Livet suger
Kan inte påstå att jag mår särskilt bra just nu. Sömnen är urdålig och huvudet spränger. Ryggen sväller och oron har sköljt över mig efter nyår. Oron är det värsta med alltihop. Jag grubblar hela tiden. Natt som dag. Ibland glömmer jag att oroa mig, men det varar i högst ett par timmar.
Mumannen får inget jobb och om tre månader har han ingen inkomstförsäkring längre. Han har redan gått ner 3-4000 kr netto i inkomst, snart blir det ungefär 8000 kronor netto till minus i kassan. Det är inget vi bara klarar hur lätt som helst.
Vi skulle kunna flytta till något billigare, men det enda som finns att få är en lägenhet i stans oroligaste område. Vi vill inte bo där, men vad ska vi göra?
Vad händer när A-kassedagarna är slut? Och vad händer om han får ett jobb hundra mil härifrån? Man är tvingad att söka överallt enligt de nya reglerna.
Jag är sjukskriven och orkar inte vara så här orolig dessutom.
Ibland känns allt så förbannat meningslöst.
:( Jag är så ledsen för er skull och vet inte vad jag skall säga. Jag tycker det är så bra att du tar upp det här. Många unga är duktiga på att blogga om sina problem, men vi som är "över 28" är inte så bra på det. Jag skulle önska jag kunde göra något! KRAM
Nä, oro är väl inte den bästa medicinen när man är sjuk...men vad ska du göra? Jag hoppas att det vänder för er när det ser som mörkast ut. Utan pengar kan ingen leva. Jag hoppas Mumannen får ett jobb när ni minst anar det och att du snart är tillbaka på ditt jobb. Jag hoppas du orkar vara positiv trots allt.
Jag känner ju själv att livet blev mer problematiskt när jag blev sjuk. Det blev cirka 6000 mindre att leva för per månad. Det innebär färre resor till Mannen i Västerås, men han kan ju komma hit. Jag hoppas att jag själv också blir frisk snart. Det här är inte kul.
Jag hoppas det kommer något gott ur det här så att vi en dag när vi tittar i backspegeln kan se att den här perioden också var nödvändig i våra liv.
Ja, det är galet det där att människor inte bara behöver tampas med sina ev. åkommor..nej, utan att kämpa med den ekonomiska tryggheten. Ev. läkeprocesser lär ju inte bli bättre av denna otrygghet!
Vad ska man säga..det är för#&%& att man kan tvingas flytta för att få jobb! Det är ju så mycket annat som hänger ihop med där man bor !
Finns inte ens någon mysig fin lägenhet i ett lite bättre område som är till hyffsad hyra?
internetkramar
Stor kram till er!
Jag önskar jag kunde göra något, på riktigt!
Men jag säger som jag har intalat mig själv de senaste 3 månaderna, det är en fas, det går över, det är en fas & allting allting löser sig. På något sätt löser det sig. Det gör det nämligen alltid.
& hur motigt det än är så kommer det bli en upplevelse som du kan se tillbaka på. Det ger kunskap & kunskap väger ingenting.
Men försök att inte oroa dig. Ingenting blir bättre av det, & nu ska du bara fokusera på att bli frisk frisk frisk. En sak i sänder, vännen.
Det löser sig.
Jag lovar. Det löser sig alltid.
Det är trist att du måste vara orolig samtidigt som du är sjukskriven. Det är ju svårt att inte vara orolig även om oro inte löser några problem. Ändå går det att lösa det mesta med lite kreativitet.
Jag har själv gått ner runt 18000 kr per månad i inkomst och visst får man leva annorlunda men det går. Jag hade säkert kunna välja att se min situation som en svårighet, men jag ser den som en möjlighet, en omstart där jag fått sortera bort en massa utgifter och kostnader som kanske mer är av bekvämlighet än nödvändighet. Dessutom så är jag ganska utan inkomster där jag sitter i ett beroende till någon annan då jag inte har någon anställning eller är med i någon a-kassa. Min filosofi är att matcha ihop utgifterna med inkomster som jag har kontroll över.
Hoppas allt löser sig till det bästa för er!
Usch vilken jobbig situation!
Jag har fått tipset av min kurator att avsätta tid till att älta/ ha ångest. En timme (t.ex.) per dag får jag sätta mig på ett speciellt ställe och låta de gnagande tankarna komma. För vad hjälper det att älta dygnet runt, på vilket sätt underlättar det situationen? Nada.
Sen är det ju jäkligt lätt att säga så, jag vet! Ibland fungerar det och ibland inte. Försök att avleda dig med annat när du känner tankarna komma.
