Vad jag ägnat bloggpausen åt
Nu har Musonen i alla fall åkt, vid åtta igår kväll lyfte planet, och efter nästan ett dygn, med en mellanlandning i Rom och byte av plan i Etiopien och Johannesburg, är han äntligen framme i Botswanas huvudstad Gaborone. Allt har gått bra och det enda missödet var en missad flight i Johannesburg med några timmars extra väntan på nästa.
Senast han sms:ade, vid sextiden, satt han i bilen på väg hem till flickvännen och hennes familj. Han har hunnit bli kompis med en botswanier som flög från Addis Abeba, och flygrädslan är botad.
Nu kan jag känna mig lite lugn. Ett tag. Närmare bestämt drygt två veckor, till det är dags för hemresan, haha (mycket ansträngt skratt ;D).
PS: Jag är givetvis jätteglad för hans skull. Att han får uppleva det här. :)
Vad roligt för honom!
Förstår att du var orolig! =)
Först dessutom! ;D
Usch! Skönt att det gick bra, men jag undrar lite på om du inte är orolig medan han är där? Är det enbart resan som oroar dig? Hahaha, inte för att jag menar du skall bekymra dig ännu mer.., men det hade jag gjort. ;D // Nej, nu skall jag vara snäll. Det går nog lika bra på hemresan som det har gått dit. Vad spännande för han, vilket äventyr!
Sv: Jag tog några foton, men det blir nog bättre med dagsljuset i morgon. Tänkte jämföra sen när jag har flyttat in. Men det är svårt att få okej foton när lägenheten är så liten. Jag kommer liksom inte tillräckligt långt ifrån objektet.
Jag känner igen mig i din oro, men det är viktigt att de får uppleva saker, så att de kan ta hand om sig själva här i livet. Allt kommer att gå så bra.Vad kul för honom=D Ta en bloggpaus när du är rolig?Du borde gjort tvärtom, bloggat som sjutton för att slippa tänkan på det som oroade dig;)
Klart man är orolig. Skönt att allt gått bra.
Tack snälla för länken, skylten är kanonfin :)
Kram.
Förbaskade ungar som växer upp och skaffar egna liv och upplevelser - precis som man vill att de ska!!
Barnen ska vara hemma med sin mamma alltid... Dy honom...,
SKÖNT att du är tillbaka.. va lite orolig>!
Vilken upplevelse - ja för Musonen alltså. Botswana och huvudstaden är ju var böckerna "Number 1 Ladies Detective Agency" utspelas. Älskade böckerna å vilken fantastisk bild jag fick av landet: människorna, naturen, djurlivet etc. Vilket äventyr för Musonen.
För dig var det ju uppenbarligen en pärs av en annan sort. Synd att du aldrig lyssnar på mig - försök någon gång Gun: det ordnar sig, det gör det alltid och det gjorde det även den här gången;-)
Kram och Grattis till en så snygg son som verkligen verkar älska sin flickvän med tanke på den resan.
PS. När jag läste Ethiopien i förra inlägget så visste jag att han skulle till flickvännen. Det hade du nämnt någon gång att han hade flickvän från Botswana. Vilken cool kille. DS
Gud vilken upplevelse det låter som! Är flickvännens föräldrar därifrån? Riktigt häftigt att bo hos en riktig familj när man är på en sån resa, det blir en helt annan upplevelse att få se det på det sättet.
Mornings! :D
Förstår att du är orolig!
Gomorron på dig :-)
Förstår din oro men det kommer att gå bra!
Man slutar nog aldrig att oroa sig för barnen - även om oron i sig inte förändrar något!
Vilken fantastisk upplevelse han får vara med om!
Tänk att man ska behöva oroa sig för allt. Jag kände likadant när min dotter flög till Indien med sin pojkvän och 1-åriga son. Oroade mig ända tills dom var hemma på Arlanda igen.
Sv: vad spännande! Men tjejen, hon bor i Sverige eller hur träffades det? Riktigt coolt av honom att åka ner och hälsa på "tjocka släkten". :)
Det finns inget som är så otroligt onödigt som just oro. Det förändrar ju ingentig! Tro nu inte att jag är den som inte oroar mig! nänä jag är en levande orosmaskin så jag förstår din oro. Verkligen!
Kram!
