Testade nya kameran på en åpromenad igår.

Oops...det drog iväg lite, förlåt.

Men bara en till från balkongen.

Som bevis.

Ja, begonian lever och mår bra.

Javisst ja, ni vill ju såklart veta hur gurkan mår också! ;)

Den växer och frodas och fyracentimetersslanggurkorna blir större för varje dag.

Idag ska vi kolla på polarisationsfilter (vill ha blåare himmel på bilderna)
och närbildslins (macrolins), ett billigare alternativ till macroobjektiv.

Bara så att ni vet. ;D

Morsdagstårtan måste väl vara slut för länge sedan? ;)

Själv har jag varit på en nästan två timmar lång stavpromenad och tränat som en tokig på min boll. Nu får jag nog lugna mer mig så inte Mumannen blir rädd när han kommer hem och ser sitt muskelberg till fru i soffan.

Jag hade kameran med mig ut som vanligt.

 
                           
                                 Kungsängen, där Kungsängsliljorna växer.

                                                    
                                Och här är den, Upplands landskapsblomma.

              
                                        De här växer i mängder hos oss.
                                      
              
                                                 En skadad stackare.

                          
                                                       Ett kärlekspar.

   
                                                        Förgätmigej.

                           
                                 Jag ramlade inte i ån den här gången heller. 
                                                        Vilken tur.

Det är så vackert vid Fyrisån.



Men sänker man blicken lite så..


...är det inte lika vackert.

..eller Valborg som det kallas. Men i Uppsala säger man sista april, fick vi lära oss när vi flyttade hit. Vi fick också lära oss att sista april är en MYCKET stor grej i Uppsala.
Där vi bodde förut tände man en brasa och grillade en korv, men här firas det i flera dagar. Och på själva dagen är det är champagnefrukost, sillunch, ankrace, forsränning, mösspåtagning och Gud vet allt. Det är rena karnevalstämningen i Uppsala, det vet alla som varit här någon sista april.
 
Jag själv bryr mig inte så mycket. Det är kul att se alla som bygger fantasifulla båtar av frigolit till forsränningen, och det kan vara kul att kolla lite på själva forsränningen också, om man nu har sån tur att man lyckas tränga sig fram så man ser något. Annars firar vi inget speciellt.
Har ju haft fullt upp med att oroa oss för våra barn den där helgen, och jag har väl inte fattat riktigt att jag kan sluta med det nu.

En sista april för många år sedan stod jag och grillade korv åt alla fulla ungdomar nästan hela natten, det är väl det närmaste fest jag kommit en Valborg. 
Det var riktigt kul faktiskt. Och helt oplanerat. Det kom sig av att vi, vid en promenad för att kolla läget, träffade på ett av våra barn (inga namn;)) som stod och stöttade upp en tall. Tallen hade nog egentligen klarat av att stå helt på egen hand, men inte vår unge, så att säga. Det var omöjligt att få hem vår avkomma (man tar inte en tonåring så lätt under armen och går), så då stannade jag istället. Allt gick bra.

Några dagar senare fick jag tack i en annons i den lokala tidskriften, och kände mig mycket dum. Jag stannade ju egentligen bara för att passa min fulla tonåring, och var bara glad att ha något att göra under tiden. Det var de andra som borde ha fått tack. De som var där bara för att de bryr sig, och grillade korv och fanns till för alla. Vissa utan att ens ha egna barn där ute. De är riktiga hjältar.

               
                           
                                                         Ankrace

               
                                                         Forsränning

               
              
              

              
                                                       Mösspåtagning

HÄR kan man kolla på livesändningar från uppsalas firande, med forsränning och allt.

Godmorgon och ha en trevlig Valborg, eller sista april, allihopa!:)

Dagens promenad gick till skogen på Ultunaåsen.
Det gick bra. 
Blev bara rädd en gång, och det var när en manlig joggare sprang förbi mig.
Jag är inte rädd för djur, eller något annat i skogen,
bara för män. 



 
 







Och nu väntar tvättstugan.

Spännande..

Huvudvärken är lite bättre nu. Tack så jättemycket för all uppmuntran! Jag tror inte det är migrän längre, även om det började med blixtar framför ögonen. Jag har jätteont av en massa knutor i nacken och på axlarna, så det är nog därför jag har haft en spänningshuvudvärk inte av denna världen.

Det hjälper att gå med stavar. Det får igång blodcirkulationen i ryggen och axlarna. Idag tänkte jag leta efter mördare igen, men jag fick jag vända.

               
                                            Fyrisån hade svämmat över!

                   Så det var bara att gå åt andra hållet och leta vårtecken istället.

              
                                            En liten krokus vid åkanten.

                           
                                                          Blåsippor!

               
                   Änderna låtsades sova, men jag såg allt hur de kikade på mig.

              
                               Kniporna blev lite rädda och simmade iväg.

                           De verkade tro att det var jag som var mördaren.

                       Då gick jag hem. Inte kul att bli oskyldigt anklagad så där...