Vandrande rådjursfilé

Rådjuren här utanför oss tycks ha förstått att vi är ganska harmlösa och inte bär på några hagelgevär.

 

Elsa är fortfarande nyfiken, men bryr sig inte lika mycket om att vilja jaga efter dem längre.

 

Snart är de väl bästa lekkompisar, hon och de där små delikatesserna.

 

Och lagom till sommaren knackar de på dörren och vill att Elsa ska komma ut

(eller för att låna hennes fästingplockare).

Vad duktig hon är Elsa , mina hade tagit upp jakten direkt. Kram

Härligt med mat som håller sig färsk av sig själv :-)

sv: Jag var i München 1979 och 1989. Jag kan säga att det var som en ny stad för mig med :-)

Fästingfyllda delikatesser, det är precis vad de är!

Men stackars små... de måste ju vara jättehungriga eftersom de tar sig så nära! Gun, skicka ut Mumannen bums att handla några balar hö!!! (eller vad rådjur nu äter...)

Hahaha! Jag misstänker att du hade blivit lagom förvånad om de knackade på dörren. Vad gulligt att ha de runt huset så där.

Det verkar som du är ganska så frestad ändå - av delikatesserna alltså;-)
Kul att dom kommer så nära bebyggelsen, de verkar inte vara ett dugg rädda ju. Synd bara att man inte får lägga ut mat åt dom - åtminstone inte där jag bor. Då attraheras ju råttorna.

Så häftigt att de inte är rädda av sig. det är vackra djur.

Elsa är alltså inte tillräckligt respektingivande.
Tur hon tar det som "en kvinna" och förstår att "ha en vän till middag" nån gång - kanske...

Du får väl adoptera den där också. ;D