Helgen var så bra så
Full med födelsedagsfirande och barnbarnsgos.
Finaste Lilla Mu.
Och sötaste MiniMu.
Alla som ville fick tårta. Även Elsa.
(För rosen hamnade på golvet och det som hamnar på golvet tillhör blixtsnabba hunden)
MiniMu hade lärt sig sträcka ut tungan väldigt långt.
Lilla Mu fixade frukost till oss innan mamma och pappa hade vaknat.
Himla mumsigt ser ni väl.
Pappan i huset hade bakat. Själv har jag aldrig vågat ge mig på att baka dessa.
(men nu när jag vet att det finns mix på ICA så kanske jag vågar.;))
Lilla Mu ville göra pappa glad och kom hem med blommor efter en promenad med faster.
Och pappan blev glad må ni tro! Jag har nog aldrig hört honom tacka någon så många gånger förut.
Och när han tackade en sista gång tackade Lilla Mu för tacket ("tack för att du sa så").
Hon är ju för underbar den lilla tjejen.
Och den här lilla tjejen också.
Höst
Ja, äntligen är det höst, balkonggurkan har vissnat ner och den sista lilla skräckslagna gurkan skördades idag.
Den slukades i ett nafs av gurkgalna hunden som gav den åtta gurkor av fem möjliga i betyg.
När det är höst fyller Musonen2 år. Inte 2 år utan 28. Idag. Och imorgon åker vi dit för att fira hela helgen.
Ja.. det var nog allt jag ville säga just nu. Hare bra så länge hörni!
Rapport från sjukstugan
Vad ska jag skylla den här bloggfrånvaron på då undrar ni kanske?
Förkylning! Hehe.
Har faktiskt varit jätteförkyld, inte orkar jag blogga då.. Är lite bättre nu. De andra i familjen är också förkylda. Mumannen värst som vanligt. ;)
Antibiotikakuren är slut, borreliamärket är blekare men inte borta.
Har jätteont i bihålorna men är osäker på om det istället är tandinfektion som spökar.
Elsa mår bra. Inga bakterier, ingen svamp, ingenting. Känns oerhört konstigt och nervöst men naturligtvis skönt att inte behöva behandla några öron eller så. Skendräktigheten håller nog på att gå över också, igår var hon spralligare än på länge under skogspromenaden.
Det var dagens hälsorapport det. Låter väl rätt hoppfullt ändå?
Häromdagen fick jag uppmuntran i form av ett paket på posten, som hämtades igår. Det är Malin som varit i farten igen, rensat garderoben och låtit en jättefin, ser ut som oanvänd, härlig och skön dunväst flytta hem till mig. Hon är otrolig, Malin, tänker alltid på att göra andra glada. Vet inte hur jag ska kunna tacka henne för alla paket hon skickat till mig.
Jag har redan använt västen, på morgonpromenad med fleecetröjan under. Hur perfekt som helst i höstkylan!
För ett år sedan idag
..tog vi bilen 25 mil för att hämta hem den finaste, sötaste och mest underbara lilla hundflickan i hela vida världen.
Det har vi firat med supermumsig (och supernyttig) bakelse.
Receptet kommer här:
Varva rått kött (ren, älg, rådjur, hjort och vildsvin)
med mixat grönt (sallad, morötter och blomkål) i en liten form.
Häll upp på ett fat.
Dekorera med spritsad kvarg, blåbär och morotsremsor.
Pudra med malet äggskal och blodpulver.
Serveras med gott samvete som dagens middag.
Säg varsågod nångång då..
Nam nam nam...
Lathunden
Skendräktiga knashunden ligger och njuter i mattes famn. Svullen kring juvren, om möjligt ännu mer matgalen än vanligt och en riktig liten latmask som masar sig saaaaakta fram bakom matte på promenaderna tills det är dags att vända hemåt igen. Då får hon bråttom minsann.. Hem till maten, sängen och soffan. ;)
Har något viktigt att säga
Jag har filat på ett inlägg väldigt länge men får inte till det så bra som jag vill. Dock börjar tiden rinna ut, så nu får det bli som det blir så jag får sagt det jag vill säga..
Om ett par veckor reser Anna till Uganda igen, ensam den här gången, till de fyrahundra barnen på skolan Bristol Academy som hon och Jennie under flera års tid har hjälpt till att bygga upp.
Anna och Jennie är två kvinnor som till vardags jobbar i gatukök (om jag inte missuppfattat allt). Två eldsjälar som bekostar sina Ugandaresor själva och är helt beroende av andras välvilja i form av pengar för att kunna göra något för barnen på skolan.
Själv är jag så himla tacksam att ha hittat dem och deras blogg, det har gett mig ett ypperligt tillfälle att göra något bra för världen, för barn som har det svårt och skulle ha det ännu mycket svårare om inte Anna och Jenny fanns.
