Mera Höga Kusten
Vill man campa på höga kusten borde man göra det i.. den här viken.
Norrfällsviken hette den visst (fick googla lite;)). Jättemysigt ställe, med två fina havsbad och stor härlig campingplats.
Vill man se såna här lustiga krumelurer..
..och ett stort sånt här... vattenkaos... kanske bada till och med..
..kan man lämpligtvis fråga Mumannen vad det här vackra stället heter (han är inte hemma just nu). ;)
Det fanns gott om vackra sommarblomster på stället jag inte minns namnet på.
Vill man se sveriges näst högsta vattenfall..
..så åker man till det. ;) Västanåfallet heter det visst (tack igen google..).
Minnesmärket från kravallerna i Ådalen går att se.. lämpligtvis i Ådalen (den är ganska stor, ni får leta).
Vid Sandöbron finns ett ställe jag minns allt om. Ett fikaställe! Som dessutom är ett K-märkt byggnadsminne.
Wästerlunds konditori..
..som har funnits där sedan 40-talet.
Många kändisar har varit där genom åren.
Och nu även vi.
Det var dagens semestertips från en ganska glömsk semesterfirare.
Hemma igen
Efter en solig vecka på Höga kusten, varav några dagar bara Mumannen och jag, några dagar med Lilla Mu och några dagar med hela Lilla Mufamiljen är vi hemma i lägenheten igen.
Längtar redan tillbaka. Vill kunna ha dörren öppen mot en trädgård, sitta ute, känna mig fri istället för instängd. Tror Elsa vill det också, vi har sällan sett henne så harmonisk som under den här veckan.
Nåja... nu är vi hemma i alla fall och åttahundra maskiner tvätt (ok då.. åtta maskiner) senare orkar jag göra ett blogginlägg. Jag ska inte visa alla mina niohundrasjuttiofem bilder (ingen överdrift denna gång, det är exakt 975 bilder i mappen), men ganska många får ni i alla fall stå ut med.
Elsa sitter i skuggan och njuter.
Får en puss av Lilla Mu.
Och lite hemlagad mat.
Elsa ville bara bada tassarna.
Hon är visst ingen badhund, utan mer en ligga-i-gräset-och-njuta-hund.
Bryggan vid stugan.
Elsa spanar efter fåglar.
Den nästan tama kråkan Frasse hälsade på (på behörigt avstånd från den livsfarliga fågelhunden).
Mycket fotbollsspelande har det varit.
Fjärilsälvan skrämmer iväg alla monster som är på väg upp från älven.
Grannarna ignorerade eldningsförbudet..
Mini Mu skrattade och pratade.
Här sitter hon i farmors famn.
Solnedgången var så vacker varje kväll.
Men så var det roliga slut och vi tog vägen hemåt över bron.
Hej då lilla stugan vid älven på Höga kusten.
Hoppas vi ses snart igen.
Mannaminne
Häromdagen tog vi med Lilla Mu till ett underbart ställe, Mannaminne, ett fullskaligt konstverk som konstnären Anders Åberg byggt upp tillsammans med sin fru Barbro. Mitt bland alla gamla byggnader från världens hörn, gamla fordon, mängder av prylar och små och stora konstverk kan man bo i små stugor eller på det lilla hotellet som har 15 konstnärligt utsmyckade rum.
Här kommer ett gäng bilder på en bråkdel av allt roligt och fint man kan se på Mannaminne.
Lilla Mu leker rövare
Här var vi i förrgår. Lilla Mu hade jätteroligt.
Hon hoppade.
...hoppade..
..igen och igen..
Och igen.
Klättrade.
Och hoppade.
Hoppade...
...hoppade...
...och hoppade. Så håret fladdrade.
Gick en hinderbana..
Som var jättesvår!
Träffade en kille som drack kissvatten.
Det var gott.
Sen orkade hon hoppa lite till.
Hon åkte linbana.
Och lekte rövare.
Elsa var också med.
Det sista hon gjorde var att ta rövaren i handen och lät sig fotograferas så snällt.
Vi åkte norrut
Efter 30 mil fick vi med oss hela Sundsvallsgänget. Lilla Mu åkte i vår bil och i bilen efter kom resten av familjen.
"Den kommer rasa!!!" skrek plötsligt Lilla Mu när vi var mitt på bron.
Inte för att hon själv var rädd, utan bara för att försöka skrämma slag på farmor (hennes pappas idé såklart. Han var väldigt nöjd med henne efteråt. ;)).
Efter 40 mil var vi framme vid en röd liten stuga med den här utsikten mot Ångermanälven.
Det var härligt. Vissa började rullade i gräset.
Andra hängde på.
Sedan grillade vi och åt.
Satt och pratade.
Skrattade.
Och gjorde en del roliga miner ibland.
Efter några timmar åkte lilla Mu-familjen hem, utom självaste Lilla Mu som stannade kvar.
Och här står hon och borstar tänderna för fullt, med solnedgången och älven utanför fönstret.
Får hållas kort ett tag till
Så här ser "snöåkern" ut mitt i sommaren. Fullproppad med klöver.
