöver det nu för att få någon a-kassa. Men inget intyg kommer.
Så nu har jag tröttnat och bett facket om hjälp. Vad jag egentligen har lust att göra vågar jag inte ens berätta. Och jag kommer ändå inte att göra ett skit. Jag är en snäll flicka. Alldeles för snäll. Och för trött för att bråka.
Angående gökorna...
Efter förra inlägget har frågorna vällt in, "men hur kom de till din blogg genom att googla hör ni gökorna?" "har du skrivit om gökar?" osv...
Nej jag har aldrig (innan den här följetongen) skrivit om gökar eller gökor i min blogg. Men min blogg heter Hörni... Folk har googlat på "hör ni gökorna" och hamnat på min blogg tack vare att min blogg heter Hörni. Förstår ni? Hör...ni..(gökorna). Googlar man hör ni... så hittar man min blogg.. Förstår ni nu då? ;)
Hör ni gökorna 2
Minns ni mitt inlägg? Fem personer från Stockholm, Göteborg och Gällivare hade, samma dag, googlat "hör ni gökorna" och hamnat på min blogg, och varken jag eller ni fattade varför. En förklaring kom i en kommentar i förrgår.
Lite kul tycker jag.. Även att norrmän tror att vi har det som ett vanligt uttryck, haha. ;)
För övrigt är det numera åtta personer som hamnat här efter att ha googlat "hör ni gökorna".
För övrigt är det numera åtta personer som hamnat här efter att ha googlat "hör ni gökorna".
Lite snö är inte hela världen
Åkte till stan en sväng idag.
Det hade kommit något skit på marken som jag gjorde mitt bästa för att ignorera.
Änderna njöt i solen.
Och vi njöt av en fika.
Men det jag egentligen ville berätta är att jag faktiskt, innerst inne, skiter i den där snön som kom lite retfullt. Man måste bara inse hur bra vi har det här i trygga Sverige.
Genom praktiken i butiken har jag lärt känna en jättefin japanska, vars släktingar i Japan turligt nog klarat sig undan katastrofen. Inte alla hennes vänner har haft samma tur, tyvärr. Häromdagen hade vi en tyst minut för offren och för landet i kris. Det känns så nära när man har kontakt med någon som är direkt berörd.
Nu har hon och hennes vänner inlett ett samarbete med Röda korset och Rädda barnen och startat en insamling till förmån för offren. Som tack till alla som skänker pengar har de vikt massor med pyttesmå, ursöta origamifigurer (ni kan se en i länken ovan) med material sponsrat av butiken. De försynta japanskorna bad inte om sponsring, utan ville köpa materialet, när en av de andra anställda ryckte in, ringde chefen och ordnade så de fick det gratis. Inte mer än rätt kan man tycka, men själva säger de sig vara överväldigade av den medkänsla och det stöd de får av svenskar.
"Rädda barnen i Japan" hörde vi en liten pojke ropa på stan. Vi stoppade pengar i en av bössorna, och möttes av stor tacksamhet. Någon origamifigur kunde vi inte få, de var slut. Men det är ju bra! Det måste betyda att många skänkt pengar.
Sedan åkte vi hem. Solen värmde från en klarblå himmel, och nästan all snö som föll igår hade smält.
Nöjda nu?
Fick klagomål igår. Jag måste blogga mera! Jag måste tydligen förstå att Mudottern vill ha något att läsa, och hennes pojkvän verkar inte ens känna till någon annan blogg så honom har det varit jättesynd om. Så nu bloggar jag. För deras skull. (Det vore verkligen inte mer än rätt om jag fick en kommentar av dem, för en gångs skull..!)
Om Mudotterns pojkvän finns mycket att berätta (nu blir du nervös va, haha;)), men jag vet inte om hans humor lämpar sig i skrift. Till och med gurkorna skulle bli generade, tror jag. Kan ju i alla fall berätta att jag viker mig dubbel av skratt varje gång vi ses. Och efter hand han har förstått var nivån ligger i vår humor blir skämten allt grövre. Ingen vet var det kommer att sluta..
