Allt är relativt

Vet inte vad som hänt, men jag är inte lika morgontrött längre. Jag vaknar tidigt, pigg som en lärka, sprudlande glad och full av energi.
 
Bara skoja..
 
Men jag vaknar tidigt. För att vara jag. Jämför man med Mumannen vaknar jag fortfarande sent.
 
 
En annan relativt tidig morgon. Elsa spanar ut över Övre Föret i Fyrisån.

Godkänd

 
 
 
Det var några bilder från en annan dag, men det är nästan lika soligt och fint idag.
 
 
Angående det jag skrev i förra inlägget så, tyvärr kommer jag inte slippa gå till arbetsförmedlingen och redovisa i fortsättningen heller. När man har s.k. funktionshinder anses man behöva det stödet..
 
Stödet... vilket skämt!
 
Det enda det handlar om är kontroll, med eller utan funktionshinder. Till och med den arbetsförmedlare jag träffade idag höll med mig om det. Personalen vill inte ha det så, det är inte deras fel.
 
Men strunt samma, nu ska vi ut och flyga över stock och sten! Hundra kilo lättare efter att även denna gång fått godkänt av den ofrivillige kontrollanten på kontrollstationen arbetsförmedlingen.
 
 

Vinterdagar

Jag har förstått att de flesta är rejält sura för att det vräkt ner snö den här veckan.
Så vad jag och Elsa tycker om saken vågar vi inte berätta. ;)
Men bilderna nedan talar nog för sig själva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Inatt har dock nästan all snö försvunnit.. och dagens morgonpromenad illustreras bäst med den här bilden:
 

Matrumsmakeover

I söndags var jag nära att spy på alla bruna ärvda möbler och annat gammalt skit i vårt hem (samma sak händer varje vår). Jag stod bara inte ut. Fick värsta inredningsrycket. Det började med att vi (läs jag) var absolut tvungen att ha en ny matta till vardagsrummet. Det slutade med både ny matta och nytt matrum. Enkla IKEA-möbler. För att vi gillar det.
 
 
Före:
Till salu, alternativt bortskänkes, som sista alternativ slänges.
Värderar man sköna stolar högt kan denna matgrupp vara något att ha.
 
 
Efter:
 
Lite svårt att återge i bild, men den rutiga mattan (som vi flyttade in från vardagsrummet) blev ett lyft i matrummet. Den fångade upp färgerna där inne, den tråkiga väggen fick lite nytt liv och de bruna möbler som står kvar där inne känns i alla fall mer ok än innan.
 
Det bruna skåpet är arvegods efter min farmor. Jag skulle egentligen vilja måla det.. Får nog först fundera på om det är värt att bli bannlyst av halva släkten för resten av mitt liv. ;)

Flisan träffar rådjuret

Flisan var väldigt intresserad av gamla Herr Rådjur. Hon nosade och nosade.
 
 
Då rörde han på sig! Jätteläskigt!
 
 
Men han var nog inte så himla farlig ändå..
 
 
Och nu ska jag berätta för BP (som har bloggen Konst eller konstigt) som undrar hur jag kan veta att Herr Rådjur är en han och inte en hon. 
 
För att det står i den här boken.
 
 
Inga horn= hona                                     Horn= hane 

Dötråkig släkt

Dags att gå på långpromenad med kompisarna.
 
 
Vi ska nog gå förbi och hälsa på rådjuret idag och se vad Flisan tycker om honom.
 
 
Senast Elsa och jag var där träffade vi på några av rådjurets släktingar. Tråkigt nog hade de så bråttom iväg att vi inte ens hann presentera oss..

Oväntat besök

 
Flisan fick komma hit igår och sova över igen för hennes stackars matte och husse ligger i någon hemsk sjuka med feber och elände så de orkar inte ens gå ut på kisspromenader.
 
Halva Lilla Mu-familjen är också sjuka. Jag hörde något om 40 graders feber så det verkar inte vara någon liten lätt förkylning där heller. De umgicks allihop i helgen och har väl smittat ner varandra.
 