En gång kom en traktor och samlade upp alltihop.
Men så växte det upp igen. Så vi får hålla oss på vägen istället för att springa lös på åkern.
Men det gör inget just nu, för den galna löptiken måste ju ändå vara kopplad.
Var är killarna?
Ja, det undrar Elsa ungefär precis hela tiden just nu.
Men vi såg inga killar. Bara grannens katt som heter Elvira.
Vi hittade lite hallon.
Väldigt gott, men en klen tröst när man är karlsugen..
Fick gå hem, ta en kalldusch och på med trosorna istället..
Godare än godis
Vår största last just nu.
Min och hundens. ;)
Oväntat besök
..och mycket välkommet. Jag älskar ju små söta djur..
Tror ni man överlever fritt fall från andra våningen ner på innergårdens asfalt när man är så liten och söt,
trots att man har magen fullproppad med mina balkongväxter?
En rent hypotetisk fråga givetvis..
Dagens tips
Koka en liter vatten med fem rosmarinkvistar en liten stund. Tillsätt valfri mängd (ca en matsked) koncentrerad citron. Låt svalna, häll på sprayflaska, så har du ett effektivt fästingmedel till både dig och djuren.
Eller, effektivt och effektivt, det får vi väl se.. Än så länge har inga fästingar synts till på Elsa, men jag kokade det igår så det är lite tidigt att bedöma än. Men många tycker att det fungerar, så mycket vet jag.
Firat
...är vad vi har gjort ett par dagar. Finns alltid en anledning och den här gången heter anledningen Musonen.
Idag fyller dessutom Elsas senaste kull ett år, så grattis till alla söta ettåringarna. :)
Pavlovatårta..
Chokladtårta.
Lchf-tårta (som någon verkar väldigt sugen på) (eller så vill han helt enkelt vara med i bloggen;)).
Blommor.
En matsugen hund,
och en karlsugen.
Och nu blir det sockeravvänjning resten av sommaren..
Vad vi roar oss med
Det är bara att inse, jag måste vila lite från bloggvärlden, det stressar mig bara att tänka på den just nu.
Men snart kommer lusten tillbaka, det gör den alltid. Tills dess ska ni få se en del av vad vi pysslar med istället.
Vi gör utflykter. Här till Uppsala högar.
Utsikt därifrån mot Uppsala.
Fotar en gammal bil utanför en kyrka. ("Ytterligare några stackare som tror de kommer leva lyckliga för resten av sina liv" var min spontana kommentar. Mumannen skrattade. ;))
Åker kringelikrokvägar och blir åksjuk.
Ser några söta djur som jag vill ha!
Vi vilar.
Badar.
Myser på balkongen.
Får besök.
Beundrar gurkan.
Hittar träd som har svamp,
träd klädda i nylonstrumpor,
och ett träd iklädd sjal.
Säger upp Telia och skickar tillbaka Teliaboxen..
..i en comhem-låda.
Tillverkar godis.
Försöker fånga godiset i luften.
Och idag blir det födelsedagsfirande.
Musonen fyller år. Hans syster bjuder på middag och jag har haft en Pavlova i ugnen hela natten, som ska fyllas med vaniljvisp och en massa jordgubbar.
Nytt mums i skogen
Ännu en delikatess har upptäckts av Elsa.
Lika gott som smultron ju.
Nam nam..
Sommar och sol, och förutom att njuta på våra promenader och utflykter ägnar vi en hel del tid åt det stora i-landsproblemet att längta oss sjuka efter en (väldigt liten) trädgård att vara i. Inte för att vi ångrar att vi flyttade till lägenhet i stan för snart nio år sedan, man har sina perioder som man måste igenom.. Men vi saknar altanen, att grilla, påta i rabatten, odla jordgubbar, vara ute mycket mer. En egen liten gräsmatta där Lilla Mu och Mini Mu kan leka när de hälsar på, att ställa fram en liten plastpool till dem, att kunna släppa ut Elsa i gräset på morgonen. Balkong och promenader i alla ära, men det är långt ifrån samma sak.
Vi gillar vår lägenhet och så fort det blir sämre väder, till hösten och vintern känns det ok igen. Men nästa sommar kommer längtan tillbaka igen, precis som den gör varje sommar.
Kanske dags att försöka göra något åt saken istället för att bara vänta på att det ska gå över..
Mitt matintresse
Hundmat alltså. Mycket roligare och mer tacksamt att hålla på med än att laga människomat.. ;)
Elsa får mest färskfoder än så länge, men vi varvar med revben, grissvans, oxnacke, kycklingvingar, lammkött, inälvor och en massa annat köttigt mums som vi köper på både djuraffärer och mataffärer.
Allt rått.
Utom godiset som oftast är lufttorkat kött (och ibland lite frukt, grönsaker eller bär).
Här ligger Elsas mat, i frysen.
Fick slänga en del av vår egen mat idag för att få plats med Elsas. ;)
Godistillverkning. Klippta kycklinghjärtan på torkning i ugnen (i endast 50 grader för att bevara näringen).
