Död åt Klumpen!

man får kanske försöka ha ett schema med saker o göra, de som du skrev t ex, plus häls på nån lr få besök typ 1 ggn om dagen lr iaf ofta så man känner en mening m o ens tvätta fönster lr gå upp ur sängen. (ursäkta underlig meningsuppbyggnad matar barn damtidigt = pekfingervals)

Det där har jag också märkt av lite, inte för att jag är arbetslös nu då men det stämmer in på andra områden också. Jag tror att det är lätt att identifiera sig själv så som andra gör det och andra gör det gärna genom ens jobb eller försörjning. Man är snickaren, köksbiträdet, ekonomen, studenten, arbetslös eller kanske bidragstagaren. Då blir det ju lätt att man ser sig själv på samma sätt och det kan ha negativa effekter om man t.ex är arbetslös. Jag tror man kan vända det genom affirmationer och att ändra sin inställning. I stället för att se dig som arbetslös så kan du se dig som en kreativ skapande konstnär som har all tid i värden att disponera på det du tycker om.



Igår träffade jag en person som jag inte träffat förut. Hans isbrytande inledning på en konversation var att fråga om jag jobbar i stan. Mitt svar på frågan var att nä, jag jobbar inte. Då undrade han om jag stämplade och det gör jag ju inte heller. Vad gör du då undrade han. Är mest hemma och tar det lugnt svarade jag. Sen blev det inte så mycket mer av konversation för han hittade andra att prata jobb med. En del identifierar sig och andra genom jobbet och går inte det så är det "stopp".

Känner igen fenomenet! Har ingen förklaring eller lösning är jag rädd för. Men man får aldrig så lite gjort som när man har obegränsat med tid. Skillnad var det när man jobbade heltid, då jäklar blev det gjort både här och där!!

Vet precis vad du menar. Det är som att allt som normalt är roligt plötsligt blir meningslös, fånig utfyllnad då man liksom inte har det man SKA göra däremellan också (jobb/plugg). Vet tyvärr inte hur man ska komma ifrån tankarna... själv har jag fortfarande inte riktigt lyckats fast jag ju har ett jobb att gå till nu, men det blir sakta bättre iaf.

Tror att det är så för de flesta. vi bor ju i ett land där det vanligaste är att bli värderad för vad man GÖR, inte vem man ÄR. Det är väldigt synd det, för det är ju verkligen jättemycket viktigare!

Kram

Det där känner jag igen från när jag gick hemma sjukskriven.. Dagarna bara gick till ingenting, liksom! :(

Kram på dig!!!

För några år sedan var jag hemma titt som tätt för min onda tennisarmbåge! Men kommer sig inte för att göra så mycket, alla som man känner jobbar ju så man fick bara sitta hemma i sin ensamhet!!!

Kramen på dig♥

Jag känner igen det där och det är INTE kul! Hade jag kunnat trolla hade jag gjort det, men det kan jag tyvärr inte. Inte har jag några goda råd heller, trots att jag hade mycket tid en gång i tiden att fundera på hur man borde göra för att utnyttja tiden. Jag får mer gjort när jag jobbar än om jag har ledigt, i varje fall om ledigheten varar mer än några veckor. Dumma klump! :(

Vik hädan klump!

Jag märker ju också att det är lätt att skjuta upp saker fast jag egentligen har all tid i världen. Fattar inte hur jag hann med allt förut!

Försök tvinga igång dig, sätt klockan varje morgon, ha projekt dagligen (gärna så att du kommer ut, det kan bara vara att gå till ams och söka jobb där istället för hemma), ja ha helt enkelt rutiner som om du hade ett jobb att gå till! Efter att ha pluggat hemifrån i över ett år var jag väääldigt bekväm av mig (vridit på dygnet och minsta projekt blev jätte jobbigt) och fick tvinga igång mig själv.

Men kära du. Den där jäkla klumpen alltså. Jag vill ta bort den åt dig. Hoppas att den försvinner illa kvickt. En stor kram till dig!

Prio 1: Blogga!!!

Prio 2: Ta bort klumpen omedelbart. Den gör ingen nytta alls, ändrar ingenting.

Prio 3: Komma ihåg: Det ordnar sig alltid!

Prio 4: Resten



Förstått!!!;-)

Sparka dej själv i röven och tvinga dej att göra grejer! Så ska det nog gå undan. =D

Jag är likadan i sådana situationer.

När jag precis var färdig ekonom var jag arbetslös till och från i 2,5 år. För mig blev det viktigt att ha ett projekt varje dag. Det kunde vara att gå och handla, eller att baka, eller att göra "storkok", eller sy en skjorta, eller.... Det höll mig uppe att jag på kvällen kunde peka på något påtagligt som jag faktiskt producerat under dagen, som en burk med kakor... Det jobbigaste tyckte jag var att inte automatiskt ingå i ett socialt sammanhang, inte ha några jobbarkompisar att ta förmiddagsfika med...

Har full förståelse för att det kan kännas så!

Det är konstigt vad ångesten kan ta över ens liv.

Usch ja. Jag tror att vi är många som sätter ett likhetstecken mellan arbetslös och värdelös. Och är man värdelös är det ingen större mening med att göra något, man är ju lika värdelös efteråt. Så kom ihåg att du är en alldeles fantastisk, kompetent, smart och underbar person och att det inte är självvalt att vara arbetslös.

Att vara arbetslös är att leva i helvetet på jorden. Alla människor som t7ycker synd om en, som hjälper med annonser på jobb 8som om man inet ändå redan har letat upp allt som går att söka och lite till, på alla de svar som aldrig kommer, och de svar som kommer som är NEJ och brist på pengar och självförtroende. Nej fy för den lede!

Jag är likadan. När jag är arbetslös och har all tid i världen till att göra arbeten hemma...gör jag ingenting. När jag jobbar över och är 10 timmar på jobbet hinner jag träna, umgås med vänner, hjälpa mamma och göra allt möjligt hemma...kanske inte blir så mycket bloggande då...men som sagt mycket annat.



Hoppas du kommer igång så att du mår bättre...eller att du mår bättre så du kommer igång. Vad är ägget och vad är hönan? ...eller är inte detta rätt tillfälle att fundera över det?

Känner igen det där sååå väl

Hmmm, låter bekant det där.