En hemsk promenad
En av våra promenader igår blev en jobbig upplevelse. Jag hittade ett dött djur i ån.
Min spontana reaktion var "Men guuud, en död hund.." Ville bara gråta.. :(
Blev riktigt chockad och ledsen, stannade en man på cykel, han sa också att det var en död hund.
Så jag ringde polisen som skulle meddela kommunen att hämta upp den.
Senare ringde de upp mig och undrade om det inte kunde vara en grävling.. ja inte vet jag, det kan det ju vara, men såg mest ut som en bullterrier.
Mumannen följde med och tittade lite senare (jag ville se om det kunde vara en grävling istället) och han tyckte också det såg ut som en hund. Men vi hoppas på grävling.
En hemsk upplevelse var det oavsett. Känner mig fortfarande lite uppskakad.
Fy vilket tråkigt inlägg, men jag ville prata av mig i min egen blogg, och det får man har jag bestämt.
En bild får lätta upp det lite.
Halloj, jag såg ingen död hund... jag ville bara hem, till maten. ;)
Har inte alls bloggskolkat
Tänkte äntligen berätta vad jag har pysslat med när jag varit frånvarande från min blogg (och era) ett par dagar.
Jag har befunnit mig i bloggvärlden mer än någonsin, för jag har designat en blogg. En himla massa pillande har det varit, både i stilmall, kodmallar och Photshop, så jag har lärt mig jättemycket nytt (tack google). Så KUL!
En väldigt speciell blogg är det dessutom, som jag är stolt över att ha fått designa.
Eddie och barnen på Bristol Academy drivs av Anna och Jennie, som jag beundrar väldigt mycket. De lägger ner sin själ och en väldig massa jobb på att hjälpa 400 barn på skolan Bristol Academy i Uganda. I fem år har de kämpat för att bygga upp skolan och de har rest dit flera gånger med väskorna fulla av sånt som behövs.
Just nu har de en insamling för att få ihop till nya instrument.
Instrument som är nödvändiga för att skolans brassband ska kunna göra spelningar.
Spelningar som är nödvändiga för att dra in pengar till skolan.
Pengar som är nödvändiga för att barnen ska få äta sig mätta ibland.
Hjälp till självhjälp är bästa sortens hjälp tycker jag.
(läs om insamlingen HÄR)
Se nya designen och läs mer om Bristol Academy HÄR.
Välkommen Lillasyster
Hon föddes i morse efter endast två timmar på förlossningen, 3090 gram och 51 cm underbar liten Mini Mu.
Bushunden
"Vaddå rå, jag får väl gräva i Musonens papperskorg efter gamla pizzabullpapper om jag vill.."Jag har varit frånvarande från bloggen, men ändå närvarande i bloggvärlden. Jättekul har jag. Ni får se när det är klart.
Det är även något annat som kanske snart är klart. Det får ni också vänta med. Ok en liten ledtråd då... Den blivande tvåbarnsfarmorn kommer att ha väldigt svårt att sova inatt. ;)
Lilla Mu-helgen
Ja det var en bildbomb från vår helg med underbara Lilla Mu. Finns ingen goare unge på denna jord, den saken är klar, men alldeles snart kommer en pytteliten Mini-Mu som kommer vara precis LIKA go som hon. Lite svårt att förstå hur det kan vara så, men så är det i alla fall.
Lilla Mu-kalas
Nu åker vi norrut för att fira världens bästa Lilla Mu. Jag tänker INTE berätta vad det är i paketen. Ok en liten ledtråd då. Det börjar på dock.. och slutar på ..skåp. Ni kan aldrig gissa.Jag lämnar datorn hemma. Ha det så bra så länge! :)
Vårrus
Gräset börjar bli högt på "ängen".
Snart syns inte Elsa när hon springer och hoppar där.
Men det gör inget, för det är ändå det bästa som finns!
Bagge på besök
Hade en grön liten fotomodell på besök igår. Han vill vara anonym, men vi kan kalla honom Anders.
Tyvärr blev bilderna mörka.. Det blir aldrig bra att behöva ljusa upp bilder efteråt, men nu får ni se en ändå..
