Snurra min jord

När jag var ung var jag rädd att jorden skulle gå under. Rädd på riktigt. Jag förväntade mig att atombomben skulle smälla vilken sekund som helst, och hade svårt att somna på kvällarna bara därför. Jag brukade titta mot horisonten, och mot himlen, efter ljusskenet som skulle förinta oss alla, sudda ut hela mänskligheten på någon sekund. Och skulle inte atombomen smälla skulle kanske jorden komma ur sin bana och börja snurra allt fortare. Hur hårt vi än höll oss fast skulle vi alla till slut tappa greppet och slungas ut i oändligheten.

Nu är jag vuxen, och inte längre rädd. Men tanken på att vi alla plötsligt skulle kunna vara borta är fortfarande skrämmande. Jag tror ju inte på någon Gud... inte på ett liv efter detta, och inte heller på intelligent liv på andra platser i universum. Jag tror vi är unika. Att vi har haft en enorm tur som fått det här livet på jorden. Och om jorden någon gång går under är det slut.. för alltid, för alla.

Så kan det va. Själv är jag obotlig romantiker eller vad man skall kalla det, så jag väljer att tro på reinkarnation. Det gör det mer roligt att vara snäll. (Nu förstår jag plötsligen varför du är så bitchig! ;D).

Sv. Kabooooooooooooooooom! Nää, det small inte. :D

Förr eller senare tar det väl slut (särskilt som vi håller på och behandlar den här planeten), men knappast idag... ;)

Själv tror jag ju på både det ena och det andra, så att man lever vidare även om jorden skulle gå under tror ju jag.

Däremot kan jag väl inte direkt påstå att jag trodde värst mycket på den här domedagsprofetisan direkt... :D

Sv: Hahaha! Det som är så perfekt med sån som jag tror, är att man kan tro vad man vill. Man väljer att tro på det som gör det roligt att leva just nu. Man kan ju också välja att tro att jorden INTE går under? Eller att man kommer att leva evigt. Att man blir första människan på jorden som aldrig dör. :D



Hahaha! Vad ni bråkar om klockan! Just nu är min 18.50.

Hmm.. Klockan på min dator stämmer inte alls överens med vad som kom upp under kommentaren.

En mycket tänkvärd text tycker jag - å en suverän blid också. Under åren har ju domedagen annonserats ett antal gånger. Själv har jag aldrig tänkt på det... och konsekvenserna. Tror inte på The Big Bam heller utan var och en av oss får nog lämna jordelivet någon gång - mera eller mindre värdig.

Egentligen tror jag inte på ett liv efter döden heller men Nirwana låter inte helt dumt tycker jag...

Jag håller mej snäll och god för säkerhets skull, man vet aldrig! Och jag tror lite på något typ karma, what goes around comes around!

Kram och jag är glad att vi fick lite mera tid :)

Jag tror jag har ett liv. Men det är det ingen annan som tror :-D



Däremot tror jag att det finns intelligent liv nån annanstans där ute... Kanske på terrassen? :-)

Jag hade samma rädsla som barn och hade till och med en plats utsedd i en grotta inte långt härifrån. Ifall att. Nu är jag inte rädd längre. Skönt det.

Sv: Jag hade ingen aning om att glutamat kunde ha så många biverkningar, så märkbara. Jag visste det inte var bra för kroppen, men.. (Svarade dig egentligen under eget inlägg)

himla tur att idag inte var den dagen!

Näe. Nu när jag tänker efter så är han där ute på terrassen inte så intelligent. Han har ju valt mig :-)

Men nån annanstans. Där ute. Där finns det intelligent liv. Det är jag säker på.

(och det gäller INTE Robert, han är bara ute och cyklar ;-) )

Å där åt den fördömda älgen upp min signatur!



Gonatt goa Gun :-)

Jag har dödsångest så in i h*lvete....

Hur var det på kalaset?

Jag vet inte vad jag tror. :)

Jag vill inte att det ska ta slut efter döden, men himlen tror jag inte på... snarare återfödelse eller ett parallelt universum då. Och liv på andra planeter tror jag på, men inte i stil med film Aliens.



Sv: Det är liljor!

Det verkar så skönt att veta vad man tror. Jag svajar lite fram och tillbaka, kanske mest för att jag vill tro att det finns annat än detta livet.

God morgon, Bitch! ;D

Sv: Det är alltid roligare att vara två om en sak. ;D

Gomorron Gun! Är all lera och annat grejs framme på bordet igen?

:-)

Jag tror på kretslopp. För ex. antal år sedan levde dinosaurier. Nu lever vi. Vad som händer i framtiden vet vi inte, men jag tror att livet är ett kretslopp. Att själen kommer i olika skepnader, alltså i olika kroppar. Eller jag försöker i alla fall övertyga mig själv om att jag tror så. Jag vill inte att livet bara ska ta slut.

Kram - och god morgon.

God hörning! :D



Vilken ton Svorskan har mot dig. ;D

Bra skriven Gunsan! :)

Sista meningen gjorde typ allt.

J

Jag är en sån som Svorskan, som tror på reinkarnation.. Och det känns gott att ha den tron.

Kram!!

Sv: Ja, det gäller att uppskatta det vädret man har. Plötsligt har vi inget väder längre. ;D Jag hatar kombinationen av regn och blåst om man skall vara ute. Annars vande jag mig vid det mesta när jag hade Madde, det blev verkligen så att "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder".

Tänkvärd text.

Min 10 åring kom häromdagen o frågade mej om jag hört att jorden skulle gå under ( igår), barnen hade visst pratat om det i skolan, dom hade hlrt att någon gubbe visste att det var så..



jag tror på att om man gör nåt gott i livet så får man gott tillbaks på nåt sätt när man en dag försvinner.

Kram på dej!

Först: Ditt foto är så vackert!

Jag tror på ett liv efter detta, jag tror på att det finns något mer, men jag vill inte att jag jorden ska gå under, jag vill leva ett bra tag till, det finns fler saker jag vill hinna med, fast vad gör det om jorden ändå går under? ;)

kram

Sv: Haha, klart de läser min blogg... det gör väl alla, eller? ;)

När jag var liten trodde jag vårt hus skulle brinna på natten när alla sov...

Ingen idé att tro på ett liv efter döden om jorden ska gå under...var ska vi bo då?