Hemma bra men Mallorca bäst

Hahaha (läs; buhuhuuu..), hur i hela fridens namn kunde jag missa att ett foto i collaget jag kämpat med i mer än en timme hamnat upp och ner???? Ja, ja, ni (läs; jag) får stå ut med det, för det finns inte en chans att jag orkar göra om allt. :)
 
 
 
 
Vi har haft det så otroligt, otroligt, långt över förväntan underbart både i det fantastiska huset med egna poolen tillsammans med våra vänner (som känns som de blivit våra vänner mer på riktigt än förut), på alla utflykter och på hotellet och stranden de sista fyra dagarna.
 
Om vi hade haft en aning om hur härligt och vackert Mallorca och Palma är så hade vi åkt hit för länge sedan. Det var så trist att åka därifrån och vi funderar redan på hur vi ska lösa det för att få komma tillbaka så snart som möjligt. 
 
Vi har alltid varit sådana både jag och Mumannen. Stormtrivs vart vi än reser. Längtar aldrig hem. Vill bara ha mer och mer och mer.

Sista inlägget..

..innan resan.


Snart sitter jag där uppe i luften (fast i ett rödvitt plan istället för det där blåvita som jag fotade från bilen när vi åkte förbi Arlanda en dag) och skakar av rädsla. Fyyyy vad läskigt! Det borde vara skräckavdrag på biljetten när man är så flygrädd som jag.

Man borde åtminstone få gratis drinkar innan, det tycker jag verkligen.. Vi ska i alla fall ses i baren vid halv fem-tiden imorgon bitti för att hälla i oss lite lugnande medel innan avgång.

Datorn ska med men vi får se om jag bloggar eller inte. Troligen inte för jag behöver ett uppehåll.

Ha det så underbart allihopa, tills vi hörs igen! :)

Gurkan för i år


Ja, här är den. Lite annorlunda än tidigare år. De långa var slut (påstår Mumannen) (det var han som köpte den) så det fick bli korta gurkor istället. Men det gör inget, för storleken har ju ingen betydelse. Har jag hört.

Ja, det är en tomat i bakgrunden också. Minns inte vilken sort. Kan alltså bli allt från cocktail till biff.

Det vill säga OM nu Musonen VATTNAR varje dag när vi är borta! Han älskar att reta sin ömma moder och har hittills sagt att han vägrar..

Heja Sverige!

Matchen är i full gång. Usch vad spännande!
Jag brukar hantera spänning och nervositet med att göra något annat. Gå på toa, städa, läsa en bok eller sitta med datorn i knät och blogga. Kommer bli otroligt glad om de vinner och kommer tycka det är tråkigt, men inte alls bli arg eller sur på spelarna om de förlorar, så som många verkar bli.
Jag tycker inte man kan ta för givet och kräva att idrottsmän och kvinnor ska prestera som förväntat varje gång de deltar i tävlingar. Idrott är ju så, ibland lyckas man och ibland inte. Oväntade saker händer, någon som ingen räknat med ska vinna lyckas äntligen och tvärtom.
Sen är det såklart trist när den man håller på är den som förlorar. Men det är smällar man får ta med jämnmod som åskådare, kan jag tycka.
Och nu har England hunnit göra mål, vad synd för oss då..

Fredagsmys. Jag är sjukt duktig för att vara jag och äter inte godis idag heller. Magen är glad och tacksam.

Kanske en ko till Mufamiljen?

Plötsligt vill jag inte bara ha en hund längre. Nu vill jag ha en katt också (Roberts "fel").

Jag vill ha en vuxen men inte så jättegammal hund nu, en katt snart och en valp i en framtid då vi har möjlighet att ha valp. Och en sån här sötnos kanske? Och marsvin är också jättemysiga. Papegojor älskar jag och har alltid velat ha en riktigt tam som kan prata och gå lös hela tiden. Jag vill alltid klappa alla hästar jag ser och längtar efter att rida igen.

Mumannen frågade häromdagen om jag blivit helt djurgalen. Vadå BLIVIT? Jag har ju alltid varit sån här! Har han glömt att jag brukar tvinga in honom i djuraffärer och jämt tjatar om allt mellan akvarium och häst?

Jag har haft en hamster, akvariefiskar, en sköldpadda. Jag red och var hästtokig när jag var ung. Jag hade en kanin när Mumannen och jag träffades för 30 år sedan, vi har haft katt, ödlor och tre marsvin.

Det är egentligen bara de senaste åren vi varit helt djurlösa. Och några år när barnen var små.