Det där låter verkligen tungt och jobbigt, inget man kan komma med några käcka muntrationer till precis. Jag förstår att du oroar dig, och jag tror nog att du vet att det inte är till någon nytta. Under perioder då jag oroat mig för saker som mer eller mindre är bortom min påverkan, så har det känts som att jag håller andan, och plötsligt så går tiden och det ena har lett till det andra och saker och ting står i en annan dager och det går att andas igen.
Jag hoppas och önskar att allt blir till det bästa och att du slipper älta och mala, det är ju inte det du mår bäst av nu (inte annars heller förstås).
Många kramar till dig.
Stackars er! Vad jobbigt att gå och oroa sig hela tiden, speciellt nu när du ska lägga kraft och energi åt att bli bra i ryggen. Jag tycker att de nya reglerna är skit. Är det meningen att man och fru ska skiljas åt om den ene blir arbetslös och tillslut får jobb långt hemifrån. Den andra kan ju inte säga upp sig och flytta med... hopplöst. Dessutom utförsäkras så många utan att det finns ett enda jobb de kan söka/få. Förstår inte riktigt logiken i det hela - det är väl bara att hoppas att lågkonjunkturen snart är över och jobben poppar upp. För allas bästa.
Usch, jag vet hur det känns! Jag vet inte vad han jobbar som men finns det ingen timanställning?
Eller något småjobb?
Det är så tråkigt allt sådant här!
Jag förstår din oror och lider med er. Önskar verkligen jag kunde göra något. :(
det är ju så fel med systemet, vad ska människor leva av, luft eller, nej ingen mår någon bra av att behöva gå och oroa sig om sådana saker, känner med er båda
kramar
Jag kan förstå att livet suger. Oro är ingen bra huvudkudde. Hoppas och håller tummarna för att det kommer att lösa sig. Kramen
Stor kram.
Usch, jag vet inte vad man skall säga. :(
ibland är livet bara för jobbigt, men när det är som mörkast brukar det alltid komma en lösning. Du kan ju börja sälja dina teckningar Gun, du är grym på att rita, skriv till olika tidningar och fråga om du kan få illustrera något.
Sv: Nej nej, inga positiva kommentarer om min header! Fy på dig! (se äldre inlägg) Då uppmuntrar du maken och jag blir utan min vackra header. :)
Usch vad jobbigt! Jag håller med fashionhaggan, du borde kunna få fler illustrationsjobb så duktig som du är!
Fast det är ju lätt att säga... Önskar - precis som alla andra - att jag kunde göra nåt. Det här är inte vad du borde behöva fundera över under din konvalescens.
KRAM till dig!
Sv: Mycket bättre så! Till vilken adress ska jag skicka pengarna? ;)
Jag är bara inom för att ge dig en kram. KRAM!
Har mejlat istället.
Sv: Jo, äggen var delikatess. I alla fall om bilen är ihjälfrusen och skafferiet tomt.... Hoppas på töväder (varmare än -20 grader) till måndag iaf.
Vad tufft ni har det. Oro är jobbigt att känna och ekonomiska problem är jobbigt...
Kramar om dig !
vad jobbigt förstår din oro. När mannen några år sedan blev opererad och första operationen misslyckades blev han sjukskriven i över fyra månader. jag var då gravid med jessica och också sjukskriven. Eftersom mannen var den som tjänade bra och var i stort sett den som försörjde familjen var det tungt när man fick sjukpenning och det var ju kanska mycket lägre än hans lön. för att klara det fick vi sälja massor av saker från huset. man fick skjuta på tandläkare och såna saker, tömma sparandet och alla spargrisar. som tyr fick han börja jobba efter 4 månader igen och vi kom i kapp med allt fast saker man sålde får man ju aldrig tillbaka.
Kära Gun!!
Ibland "suger livet" och allt känns värdelöst....men på nåt jäklans konstigt sätt så brukar det ordna sig till slut och jag hoppas verkligen att det gör det för er! När livet känns som mörkast ut så brukar det kunna vända.
Jag skickar massor med karamar och en massa styrka!!!!
Kram kram kram kram kram
Det löser sig, för det måste det göra, helt enkelt.
Kram
Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska säga!Är sååå lessen för eran skull,Men man får inte sluta hoppas och ge upp!Som sagt du är sjukskriven och skulle inte behöva oroa dig för sådant. Livet är orättvist. Men med din/er personlighet och fina sätt så tror jag att det löser sig, det måste det. Så är det bara!!Kram
Hej. Det var ett bra tagsedan sist =(
Men vad är det jag läser...å neeejjj! Men, åhh jag förstår dig. Jag är ledsen för er skull. Du ska se att en dag inom någon månad så är situationen bra!hoppas det iaf!