(har inget annat att blogga om ju)
Jag var jättesnäll och släppte ut lilla baggen genom fönstret efteråt.
(KAN hända att jag hjälpte honom liiiiiiite) (ok då, jag putta ut´en) (han flög ju aldrig iväg!)
Nu ångrar jag mig, vill att Anders ska komma tillbaaaaka så jag får ta nya bilder.
Men skitsamma, sommaren är visserligen kort men det hinner garanterat komma fler fotomodeller på besök.
Vinkevink! Vi ses kanske snart igen!
Elsa Mu
Har hittat nåt jättegott här.
Grääässsss!
Nam nam...
Mums mums..
Åååhhhh...
...så gott.
Nu går vi.
Och där borta går de riktiga korna och betar.
Godmorgon
Så här somnar Elsa varje kväll, med öronen uppsatta och onda örat uppåt så det luftas. Duktig vovve.
Örat är illrött ibland, men inte hela tiden. Veterinären skulle ringa upp igår om hon hann. Hon hann inte. Men idag kanske.. annars ringer jag, vi måste ha mer medicin innan helgen. Det som hon trodde "NOG inte kommer räcka till hela behandlingen", dvs sex veckor, verkar nu räcka endast en dryg vecka. Kanske en och en halv om vi har tur. 600 kronor burken, så det blir ju en del.
Men om det hjälper är det värt varenda krona. Och om det inte hjälper är det ändå värt pengarna. Att känna att man i alla fall försökt.
Blodomloppet utanför vårt fönster
Det hängde fladdriga band i träden idag på vår promenad.
Det var pilar lite här och där.
Och skyltar.
Och sen vid sjutiden hördes ett konstigt ljud utanför vårt köksfönster. Det var Mudottern som var i farten.
Jag öppnade och vinkade.
Men inte vinkade hon tillbaka.. hon bara svischade förbi i världens fart..
Frysen full
Nu har Mumannen kommit hem från jobbet med räkor så det räcker ett litet tag igen. ;) Tio kilo den här gången hehe (ok, Mudottern ska ha hälften, men ändå). Godaste räkorna är det. Har man en gång smakat på dessa så duger inga andra frysta. Inga. Jag lovar.
En helt vanlig promenad
Vi gick ner för en brant skogsbacke.
Vi såg ett kärlekspar.
Ett gäng pissmyror hade kalas.
Ekorrn satt i trädet.
Sen gick vi hela långa backen hem igen.
Där träffade vi grannens katt.
Sluta skrämmas dumma hund
Igår kväll var Elsas öra jätterött. Då blev matte orolig. När matte blir orolig rullar scener från en kommande avlivning upp i mattes hjärna.
Ja, sån är jag.. Men idag ser örat ut ungefär som vanligt igen. Var väl nåt tillfälligt bara.
Nybadad goshund som matte vill ha kvar.
Om hunden själv får välja..
...så blir det gärna en sån här delikatess till mellanmål:
Men nu får inte hunden själv välja.. så det fick bli märgben hemma istället.
Det dög det också. Hon gnagde i en och en halv timme..
Sen var bad så gott som nödvändigt.
Efter bad kommer galenryck.
Och nu ska vi sova. Så var den dagen slut..
Firat Tre Kronor
Elsa verkar vara lite trött efter allt firande inatt... hon sov som en gris ända till halv tio i morse..
Godmorgon på er alla!
Godisfabriken igång igen
Ta ett gäng halvfrysta kycklingmagar och skär i småbitar.
Bred ut bitarna på en plåt och sätt in i ugnen på 50 grader med luckan lite på glänt.
Stå ut med en jättesugen hund i runt tio timmar.
Ta ut och låt svalna.
"Hur länge ska man behöva plågas så här....?"
Äntligen!
Elsas betyg blir åtta gurkor av fem möjliga (även denna gång)!
Årets skörd räddad
Årets gurkplanta införskaffades för några veckor sedan.
Det såg väl inte direkt ljust ut till att börja med..