Mumannen måste ha förträngt att jag ÄR djurgalen. Men nu ska han bli varse. ;)

Men godmorgon då

Jag passade på att helt oplanerat vakna jättetidigt utan att kunna somna om så här på första lediga dagen. Dumt att slösa semestertid med att sova liksom. Dessutom börjar inte semestern förrän på måndag. Idag är ju bara en vanlig sketen ledig fredag.

Den lediga fredagen ska jag bland annat ägna mig åt att gå till jobbet en vända. Men inte för att jobba precis. Eller lite kanske. Att träffa vår administratör kan väl kanske räknas som att jobba lite grand. Men ett betydligt lugnare jobb än att ta hand om sjutton vilda (och supergoa) ett- och tvååringar.

Skönt

Det har varit en lång men rolig dag, men nu är den över. Har ont i fötterna. Och huvudvärk som troligen beror på en blandning av stress och att jag kraftigt minskat intaget av mjöl, socker och kaffe den senaste tiden. Ont i magen också, troligen beroende på att jag ändå åt lite smörgåstårta och en liten bit kardemummakaka idag.
Det bevisar att jag måste fortsätta hålla nere mjöl- och sockerkonsumtionen.

Men jag är glad, för drygt fem veckors semester börjar NU.

Snart tillbaks

Sista arbetsveckan är fullspäckad med möten, sommarfester och övertidsarbete (det där lät nog värre än det egentligen är, men ändå, jag är van att jobba halvtid, tål inte stressperioder och har just nu öronsus och migränaura (blixtar framför ögonen) varje dag på min promenad till jobbet).
Men, bara två dagar kvar nu, sedan kanske jag får tid och ork till bloggen ett par dagar.

Paket till mig!

Inte varje dag (men inte alltför sällan heller om jag tänker efter) jag har paket som väntar i brevlådan, men idag kom det ett, från otroligt givmilda Malin.

En bikini som Malin inte kan ha, men som passar mig perfekt och kommer till användning redan nästa vecka. Och en jättefin, rolig bok som också passar mig perfekt. Inslagen i presentpapper och allt.

Tack snälla, snälla, söta Malin! :)


Och nu blir det fotboll. Heja heja! Spännande det ska bli!
(hoppas jag)(eller inte)(hoppas Sverige vinner överlägset, jag orkar inte med en massa spänning)

Gratis KBT, typ

Bästa sättet att bota en fobi är ju faktiskt att utsätta sig själv för det man är rädd för.
Så, visst är jag snäll som försöker hjälpa er småkrypsfobiker med mina makrobilder?

En av de tre fästingar som Flisan fick under en promenad igår.
Varsågoda hörni. ;)

Ryser än

Idag har jag fotat makrobilder på en fästing. Snäll jag är som inte visar dem va?

Ni får se ett spindelnät i närbild istället.

Men någon dag kommer nog fästingbilderna också här på min blogg, bara så ni vet. ;)

Hundsuget går aldrig över

(här hittar ni prinsessan Diana)

Ja, det vore ju perfekt om det var så jag fungerade. Men tyvärr, varje gång Flisan eller valpen Agda är här blir jag ännu mera sugen på en egen hund. Jag blir inte det minsta avskräckt av att Agda bits och inte har varit helt rumsren eller av att Flisan ska ut på långpromenader i skitväder. Jag (och Mumannen) vill ändå ha en egen hund.

Jag inte bara vill, det skulle vara bra för mig också. Jag behöver något att bry mig om (istället för att sitta med datorn i knät) när jag är hemma så mycket och jag behöver promenaderna för att må bra. Jag till och med MÅSTE promenera dagligen för att hålla ryggen i form efter steloperationen.

Frågan är om jag (vi) orkar vänta på att vi ska ha möjlighet att köpa en liten valp. Hur ska det gå till liksom? Måste ju vara långledig då. Men det finns ju faktiskt jättefina äldre hundar till salu också. Så vi får väl se hur vi gör.

Kär i liten vovva


Se sånt fint promenadsällskap jag lyckades skaffa mig idag. Jag ringde Mudottern och frågade om de möjligtvis kanske skulle behöva hundvakt. Så nu har vi söta Flisan här. :)

Vi har gått powerwalk (jag till och med joggade lite) ätit gott dietfoder och ett par äckliga piller för att kanske slippa de ännu äckligare fästingarna (ändå fick vi med ett par fästingar in...huuua..).

Och så har vi suttit i soffan, kliat och masserat, blundat och njutit. Och puffat mjukt med lilla tassen mot min arm så fort jag slutat klia en stund.

Pengafunderingar

Blev väckt av Mudotter som ringde halv tio i morse. Herregud, så länge kan man ju inte sova! Tur att hon ringde.

På tal om något helt annat, vad svårt det är att veta ungefär hur mycket pengar vi kan tänkas behöva under vår Mallorcavistelse.