Åh jösses.. jag kan verkligen förstå din oro.. Tänk om det fanns en "worries off"-knapp man kunde trycka på. Vad ska han göra där? Jag tror att jag missat något inlägg här.. Vilket som, det blir en häftig upplevelse för honom.. och sådant unnar man ju sina barn.. Men känslan är nog tudelad!! :o)
Undrar hur jag kommer att må när Carro åker till USA. Ett år utan att jag få krama henne och "se" hur hon mår. Det finns datorer men meningen är att vi inte ska ha för mycket kontakt för då kan hon drabbas av hemlängtan.. Ujuj, jag får ont i magen bara jag tänker på det. Hittills har det ju varit "NÄSTA ÅR åker hon till USA".. men nu är det "I ÅR..." Jeeeez!!
Oj, då förstår jag att du inte haft tid för bloggandet och jag förstår att du varit orolig, vilken resa! Men som du säger, vilket äventyr! Stackarn, bor hans flickvän i Botswana, snacka om långdistans förhållande! Hoppas han får med henne hem då ;-)
Kram
Vilket äventyr! Tänk om han blir kvar... då blir det långa resor för att hälsa på barnbarnen sen. ;-)
Efter 5 år bosatt i Guatemala som är ett värsting-land så kan jag ju lugna dig med att du är helt normal som reagerar såhär :)
Under orkanen Stan för mer än 5 år sedan så var jag inte online på nätet och hörde inte av mig hem vilket resulterade i att pappa nästan köpte en biljett ner till Guate för att leta upp mig..
Och när jag bloggade ibland tänkte jag inte på att pappa också läste så jag skrev om allt från rullande huvud på gatorna till pistolrån vilket också resulterar i panik såklart.. :P
Vi "barn" tycker inte att ni är jobbiga som oroar er iaf, jag lovar :)
Så jag förstår dig. De är ju barnrumpor ler. Nej, men man blir riktigt orolig, var glad det bara är två veckor! OK. Två veckor då allt kan hända men det kan göra här hemma med. Känner med dig - delar du din oro med många så blir det nästan inget kvar!
Ha en fin söndag!
;)
Sv: Ja, med en säck.... :)
Skönt att det gått bra, det är en lång resa. I dessa mobiltelefondagar undrar jag hur mina föräldrar klarade av en fungerande vardag när jag var ute i världen och flängde runt. På sin höjd att jag fick iväg ett vykort. Ringa? Otänkbart, pengarna skulle användas till annnat. Nu skickar man bara ett sms, lätt som en plätt. Hoppas allt går bra för sonen!
Är de nå soeciellt syfte han reser just dit? :)
Sv: Grenar i frysen? Det värsta med dig är att jag vet inte om du driver med mig... Du har liksom en räv bakom varje öra. Så bloggar jag om mina frysta grenbitar och så garvar alla åt mig = Gun är nöjd och glad.
;)
Goddag! Låter lite läskigt med Botswana så jag förstår att du oroar dig lite. :)
Robert: Goddag på dig.:) Det värsta är att det är så långt borta, men själva landet är jag inte rädd för efter att ha läst mycket om det.
Åh va härligt för honom! Men det ingår ju i mammeriet att oroa sig!
Min funderar just nu på att åka Transibiriska järnvägen i sommar. Samtidigt om jag önskar innerligt att den resan blir av, kan jag redan känna hur oroligt det kommer att vara!
Kram
Ska det vara så här varje gång han flyger dit? Jag hoppas inte det. Mammas kusin oroar sig varjegång min tremänning flyger till Rio med sin fästmö. De har varit ett par i 3 år så hon har fått oroa sig många gånger under dessa år.
Det är klart att man är orolig som mamma!
Spelar ingen roll hur stor dom blir, dom är ända liten i ens ögon!
Kramen
(sv:)
(Jag gillar också parenteser)
(Det här skriver jag bara som en parentes, alltså)
( :-) )
Sv: Hrm, då är det den stora frågan om man ska lita på dig...
Förstår att du är lite lagom nojig.
jag förstår din oro.
Häftigt ändå att flyga så långt själv.
min lillasyster 13år ska ju flyga till boston helt själv. (minns dock inte om det var nu till hösten eller nästa) men ÄNDÅ! shit! jag var asnervös när jag åkte till blekinge i somras HAHA!
Vilken upplevelse att få åka dit! Allt kommer säkert att gå jättebra, du slösar bara energi på att gå och oroa dig. :)
Wow, mellanlanda i Etiopien... det var ju det läskigaste på den där trippen. Men tur att det gick fint för musonen hur som haver. Hemresan går också bra, ska du se. :)
Förstår din oro men det gick bra, eller hur? =JA!!
och går bra nu med=)
Hemresan ska du se går bra. Han är ju så fin din musonen=)
"Botswanier"?