Kan ju berätta för er andra om senaste gången jag umgicks med Mudottern. Vi gick på stan och plötsligt kom det fram några killar och tjejer och frågade om vi ville vara med i en film. "Haha, är ni galna, aldrig i livet" hann jag tänka, samtidigt som jag hörde Mudotterns ord.. "Jaaa, det kan vi väl".. Så fick vi och tio-femton andra varsin tidning i handen, och fick gå uppför en rulltrappa, och ner igen, i en lång rad, alla läsande tidningen samtidigt. En s.k flash mob alltså. Det var lite kul måste jag erkänna. Till vår besvikelse kommer dock inte filmen visas någonstans (vi som hade hoppats på filmfestivalen i Cannes).
Om Mudotterns pojkvän finns mycket att berätta (nu blir du nervös va, haha;)), men jag vet inte om hans humor lämpar sig i skrift. Till och med gurkorna skulle bli generade, tror jag. Kan ju i alla fall berätta att jag viker mig dubbel av skratt varje gång vi ses. Och efter hand han har förstått var nivån ligger i vår humor blir skämten allt grövre. Ingen vet var det kommer att sluta..
Är det fel på mig?
Känner inte igen mig själv riktigt. Jag som älskat att blogga har bara bloggtorka hela tiden. Och jag varken hinner eller orkar kommentera hos alla jag vill kommentera hos. Och igår... håll i er nu... igår tackade jag NEJ till en SEMLA!!!! Jag ORKADE inte...:( Mina jobbarkompisar reagerade inte, men om de hade känt mig bra hade de nog svimmat..
Överraskning igen!
Snacka om att jag blev förvånad när jag kom hem från jobbet idag, och möttes av en blombukett! Jag fattade ingenting, tankarna gick.. fyller jag år idag..?..har inte jag nyss fyllt..?..är det redan januari igen..?..skulle det inte vara sommar först..?
När jag fick se kortet i den härligt lila buketten förstod jag. Fast ändå inte. Jag ritade ju av lilla mopsen Alice för mitt eget nöjes skull, utan att ens fråga först, så jag är både förvånad, rörd och glad att det uppskattades så av Mia Systeryster.
Tack snälla, gulliga Mia för de underbara blommorna! :)
När jag fick se kortet i den härligt lila buketten förstod jag. Fast ändå inte. Jag ritade ju av lilla mopsen Alice för mitt eget nöjes skull, utan att ens fråga först, så jag är både förvånad, rörd och glad att det uppskattades så av Mia Systeryster.
Tack snälla, gulliga Mia för de underbara blommorna! :)
Överraskning!
Det är minsann inte varje dag man får paket i brevlådan, men igår när jag kom hem från jobbet låg det här och väntade på mig.
Slätar över
Nä, nu måste jag återigen göra ett nytt inlägg för att slippa se det förra arga. Som vanligt får jag ångest när jag varit sur i min blogg. Och gurkorna blir ledsna också.
Imorgon är det alltså måndag och jag ska göra min sista veckas praktik. Ska kämpa på för att hinna lära mig så mycket som möjligt, men måste erkänna att det är jobbigt. Jag har ju varit ledig ett halvår och därför inte känt av ryggen speciellt mycket, men har nu upptäckt att min rygg nog ändå inte klarar av ett jobb där man står, går, packar upp, lyfter tungt och hänger upp saker, ofta i obekväm ställning, hela dagarna. Ryggen och höfterna värker och det "krampar", svullnar och ömmar vid operationsärret. I fredags var jag till läkare och han skickade en remiss till ortopeden. Troligen är alltihop skruvarna och plattornas fel och antagligen kommer det bli operation igen, för att ta bort dem. Det är tydligen sånt som händer efter en steloperation. Har jag tur slipper jag vänta ett år eller så på att få det gjort.
Antiallthumör
Jag fortsätter vara trött och oinspirerad. Känner mig urlakad. Och är på ett konstigt humör:
Mumannen: Jag tycker vi ska äta något enkelt och gott idag.
Ja, sånt humör är jag på.
Melodifestivalen igår. Låten som vann var inte den jag röstade på, men om nu de flesta gillade den bäst, så var det väl rätt då. Jag tycker det är löjligt att ha en utländsk jury. Jag vet att många inte håller med mig, men jag tycker att vi ska fortsätta rösta på de låtar vi gillar bäst istället för att försöka lista ut vilken låt som har chans att vinna eurovision. Det är bara underhållning det handlar om. Inte så viktigt. Själv gillade jag Nicke Borg och Swingfly, men skulle aldrig köpa en skiva med någon av dem. Jag gillar melodifestivalen för showen, tävlingsmomentet och hela grejen, men det är inte ofta jag hör en låt som jag verkligen älskar där.
