Panikångest
Några attacker senare gick jag till läkare, men han skrattade åt mig. Där kom jag, en 20 årig tjej och ville att han skulle undersöka hjärtat som rusade. Det var inget fel på mig var det enda jag fick veta.
Attackerna fortsatte. För att beskriva mina panikångestattacker kan jag säga att jag varje gång plötsligt, mycket akut får panik och tror att jag ska dö.
Jag får svårt att andas, det känns som jag ska svimma, jag domnar i läpparna och ansiktet, jag känner pulsen slå mycket hårt, får en känsla av att falla eller försvinna som gör att jag får en hemsk dödsångest. Det är lätt att börja hyperventilera i en attack och det förstärker känslan av att man är på väg bort. Man blir väldigt rädd och det gör panikångesten ännu värre.
När det gått några år med återkommande attacker märkte jag att det inte var farligt. Jag överlevde ju varje gång. Det pratades också mer rent allmänt om panikångest och läkarna blev mer upplysta men jag gick aldrig till läkare igen med problemet, utan fick kunskap genom att läsa.
Kunskapen hjälpte mig på så vis att jag inte var rädd längre. Jag märkte också att jag blev sämre av att dricka mycket kaffe och jag lärde mig en andningsteknik som går ut på att dra ett djupt andetag med näsan och släppa ut luften genom munnen samtidigt som man slappnar av. En teknik som dessutom hjälper mot många smärttillstånd eftersom det hjälper en att slappna av. Numera är mina attacker mycket sällsynta.
Har du de här problemen kan jag bara råda dig att uppsöka läkare. Numera vet doktorerna vad det handlar om och det finns bra behandling att få och även effektiva mediciner om det skulle behövas. Så slipper du lida i flera år i onödan som jag gjorde.
Läs mer om paniksyndrom här.
Du är faktiskt läskig Gun - du skriver om saker jag grubblar på , saker jag nyligen fått uppleva och allt möjligt.. Som om du vet vad som föresigår i mitt huvud..
Been there.. Done that. Got the t-shirt.
Men det är fint att du skriver om det.
:)
Kan det vara något liknande när man ständigt vaknar efter fyra timmars sömn med en panikkänsla som är så stark så det är obeskrivligt? Kanske skulle kunna beskrivas som att man vaknar på en järnväg och det enda man ser är lamporna på tåget som kommer i full fart precis innan kollisionsögonblicket.
Oj i det här har jag inget att säga för jag har nog nästan aldrig upplevt nått sånt... Det närmaste jag varit var nog när jag fick reda på att min dotter blivit våldtagen men det var mest en fruktansvärd ilska jag kände och det var tur att jag inte visste vem han var just då för då hade jag nog gjort mig olycklig på honom...
SV: Jag förstår vart du vill komma och jag hoppas också att det inte hängs ut personer som är oskyldiga. Men de påstår att de kollar upp domarna innan de hänger ut någon...
Panikångest är verkligen skitjobbigt..
sv: Jag gillar inte heller när andra säger sånt till mig, vill kunna tänka det själv isf..
Kram!
Vad bra att du har kunnat "bota" dig själv. Jag har inte haft panikångest själv men många av mina vänner lider av det och får attacker lite då och då. De har ialla fall fått hjälp av sjukvården med mediciner och fått träffa någon att prata med. Den där andningen använder jag sjäkv när jag känner mig stressad, har ont eller bara behöver komma ner i varv. Pulsen går ner efter två andetag.
jag har haft en panikångestattack, det var i en väldigt hektiskt tid i mitt liv då jag försökte varva att jobba heltid träna hästen, umgås med kompisar och umgås med min pojkvän som var hästallergiker så det var inget jag kunde kombinera, så jag gjorde slut med min pojkvän och började jobba deltid och har aldrig haft besvär efter det. Men jag har ett par vänner som har ständiga panikångestattacker. Det är hemskt att känna sig så maktlös!
Det är ju bra läkarvetenskapen går framåt! Tänk så många sjukdomar och tillstånd som för inte alls länge sen betraktades som inbillning hos de som sökte hjälp.
min bästa vän råkade ut för detta när hon var i 30 års åldern, ingen fatatde vad det var, dom kollade borrelia och allt möjligt, till slut var det en läkare som sa: du har panikångest, då fick hon hjälp, men det var rätt hemskt att stå vid sidan ich titta på, hon fick yrsel var vi än var.
En av mina allra bästa vänner trodde att hennes astma hade tagit ny vändning. Hennes läkare visste direkt vad panikångest var. Men detta var för ca 10 år sedan.
/Inte så att du inte skulle kunna ha varit 20 år för 10 år sedan, men jag tror ju som att vi är ganska jämåriga...:)
hatar panikattacker, även om jag mest får svårt att andas och gråtattacker, inget rusande hjärta...
Sv: Expressen blev väld dömd för att de skrev om Herrey och Charlotte, så Aftonbladet vill väl inte röra i det :)
Vilken idiot till läkare du fick oturen att träffa!! Usch!
Men som du säger, man överlever alla gånger. Och någon gång kan jag efter ett (långt) tag känna mig renad av att jag haft ut all min ångest..
Bra jobbat att hela sig själv tycker jag, GO GUN!!
Jag har fått panikattack bara en gång i livet och det var när jag fick missfall med tvillingar. Det kändes som man inte kunde andas och hjärtat slog snabt.Jag är glad att det bara blev en gång.
Jag viste inte ens att man kunde få hjälp för sånt.Tänk hur många inte känner till det och går ront orolga och tror att det är något annat fel
Är du årgång 1961 då?
Äldre! September -60! :)
Jo, nog blir det stuns & baluns nästa år, men maken fyller också inom ett par veckor då, så vi får väl se vilket datum vi väljer!
Jag har aldrig varit med om något sådant. Låter verkligen hemskt, men jag är glad att du klarade dig ur det! Kram på dej!
Tack så mycket! Vad du är gullig =)
Jag har också haft panikångest.
Lätt hopvispat med en uns depression.
Många år sedan nu - men den förlamande känslan av att tappa greppet och vara både i och utanför mig själv kan jag fortfarande få "flashbacks" av.
Inte panikångesten i sig, men minnesbilder/känslor.
Jag blir lätt orolig, men får inga attacker.
Kram
Hade inte hunnit godkänna kommentaren :) Slet mig från datorn i några timmar..
Som tur är har jag inte vaknat så där på ett tag nu. Men då när jag vaknade varje natt så höll det i sig någon timme efter att jag vaknat. Så efter ytterligare en timme kunde jag somna igen.
Jag har haft panikattacker i flera år som gjorde att jag inte ens kunde skriva mitt namn eller stå upprest. Jag skakar i hela kroppen och har jättesvårt för att dra in luft. Med samtalshjälp och under en (tyvärr för lång) period med "lyckopiller" har jag fått bukt med problemet, men jag kan ha känningar av det. Jobbigt! :(