Att veta exakt vad de slantar jag skänker går till och att vara hundra procent säker på att de gör stor nytta för utsatta barn känns viktigt för mig.
Läs mer på deras blogg Eddie och barnen på Bristol Academy. Vill man vara med och hjälpa finns kontonummer i menyn på bloggen och under vissa inlägg.
Förresten så kommer det här också: 8388-1,4 140 970-7
Och som sagt, varenda krona man skänker går garanterat direkt till barnen, till kläder och annat nödvändigt.
HÄR är bloggen.
HÄR är facebooksidan.
HÄR kan man följa dem på bloglovin´.
Konstiga saker i vår skog
Vem har ätit ett halvt träd sedan vi var här för ett par dagar sedan?
Vem har plötsligt placerat ett vattentorn i den skog där vi promenerat dagligen ett helt år?
Vem har ordnat en gravplats i en glänta mitt i skogen?
Varför har Herr Bivår fått en skylt?
Varför ser snigeln ut som han tänker bita sig i svansen?
Vem har tappat sitt gamla ben i blåbärsriset?
Nåja.. Som tur är finns inte bara konstigheter i skogen, där finns en del fullt normala godisträd också.
Och ganska många fullt normala bär som älskas av en hyfsat normal liten bärhund.
Djurplågeri
Elak som husse är fick man bara lukta på middagen han hade med sig hem idag.
Dum som matte är gjorde hon iordning en pytteliten hundmatpåse. Resten ska snåljåparna ha själva.
Och det värsta av allt... fisken ska ligga i frysen i minst tre dygn innan man får äta den!!!
Mmmm.. ni läste rätt... T R E D Y G N . . .
Mu
Vad passar väl en Mufamilj bättre än att kolla på ett gäng söta kossor? Så det gjorde vi.
Tills vi kom på att det nog snarare var oberäkneliga kvigor eller ystra tjurkalvar som stirrade tillbaka på oss där på andra sidan det väldigt tunna stängslet. Då gick vi.
Sjukt
Jag tänkte att ni nog säkert tröttnat på Elsa-bilder vid det här laget och gjorde därför ett fint lagom avklätt collage av mig själv bara för er skull. ;)
Jag har då aldrig någonsin sett en fästing fästa sig någonstans på min kropp, men uppenbarligen är det ändå vad som har hänt på baksidan av mitt ena lår, säger doktorn.
Mumannen fick ju borrelia förra året av sin första fästing någonsin och självklart kan inte jag vara sämre än honom..
Duktig vovve
De försöker lära mig en massa trick här hela tiden. Och jaaa, det är väl kul. Man får ju höra att man är duktig och så får man oftast godis.
Igår ville jag visa att jag faktiskt är JÄTTEDUKTIG. Så medan husse duschade och matte var i tvättstugan dök jag helt på egen tass (och nos) ner i husses fiskeryggsäck, plockade upp en påse, tog loss påsklämman och, utan att ha sönder påsen det minsta, tog ut den stora dubbelmackan med lagrad svecia och åt upp varenda liten smula.
Vilket trick va! Det konstiga var att jag inte fick nåt godis efteråt..
Utmattad
Vissa dagar blir man bara så himla trött..
Som dagar med både kloslipning, bad och frisering..
Allt på en gång liksom. Suck..
Ögonlocken blir bara tyngre..
..och tyngre.
Huvudet också..
Gonatt.
Mitt viktigare liv
..och en lite större Lilla Mu.
Inte har man tid att blogga då fattar ni väl!
Vi har faktiskt haft fullt upp att göra kort och present..
..att dela ut presenten..
..och att stå på bordet.
Vi har plockat äpplen i lekparken..
..tiggt äppelbitar..
..och tränat på att gå på det där bordet.
Tillverkat kulor..
..åkt kickbike..
..skrattat mest hela tiden..
..och dreglat en hel del.
Så då vet ni vad som är bra mycket viktigare än att blogga.
Jag ser lila
Oroa er inte, när man ser lila är man helt lugn, glad och harmonisk.
Anledningen till att jag ser lila just nu (och har gjort det i flera dagar) är att jag har hjälpt den underbara Afrodite med ny bloggdesign. Ni ser henne på bild här nedan iklädd sin favoritfärg av alla färger. Hennes förra design var också lila, men det är ändå inte mycket som är sig likt där nu.
Regniga lördagen
Elsa är skeptisk till mattes påstående att det är skönt att gå långpromenad i regnet.
Men ok då, får man godis springa lös och leka kan man ju vänja sig.
Hittade en koja. Stanna där så ska jag fota, sa matte, och vad gör man inte för godis bloggen..
Poserade lite på en stubbe också. Även det för godisets bloggens skull.
Äntligen hemma. Fryser så man skakar ju.
Men så blev det plötsligt lite sol att värma sig i.
men det är den inte. Det är helt enkelt så här man sitter.. ibland.
