Jag har tänkt på en sak
Vad ofta det är så att man som vuxen får ett stort intresse av något som man var rädd för som liten.
Som Mumannen, han var jätterädd för flygplan när han var liten och sprang livrädd in till mamma och ropade "faffi faffi" (betyder flygplan hör ni väl..) när det kom ett plan flygande, och nu jobbar han på Arlanda, bland det bästa han vet är flygplan, och han kan tala om vad det är för plan som flyger där uppe på himlen och vart det är på väg.
Och en av Musönerna som var ute och plockade blåbär med mig när han var tre-fyra år och det kom en militär gående och Musonen blev livrädd och undrade oroligt hela den dagen om det kommer att bli krig nu, och sen när han blev äldre längtade han efter att göra lumpen som sedan blev den dittills bästa tiden i hans liv.
Den andra Musonen var av någon oförklarlig anledning livrädd för lejon, särskilt under sängen, men nu är de hans absoluta favoritdjur och en dröm är att resa till Kenya eller Sydafrika på safari för att se dem i det vilda.
Och så jag, som var livrädd för att synas när jag var liten och nu har en blogg, som vem som helst kan läsa, där jag visar upp mina teckningar, och som dessutom heter hornibloggen! Inte det mest diskreta av namn kanske..
Är det så här för er också, eller är det bara vår familj?
(Insidan av en fraktjumbo.. Mycket intressant enligt Mumannen.)
PS: Ifall ni undrar, Mudottern var inte rädd för något i hela världen när hon var liten.
Kan nog inte påstå att det stämmer in på mig direkt...
Jag är om möjligt ännu mer rädd för spindlar än jag var då, och något annat var jag nog inte rädd för tror jag.
Ja, kanske fula gubbar då, men jag kan inte påstå att jag är överdrivet intresserad av såna nu i alla fall.
Det kanske kommer när man blir äldre förstås ? ;)
Så Mudottern har inga intressen alls nu? ;D
Jag var rädd för att det låg en elak man under min säng när jag skulle sätta fötterna i golvet på morgonen, numera skulle jag önskat det var någon där.. ;D
Jag tycker att det att blogga är en ventil. Jag skriver om både seriösa och icke-seriösa saker om jag tänker på och i blogg-världen är det "tillåtet". Det är inte lika lätt att alltid hitta rätt forum IRL. Att blogga är skönt, jag får ventilerat mig på ett annat sätt och kanske visar man en annan sida än vad man gör annars?
Efter vad jag vet är Egoina som Mudottern, inga rädslor alls. (Bortsett från hysteriska utbrott för en spindel eller geting. ;D)
Det är konstigt det där. När jag var liten var jag rädd för eld men numera brukar jag gå ut och starta skogsbränder och tända på i containrar enbart för att det är vackert. ;D
När jag var liten var jag inte rädd för spindlar, höjder eller fåglar. Det är jag rädd för nu... :)
Janne: Varför inte vara ärlig istället? Du var rädd kvinnor!! Skiträdd!! Och nu pippar du runt som en galning! ;D
Janne: HAHAHAHA!! Du är ett sådant miffo vet du det? :D Hahaha
Gun: Jag var livrädd för farfarmyggorna och sprang för glatta livet när ja såg dem - idag slår ja ihjäl ddem när ja får chansen, DET är framsteg.
Robert: Nej, inte ett enda!
Janne: Skönt att du inte är rädd för eld längre.
Nja, det har jag aldrig funderat på... Nu får jag allt ta och tänka till lite...
Känns som min största rädsla idag är... människor. Har inte riktigt klart för mig hur det var med alla rädslor när man var liten. :D
Sv: Det är ju faktisk ditt fel! Det hela tog av när du pratade om att duscha! ;D
Det enda jag kommer ihåg som jag var rädd för som barn var när jag en vinter flera gånger på väg till skolan var tvungen att passera en älg som lurpassade i skogen. Jag tog fart från vårt hus (på spark) uppe på backen och utan tanke på bilar och andra fordon susade jag ut på stora vägen och sparkade för glatta livet tills jag var framme vid Konsum! Jag skulle inte vilja möte en älg öga mot öga idag heller.....
Trevlig helg!
God natt, Horni-gumman! :D Hoppas du och dina sover gott i natt. KRAM
Haha...inläggen är oxå roliga att läsa ;-) Jag var faktiskt rädd för strejk..trodde det var typ krig..hahaha!! Idag skulle jag gärna strejka ;-)
..kom ju på att jag har strejkat..sexstrejkat, räknas det?? ;-)
Haha du... De må inte va farliga men de ser så jävla äckliga ut att man måste dräpa dem! Tyvärr!! :D
sv: Hahahahaa har du också råkat borta tänderna TVÅ gånger? hahaha
Hahaha tror man måste besitta en VISS gen för o göra de. Jag kallar den för BLOND-genen! :D
Men vi är ju praktiskt taget släkt nu när ja är ingift så jag kanske smittat av mig på dig?
Jag var nog livrädd för i princip allt när jag var liten. Det kanske är därför jag är så splittrad nu att jag tycker i princip allt i hela världen är himla intressant? ;-)
Ha! Då finns det hopp för mig som är spindelrädd. Kanske jobbar med kryp senare i livet? ;O)
God morgon! :D
Jag var rädd för alkisar när jag var liten..........hoppas inte det betyder nått.
Det måste jag fundera på. Jag vet inte att jag var rädd för något speciellt som liten. Dottern var vildsint rädd för bin och getingar o dyl. Det är hon fortfarande.
Jag var rädd för björnar. Så till den milda grad att jag kom hem redan klockan 21.00 när jag hade rymt hemifrån.
Gomorron!
vad coolt! :D
jag har inget minne av något jag var livrädd för förut som jag inte är livrädd för nu! :D
God morgon Gun!
Hrm, jag var livrädd för sotaren när jag var liten och numera är jag "galen" i brandmän... Fast, nejjustdet, det var ju inte det vi pratade om..
jag har alltid varit livrädd o prata framför andra människor och visa upp bilder på mig djälv. Men jag jobbar på o bota det