Stackars familjen som nyss haft den värsta kräksjukan i mannaminne.. Allihop utom MiniMu däckade samtidigt.
 
Ord som "det värsta dygnet i mitt liv" och "jag föder hellre barn" yttrades dagen efter när jag fick höra hur de hade haft det. ;) Klart det finns värre saker att drabbas av, men det är inte kul när det blir så.. inte lätt att ta hand om sina små barn samtidigt som man själv spyr oavbrutet. Och inte har någon som kan hjälpa.
 
"När flyttar ni hit?" undrade Musonen2 då. Ja tänk vad jag önskar att vi bodde närmare varandra. Då hade jag kommit som ett skott för att hjälpa till på en gång. Och troligen blivit smittad av magsjuka och 40 graders feber. Men det är ju smällar man får ta..
 
(Bilder från helgen tagna av Mudottern)

Lugna dagen

Ja en lugn dag har jag bestämt att det nog ska bli idag. Tror jag, men vi får se.
Ska till tvättstugan sen i alla fall, vad kuuuul *ironi* (har läst att man ska förklara när man är ironisk, annars kan folk tro att jag verkligen tycker det ska bli kul att tvätta) (visst är det bra att jag förklarar varför jag förklarar att jag är ironisk?).
Men först ska vi ut, precis som vanligt. DET ska bli kul *ej ironi* (så ni inte tror att jag är ironisk igen och tycker det är tråkigt att gå ut med Elsa). 
 

Hemma igen

När vi kommer hem från morgonpromenaden är det dags för frukost.
Elsa sitter duktigt kvar i hallen och väntar medan jag går till köket och tar fram mat och byter vatten.
 
Ska bara fota, sen blir det varsågod..
 
Varsågod!
 
Nom nom nom..
 
På översta bilden ser ni att vi har fått paket! Mer om det i nästa inlägg...

Mera morgonpromenad

Vi tränar dogparkour nästan varje dag, lite lagom sådär, på vår nivå.
Så bra för balans och kroppskontroll.
 
 
 
Självkontroll är viktigt. Att vänta på ok att hoppa upp och att stanna kvar tills man får varsågod att hoppa ner.
 
Varsågod!
 
Godisträd är också kul.
 
Sen gick vi hemåt. Det kommer mera...

Elsas nya kompis

Tre tråkiga rådjur skuttade iväg i världens fart så fort de såg oss.
 
 
Här är det några änder som flytt fältet. Ingen vill leka med stackars Elsa.
 
 
Men så hittade vi äntligen en kompis som stannade lugnt kvar när vi närmade oss istället för att fly sin kos som de andra fegisarna.
 
Vi ställde upp den nya vännen mot ett träd så han skulle se lite bättre. Han visade sin tacksamhet genom att låta sig nosas på ett bra tag.
 
 Elsa vill gärna ta hem det roliga rådjuret men det får hon inte för husse. Vi går i alla fall och hälsar på honom varje dag och ger honom en puss på nosen.

Varje morgon

Blir på gott humör när jag slår upp ögonen till den utsikten. :)

Paket

Om några veckor fyller Elsa fem år. Vi säger att det var därför jag skickade efter lite roliga grejer till henne och mig.
 
Spännande.
 
Roliga prylar.
 
Selen (Amoken) passade bra.
 
 Vi tog en promenad för att testa ordentligt.
 
Sen gick vi hem och provade det roligaste av allt, en leksak som man proppar full med godis.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kul va?

Botad?

 
Decdia, det gjorde jag tyvärr inte.. Det var en sorgens dag för universums mesta semmelälskare som satt och knaprade knäckebröd på självaste semmeldagen.. tragiskt...
 
Men som kompensation fick jag en Linnésemla storlek XL igår kväll. Jag tänkte tanken att fota den till bloggen men så plötsligt var den slut. Kan hända att jag fick tvinga i mig det sista.. man lämnar inte delar av en semla, så är det bara.
 
Och nu, dagen efter är jag är fortfarande så mätt att jag knappt får i mig morgonkaffet. Dessutom har jag dunkande huvudvärk. 
 