Jag vet att den ska planteras om, men det har inte blivit av än.
Jag vet även att den ska vattnas.. jag är inte hur dum som helst.. bara lite glömsk.
Nu är den vattnad.
Ser ni...? En gurka!!!
Hela 7 millimeter lång redan.
Liten uppdatering
Elsa har fått ny medicin och ska behandlas i sex veckor med den. Det är ingen antibiotika utan en salva som innehåller bland annat bakteriedödande silver, så man behöver inte bry sig om någon antibiotikaresistens. Används ofta till brännskador och liggsår både för att förebygga och behandla svåra bakterieinfektioner.
Spännande, eftersom vår alternativa behandling består av just kolloidalt silver. Så vi blev rejält förvånade när veterinären berättade att hon hittat det här medlet och fått licens att behandla Elsa med det. Känns som vi inte var fel ute då.. (inte för att det behöver vara fel bara för att den konventionella vården inte håller med).
Behandlingen ska pågå i sex veckor så vi får vara tålmodiga.
Har för övrigt tappat blogglusten lite just nu.
Dessutom har jag tappat min kamera. :( I golvet.. :( Objektivet gick sönder mer än det redan var.. :(
Så nu blir det bara makrobilder i fortsättningen..
Makrobild
Ny vovve
Vi lekte frisör idag igen.
Inte för att det var någon panik, men det är lättare att frisera en hund som inte blivit alltför lurvig.
Före frisering.
Trött hund två timmar senare.
Får jag komma ner snart?
Efter den pärsen har man förtjänat en torkad hönsfot.
Efter frisering och hönsfot.
Pälsen räckte till en ny liten vovve.. vad bra.. jag menar, Elsa är ju sjuk. ;) (ursäkta min morbida humor)
På tal om sjuk så är Elsa i alla fall inte sämre, vad vi kan märka. Örat doftar gott, gör inte ont och det kommer inget vax. Allt vi gör tycks hjälpa, åtminstone att hålla bakterierna i schack.
Imorgon ska vi till veterinären igen. Hon ringde idag och berättade att hon har sökt och fått licens på en ny sorts medicin. Hon ger inte upp i första taget.. Det känns bra.
Och ger upp gör inte vi heller.
Så jag slängde faktiskt den nya lilla hemmagjorda vovven i soporna..
En promenad igen
Trodde jag hade hamnat i paradiset när jag tog första slicken av hallon-lakritsglassen. Men vi var bara i Stadsparken.
På väg hem igen gick vi hit, till Kungsängen som är känd för sina Kungsängsliljor.
Så här såg förresten Kungsängen ut för tre veckor sedan..
Men nu så här.
Inte lika mycket Kungsängsliljor som det brukar vara. Inte så konstigt efter den översvämningen.
Men de som finns är fantastiska.
Så fina.
Sedan gick vi hemåt igen.Dagens promenad
Lilla Mus dag idag
Sång och dansuppvisning via Ipaden (Gangnam style till vänster;)).
Lilla Mu älskar musik. Dansa och sjunga är livet. Hennes mamma har berättat att när hon försöker prata i bilen på väg hem från förskolan säger Lilla Mu bara "TYST! HÖJ!". Och så sjunger hon med i varenda låt på sin alldeles egna Lilla Mu-engelska. Hon har gärna sång- och dansuppvisningar när vi pratar via facetime. Hon fick en liten stereo av oss i julklapp och har en discokula i sitt rum.
Två sjuklingar.
Det finaste jag hört i hela mitt liv var när Lilla Mu var här senast och blev sjuk. Hon orkade inte dansa men ville ändå höra musik och sjöng med sin ljuvaste stämma med i Zara Larssons "Uncover" så farmor fick tårar i ögonen.
Rosa är Lilla Mus favoritfärg. Hon tycker om korv och pannkakor. Är väldigt bra på matte, kan räkna lite plus och minus, kan en massa bokstäver och gillar att spela spel, både "vanliga" och på Ipaden. Och hon är världens roligaste och mysigaste tjej att umgås med.
