Har fått en utmaning av störtsköna bloggstjärnan Fnulan. Så nu har jag svarat på ett antal frågor, och ska skicka vidare utmaningen till några andra bloggare.

1 – Hur länge har du bloggat?

I ett och ett halvt år, oj vad länge. Var ju bara barnet när jag började.. hrmm..

2 – Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

Sjukt många. Tänker INTE räkna. Om jag räknade skulle jag upptäcka att jag inte är riktigt frisk. Eller.. det vet jag ju redan, men jag gör vad jag kan för att låtsas som om allt är i sin ordning.

3 – Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

De flesta är vardagsbloggar, eller tramsbloggar, haha. Som min, ungefär.

4 – Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Vet inte. Törs inte fråga, hehe. Men det är jag. Bloggen är en del av mig. Jag ÄR inte bloggen, men bloggen är jag.

5 – Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jaa, njaa, tror det fungerar bra. De gånger jag blir för privat får jag ångest, så gränsen tänjs inte, snarare tvärtom.

6 – I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

JAG? Inte alls... Aldrig...Neheheej då.. NEJ, säger jag!

Äh, fan, okej då, så gott som hela tiden...

7 – Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?

Jag har träffat åtta stycken (hoppas vid Gud att jag inte glömt någon nu). Svorskan har jag blivit mycket god vän med, vi mailar hela tiden, hon har varit hemma hos mig och sovit över, och vi var på Melodifestivalen tillsammans. Ama de casa har varit här på lunch, Mia, Anne, Ellis och Cherin träffade jag på bloggträff i Stockholm (Svorskan, Mias dotter och Ellis kompis Marie var också där), Ulrika och jag tog en fika på stan här i Uppsala och Pia och jag var ute och åt en kväll i Stockholm. Otroligt kul har det varit.

8 – Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Om man inte är försiktig, bloggar öppet med namn och samtidigt lämnar ut sig för mycket kan det kanske vara skadligt. Man kan bli beroende också..inte så bra kanske, men skadligt vet jag inte...det kan kanske gå för långt. Och så kan man få musarm, som jag fått i vänster hand trots att jag är högerhänt. (Det är alltså skadligt för mig att blogga..)

9 – Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Det är väldigt tidskrävande om man går in för det. Jag fastnar lätt, blir sittande för länge. Bloggtorka är jobbigt. När man vill blogga men inte får ur sig något vettigt. Ibland känns det krävande, som ett tvång. Och så musarmen..

10 – Tror du att du fortfarande bloggar om två år?

Tror det, men jag kommer tillåta mig själv att ta pauser i fortsättningen. Så det så!

 

Nu ska jag skicka vidare och jag väljer två relativt nya bloggkompisar som jag tycker mycket om, och gärna vill veta mer om.

Li-lo, med bloggen Kucke-li-lo och Lippe med bloggen Här ifrån och vidare.

Gör den om ni har lust. Och alla ni andra också.

Jag vaknade runt halv sju idag, efter en hemsk natt med dålig sömn som vanligt, men jag stannade i sängen, slog på datorn, och efter en halvtimme somnade jag om och sov i tre timmar till. Utan mardrömmar. Det var skönt.

Jag hörde på tv att man ska vara glad och tacksam för sina mardrömmar, då de är hjärnans sätt att bearbeta händelser och känslor.

...tänkte jag bara berätta att jag bloggar lite. ;)

Har drabbats av svår bloggtorka, är till och med lite osams med bloggen, tycker lite illa om den, den kräver och gör mig stressad helt i onödan. Era bloggar är jag inte osams med, jag älskar att läsa dem, men min egen är inte rolig just nu.

Mår inte bra heller. Mår illa, har ont i halsen och kroppen, men som vanligt när det gäller mig så bryter det inte ut, utan bara irriterar så där lagom att jag inte känner mig på topp. Dessutom sover jag inte på nätterna och är därför trött hela dagarna.

Och trots att jag inte jobbar har jag för mycket att tänka på. Eller på grund av att jag inte jobbar kanske. Jag tror liksom att jag ska hinna hur mycket som helst, men det är fel, det gör jag inte. Jag får inte ta på mig någonting mer den närmsta tiden, hur kul det än verkar vara.

Och så har jag saker att oroa mig för. Att säga till mig att inte oroa mig och att sluta grubbla just nu är ungefär lika effektivt som att säga till en kräksjuk att sluta spy. Med andra ord helt meningslöst.

Hur kommer det sig att jag inte ätit en enda semla än i år? Det är ju den trettonde januari idag! Det har funnits semlor i flera dagar! Säkert minst två veckor nu. Skandal! Fattar inte vad jag håller på med. Söker jobb och springer på arbetsförmedlingen när det egentligen är semmelätande jag borde ägna mig åt..

Skrev in mig på AF i förrgår, trots att jag inte är officiellt arbetslös förrän den 18/2. Jag ringde dit för att fråga om praktik och de blev mycket förvånade att jag blev nekad att skriva in mig förra gången jag var där. Man har rätt att skriva in sig som arbetssökande när man vill, även om man har jobb.

För 27 år sedan var jag inlagd på sjukhus en vecka med havandeskapsförgiftning. För precis 27 år sedan idag sattes förlossningen igång, och efter tolv timmars förlossningsarbete föddes den fina lilla Mudottern. En snäll liten bebis var hon. Hon var så snäll att vi undrade om det var något fel på henne.. Hon skrek ju aldrig.. bebisar ska skrika, hade vi läst.. Men det var inget fel, visade det sig så småningom, hmmm... hon kunde visst skrika minsann. Och dansa kunde hon. Hon gillade musik och dansade innan hon kunde gå. Hon började gå när hon var nio månader och träffade första bästisen Anneli när hon var två. Spela fotboll och rida var det som gällde senare.

..är det idag.

Just idag skulle det kunna kännas som läge att börja mitt nya hälsosamma socker- och hamburgerfria liv. Men tyvärr ska jag baka en cheesecake, en plåt med Leilas kärleksmums och ett par sorters kakor istället.