Slut på drogandet
Det är svårt att förklara hur det känns i ryggen. När jag gör en ansträngning känns det ibland som om någon tar ett hårt grepp inne i min svank och vrider om riktigt hårt. Så länge jag äter smärtstillande är det uthärdligt, men utan skulle det inte funka. Jag klarar av att bära Lilla Mu lite, men det är värre att lyfta upp henne från golvet. Alla är noga med att jag inte ska överanstränga mig, men jag vet ju att det inte är farligt eftersom ryggraden är ihopskruvad, så jag kämpar på så gott jag kan, ibland till familjens förskräckelse.
Lilla Mu med familj stannar över nyår, så jag har inte riktigt tid med bloggen just nu. Lusten att blogga saknas lite också. Lilla Mu är viktigare. Snart åker hon och hennes föräldrar hem till Sundsvall, och då kommer det att bli tyst och tomt här, och jag kommer att ha hur mycket tid som helst att blogga.
Ta det försiktigt och ta hand om dig Gun!!
Ta vara på tiden med lilla Mu! Bloggen är ingenting i jämförelse.
Kram!
Klart du ska njuta av lilltjejen! Och kanske av hennes föräldrars sällskap också, även om jag misstänker att de får inta co-pilot-platsen.
Jag tror inte ens att GS-klänningen är i regelrätta storlekar utan S-M-L, och jag misstänker att den kanske inte finns i XS. Det är som det är med det. :)
Vi kommer hit och hälsar på och kollar om det vattnå litet då och då, även om du inte är i bloggartagen. Det är som det ska!
Jo, att du får göra sådant som att bära och lyfta? Men det beror väl på vilken sorts operation man gjort, min mamma fick inte lyfta något tyngre än 1-liters mjölkförpackningar på flera månader...
Var bara försiktig och känn dig för nu när du slutar med starkpillrena så ska du se att det går OK.
Hahaha! Sorry att jag skrattar, men jag skickade ett mail precis som matchar ditt inlägg.. Ja, det ser du.
Vad duktig du är som kämpar på och efter vad jag förstår är det rätt att göra också. Men hur tror du det går utan extra-pillret? Är det pga läkningen som det känns så i ryggen eller handlar det om att träna upp sig, är det därför det gör ont? Vet du hur länge man har ont eller är det väldigt individuellt? Frågar jag för mycket? ;)
Lilla Mu är så enormt söt, jag förstår att du inte känner för att blogga som du brukar, det hade nog inte jag heller gjort. Njut! KRAM
Stackars du!
Men du kämpar på å har rätt inställning!
Framsteg du gjort. Sakta med säkert framåt. Kämpa på!!!!!
1. Det gäller att prioritera och det är det du gör just nu. Bloggen finns kvar sedan.
2. Oroa dig inte över att bli "knarkfri". Man blir inte beroende av morphin som medicinering. Det kommer nog att gå bra ska du se. Du "tacklar" (ja inte med ihopskruvad rygg, men) ju problemet på helt rätt sätt.
Hoppas de fortfarande hjälper med nya värktabletterna.
Det viktigaste är familjen, så lägg din tid på dem! Blogga kan du göra sen!
Tack för komplimang om fotot!
Ha det bra och ta hand om dig!
Du har gjort helt rätt prioritering, inget snack om det. Ta vara på tiden med härliga barnbarnet. Vi här ska ju ingenstans och finns kvar när lusten återkommer.
Nu förstår jag inte riktigt. Du sa i början att du skulle äta mediciner så du inte kände av det så mycket och kunde röra dig/träna så mycket som möjligt. Är det inte en risk att du håller tillbaks det lite om du får extremt ont istället? Är det inte bättre att fortsätta med drogerna till du känner själv att du klarar dig utan dom och då börja med nedtrappningen?
Fortsätt kämpa på så kommer det sluta bra även om det känns som ryggen ska gå av just nu.