Har nog nästan till och med fått lite avsmak. Lika bra det, de är inte bra för mig de där glutensprängda bulljäklarna.
 
Men troligtvis är det en ytterst tillfällig avsmak. Snart sitter jag här och trycker i mig en sån där mandelmassedröm igen.
 
Fast ingen jättesemla från Triller i så fall. Kvantumbageriets är mycket godare.
 
Blir nästan lite sugen när jag tänker på det...... ;)
 
 
Vill också ha semla.. (eller vad som helst som går att äta).

Äntligen helg

Under veckorna har jag en ständigt pressande känsla av att jag borde jobba hängande över mig. På helgen släpper den känslan lite grand och det känns nästan legalt, som att jag bara är ledig precis som vanligt folk liksom (ja, jag vet att vanligt folk även jobbar helg, men JAG brukade vara ledig då på den tiden jag jobbade).
 
 
Nog om det tråkiga, nu blir det morgonpromenad. Och här kommer bilder från ett par andra av våra morgonpromenader.
 
 
Min fina hund.
 
 
Mitt liv skulle vara så himla mycket tråkigare utan henne.
 
 
Skulle det ens vara värt att kliva upp på morgnarna...?
 
 
Äh nu blev jag kanske väl överdriven.. (men lite sanning ligger det ändå bakom de orden).

Spårlöst försvunnen

Det är inte jag som är försvunnen, det är bara snön. Tur va...?
För ett par dagar sedan såg det ut så här:
 
 
 
 
Och i morse såg det ut så här:
 
 
 
 
Ja det var nog allt jag hade att berätta idag, att snön är borta. Ni jublar antar jag.
Bästa bloggaren i världshistorien, det är jag det.

Snöhunden

Vi blev glada när vi vaknade till ett vitt landskap idag.
 
Så vackert var det på morgonpromenaden.
 
 
Springa i snön är jättekul.
 
 
Lite dogparkour mot en snöig stam.
 
 
Men vad nu då...
 
 
Stackars miiiig..
 
 
Vi måste gå hem!
 
 
Hemma! Mat!
 
 
Men först var vi tvungna att göra en sak..
 
 
En snögubbe.

Söndagsgodis

Jag fick receptet i en facebookgrupp så jag kan inte ta åt mig äran, men har ändrat lite så det ska passa oss.
 
Vispa två ägg, häll i 5 dl vatten och 4 msk blodpulver, vispa ihop. Blanda i 1 rågad dl fiberhusk, 2 rivna morötter, 1-2 dl finhackat animaliskt fett.
 
Tryck ut i en form, ställ i vattenbad i 175 graders ugn under 1-2 timmar.
 
 
Efter 1,5 timme var den klar.
 
 
Lägg i press i kylen under natten.
 
 
I morse... tadaaa... blodpudding! Utan kryddor, lök, mjöl och sånt som hundar inte ska äta.
 
 
Jag skar upp det mesta och torkade i ugnen på 50 grader.
 
 
Och blandade ner det i godisburken som vi har i frysen.
 
 
Och Elsa, hon har varit förväntansfull ända sedan jag tog fram blodpulvret igår.
 
 
 
 
 
 
Nom nom nom.. Helt hysteriskt gott!

Lördagsnöje

Elsa vill också vara med och baka tårta..
 
Jag skoja, det finns gränser även för mig. ;) Vi tränar. Elsa är så duktig, får godis och översvallande beröm och blir jättejätteglad. (Jag har min fot på stolen så den inte ska välta. Man måste tänka på säkerheten)
 
Idag ska jag prova ett nytt recept på en riktig delikatess, göra om det lite så det passar oss och förhoppningsvis ha stans bästa fest när det är klart. Det blir färdigt först imorgon och då ska ni få se. Om det blir bra.

Lyckad fest

Elsa fick sin tårta som hon väntat på ända sedan jag gjorde den i eftermiddags (se förra inlägget).
 
En minut senare var den slut. Som alltid när Elsa äter.
 
Det är då för himla kul att göra köttårta, ska göra det lite oftare tror jag. ;)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0