Dötråkig släkt

Dags att gå på långpromenad med kompisarna.

 

 

Vi ska nog gå förbi och hälsa på rådjuret idag och se vad Flisan tycker om honom.

 

 

Senast Elsa och jag var där träffade vi på några av rådjurets släktingar. Tråkigt nog hade de så bråttom iväg att vi inte ens hann presentera oss..

Men oj! Jag är imponerad över att du hann ta bild, de brukar ju vara så skygga.

Så är det tyvärr ibland, alla gillar inte alla...

De kommer säkert överrens så småningom ;)

Troligen bara lite blyga?

Duktigt jobbat - att hinna ta kort på fyra rådjur samtidigt! Vilket wildlife du har i Uppsala.
Ska bi skoj att få veta vad Flisan tyckte om döingen.
Hur vet du förresten att det var en han;-)

Rådjur är himla gott. Jag förstår Elsas och Flisans iver. Dom blir säker jättegoda även om man har dom typ 100 år i ugnen på låg värme.
:-)

Jag tror att rådjuret har upptäckt vad som hänt den saknade släktingen och kommer nog att undvika den här platsen i framtiden.....

Mysigt ändå att få se rådjur på promenaden, även om det bara är deras bakar ni ser...

Här har vi levt hela livet utan kövervilt, tills för tio år sen när någon planterade in Rådjur här. Jag är inte så glad för dem. Förökar sig snabbt gör de också.
De är fina och så, det är inte det. Men många skador både i trafiken och på grödor blir det.
/P