Snart blir Lilla Mu storasyster. Och snart ska vi åka dit, även om lillasyster inte hunnit komma. För att fira vår finaste Lilla Mu som faktiskt fyller fyra år IDAG. Vi får vänta ett tag, till nästa helg, för nu till helgen ska hon fira med sina kompisar.
Det ska bli så kul att ses snart igen. Lyckliga vi som har Lilla Mu i vårt liv.
Barnen på Bristol Academy behöver vår hjälp
Har bloggat om dem förut, Anna, Jennie och Victoria, tre eldsjälar som sedan flera år lägger ner ett enormt arbete på att hjälpa Eddie bygga upp och driva skolan Bristol Academy i Uganda. De gör vad de kan med egna medel, men är också helt beroende av att andra är med och hjälper till med pengar.
Minns ni insamlingen som bloggvännen Åse drog igång för att tjejerna skulle åka ner och behövde ta med en väska extra fylld med sånt som behövs till de 400 barnen? (läs annars här) Vissa av er var med och hjälpte till, och vet ni, pengarna räckte till TVÅ extra väskor fullproppade med kläder och annat livsnödvändigt. Tänk vad bloggar kan vara bra ändå!
Nu är det dags igen, Åse har peppat tjejerna att göra ännu en insamling (det är inte LÄTT att be om pengar).
Problemet den här gången är musikinstrument. Förutom att musiken för många av barnen är det som räddat dem från ett liv på gatan så hjälper musiken dem att dra in pengar till skolan.
Skolan har nämligen ett eget brassband som spelar på olika tillställningar och får betalt för det. Nu är instrumenten gamla och håller på att falla isär.. de har försökt renovera dem, men det går inte längre. Nya instrument är helt enkelt nödvändiga för att de ska kunna fortsätta spela.
Det som är så skönt är att det finns inga mellanhänder här. Varenda krona går garanterat oavkortat till barnen. (De resor tjejerna gör ibland till Uganda betalar de ur egen ficka.)
För den som vill hjälpa Eddie och barnen på Bristol Academy med nya instrument så pågår insamlingen till den 1 juni. Varenda liten krona är viktig. Många bäckar små..
Sätt i så fall in ditt bidrag till kontonummer 8388-1,4 140 970-7. Märk inbetalningen "INSTRUMENT".
Läs mer på bloggen Eddie och barnen på Bristol Academy.
Och här hittar ni dem på facebook.
Blåbärshunden
Nu vet vi vart vi ska gå sen i sommar.
När vi blir sugna på blåbär.
Tråkmatte
Mums tyckte Elsa och stoppade den här gamla knotan i munnen. Men matte plockade ut den igen. Tråkigt ju..
Sen såg vi en spännande snok. Fick inte gå fram till den. Tråkigt..
Sitt bland Kungsängsliljorna och var fin nu, sa matte.
Tråkigt som bara den. Men rätt så gott gräs i alla fall.
Godmorgon
Matte säger att jag är ganska söt. Tror hon kan ha rätt faktiskt..
Gladhunden
"Ska vi leka?" frågade Musonen.
Det kanske inte syns ;) men jag sa faktiskt JAAAAAA!!! Och skuttade runt så mattorna flög.
Och så lekte vi.
Och goda kaninöron har jag också fått. Jag får sånt här gott och nyttigt varje dag.
För det är jag värd.
Ängen
Vi går ut från vårt hus och ner för en backe så kommer vi till en äng där Elsa älskar att springa runt och nosa.
Eller äng och äng.. det är en öppen yta i alla fall.. vi kallar den ängen.
Rådjuren brukar vara där.
Där är fullt med spännande sorkhål som man kan sticka ner nosen i.
Och en och annan rutten mus som man kan nosa på (och skynda sig att stoppa i munnen innan matte ser..)
Ser ni mig?
Nu kommer jag...
...flyyyygande över ängen!Luktar på blommorna
Sitter bland vitsipporna och sniffar på en kvist. Smakar lite också.
Men oj såna fina vi hittade i diket! Backsippor?
De ser lite annorlunda ut än de backsippor vi brukar se.
Sniff sniff.
Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Riktigt jobbigt är det, men Elsa mår bra så vi fortsätter kämpa på.
Tungt besked
Här ligger vår underbara hund och mår bra. Det är konstigt att hon mår så bra som hon gör, för igår ringde veterinären med sämsta tänkbara nyheter.
Proverna visar att hon har bakterier kvar. Och de hon har nu är ännu mer resistenta än de tidigare. Det finns helt enkelt ingen medicin som hjälper mot dem.
Veterinären kommer nu att ringa en specialist för att se hur man gör i såna här svåra fall. Men som ni kanske förstår ser det mörkt ut för vår fina Elsa.
Men, så länge det finns (ett värdigt) liv finns det hopp. Vi vägrar ge upp så länge Elsa mår bra och innan alla möjliga chanser är uttömda, och har nu satt vårt hopp till (utöver specialisten) ett alternativ. Prova kan man alltid, och eftersom det gäller liv eller död så måste vi prova, känner vi.
Jag orkar inte berätta mer om det just nu, men om det visar sig fungera så ska ni få veta allt.
Om det inte fungerar.. så fungerar det inte.
Ingen lek
Ni kanske tror att jag inte ser er?
Men där har ni fel..
Att Elsa har öronen uppsatta bakom nacken är som ni kanske förstår inte för att vi tycker det är fint eller så, utan det är helt enkelt nödvändigt för att de stackars örongångarna ska få luft. De där jädra örongångarna i de förbannade felkonstruerade öronen som aldrig blir friska någon gång.. vad trötta vi är på det! Jag gör inget annat än tvättar, rensar, sköljer, sprayar, luftar, droppar och ger en massa kosttillskott som ska vara bra mot surhet.
Nu får det FAAAN vara nog, nu vill vi att de där öronjäklarna ska bli bra någon gång!!!
Så. Nu känns det lite bättre. Nu blir det öronrensning.
Succé igen
Godisarna är färdigbakade (se förra inlägget).
Runt fyra timmar i 50 grader fick de stå (med lite öppen lucka) , de blev torra och fina och lite lagom halvmjuka.
Och det luktar bara morot här trots att det är mest råa kycklinghjärtan i, så behöver ni inte oroa er över det. ;)
Vi har självklart haft provsmakning.
Vacker tass precis som vanligt.
Sitter fint till och med.
Mumsfillibabasmaskens!
Njutning pågår..
Åtta gurkor av fem möjliga även denna gång. Precis som det mesta av hundigt godis får i betyg av Elsa.
Bakning pågår
Mumannen brukar "klaga" på att jag aldrig bakar nuförtiden, så jag tänkte att han kanske skulle få som han ville idag för en gångs skull.
Jag blev nämligen riktigt baksugen när jag såg några små godisbitar som jag aldrig gjort förut, gjorde om receptet "lite" och nu står plåten i ugnen.
Antar att ni vill ha receptet, så här kommer det:
Mixa valfri mängd morotspuré (jag tog råa morötter istället) tillsammans med tonfisk på burk (jag tog råa kycklinghjärtan istället). Häll smeten i en spritspåse och klutta ut den på en plåt. In i ugnen på 200 grader (jag tog 50 grader istället) under valfri tid. Tills de är så torkade som man vill ha dem helt enkelt.
Tänk nu på att mina inte är klara än. Kanske inte alls går att göra om receptet så som jag har gjort. Men man kan alltid prova, tänkte jag.
Vi får väl se om Mumannen blir nöjd nu då.
Provsmakning
Hjärtgodiset är klart efter tolv timmar i ugnen.
(Efter tolv timmar vaknade vi, men det hade säkert gått bra att ta ut det tidigare också)
Där sitter Elsa och gör vacker tass, undrar varför?
Ok då, klart man måste få provsmaka.
Göra egna godishjärtan
Lägg ett gäng halvtinade kycklinghjärtan på en plåt.
Skär eller klipp dem i småbitar.
Fråga hunden om hon vill smaka.
Då blir hon glad.
Sätt in i ugnen, gärna med en slev instucken i luckan. Högst 50 grader så bevaras näringen.