En grej som jag egentligen bara skrattar åt är alla som tycker att vi ska "lägga ner skiten". Skulle svt lägga ner sin största succé som har runt 3 miljoner tittare varje vecka? Det vore ju ganska korkat av dem..
Jag är irriterad på en annan sak också. Jag som gillar Kommunal, anser att de gör mycket bra och har haft stor hjälp och nytta av dem flera gånger, är ändå arg på dem nu. För deras kampanj om "rätten" att ha sina barn längre dagar på förskolan. Det är tydligen "synd om" föräldrar som "känner press" att hämta tidigt.
Vem tänker på barnen i det här fallet? Inte Kommunal i alla fall. Jag har jobbat väldigt länge med barn och har sett många små som varit extremt trötta av sina långa dagar på förskolan, och unnar alla att ha föräldrar som försöker korta ner dem ibland. Att det sen inte är alla förunnat att kunna välja är en annan sak. Och personalen gör allt för att barnen ska må bra och ha kul, så oroa er inte för det, men fortsätt försöka korta barnens dagar, både för deras och er egen skull, ni som kan, det tycker jag är jättebra. (Update: Bra krönika angående kommunals kampanj)
Nä, nu får jag sluta gnälla, det finns värre saker. Läser och ser på tv hela tiden om det ofattbara i Japan, lider med dem, tänker på min jobbarkompis som är därifrån, och hoppas att hennes familj och vänner inte är drabbade.
Mumannen: Jag tycker vi ska äta något enkelt och gott idag.
Jag: Jag vill hellre äta nåt svårt och äckligt.
Ja, sånt humör är jag på.
Melodifestivalen igår. Låten som vann var inte den jag röstade på, men om nu de flesta gillade den bäst, så var det väl rätt då. Jag tycker det är löjligt att ha en utländsk jury. Jag vet att många inte håller med mig, men jag tycker att vi ska fortsätta rösta på de låtar vi gillar bäst istället för att försöka lista ut vilken låt som har chans att vinna eurovision. Det är bara underhållning det handlar om. Inte så viktigt. Själv gillade jag Nicke Borg och Swingfly, men skulle aldrig köpa en skiva med någon av dem. Jag gillar melodifestivalen för showen, tävlingsmomentet och hela grejen, men det är inte ofta jag hör en låt som jag verkligen älskar där.
En grej som jag egentligen bara skrattar åt är alla som tycker att vi ska "lägga ner skiten". Skulle svt lägga ner sin största succé som har runt 3 miljoner tittare varje vecka? Det vore ju ganska korkat av dem..
Jag är irriterad på en annan sak också. Jag som gillar Kommunal, anser att de gör mycket bra och har haft stor hjälp och nytta av dem flera gånger, är ändå arg på dem nu. För deras kampanj om "rätten" att ha sina barn längre dagar på förskolan. Det är tydligen "synd om" föräldrar som "känner press" att hämta tidigt.
Vem tänker på barnen i det här fallet? Inte Kommunal i alla fall. Jag har jobbat väldigt länge med barn och har sett många små som varit extremt trötta av sina långa dagar på förskolan, och unnar alla att ha föräldrar som försöker korta ner dem ibland. Att det sen inte är alla förunnat att kunna välja är en annan sak. Och personalen gör allt för att barnen ska må bra och ha kul, så oroa er inte för det, men fortsätt försöka korta barnens dagar, både för deras och er egen skull, ni som kan, det tycker jag är jättebra. (Update: Bra krönika angående kommunals kampanj)
Nä, nu får jag sluta gnälla, det finns värre saker. Läser och ser på tv hela tiden om det ofattbara i Japan, lider med dem, tänker på min jobbarkompis som är därifrån, och hoppas att hennes familj och vänner inte är drabbade.
Sjukt trött
Hur sjutton orkar folk jobba heltid? Jag orkar knappt egentligen inte ens med 30 timmar i veckan. Kommer hem halv sju-sju varje dag med sprängande huvudvärk och ont i ryggen. Bloggen blir lidande..men jag är väl tillbaka när jag hittar orken igen. Ni får en ros så länge. För att ni är så fina och läser och kommenterar ändå.
Min dag idag!
Bästa dagen på hela året.
Det är lag på att äta semla idag (har jag för mig).
