Om det här med att vara nöjd
De där planerna jag har är inga "stora" saker. Jag vill ha ett lugnt liv och har aldrig varit någon "karriärmänniska" som måste "klättra" för att vara nöjd med tillvaron. Om min familj mår bra och jag kan hålla på med mitt tecknande vid sidan om ett jobb jag trivs med, så mår jag bra. Jag har alltid varit sån, och är glad för att jag är sån. Livet är så tufft ändå, och det måste vara riktigt jobbigt för den som inte känner sig nöjd förrän den fått ALLT. Dvs aldrig.
Det sägs ju att man aldrig ska vara nöjd, att man alltid ska sträva efter "något mer", för annars stagnerar man. Jag håller inte med. Jag vill vara nöjd, kalla det att stagnera om ni vill, men jag ser det inte så. Det kanske beror på vad man lägger för betydelse i ordet nöjd, men enligt mitt sätt att se det skulle jag aldrig kunna bli en lycklig och harmonisk människa med den inställningen.
Jag tycker du gör rätt och jag tycker du tänker rätt. För min del är det som det skall vara när man känner att man är nöjd med "det lilla". Sen är det viktigt att känna sig nyfiken på vad som kommer härnäst, men man behöver inte ha massor med mål. Det låter bara jobbigt. Jag gillar nog också läget. Jag brukar säga att jag är lite som Ferdinand, jag tycker om att sitta här och lukta på blommorna.
Jag vet inte om man kan försörja sig på det, men kan du inte skicka teckningsprover till tidningar och sånt? De behöver ju ofta bilder till olika delar i tidningen, typ kåserier och sånt?
Du skulle kunna vara bildlärare ju! =D
sv: Haha, inte för mej. Han är ju äldre ;D
Sv: Ja, det är ingen lätt branch om du vill arbeta med det fullt ut så att säga. Du kan inte ge en liiiiten hint om hur dina funderingar går?
Sv: Okej, jag förstår fullt ut! Man vill ofta inte säga något förrän allt är i hamn så att säga!
Men det "vanliga" jobbet då, hur går dina funderingar där? Din rygg klarar inte av fysiskt arbete, men klarar den av att tex sitta på en stol hela dagarna? Jag som inte är van vid att sitta på mitt arbete får jätte ont i ryggen snabbt de gånger vi har möten eller utbildningar.
Sv: dina kunskaper om konst hade varit guld värt i en affär, många som säljer sånt och liknande (tex scrap) har skrämmande dålig koll på läget. Hade varit perfekt om man kunnat gå till dig då och fråga jag ska göra en x var rekomenderar du, kolpenna eller blyert? Typ.
Det är väldigt olika vad människor värderar högt i livet. Jag misstänker att "lycka" är att kunna leva sitt liv precis som man själv vill. :D
Robert: Det har du så rätt i. Det är ett fritt val, och trivs man med att aldrig bli nöjd så gärna för mig. ;D
Jag tycker att du resonerar helt rätt. Det skulle vara väldigt jobbigt att hela tiden gå och sträva efter mer. Man har så många bra saker i sitt liv, man får inte glömma bort att njuta av det man har!
Klart att du "var tvungen" att ta den här chansen - att slita ut sin kropp med ett arbete den inte klarar av, det är ju helt galet.
Kram på dig!
jag håller med dig (:
Man ska göra det man själv trivs med. Man ska inte ha ett "jobb", utan en sysselsättning man älskar.
sv: Det har du rätt i ju. Lärareutbildningen glömde jag.
sv2: Hahha, hade jag gett han tuggummi hade han kastat dom i huvudet på mej ;D
Ja, det är en trist attityd i samhället att det ska vara så. Tror många tror att man "nöjer" sig (dvs med mindre) bara för att man är nöjd och inte strävar efter värsta karriärstegen. Att tex sitta i kassan på Ica eller jobba i industrin skulle innebära att man har ett tråkigt liv, utan något som gör det givande och innehållsrikt. :-/
Kanske är det fel men jag är rätt nöjd jag med.
Så skönt att kunna känna sig nöjd!
Det måste ju vara det optimala tillståndet.
Att man inte ska känna sig nöjd, utan bara sträva högre tycker jag är humbug! - Då kan man ju aldrig njuta av livet ju.
Låt oss känna oss nöjda och lyckliga, så tror jag livet bara fortsätter bli bättre och bättre!
Jag hatar faktiskt att man måste eftersträva MEEER hela tiden, de bara jobbigt och pressande så man mår dåligt..
Vet Du...att hitta lugn och ro i vardagen...det är väl lycka? Om man drabbats av värk som man vet att man förmodligen får leva med resten av livet så är man nöjd med de dagar där man bara har lite ont...frisk familj, mat på bordet och tak över huvudet...det räcker väl långt!!
Sv; Jag stickar vantar just nu ;)
Jag tror också det beror på vad man lägger för betydelse i ordet nöjd. Jag är också nöjd med det mesta, varför önska mer när man är nöjd?
Allt du skriver instämmer jag helt och fullt i!
Bara så otroligt vettigt. Livskvalité blir det när man någon gång faktiskt kan landa och känna sig nöjd :)
Kram!
Vad man strävar efter i livet är helt individuellt och alla "typer" behövs faktiskt. Även livskvalité är individuell. Du har hittat den rätta inställningen för dig och den ska du hålla dig till. Gör det som du tycker är roligt och som du mår bra av - det är livskvalité, åtminstone för mig.
Jag tror inte att nöjdheten är negativt för kreativiteten och lusten att utvecklas. Det är en myt att människan måste vara fattig, hungrig och missnöjd för att ta sig framåt...lika mycket som det sägs att stora konstnärer måste vara missbrukare för att kunna skapa riktigt bra saker.
Så där känner jag också, att det skulle vara "fult" att inte hela tiden STRÄVA. När man har medarbetarsamtal frågas alltid vilka planer man har för framtiden? Jag är 51, jag bor bra, gillar mitt jobb, har en gullig man och två fina söner. Är frisk och hyfsat starkt i kroppen. En fin familj och några goda vänner.
Ursäkta för fasen att jag inte STRÄVAR!
ps..bytt namn på min blogg, det förra var ett "paniknamn, men nu har jag hunnit tänka fram ett som känns mer hur bloggen är...
Jag förstår dig precis! Det är en ynnest att känna sig nöjd och tillfreds med tillvaron. Synd om alla som ständigt strävar efter något annat och bättre hela tiden, det brukar bli en grogrund för bitterhet och avundsjuka och sånt klarar man sig så bra utan! :D
