Vår tid som dräng och piga
Mumannen och jag har jobbat som dräng och piga. Det är faktiskt sant.
Vi fick båda jobb på en herrgård trots att vi berättade att jag var gravid och eftersom stor arbetslöshet rådde på den tiden (80-talet) var vi överlyckliga att vi fått jobb på samma ställe. Lönen var urusel, men bostad i ena flygeln ingick. Det kunde helt enkelt inte bli bättre, så vi tog vårt pick och pack och flyttade från Värmland till herrgården i Uppland. Det var som att hamna i en tidsmaskin. Vi förflyttades till 30-talet över en natt.
Mitt jobb var att sköta hushållet och min chef var den 92-åriga modern i huset. Varje dag fick jag dammsuga och damma det stora huset, piska mattor, putsa fönster och skura golv. Laga mat och diska gjorde jag också. Ja, allt som hör ett hushåll till. Det var väldigt noga hur dessa uppgifter utfördes. Disken skulle stå på ett visst sätt i diskstället, plastpåsar tvättas och hängas på tork, alla småprylar lyftas på vid den dagliga damningen, ja allt skulle ske på den gamla damens sätt annars blev hon inte rolig att umgås med, milt sagt.
Jag var verkligen pigan, och fick utstå än det ena och det andra, t.ex att bli nypt i baken av gårdsägarens vän.
Det togs för givet att jag skulle fortsätta jobba när vårt barn var fött och dum och oerfaren som jag var trodde jag att det skulle gå bra. Nu hann vi dock inte så långt, utan efter ett par månader fick jag blödningar, blev sjukskriven och fick order om att tillbringa resten av graviditeten liggande.
Den gamla damen blev oerhört upprörd när hon fick veta detta. Vem skulle nu sköta om hennes hem? Att jag riskerade sent missfall var det inget prat om.
Mumannens sysslor var att sköta om lantbruket. Hans chef var sonen i huset, en avdankad militär som levde kvar i 30-talet. Varje morgon var det uppställning på ladugårdsbacken där gårdsägaren gav order om dagens arbetsuppgifter, trots att alla redan visste precis vad som skulle göras. Ständig jour ingick i arbetet då rymmande kor behövde fångas in på nätterna.
Nu var det ju så att jag blev sjukskriven och vi fick då veta av herrskapet att vi inte fick bo kvar på gården. Bostaden var avsedd för den som skötte hushållet så det var bara att flytta. Jag kan inte påstå att vi var ledsna precis, utan vi flyttade så gärna.
Mumannen jobbade kvar så länge han var tvungen och slutade efter några månader när han fått ett normalt jobb.
Flera år senare åkte vi förbi herrgården och gissa vem som var ute på promenad. Jo, den gamla damen som måste ha uppnått en ålder av närmare hundra år.
En osannolik erfarenhet som vi numera kan skratta åt.
Husmor
Är det sant? På riktigt alltså? :O
Miiqa: Ja, det är helt sant.
Herregud alltså! (Coolt att skriva i CV:t dock ^^)
De elaka lever länge! Jag arbetade som hemsamarit på 80-talet och det var lite som att vara piga. Nu behövde jag inte bo hos husbonden som ni var tvungen att göra. Jag gick bland annat till en 95-årig kvinna som bodde vid kyrkogården. Hon körde med en hela tiden. Vissa mattor skulle borstas, vissa piskas och vissa dammas. Sängkläderna skulle vädras varje dag och sedan vikas på ett speciellt sätt när man bäddade. Det var tusen saker som skulle göras på ett speciellt sätt. Min chef visste att vi unga tjejer tyckte att det var jobbigt att gå hos henne...men hon hade ju rätt till hemtjänst. Tror inte hon lever i dag...men vem vet - ont krut förgås inte så lätt :)
Oj! Det var verkligen annorlunda! Även om det kanske inte var så roligt där och då är det väl ett roligt minne att ha?
SV: Men hur ska du då få veta vilken sort du har? Om han inte ens törs läsa :D
Trodde att det var en dröm först! På 80-talet? Håller med Miiqa, skulle se coolt ut i cv:t.
Tack för gratulationen!
Vi hade förresten piga hemma när jag växte upp, fram tills jag var 12 tror jag. Från 4-8 så bodde pigan hos oss. Efter det hade vi en som kom hem till oss två ggr per vecka. Jag gillade det, de brukade vara snälla! (Känner mig som en liten flicka när jag berättar detta. :))
Min pappas föräldrar hade flera pigor, alla bodde i huset. Pappa berättade att en gång när han överhörde när farmor skulle anställa en ny kökspiga så sa pigan att hon het Sofie. Då kontrade min farmor och sa "i det här huset heter alla vara kökspigor Maria!". Hehe, min farmor var en riktig bitch! Flickan kallades Maria så länge hon jobbade där..
Det var en annorlunda arbetslivserfarenhet måste jag säga.
Em: HAHAHA!! Jag fick behålla mitt namn i alla fall:D
Ja, du hade tur! :D
Em: Vid närmare eftertanke skulle jag hellre heta Maria. Eller Marie, som är mitt andranamn. Har aldrig gillat mitt namn, men mina pedagogiska lärar-föräldrar skulle promt ge mig ett kort och lättstavat namn:(
Hahhaha vad coolt!
Gillar att tanten levde. Hon kommer säkeret aldrig dö.
Men Gun är ju toppen! Gode Gun! ;)
Jag gillar ditt namn, Marie försvinner i mängden på ett annat sätt.
Em: Tack vad du är snäll. Egoinas mamma är också ett väldigt fint namn!:D
HAHAHA! Ja, icke sant?
det måste verkligen ha varit en speciell erfarenhet att ha i bagaget!
sv: det är inte direkt trångt, men när folk börjar svänga in någonstans för att sekunden senare svänga tillbaks ut, tvärnita några meter senare för att sedan rulla vidare ytterligare en bit osv är väldigt irriterande
Fan vad häftigt o uppleva sådant, men... vad sjukt egentligen.. Att de inte gick med strömmen utan stannade kvar på 30 talet..
Anna Anka vet också hur man städar! Hon accepterar heller inga dammråttor på fotoramarna!
Men herre jösses, det här låter som på film! Vilken ragata till chef också du. Du har slutat där nu i alla fall, bra det! ;)
Jag fick en framtidsvision av en viss dam i Ankeborg som schavar runt i sitt stora hus, gammal och gaggig men fortfarande gnäller på sin städerska.. ;o).. eller egentligen :o( !!!!
PS. du har legat i ordentligt trots att piskan inte har hängt över huvudet på dig! ;o) DS
Vilken otrolig historia....man ska vara med om mycket här i livet.
Helt otroligt att de inte hade någon förståelse...så det är ju inte konstigt att ni inte var ledsna när ni fick flytta därifrån.
men ni har en erfarenhet till.
Kram Ingrid