Det är nästan så man borde säga grattis till mig idag, faktiskt.
Hör ni gökorna
Nu måste jag ännu en gång göra ett inlägg för att alla ska slippa se det förra (vill ju inte att det ska gå konstiga rykten om mig). Det är min nya grej, kan hålla på hur länge som helst och kommer med all säkerhet locka hit en mängd nya läsare. Eller inte. Eller kanske? Kanske folk vill komma hit varje dag för att se om de slipper se föregående inlägg?
Man vet aldrig hur folk tänker. Det har jag förstått, inte minst sedan jag skaffade google analytics. Till exempel har fem personer, från Göteborg, Gällivare och Stockholm, hamnat här genom att googla "hör ni gökorna". Alla den 25 februari. Lite konstigt kanske, men ni är välkomna hit i alla fall. Hoppas ni inte blev besvikna när ni inte hittade några gökor..
Man vet aldrig hur folk tänker. Det har jag förstått, inte minst sedan jag skaffade google analytics. Till exempel har fem personer, från Göteborg, Gällivare och Stockholm, hamnat här genom att googla "hör ni gökorna". Alla den 25 februari. Lite konstigt kanske, men ni är välkomna hit i alla fall. Hoppas ni inte blev besvikna när ni inte hittade några gökor..
Sitter och kollar på Vasaloppet. Det är mysigt med längdskidåkning. Ingen som vrålar hysteriskt för att det blir mål, inga brölande karlar i publiken, utan lugnt, fint och härligt meditativt ljud från skidor som glider mot snön medan jag sitter i soffan under en filt med en kopp te i handen, väntar på att Mumannen ska komma hem med semla, och bara kopplar av och njuter.
Ponogri
Det här inlägget är till för att jag ska slippa se det förra tråkigt negativa inlägget. Varje gång jag är negativ i bloggen ångrar jag mig... Idag har vi promenerat i solen och tagit det lugnt. Skypade precis med Lilla Mu och ska snart göra pizza och kolla på Andra chansen. Och äta godis. Finns alltså ingen anledning att sura för tillfället.
Den konstiga rubriken är en ordverifiering jag fick häromdagen. Jag tänkte att den kunde lätta upp det här meningslösa inlägget. Kanske. Eller inte.. Men jag hade av någon anledning ganska kul åt den. Just nu känns det lite oklart varför. Men ni är smarta och kan säkert lista ut det..
Ha en trevlig lördagkväll allihopa!
Den konstiga rubriken är en ordverifiering jag fick häromdagen. Jag tänkte att den kunde lätta upp det här meningslösa inlägget. Kanske. Eller inte.. Men jag hade av någon anledning ganska kul åt den. Just nu känns det lite oklart varför. Men ni är smarta och kan säkert lista ut det..
Ha en trevlig lördagkväll allihopa!
Grattis..
Sverige tog VM-silver i stafett.
Då fokuserar Aftonbladet på att "Northug är en gris".
Idioter..
Alice
Hej Mia, hoppas det är ok att jag försökt rita av din lilla mops. :)
En hund igen...
Jag vet inte riktigt hur det gick till, och varför mitt liv plötsligt handlar så mycket om hundar. Eller.. inte mitt liv förresten, jag har ju inte ens hund själv, och kan ingenting om dem heller, men ändå ritar jag hundar hela tiden..(har lagt ut några nygamla här också, om ni vill se)
Nu fick jag för mig att prova på akvarell för ovanlighetens skull (för första gången kanske till och med). Jag använde akvarellpennor, pensel och vatten, så det är ingen "riktig" akvarell, men ändå. Det var svårt. Jag har haft ett foto på en av mina läsares hund som förlaga (utan att fråga först, hoppas det var ok), men det är inte särskilt likt, och jag är inte särskilt nöjd. Speciellt inte med nedre delen av bilden. Akvarell är jobbigt. Det går inte att göra om när det blir fel. Men övning ger färdighet, hoppas jag.
Någon som känner igen sin lilla hund? ;)
PS: Tack så jättemycket för alla roliga förslag på hundar i förra inlägget. Nu har jag att göra ett tag..:D
Update:
Det är Malin och Daniels söta lilla Dixie jag har försökt måla av.
Ni kan kolla själva på Malins blogg om ni tycker det är likt.
(Och nu håller jag på med en annan bloggläsares hund. Spännande va?;))