Att ha ständig oro är förbannat jobbigt...
Jag vet inte vad jag ska säga? =(
Kram på dig!
Vill bara säga god natt, men förhoppningsvis så sover du nu, riktigt gott ! Kram till Dej !
Det låter tungt och det låter förbaskat tråkigt. Först och främst hoppas jag att ni pratar med varandra... att dela oron är viktig för att du måste trots allt kunna koppla av - du är sjukskriven för en anledning. Hitta en plats eller något som får dig att sluta fundera just för den stunden för att ge dig själv en paus. Sedan ska du försöka tänka att det kommer att ordna sig. När det såg tungt ut här hemma intalade jag mig själv det för att "lätta" på bördan och jag fick således en lättare inställning och dessutom ett arbete pga en positiv inställning.
Dock ska ni båda våga vara arga med. Ibland är livet bra orättvist och trots att det alltid ordnar sig till slut måste man även våga vara arg och skälla och huttra...
Men tack!!
å hoppas det!
Kram på dig!
Jo. Hon brukar dessutom ringa upp för att fnittra mig i luren. Då vet jag att jag kommit åt en känslig nerv. :P
Jag brukar få höra att jag är en s.k. "ung-gammal". Men det tycker jag bara är bra. Jag har dragit slutsatsen av dina inlägg att du är en filosof, vilket jag är och filosofer kan inte stänga av hjärnverksamheten. Dock har jag kommit i underfund med att man kan ta en paus - för eget välmående. :)
Någon sa till mig en gång att problemen du oroar dig över idag, finns imorgon. Varför då inte ta en paus ifrån dem? Jag tror det fastnade.
Lördagen den 29/1 kl 16
kommer att hålla en bloppis där jag kommer att rensa min garderob och sälja bort massa saker.
kika in bloggen om du vill veta mera.
Du är bjuden + dina vänner!
puss o kram
Hoppas du har sovit ordentligt med lite mindre oro och smärta inatt!
Godmorgon härliga Gun! :D
Stor, god, lång, varm kram! God morgon! Hoppas dagen i dag känns bättre, men om inte så KOMMER det att blir bättre. Du är med mig i min tankar, jag skickar goa energier ¤%&¤%&¤&¤%&. ;)
Usch va jobbigt. Förstår din oro. Sånt där kan verkligen få en att oroa sig förstörd. Håller verkigen tummar och tår att mumannen får ett jobb snarast där ni bor. Kramar i massor!
Hoppas du har sovit gott och att ryggen är bättre nu
sv. tack så jätte mycket. Roligt att några vill läsa det.
Janne: Tack! Jag har sovit lite bättre inatt iaf.
Godmorgon till dig också underbara Janne!:D
Vi får hoppas att det här året är det år då allt vänder. Det känns lite tröstlöst ibland att söka jobb efter jobb utan att få någon direkt respons alls annat än att de tagit emot ansökan. Jag håller tummarna för att Mumannen får napp i jobbsökandet!
Det märkliga med reglerna är ju egentligen att man tvingas söka över hela landet. Vi som är arbetslösa är ju inte ensamma i vår situation, vi finns spridda över hela landet så det känns ju dumt om man skulle ta jobbet av någon annan på en annan ort...
Det där är ingen rolig situation, jag lider med er. Inte bra att hela tiden behöva gå omkring och vara orolig, speciellt inte nu när du ska ta hand om dig och bli frisk.
Jag hoppas allt löser sig till det bästa!!
Stor kram
Åh vad jobbigt :(
"Vad har du egentligen i resväskorna, Anders?" undrade mamma när jag reste hem innan jul. Jag tänkte efter och kom fram till att det inte var mycket mer än lite kläder "och ja just det, sen är det ju lite böcker också." En del hävdar att kunskap inte väger något. Det är inte att hålla sig till sanningen. Böcker väger i själva verket ytterst mycket. Bara höstterminens kurslitteratur väger 17,2 kg och då har jag enbart räknat med de viktigaste böckerna. Trots detta ligger det nog lite i talesättet att kunskap inte väger någonting. Det förefaller som om kunskap i hjärnan inte väger lika mycket som i bokform. Om vi räknar med att jag i varje fall har snappat upp en tiondel av innehållet i böckerna under terminen, skulle min hjärna annars ha mer än fördubblat sin vikt. Påståendet om att kunskap inte väger något är alltså i ena avseendet riktigt, i det andra helt felaktigt.