Små påsar med 50-60 gram kycklinglever och kalvnjure. 10% av maten (när hon inte får färskfoder) ska var inälvor, varav hälften lever.
Malda äggskal när en måltid inte innehåller tillräckligt med ben. 10-20% av maten ska vara ätbara ben.
Jättekul att pyssla med och sätta sig in i tycker jag. Och ännu roligare att se hur bra Elsa mår av sin råa föda,
hur mycket hon älskar den och berikas (får utlopp för sina medfödda beteenden, naturliga behov) av den.
Snälla löphunden
Vår snälla, fina hund har inget emot att ha öronen uppsatta flera timmar per dygn och inget emot att bära byxor heller. Ser kanske lite skamsen ut på bilden, men det är för att att jag bett henne stå stilla för att fota.. ännu en gång... då står hon stilla också, men det där med att se glad ut på bild får vi nog träna lite mer på. ;)
Igår var vi till veterinären och blodade ner halva undersökningsrummet. Då förstod vi att vi måste ha tikskydd till lilla löpfia ändå så vi åkte förbi djuraffären på vägen hem. Jag satte på trosan direkt när vi kommit hem och hon brydde sig som sagt inte det minsta.
Örat såg jättefint ut, undersökningen gjorde inte det minsta ont och veterinären kunde se ända in till trumhinnan för första gången på fem månader.
Vi fick ett par olika val, bakterierna verkar ha ändrat karaktär igen så vi kunde gå tillbaka till de antibiotikadroppar vi provat förut om vi ville, eller fortsätta med Flamazine.
Men varför ändra på ett vinnande koncept och gå tillbaka till något som hittills inte fungerat..??? Nej tack (veterinären verkade hålla med), vi fortsätter självklart behandla med framgångsrika Flamazine minst en månad till så får vi hoppas på det bästa, att de där multiresistenta rackarna ger upp helt någon gång.
Inte lätt att vara kvinna..
Elsa löper och beter sig som en.. "liiiite" jobbigare hund än vanligt. Jagar ekorrar, fåglar och katter, ylar som en tok när hon vill ut och bajsar inne.
Alltså, hon FÖRSÖKER jaga, jag har henne givetvis kopplad hela tiden nu. Hon jagar dock inte karlar ännu, men det kommer nog det också.
Och det där med bajsar inne var kanske lite överdrivet, hon har bajsat inne EN gång, EN pytteliten klutt i all upphetsning.. men ändå, vi blev oerhört förvånade, inte alls likt henne. Vi hade lekt godissök, jag satt i soffan och plötsligt kom hon rusande och åkte kana på rumpan över hela stora vardagsrumsmattan (såg jättekul ut).. och så hörde jag Musonen från köket "vad är det HÄR???".
Det var bajsklutten.
Det där med ylandet var inte överdrivet. Hon ylar. Det kan hon i och för sig göra annars också, hon är en väldigt verbal hund. När hon vill något väldigt gärna eller när hon blir jätteglad kan det komma ett litet charmigt ylande som låter jättegulligt. Nu är det inte lika charmigt, det är hennes vanliga ylande upphöjt till hundra. Jag kan inte fråga om vi ska gå ut utan måste låtsas som ingenting så länge som möjligt.
Jag var så nöjd med att hon inte blodat ner någonstans... förrän inatt då hon tydligen rumlat om i vår säng utan min vetskap. Hennes eget täcke är dock alldeles vitt och fint.
Hungrig är hon också. Häromdagen snodde hon mina gamla melonkanter och satt och knaprade för fullt när jag kom ut från toa. Men det förvånade mig inte ett dugg, matgalen var hon ju redan innan.
"Skvallra på om mig du bara.."
Rovdjuret Elsa
Elsa väntar på varsågod.
Äntligen!
Vad det var hon fick som är så himla gott?
Gurka! ;)
Nam nam nam.. lika gott som torkat hundgodis.
Men oroa er inte.. Elsa är ett helt normalt rovdjur.
Inget går upp mot att sätta tänderna i ett rått köttben.
Elsa löper just nu för första gången sedan hon kom till oss (21 september -12), och nästan ett år sedan hon valpade. Hon är lite knäpp just nu så vi förstod att nåt var på gång. ;)
Och vi har fått provsvar från veterinären. Bakterieeländet finns kvar, lite. Jag lyssnar mest på det där "lite". Hon har alltså blivit bättre! Behandlingen kan fortsätta en månad till, inga problem, vi har salva så det räcker.
Skiten SKA BORT! Så är det bara..
Elsas nya boyfriend
Vi hade besök i helgen, av ett gäng släktingar från Värmland och en liten, liten hund.
Han försökte busa upp Elsa, men så fort hon nappade blev han en fegis och gömde sig hos närmsta människa.
Lite närgången kanske, men Elsa tyckte det var ok. Och han åkte ju hem efter några timmar. ;)
Vi fick jättefina tekoppar och hade väldigt trevligt. Värmlandsfolket gillade Uppsala och ville flytta hit.