Kram
Hoppas du inte får allt för ont!
Skit i bloggen, Klart du ska njuta av familjen! =D
Bloggen finns kvar och vi finns kvar sen ju! =P
Janne: Jo, man ska inte ha för ont, men medicinerna är ju beroendeframkallande också, så jag måste försöka sluta med dem. Jag får prova och se hur det går och backa om det inte fungerar.
Hoppas det går bra! :)
oh btw, vilken liten söting :D
Det är klart du ska mysa med lilla Mu.
Lilla My finns alltid kvar.. Men jag är inte lika söt.
En enkel prioritering. Njut.
Bästa resemålet? :)
Det är klart att Lilla Mu går först!! Vi finns ju kvar ändå, och väntar tålmodigt på vår tur! ;D
Lycka till med "avgiftningen", hoppas det går bättre än du tror. Bra beskrivning av smärtan, jag tror nästan jag förstår. Tur att du har naturlig smärtlindring i form av barnbarnskramar i en vecka till!!
Kram på dej!!
Din blogg är bäst xd!<3
Du får ta det lugnt - och kämpa på med ryggen på samma gång. Hoppas det går bra att trappa ner medicineringen.
Förstår att du inte vill blogga så mycket just nu, med så fint besök.
Hur kan du bara strunta i oss trogna läsare sådär?
Äsch, jag skulle bara skaka om dig lite efter alla fina ord du har fått här ;-)
Självklart ska du njuta tillsammans med familljen! Vi trogna läsare väntar så länge det behövs. (se bilden av en väntande hund utanför affären framför dig ;-) )
Hoppas du klarar dig med den nya medicineringen - men låt inte din tappra envishet ge dig alltför mycket plågor ifall det blir outhärdligt.
Jättestor KRAM till dig, Gun!
Vi hörs när vi hörs :-)
Självklart ska du ägna dig åt Lilla Mu nu när hon är där! Ok, du kan väl ägna dig lite åt hennes föräldrar också så att de inte känner sig utanför, men Lilla Mu är viktigast!
Hoppas du kommer att bli positivt överraskad när du slutar med viss medicinering. Jag håller tummarna för det medans du ägnar dig åt lilltjejen! Så roligt för hela er familj att Sundsvallsborna stannar även över nyår!!
Såklart att Lilla Mu och du ska umgås så mycket ni bara kan och din rygg orkar just nu! Vi kan "umgås" sen, när det blir tyst och tomt...=)
Kramis och ta hand om dig och de dina!
klart du ska ägna tiden åt lilla mu och int eåt bloggen, ha det bra!
Lycka till utan morfinet.
Ser att du har fullt upp, eller ska jag säga händerna fulla, med den lilla sötnosen?
Bloggen finns ju alltid kvar. :)
Barnbarn är viktigare än blogg...
Bättre medicin finns nog inte heller..
Njut av stunden tillsammans! Blogga kan du göra när du känner för det.
Kram
självklart att lilla Mu är viktigast inte bloggen
vi finns ju här även när lilla mu åker hem
njut och mys med henne och de andra
kramar till dig Gun
Fokusera då på henne istället, bloggen finns ju alltid kvar. ;)
Klart att Lilla Mu ska ha all din uppmärksamhet.
Förstår ju att du inte ska fortsätta med det starkaste morfinet, men det finns ju mildare varianter som Citodon och Tramadol som jag ätit tillsammans med Panodil och Pronaxen. Jag tycker att du borde kunna äta dem i en övergångsfas om det gör för ont med bara "vanliga" värktabletter. När jag hade brutit 2 revben tog jag 2 Panodil och 1 Pronaxen var 4:e timme. Något jag kan rekommendera vid smärta och som inte är beroendeframkallande eller farligt.
hoppas det går bra med att sluta med pillrerna.Men alvedon äv väl ju alldeles för svag tycker jag. det hjälper inte ens mot vanlig mensvär ju.
Så söt lilla MU är.
