Paus
Oh..!
Wo-oooo..
Änder!!!
Elsa är spralligare än vanligt.
Men själv är jag bra mycket mindre sprallig än vanligt. Och tanken på att jag borde blogga, läsa bloggar och kommentera stressar mig dessutom. Så nu ska jag försöka mig på att ta en paus från bloggvärlden på några dagar. Det borde gå bra. Blir ju knappast någon större skillnad. Men genom att berätta att jag tar en paus hoppas jag befria mig själv från det dåliga samvetet.
Ha det bra så länge!
Gnäll
Mina bihålor (som har varit ett problem i många år) har flippat ut fullständigt. De spränger, värker, dunkar och har sig.. Känns inte som vanligt alls, och ingenting hjälper. Sprayen jag fick i fredags verkade bra först, men sen kom det onda tillbaka. Är inte ens förkyld, så nåt konstigt är det med de stackars hålorna.
Så vet ni varför jag kanske inte orkar ägna mig så mycket åt bloggen (den här gången;)).
Men nu får det vara nog med gnäll.. Får väl lätta upp stämningen med en bild.
En som väntar på att få gå ut och kissa och bajsa.
Och framför allt på att få komma in igen, till maten.
Skitfredagen
Fredagen började med att jag ringde tandläkaren. Tandläkaren skickade mig vidare till vårdcentralen. Och nu mår jag lite bättre. Det var min fredagförmiddag i lagom korta drag.
När jag kom hem blev lilla pälsbollen ovanligt överdrivet lycklig, fnattade och skrek som om hon trott att jag aldrig skulle komma tillbaka..
Sen gick vi till skogs.
Tant Piggelin
Elsa hade sin bästis Flisan på besök häromdagen.
Hon är rätt cool, men absolut ingen tröttmössa trots sina tio år.
På hunddagiset satte de henne först i pensionärsgruppen.
Men det gick då rakt inte, hon var ALLDELES för sprallig!
Förrymda vinterbilder
Nu tror ni kanske att det har kommit snö här hos oss, men det har det tyvärr inte. Bilderna ovan (det är rådjur där någonstans på bilderna) är tagna förra vintern, skickade från min mobil till min hotmail.
Det funkade sådär.. bilderna kom fram direkt ibland, ibland efter några timmar, ibland inte alls. Ofta var bilderna spårlöst försvunna, antagligen vilse någonstans i cyberspace.
Men NU... Nu har de tydligen varit på vift tillräckligt länge och börjar hitta hem. Så, bilder jag mailade till mig själv förra vintern dimper alltså ner i min mail med jämna mellanrum sisådär nio-tio månader senare.
Precis som om jag är intresserad av de där bilderna NU liksom..
Ofrivillig julstädning
Ni undrar kanske vad jag hade för mig igår?
Jag skulle göra pannkakor. Grädden var vispad, hemlagade sylten tinad, stekpannan stod på spisen, plattan var på och smeten redo att stekas till gyllenbruna pannkakor.
Då såg jag en fettdroppe som hängde ner från fläkten.
Tog lite hushållspapper och torkade.. och fick syn på filtret.. Det var visst inte bara EN fettdroppe..
Så jag tog bort filtret för att göra rent det.
Upptäckte då att inte bara filtret var översållat med fettdroppar, det dröp av fett även innanför. Så det var bara att börja torka där också.
Då råkade ringen som sitter precis vid själva fläkten lossna... och ramlade ner i pannkakssmeten.
Min första tanke var att låtsas som ingenting och bara steka pannkakor, men eftersom jag ändå har någon slags spärr och dessutom inte vill göra min familj magsjuk så struntade jag i det.
Istället hällde jag ut smeten, tog fram mjöl, mjölk och ägg och gjorde ny, rengjorde fläkten från fettdroppar, slängde ner ringen och filtret i diskmaskinen och slog på.
Sen kunde jag äntligen steka de förbannade pannkakorna.
Vårt numera skinande rena filter.
Lilla Mu visar runt
När farfar och Musonen kom på helgen visade Lilla Mu dem runt i nya området.
"Där står det ett troll"
"Ett pyttelitet berg som jag kan klättra upp på"
"En vulkan"
"Det har bott en häxa här, men inte nu för huset har rasat"
"Häxor brukar bo i stenhus"
Sen blev det mörkt, så vi gick hem och firade världens bästa pappa istället.
Morgongymnastik
Tungan rätt i munnen nu...
Åååååhhh...
...wooops!
Och kolla nu...
Å..å..å...
...heee...heee...
...heeeeeej!
Vilket trick va?
Gomorron! :)
Fjantfia
Elsa blir ganska nojig när hon kommer till nya platser. Hon förvandlas till en liten Fjantfia i okända miljöer.
Fjantfia vågade inte gå ner för den vita trappan en enda gång på hela förra veckan. Det var ju praktiskt under renoveringen, men när den var klar och vi skulle mysa där nere fick vi bära henne ner. Och varje gång hon råkade gå upp igen.
Resväskan var en lämplig plats att sova i tyckte Fjantfia. Eller så ville hon helt enkelt åka hem. På tal om det så blev hon extremt överlycklig att komma hem igen. Och på tal om att sova så glömde vi ta med Fjantfias säng när vi åkte hem..
Blev hon väldigt ledsen för det tror ni? Rätt svar belönas ej.
Slutskolkat
Ni kanske tror att jag har latat mig bara för att jag råkar ha bloggskolkat ett litet tag? Det har jag då rakt inte.. Har faktiskt varit på hemlig ort och hjälpt till med en massa olika saker.
Bland annat att förvandla det här:
(Här är vi ändå halvvägs, tänk er gamla furuväggar och grå-svart tak.)
Till det här:
Och världens goaste barn har jag umgåtts med. Jag måste i alla fall ha gjort något rätt här i livet som har fått de mest underbara barnbarnen i hela vida världen.
Lilla Mu, fina goa lilla tjejen..
..som är så mysig att umgås med på alla sätt och vis.
Och lilla MiniMu.. lika underbar hon.
Så nöjd och glad, kvittrar från morgon till kväll.
Varje morgon
Det första jag ser när jag vaknar.
Vill inte kliva upp..
Men till slut så.
Och nu är det bara att vänta på morgonpromenad och frukost.