Så dags att tänka på det NU, en vecka innan resan, kanske ni tänker, men jag menar inte att vi kanske inte har råd, utan det är bara pengakontrollfreaket i mig som vill ha koll på läget. Spanien är ju inte som att resa till Malaysia tex, där allt var hur billigt som helst och vi knappt behövde tänka ett dugg på pengar (det mesta vi betalade för middag för alla fem var 200 kr inklusive vin och öl).

Ni som är beresta kanske kan berätta (även om det tar emot för en svensk att berätta hur mycket man gjort av med under semestern)?

Vi ska bo i villa med kök vecka 1 och vi som är inbjudna av våra kompisar (3 par) ska ansvara för maten till oss alla åtta. Vi kommer säkert äta ute någon gång, men grilla hemma en hel del. Åka på utflykter med hyrd bil, äta lunch ute osv.

Vecka 2 som består av fyra extranätter för bara mig och Mumannen blir det nog lugnare. Vi ska mest slappa och ta det lugnt. Tror vi. Men äta ute varje dag.

Nå, vad tror ni? Klarar vi oss på ett par tusenlappar? ;D


PS: Jag försöker kommentera hos er alla, så ni vet, men min dator har blivit dum i huvudet och vill inte samarbeta.. :(

Inte så mycket blondin längre

Före:
Här står jag med min fruktansvärda utväxt.

Den här..

Mitt i:
Bort med utväxten! Bort med en del av det blonda!
Och bort med de slitna topparna!

Efter:
Ingen utväxt. Massa mörkbruna slingor.

Men jag får inte till bilderna..
Är mycket mörkare i verkligheten ju!

Hej kom och hjälp mig

Får rysningar när jag ser mig själv i spegeln.. Och det beror inte på rynkorna, utan på den här:

UTVÄXTEN!
(som om ni behövde upplysas om att det var den jag menade)

Den ska tack och lov bort idag!

Jag vill inte vara ljusblond längre (har aldrig velat heller men frisören lyckas sällan få till det exakt så som jag vill..). Ser ju inte klok ut bara ett par veckor efter färgning. Jag vågar inte färga själv. Men jag vill inte ha min egen fula råttfärg heller.. Såå irriterande! Och dyrt.

Halvnakna damer

Handlar man på Twilfit får man kläderna inslagna i sånt här fint silkespapper:
Jag gav det till Mumannen. Jag har ju redan min fina påse, så då tänkte jag att han kunde få ett fint silkespapper att titta på så han inte blir avundsjuk.

Mina shoppingbestyr fortsätter alltså. Förutom underkläder handlar jag mycket randigt, och blå toppar. Det bara blir så. Jag har alltid handlat blå kläder. Fick höra det redan på gymnasiet.. Du har alltid blå kläder på dig. Jaha, ja, det stämde ju, utan att jag hade tänkt på det.

Och det är nog lite så fortfarande. Men det är väl ok..

Dina ögon blir knallblå i solskenet när du har den där blå jackan på dig, fick jag höra på jobbet en gång. Så det är väl inte helt fel av mig att ofta bära blått ändå, kan jag tänka.

Nu måste jag "bara" hitta (minst) en kjol och (minst) ett par shorts också. Det finns inga i hela Uppsala som passar min kropp, så jag vet inte hur det ska gå till.

Så, det var dagens modeuppdatering från horni, varsågoda.

Mumannens lyckodag

Han har fått gå med mig i klädaffärer några timmar. Burit klänningar, sprungit efter andra storlekar när jag provat och varit smakråd.

Och vad har jag köpt då, jag som måste fylla min numera tomma garderob med sommarkläder? Två t-shirtar. Det räcker ju inte! Måste dra med honom på en runda till.


Men oj, nu stack han visst. Hörde nåt om att fiska, sen var han borta..

Kan inte supa

Jag kan ha överdrivit en aning i festinlägget igår. Jag blir ju aldrig full. Möjligen salongsberusad ibland. Igår inte ens det eftersom det tog stopp efter ett glas vin. Jag fick världens huvudvärk och tappade lusten för allt vad alkoholintag heter. Därav uteblivet fylleinlägg. Ledsen för er som förväntat er detta (Svorskan och Ama de casa såklart, vilka annars? ;)).

Men nu pratar vi inte mer om det. Jag måste ju berätta att jag fått förlängt på mitt jobb. Ett halvår till, och halvt löfte om förlängt fram till nästa sommar. Skönt. Har aldrig trivts så bra på en arbetsplats någonsin. Och tänk att bästa arbetsplatsen ligger på fem minuters promenadväg från vårt hem. Vilken tur.

