Får aldrig mer gå ut utan kamera

Förra gången jag gjorde misstaget att lämna kameran hemma höll jag, Lilla Mu och Musonen på att trampa på en stor snok. Jag hade så gärna velat ha ett foto på den men hade inte ens mobilen med mig.

Den här gången kom en söt liten andfamilj simmande. Flisan tyckte det var jättespännande och ville helst hoppa rakt ner i ån (det vill hon i och för sig alltid), men andmamman blev rädd för oss, samlade ihop sina ungar och förde ett himla oväsen, så vi tittade bara en liten stund innan vi gick vidare. Mobilkameran fick duga för att föreviga det hela.

Speciellt en spaniel kan jag tänka mig går igång på sjöfågel. De ska väl hämtas upp antar jag om man nu är vattenapportör.

De är så söta när de blir ivriga och får vittring. Jag älskar när Mimi "stelnar" och står med huvudet högt och är fixerad. I går vadade vi lite i havet, men jag var inte klätt för att locka Mimi ut på djupt vatten, men hon verkade inte ovillig. Men som Flisan (och Madde) är hon inte.

Vilken andaktsfull bild! Eller möjligen andäktig :-)



Men att gå ut utan kamera är ju nästan en dödssynd...

;-)

Visst är det typiskt att det händer något spännande när man inte har kameran med sig... Murphys lag.

Du måste ha en himla bra kvalitet på din mobilkamera! Eller, nej, du bekräftar precis vad jag alltid säger: det spelar ingen roll om man har en kamera för 20 000 kronor och inte har talang för att fota.