Låt stå tills det torkat lagom mycket. Över natten tänkte jag.
Vi får väl se imorgon hur det blev.
Helt vanlig tråkdag
Vi gick på långpromenad mot stan.
Satte oss på en bänk och tittade på joggare.
Såg några som kastade diskus.
Och andra som höll på med sina båtar.
Tog en bild på Uppsalas viktigaste attraktioner.
(Akademiska sjukhuset, slottet, Domkyrkan och Studenternas IP)
Konstaterade att det är vår.
Hittade två väldigt olika blåsippor som växte alldeles bredvid varandra.
Sen gick vi hem och satt på balkongen en stund. Jag och min hund.
Och nu ska vi ut igen. Vi tar en långpromenad till.
Väldigt lugn dag. Och långtråkig, när man känner sig rastlös och småirriterad som jag gör idag.
Kalasdags
Innan kalas ska man bada, så det fick Elsa göra igår.
Min pappa röt ifrån och tyckte vi var urlarviga som inte ville att han skulle träffa Elsa när hon har sina bakterier.. Så kalas fick det bli. Hemma hos oss.
75-åringen fick sin present.
Han gjorde sitt bästa för att låtsas att han inte redan visste vad han skulle få.
(Min mamma kan aldrig låta bli att berätta sånt. Praktiskt när man var liten och nyfiken på julklapparna ;))
Han gillade sin present och var mest nöjd med att han nu har en nyare modell än Mumannens.;)
Vi åt mat och tårta.
Nu är kalaset slut och alla har åkt hem.
Musonen och Mudottern är på hockey. Mumannen tittar på hockey på tv:n. Jag kommer somna i soffan snart.
Knorr och pizzabulle
Det var dagens supergoda eftermiddagsfika. Vi förstår att ni blir avundsjuka. ;)
Mitt fördärv
Här står jag och poserar. Hörni goes modeblogg, vilken succé.
Jag skulle inte alls köpa kläder igår, men Esprit är som ett gift för mig..
Så jag impulsköpte den där toppen igår (ska aldrig mer gå in i den där butiken).
Nu måste jag (läs; ni) bestämma om jag ska behålla den eller inte.
Jag lovar att inte ha mjukisbrallor och grå kaninstrumpor till (lovar kanske var att ta i, men jag ska försöka).
Här ser ni den lite bättre (om ni nu tycker att mitt utmärkta modefotografi inte duger).
Elsas fläck
Elsa är en väldigt lätthanterade hund. Löjligt lättundersökt tycker de veterinärer vi träffat och ingenting är något problem.
Men, även solen har sina fläckar..
Elsas största fläck är att hon är så himla rädd om sina framtassar. Kloklippningen går inte löjligt lätt precis. Hon skriker rakt ut när jag klipper. Husse provade häromdagen, då skrek hon också rakt ut.
Senast hon fick lugnande och låg bedövad och avslocknad på veterinärens bord utan att kunna röra sig så passade veterinären på att hjälpa oss med kloklippningen. Stämbanden var i alla fall inte bedövade, hon skrek några gånger då också (möjligen ett något tystare skrik än vanligt).
Och det värsta är att sedan dess har det gått ännu sämre att klippa hemma. Jag brukar försöka slipa istället och det har tidigare gått mycket bättre än att klippa, men efter veterinärklippningen skriker hon då också.
Hunden med de starka stämbanden.
Tips på hur man kan göra för att den förhatliga kloklippningen ska bli lite mindre förhatlig mottages tacksamt.
MVH en allt mer lomhörd matte.
Kalas på gång
Jag tröttnar aldrig på min utsikt från sängen på natten.:) Men nu säger vi godmorgon!
Har inte riktigt lust med bloggen just nu. Det blir så när jag har annat att tänka på och nu har jag ett 75-årskalas att planera. Tänkte bjuda på buffé, men vad? Det står stilla i huvudet och jag är trött på allt det "vanliga", så kom gärna med era buffétips så blir jag glad. Vi ska handla idag så skynda, skynda. :)
