Livspusslet
Håller ni med eller inte?
Jag hörde det också, och visst är det så det är ...
så är det:))sen ska man inte ha för mycket måsten. man måste hinna njuta o ladda batterier:)ha en bra dag/kram jejje
Ah så rätt för tänk vad många skulle bli att må mycket bättre om dom la många yttre krav åt sidan...tar dagen som den kommer istället...för pusslandet hör livet till för lägger man hela pusslet vad ska man då göra sen?(satan vad jag lät filosofisk där;.)
Oj är det verkligen så tufft att ha småbarn. Shit, man ska kanske vara glad att det strular. Haha.
Haha, ja det är sant... Antingen det, eller så accepterar man att man inte hinner med allt och gör färre saker istället. Så att man börjar hinna allt - lägger ett pussel med färre bitar alltså.
Jag kan hålla med, till viss del. Det är ju som ett pussel, livets olika delar ska lyckas få plats och bilda en hel bild. Men man kan ju själv välja hur stort/hur många bitar ens egna pussel ska innehålla. Går det inte ihop ska man kanske byta bild och ta ett med färre bitar, då kanske man får ihop det. /Kram
Hmm.. jag har då aldrig hört talas om livspusslet! Men om man bara ska acceptera att man inte kan få ihop det så borde det heta nånting annat än just pussel! Jag har nog inte fått så många bitar iallafall.. =P
Jag håller med..... Men alla har vi olika pussel. Det gäller att hitta den bit som känns rätt i stunden.). Sv: vad kul att du såg delfinen i min bild, det gjorde jag med... Kram
Det lät bra iallafall! =P
sv:Det var mamma som var iväg. Benet blir bättre och bättre! =)
ja det är väl bara att acceptera att under vissa perioder i livet så krockar olika värderingar man har. och då får den ena stryka på foten. men samtidigt så tycker jag att man alltid ska försöka hålla sina värderingar i fokus och anstränga sig så gott man kan för att leva upp till dem!
Så sant, hoppas att många småbarnsföräldrar läser det här=D
Åh, jag vet inte. Kanske ser alla familjer olika ut och har olika behov och därför har olika pussel. Men några måsten tycker jag inte att vi ska ha. Inte ens jag som inte har barn eller familj ännu. :-)
Kram till dig!
Jag vet inte om jag förstår detta rätt nu, men jag chansar. När jag var yngre trodde jag att om jag gjorde allt rätt så ville livet bli smidigt och fungera enkelt och lätt som en plätt. Jag trodde målet var att njuta och göra precis vad jag ville det mesta av tiden. Med åren har jag kommit på att jag njuter inte alls av min frihet och jag har den hela tiden. Och jag utvecklas inte om jag inte har motstånd eller upplever problem.
Att maximalt njuta av livet har får mig blivit att uppskatta motgångerna och se de som utmaningar för att jag skall få uppleva max lycka. För lycka upplever man sen, inte innan. Innan man har fått problem eller motgångar vet man inte vad lycka är, helt enkelt därför att det är vår hjärna som bestämmer vad lycka är. (Jag flipper som vanligt ut när det gäller såna här ämnen. :D)
Hahahaha! När jag läser genom min kommentar här ovan så är den VERKLIGEN svorsk! Jag borde lära mig att korrekturläsa. ;D
Men va bra sagt!
Har alltid själv trott att det är något man ska få ihop...
HA en fin kväll!
Jag pusslar bara ihop möbler. Det andra blir som det blir :-)
Håller med! Man får helt enkelt ta en dag i taget!
Allt får ha sin tid och det där pusslandepaniken har jag aldrig förstått. Verkar jobbigt.
Mitt pussel har någon skakat om och slängt en massa bitar, det är omöjligt att få ihop. Måste nog låna bitar från någon annan.....
Kan inte yttra mig då jag aldrig behövt lägga livspussel. Men det låter ju realistiskt...
En person sade idag: Vadå går livet ut på att jobba eller? Verkar ju så..
Ja, håller med. Livet är så överväldigande emellanåt, speciellt för familjer med småbarn där alla ska allting, hela tiden. Våra krav på oss själva och vår värld blir nästan orimliga ibland.
Livet är till för att levas, inte för att pussla ihop.
Ingen räcker till allt, ingen klarar sig bäst själv.
Det man inte hinner idag, kanske man hinner i morron eller också kanske det inte var så viktigt alls, så men kan helt och hållet sk--a i det?