Sveriges nationaldag idag, jippi!! Jag läste på facebook att vi firar "att Gustav Vasa råkade rida in i Arboga en gång tiden" "och "att vi blev av med Finland år 1809". Jag struntar i vilket så länge jag får en ledig dag. :)


Svenska flaggan och en finländsfärja passar väl bra till detta inlägg.

Festligheter

Ja, det ska vi på idag. Jag jobbar till fyra och har inte ens några kläder att ha på mig (har ju rensat bort allt), men det ordnar sig hoppas jag (läs: jag kommer att ha klädpanik senast kl.16.30).

Våra vänner fyller 120 (60+60 för att förtydliga, riktigt SÅ gamla vänner har vi inte) så jag räknar med ett jäkla drag.

Mumannen kör (det blir nog bäst så eftersom jag inte har körkort) så han får väl ta hand om mig, stackarn. ;)

Vad väljer vi?

Vi har bokat om flyget och förlängt vår Mallisresa med några nätter så vi får vara lite för oss själva och slappa innan vi åker hem (första veckan bor vi hos/med vänner).

Men hur vill vi bo egentligen?

1. Gulligt litet blått hotell vid fin strand,
ingen pool,
rum utan terass,
kanske inte ens balkong,
troligen inte havsutsikt
(men man är ju ändå inte på rummet så ofta?).

eller

2. Lite större blått hotell 200 meter från havet
med pool,
rum med stor terass och havsutsikt,
lite billigare än det andra hotellet trots rum med terass och havsutsikt.

Ni kanske fattar, jag är kär i hotell 1, älskar att bo precis vid havet, men är sugen på hotell 2:s rum med terass och havsutsikt.

Ja, oj vilket lyxproblem.. Men ändå (och nåt ska man ju blogga om;)).

Morgonpigg och morgonsur

Jag vaknade med ett ryck tre minuter innan klockan skulle ringa.

Vet inte vad som hänt, men jag är inte lika morgontrött längre trots att jag för det mesta sover dåligt. Jag klagar inte. Det har varit jobbigt att snooza jättelänge för att till slut tvinga (verkligen TVINGA) mig upp ur sängen på morgonen.

Nu när onödigt morgonpigga Mumannen äntligen lärt sig att man INTE pratar med mig (helst inte ens tittar på mig;)) när jag är nyvaken så blir jag bara piggare och piggare!

Men inte ropa hej än, det kan vara en övergående period. Och (bäst att förtydliga) att jag har lättare att vakna betyder tyvärr INTE att jag är gladare på morgonen. Vill fortfarande bara vara ifred när jag är nyvaken. Så Mumannen ska fortsätta att inte prata med mig, tack.. ;)

Gratis kläder någon?

Vet inte var jag fick energin från på självaste vilodagen, men jag har i alla fall haft en storrensning av min fruktansvärt kaotiska garderob. Kaoset flyttade ut från garderoben till sängen och golvet, jag var nära att drabbas av panik mitt i allihopa men lyckades tränga undan tanken på att bryta ihop och bara jobbade på.

Det blev två stora pappkassar kläder och några skor. Hälften har jag slängt i soporna, resten är användbart men sånt som jag aldrig använder och aldrig kommer att använda.
Bortskänkes. Storlek S och XS.

Ja, det är ju sjukt att jag har köpt dessa kläder för att aldrig använda dem, men det blir så ibland, kanske för er också?

Skönt att rensa i alla fall. Resten får väl hänga kvar till nästa rensning. Allt det där som jag tror att jag kanske kommer att använda men innerst inne vet att jag aldrig någonsin kommer sätta på mig igen.

Pysseldag

Så har jag pysslat färdigt med Lilla Mus födelsedagsbok. Det blev jättefint om jag får säga det själv. Kan inte bli annat med världens bästa Lilla Mu som huvudperson. :)

Vad roligt man kan ha med en lamineringsmaskin och en spiralbindare (billigast möjliga från netonnet, 199kr/styck) och vi har massor med spiraler, plast och färgat papper kvar så Lilla Mu kan få göra egna böcker av sina teckningar, om hon vill när hon kommer hit.

Matpanik

Jag har två funderingar idag. För det första, när kommer Mumannen hem från fisket? För det andra, vem ska laga mat om inte Mumannen kommer hem i tid?

Själv har jag nästan slutat laga middag. Jag gör det när jag måste (fast ibland skiter jag i det då också), men mer är det inte. Blir stressad bara jag tänker på att försöka få till ett mål mat. Klart det är ett i-landsproblem (så var det sagt), men det hjälps inte, jag känner mig sliten efter alla år som middagsplanerare och matlagerska i familjen.

Om jag hade råd skulle jag äta ute varje dag. Eller anställa någon som fixade mat åt oss. Alternativt kan ju Mumannen hålla sig hemma runt middagstid varje dag. ;)

RSS 2.0